Min moster har länge varit sjuk i MS.
För ett par minuter sen fick jag ett telefonsamtal från en av hennes fd assistenter som berättade att min moster gick bort igår morse.
Från att jag var liten skrutt har hon varit som en bästis/syster/mamma och mentor.
Allt efter hon vart sjukare hade vi lite sämre kontakt, men hon var alltid mitt stöd. Den enda i min släkt jag hade kontakt med.
Nu är hon borta och jag är ensam.
Hon vill att jag ska ordna med begravning och allt.
Jag känner mig alldeles tom och obehagligt lugn samtidigt som jag har total panik för jag vet inte vad jag ska göra nu? Vad ska göras? Vem ska jag kontakta osv?
Dom senaste veckorna har min ångest och depression fått ny kraft och det känns som att jag har backat flera månader i kampen mot depp-demonerna, nu vet jag inte vart jag hamnar efter det här beskedet.
Jag kommer inte hitta på några dumheter!
Livet må vara skit, men jag tänker INTE kasta in handduken!
Jag mådde för dåligt för att ta mig iväg till min arbetsträning idag och kanske "tur" det, hade inte velat få det här beskedet där.
Behövde få ur mig det här och här känns det tryggt att skriva.