(X) Min moster har gått bort.

Min moster har länge varit sjuk i MS. 

För ett par minuter sen fick jag ett telefonsamtal från en av hennes fd assistenter som berättade att min moster gick bort igår morse. 

Från att jag var liten skrutt har hon varit som en bästis/syster/mamma och mentor. 

Allt efter hon vart sjukare hade vi lite sämre kontakt, men hon var alltid mitt stöd. Den enda i min släkt jag hade kontakt med. 

Nu är hon borta och jag är ensam. 

Hon vill att jag ska ordna med begravning och allt. 

Jag känner mig alldeles tom och obehagligt lugn samtidigt som jag har total panik för jag vet inte vad jag ska göra nu? Vad ska göras? Vem ska jag kontakta osv? 

Dom senaste veckorna har min ångest och depression fått ny kraft och det känns som att jag har backat flera månader i kampen mot depp-demonerna, nu vet jag inte vart jag hamnar efter det här beskedet.
Jag kommer inte hitta på några dumheter!
Livet må vara skit, men jag tänker INTE kasta in handduken!

Jag mådde för dåligt för att ta mig iväg till min arbetsträning idag och kanske "tur" det, hade inte velat få det här beskedet där.

Behövde få ur mig det här och här känns det tryggt att skriva. 

#0 Du har pm!

Stor kram, jag önskar jag visste hur man praktiskt löser sådana saker. Men jag kan alltid fråga mamma, om du vill, så ska jag hjälpa på alla sätt jag kan.

#1 & #2 Stort tack till er båda! 

Efter att ha bollat tankar och känslor med en vän och maken så känns det nu som att jag överlåter den stora praktiska biten till en av mosters fastrar. 
Jag mår så dåligt själv (redan innan detta sorgliga besked) och vill inte ge min kära moster en halvdan begravning bara för att jag själv inte orkar göra det bättre. 
Tackålov skrev moster mycket i Det Vita Arkivet hur hon vill ha det hela. 

#3 Vad skönt, om du förstår hur jag menar. Det är jättefint av dig att bry dig så mycket och jag förstår lite hur pressen måste ha släppt. Jag minns hur mamma mådde när hon först gick igenom att mormor dött, sen morfar, och sälja hus osv.

Och just det. Om du bara vill prata av dig lite så skicka PM. 

#4 Jodå, förstår hur du menar. Jag ska försöka kontakta fastern under morgondagen om jag orkar. Känner mig som en urvriden disktrasa minst sagt. 

#5 Tack detsamma! Jag kan inte hjälpa så mycket, men jag lyssnar/läser gärna. 

#6 Detsamma till dig. Jag kanske inte kan hjälpa som så, men jag lyssnar/läser utan problem om du behöver det.

SMS:ade precis moster ena faster. Klarade inte av att ringa, bara gråter och hulkar. 
Hade inte hennes nummer så fick leta upp hennes namn via facebook och mosters profilsida. 

Fy f*n vad jag skäms som ber om hjälp med det här. 
Känner mig så handfallen och hjälplös.

Nope, fastern kunde inte hjälps till hon var för sjuk och skröplig. 
Det är en riktig soppa jag ska in i nu. 
Det juridiska ansvaret ligger på min mormor, men hon är så dement att hon inte kan ta såna beslut. Då kommer det nog läggas på min mor (som moster h-a-t-a-r) som inte har lyft ett finger för att hjälpa mormor. 
Jag bröt all kontakt med den apan (aka min mor) när jag var 17 (13 år sen).
Lägenhetsnycklarna till moster finns hos en av hennes vänner som jag inte kan nå. 
Dom små slantar som blir kvar efter min moster ska (självklart!) gå till begravning och mormors räkningar.... 
Hoppas det räcker, för jag har inte ett öre på kontot själv. 
Tur att det inte blir något arv för då skulle det gå till apan och det är hon inte värd att få ta del av.

Jag vill ge min moster ett fint avsked, men hur ska jag klara av detta? Hjälp...

Återigen så kan jag fråga mamma då hon hanterade allt sånt när mina morföräldrar dog. Jag kan ingenting själv, men det borde ju få hjälp med sånt här man kan söka för det är säkert många som inte vet hur man ska göra.

Herveaux först beklagar sorgen. 

Sen till det praktiska. Jag har inte själv tagit hand om efter ett dödsfall. Så blir bara lite allmänt som jag känner till.

Normalt sett är det den som ärver som ska sköta allt efter ett dödsfall, men du skriver i TS att din moster vill att du ska göra det. Det finns checklistor på nätet där det står vad som ska göras, bla det viktigaste är att skaffa intyg/fullmakt så man kan avsluta alla saker. 

Här är länkar till två sidor där det står vad som ska göras. Checklista...Vad händer när någon dör... Finns fler sidor på nätet om man söker, men tror dom två täcker in det mesta. Så skriv ut listan så kan du pricka av vartefter du gjort saker färdiga.

Men sen kan du vända dig till några olika ställen och få råd och de bör ge samma råd då det är samma saker som ska göras.  Begravningsbyrån, kyrkan och socialen i din kommun. De ska kunna ge dig all information du behöver. Finns nog färdiga broschyrer du kan få eller kanske förslag på bättre sidor på nätet än de två länkarna.

Och nu är jag osäker på hur det är idag. Men om dödsboet inte har några pengar så betalar socialen begravningen upp till en viss summa, var då så förut. Så förslagsvis ring till socialen och prata med dom. Om man inte klarar av det själv så kan man få hjälp så om du kontaktar nån av de tre så fråga dom om dom vet nån som hjälper till, men det kostar då pengar.

#10 & #11 Tack för hjälp och råd. 

På måndag ska jag bli kontaktad av en kvinna på kommunen (mosters kommun) så ska vi reda ut vad jag kan och får göra i den här cirkusen. 
Dom två som egentligen har det juridiska ansvaret/fullmakten är mormor och apan (min mor) men ingen av dom är kapabla/villiga att göra något. 

Om inte jag får en fullmakt så kan tydligen kommunen gå in och ordna, som du skrev om där #11. 

Jisses, min hjärna är som äppelmos... 

Tack för att ni läser och svarar på mitt svammel, måste bara ventilera mig lite.

Ventilera så mycket du vill!

Beklagar sorgen! Jag var så glad för din skull angående vårt PM, och så detta mitt i allt.
Din moster har som sagt rätt till en begravning även om dödsboet inte har några tillgångar. Jag kommer inte ihåg exakt vad som bekostas, inget jättefancy men helt ok.
Ok, rent krasst då, så här hade jag resonerat (har haft ett antal dödsfall bland nära anhöriga även om jag inte varit "huvudansvarig" för begravningen);
Spara in på sånt som inte spelar någon roll. Det betyder naturligtvis olika för olika personer men själv tycker jag att kistor är sjukt dyra.
Man kan välja en enkel, mindre påkostad kista och ha någon form av bårtäcke över.
Om ni ska ha annons (vilket också är sjukt dyrt) så kan man hålla även den lite enklare.
Till exempel så kostar ett eget foto i stället för de vanliga symbolerna en hel del, likaså massor av text.
Om ni vill ha en mottagning efteråt (uppskattat av de flesta) så går även den att hålla enkel. Eller, som vi gjorde när min mormor gått bort, hade en mer informell träff hemma hos min mamma med närmaste släkten. Vi beställde catering för enkelhetens skull men det går ju att bjuda bara på något lättare som kaffe och lite tilltugg.
Många kyrkor - om din moster skall ha begravningsakten i kyrkan - har församlingshem som man kan hyra relativt billigt.
Om man skall ha ett tryckt program kan man göra det hyfsat lätt själv med en vanlig dator och skrivare, på lite finare papper. Gäller även eventuella tackkort.
Begravningsbyrån kan förstås hjälpa en med det mesta, men det kostar därefter.

Beroende på vad din moster önskade så kan man ha en enkel ceremoni med de allra närmaste. Det kan bli minst lika fint som en större, mer påkostad "tillställning".

Jag hoppas att jag inte varit alltför okänslig och (som vanligt) klampat på men det är väl lika bra att ta det som det är.

Återigen, beklagar sorgen - och ventilera så mycket du vill!

#13 Tack! 

#14 Tack för tipsen. Du var inte ett dugg okänslig eller så. 
Jag är en sån person som inte lägger någon värdering i hur mycket pengar man spenderar på en ceremoni (en svindyr begravning är inte "finare" eller "bättre" jämfört med en super-duper-budget-variant liksom...), så dina tips på vart man kan spara lite slantar var jättebra!

Beklagar att du haft flera anhöriga som lämnat jordelivet.

Andas och fundera är mitt råd.

Det är alltid lamslående när någon dör. Och beklagar, aldrig kul.

Mitt råd är att kolla om din moster har skrivit något i nått arkiv om hur hon ville ha begravningen. Finns lite olika arkiv att kolla men det kan ju även finnas på papper hemma hos henne.
Om det finns nedskrivet så är ju hälften klart kan man säga.

Men råd två är att gå till en begravningsbyrå och diskutera. Dom kommer kunna ge förslag och tips.
Dom kan boka allt från kyrkan till om ni ska ha sk "gravöl" efteråt (annat ord för fika efter begravningen)

Och fundera på om ni ska ha mer borgerlig begravning eller om det ska hållas i kyrkan. Om din moster hade någon favoritlåt/låtar som kanske ska spelas på begravningen.

Om ni vill ha en enkel kista så kan man ta den billigaste och istället för blommor ha bårtäcke.

Har du frågor gällande begravning så skicka pm. Jag tog nu bara det som kan vara enklast att bestämma sig för innan man ska kontakta en byrå.

Fick precis ett telefonsamtal från en begravningsbyrå ang mosters Vita Arkiv, där det står att hon vill att jag ordnar med allt. 
Det var mosters kommun som ringt dom, kommunen skulle ju ringa mig först trodde jag! Fick veta att apan (aka min mor) och syster var där hos begravningsbyrån. 
Kände hur illamåendet och panikångesten kom som en spark i magen. 

Jag lämnade över till apan, jag gick emot min mosters vilja bara för att jag mår skit. 
Skäms något fruktansvärt. 
Kände mig så överrumplad och oförberedd på att ta ställning här och nu om jag skulle ordna eller överlåta det till apan.

#17 om din moster vetat hur du mår så hade hon haft förståelse. Var inte så hård emot dig själv kära du. 💖

#17 Kram!

Var inte så hård mot dig själv säger jag också. Sånt här är ju otroligt tungt att ta tag i och behöva arrangera, och jag tror också din moster hade förstått med tanke på hur dåligt du mår över hela saken.

#18 & #19 Tack. Ska försöka skärpa till mig men just nu är jag på elitnivå i att klanka på mig själv och förstora upp små misstag till världens undergång. 

Var din moster medlem i svenska kyrkan?

Alla har rätt till att begravas men en kyrklig begravning kan man få betala för om man inte är medlem.

Jag hoppas innerligt att allting löser sig.

Uppdatering.
Nu har jag landat i mitt beslut att överlåta ansvaret för begravningen till den där hemska människan. 
Nu får jag skit från mosters vänner istället, känns förjävligt. 
Dom vet inte hur dåligt jag mått det senaste året och att berätta det nu känns bara som det tas som ursäkter och undanflykter.
Känner mig väldigt ensam.

#22 inte kanske lätt men skit i dom. Jag fick höra liknande skit då jag tog ett jobb som var ovanligt och skumt enligt vissa. Men jag sket i folket.

#23 Tack, ska försöka.

Nu har det börjat komma syrligheter från mosters släktingar också... (Min moster och mamma har olika pappor, så det är släkten på mosters pappas sida som surnat till mot mig.)

#24 död om än den är väntad kan göra folk sura och starta bråk. Jag skulle säga att vissa blir inte rationella alls.

Så strunta i hur folk beter sig.

Uppdatering: Jag ringde begravningsbyrån och frågade hur långt dom hunnit med planering och om det fanns ett datum för begravning. Fick då veta att apan och min syster inte längre ville ta på sig ansvaret för begravningen. 
Eftersom jag (iaf i den här processen) bryr mig om, och framförallt, tar åt mig för mycket av vad mosters släkt och vänner säger och tycker, så tog jag på mig uppdraget (igen). 
Jag orkar inte med att få vassa kommentarer och gliringar.

Tack för alla råd ni delat med er av!

Stora kramar. Hemskt trist att du ska behöva få sån attityd. Det är inte det lättaste att ta hand om begravning och liknande, både fysiskt, psykiskt och ekonomiskt kan det tära jättemycket på en. Antingen ska man hålla igen eller så ska man själv vara villig att ta på sig uppdraget. Tycker jag.

#26 om du behöver råd så skriv pm till mig. Kan lite om begravning. Stor kram

Och jag slänger, återigen, in att jag mer än gärna pratar med mamma och frågar om hur hon gjorde med mormor och morfars begravningar och deras prylar och sånt. Vet att hon absolut inte skulle ha något emot att förklara för mig så jag kan föra det vidare. 

#27 Jag håller helt med dig där, om dom inte är villiga att själva ta tag i det så borde man inte kräva mer av någon annan. But, here we are... 

#28 #29 Tack så jättemycket för att ni vill hjälpa! Betyder mycket att få sånt stöd. 
Jag ska försöka skriva ner frågor till mötet med begravningsbyrån på måndag, moster skrev ner mycket i det Vita Arkivet och det verkar bli en väldigt enkel ceremoni och ingen kyrklig begravning.

Skönt att du har lite direktiv i alla fall, och inte måste bestämma allt själv!

#30 skönt att hon skrev ner.
Och jag hoppas att du känner att du slipper axla allt för mycket.
Helt ot men jag har gjort exakt som din moster och skrivit ner hur jag vill ha allt. Då slipper anhöriga fundera.

Ska snart bege mig till begravningsbyrån. 

Så otroligt frustrerande när jag har en checklista (tack #11 för länken!) framför mig med saker jag vill ha gjort MEN det är alltid något som kommer imellan. 
Intyg jag inte fått ännu... Nycklar som far runt som jag aldrig får tag i rätt person som har tid när någon som kan skjutsa mig (för att hämta sagd nyckel) har tid...
osv. osv. Vill bara få ta tag i allt och få det gjort. 

Hoppas mötet på begravningsbyrån löser upp några knutar.

Fick precis hem papper om att min farfar gått bort också. 
Jag träffade honom aldrig så det var inte så tungt besked att få, men ändå. 

Tur att jag inte är någon julfirare med mat och klappar för den stressen hade jag inte klarat av mitt i allt det här. 

Nu i eftermiddag fick min make veta att hans pappa (min svärfar) gått bort.
Nu tycker jag det börjar bli liiite mycket här. 

Jag har tyvärr inte mycket att bidra med, men jag hoppas att du mår okej under omständigheterna

#35 Tack. 

#36 Bara dom orden värmer, tack!

Hur har det gått för dig?  beklagar alla dödsfall.

Ursäkta den tröga uppdateringen. 

Varit mycket på alla håll; dels allt som ska ordnas efter moster, men också min nya praktikplats som ska hittas och att min dysforiutredning (ÄNTLIGEN!) går framåt.

En av mosters vänner, Emma, har varit en sån fantastisk klippa i allt det här. 
Hon hjälper mig att röja ur lägenheten, på söndag går sista lasset till tippen, sen ska vi bara städa. Hon sliter som ett djur och vill inte ha något för besväret. 
(Jag gav henne en tidig julklapp i form av en eu-moped som moster köpte till sina personliga assistenter. Hon vart så glad så hon både tjöt och grät.)

Emma får mig att asgarva mitt i allt elände, vilket känns ovärderligt. 
Emma sa det också att det är iaf lite ljus i mörkret att man hittat en ny vän. 

Det här känns lite knepigt att skriva och det kom som en chock när jag gick igenom mosters papper att jag kommer ärva en sudd med pengar. 
Hade ingen aning om detta och att nu kunna sitta och planera en resa med maken känns så otroligt overkligt. 
Jag har levt på existensminimum så många år (arbetslös, sjukskriven, egen företagare, sjukskriven...) så att faktiskt ha egna pengar utan att behöva leva av makens lön känns... som sagt overkligt. 

Känns också bra att mycket av mosters saker (prylar, möbler, textilier m.m.) går till välgörenhet och folk i trakten som behöver dom. Det som ratas får åka till tippen.

Min sociala ångest har också fått en rejäl käftsmäll i allt det här när jag måste prata med en massa främlingar, både i telefon och face-to-face.

Vad skönt det var att få skriva positivt här på forumet, känns annars som att jag mest är en dysterkorp. 

Men vännen :-( . (Du känns som en vän efter X antal år på samma forum!)
Angående saker som ska bort; nu kanske ni är nästan färdiga men om ni har kvar kläder så kontakta ett äldreboende om du orkar. Finns många boende där som nästan inte har några kläder alls... :-(

Och - ta det inte på fel sätt men njut av pengarna du fick! Jag är säker på att din moster blir glad om du gör något speciellt, inte bara låter pengarna gå till "vardagsekonomin".
Du kanske redan tänkt på det, men fråga Emma om det är något särskilt hon vill ha som minne av din moster! Förutom EU-moppen så kan det finnas någon speciell grej - som egentligen inte är värd något alls - som hon förknippar med din moster.

Har ni inga barn så ta en myskväll på julafton! Käka lite gott (take away om ni inte orkar fixa något), om det är fint väder så ta en långpromenad (kanske med medhavd fika?) med Pitcher, glo på någon film och bara slöa utan krav! Så firar jag mina jular sedan många år tillbaks, sååå gött utan krav och julglada släktingar ;-).

Ta hand om er, beklagar alla dödsfall (varför kommer alltid allt på en gång?!) och så en stor, stor kram! <3

#40 Tack vännen!

Äldreboenden i närheten var inte intresserade...

Ska absolut njuta av pengarna, dom kommer räcka till både saker jag måste göra som att gå till tandläkaren och bli av med bråkande visdomstand (inte så mycket njutning i det, men känns iaf bra efteråt) och att resa till London och bl.a. besöka Harry Potter-museet *nööörd* och att snorkla med hajarna inne på Londons stora akvarium. (Våtdräkten känns mer skrämmande än hajarna.)
Kommer också kunna köpa lite efterlängtade saker till lägenheten. 

Jodå, Emma har fått ta hem vad hon vill som minnen från moster och så har jag packat på henne lite förbrukningsgrejor som alltid går åt. 

Låter som att vi firar jul på samma sätt!
Jag och maken brukar fixa julskinka (noga övervakade av Pitcher) för att vi tycker det är så gott sen blir det bara mys med filmer och serier.

Tack detsamma! Stor kram tillbaka, pussa på all fyrbentingarna från mig

Jättefint med något positivt i allt det mörka ändå!

Här har du en som är avis över att du ska till Harry Potter museet! :D
Men inte över hajarna, jag har hajfobi så där avundas jag dig inte. 

Du har gjort det så otroligt bra med de förutsättningar du hade, var stolt över dig själv och njut nu av det fina du ska få göra!

Åh, ha en riktigt härlig resa!
En del av arvet jag fick från min (mycket älskade) mormor gick också till en Londonresa, jag hade alltid drömt om att se Phantom of the Opera.
London är en trevlig stad, tycker jag!

(Harry Potter har fått en viss betydelse för mig med, eftersom jag plöjt igenom filmerna nyligen tillsammans med En Viss Person.)

Instämmer med #42, var stolt över det du gjort för din moster (och för dig själv!)

#42 #43 Tack snälla, jag är inget vidare på att klappa mig själv på axeln, får ta det här som ett bra träningstillfälle...

#43 Åh, att se Phantom of the Opera... i London...

#44, Om ni inte har fullproppat schema kan ni ju kolla om ni får tag på såna där billiga biljetter som är osålda/ej uthämtade. Jag tror att det brukar finnas men jag vågade inte chansa - jag åkte ju dit just för Fantomen :-) . (Gäller förstås andra musikaler/föreställningar med, finns ju massor att välja på!)

Jag såg Phantom of the Opera i London också, när Ramin Karimloo var den som spelade the Phantom, som senare även spelade honom i uppföljaren. Jag var så förtrollad att jag såg den två gånger samma dag...

Den är verkligen fantastisk!