11. Min egen berättelse

Min vidriga historia.

2017-07-28 16:46 #0 av: Excutingsong

Hade precis skrivit allt och så buggade det och jag får skriva om allt. Underbart.

Här kommer den.

Innan jul hände något traumatiskt som blev startskottet på en enorm lidelse. Jag skriver och skakar. Helvete. Nåväl. Jag började vakna tidigt på morgnarna och mitt i nätterna med extrem hjärtklappning. Vi åkte in och ut på lasarettet där det gjordes ekg i rusningarna där inga fel påträffades. Förutom en extremt hög puls och hög hjärtfrekvens. Hjärtmarkörer togs och inga fel påträffades. Det fortsatte. Jag kunde vakna på natten av att hela huden brändes. Utan hjärtklappning. Vände mig om och det var det lilla som kunde utlösa en rusning. Hade vid det här laget fått inderal utskrivet så jag använde mig av det. Hela tiden kände jag att något var fel.
Detta eskalerade. Flög mellan golv och tak. Hjärtklappning trots inderal. Dock bara 10 mg. Ångesten var brutal. Tuggade och bet i mina kläder. Slutade med fluoxetin och fick zeldox. En antipsykotiska. Första veckan släppte allt. För att sen komma tillbaka med en helvetes smäll. Hjärtat försökte hoppa ur min kropp. Jag orkade ingenting. Grät. Bad. Vid det här laget fick jag flytta hem. Rasade ihop pga hjärtrusningarna och hamnade på lasarettet. Inga fel förutom snabb hjärtfrekvens. Alla prover tas om. Etc etc.
Får göra en lungröntgen för att se om där finns proppar. Ingenting. Därefter körs jag till psyket.
Skrivs in. Har panik. Vet ju att nåt är fel. Kan inte gå tio meter utan att hjärtat är i halsen. Så slut.
Är kvar där i två dagar tills pulsen går upp i 200. Skriver ut mig klockan fem en morgon och skyndar mig till akuten. Samma sak upprepas där. Ekg, prover. You name IT. Inga fel.
Blir hämtad på lasarettet. Kommer hem och karusellen är igång igen. Skjutsas till psyket i tårar och hysteri där jag skriker att det är nå fel. Hela kroppen var utdömd. Hjärtat, diarré varje morgon, skakningar. Extremt trött. Men jag kommer inte in eftersom jag skrev ut mig så blir hämtad av en familjemedlem. Jag hade bara strumpor på fötterna. Nu var hjärtklappningen den värsta jag känt. Inderalen fungerade inte. Var helt väck. Skrek att jag behöver vård. Min kropp jobbar emot mig. Det är totalt kaos. Kommer flämtande in på akuten igen och rasar ihop vid receptionen. De ser mitt sjukhusband från psykiatrin och väljer att inte ta emot mig.
Vi åker hem. Blir avsläppt precis vid dörren innan min familj parkerar bilen. Kommer knappt upp för trappen. Kastar mig på sängen. Mina pupiller är stora som klot. Tar inderal, de hjälper ingenting. Hamnar under bordet. Krälar. Ber de ringa ambulansen men ingen gör nåt. Hjärtar är brutalt. Nu börjar de hoppa över slag. Massvis. Är så trött. Skiter på mig näe jah ligger på golv. Dagen efter näe jag vaknar är jag så dålig att jah försöker hålla andan. Jah orkar inte mer. Ger upp. Hjärtat är bedrövligt. Blir inkörd till min läkare i filt. Får cisordinol i hästdos, antipsykotiska. Och iktorivil. En stark bensodiazepin. Körs hem. Får tabletterna och somnar men hjärtat är inte bättre. Sov mycket dessa 10 dagar, tänkte på min begravning. Jag kände ju hur kroppen la av. Jag var så dålig. Orkade inte se någon. Ingen förstod att jag är sjuk. Sen väntade en etc behandling.
3 st gjorde jag. Första gången var pulsen 160 efter en 10 minuters promenad dit. Men allt stabiliserade sig när jag sövdes. Efter 3 e behandlingen hade jag sånt tryck i huvudet så det avslutades. Är då insatt på Venlafaxin som slår bakut vid en höjning. Ut med den och in med citalopram. Nu står jag på citalopram. Litium. Sobril. Theralen. Inderal.

Hjärtat rusar inte hela tiden. Definitivt inte.
Men på morgnarna är det hemskt. Varje morgon likadant. Är förvirrad. Svårt att fokusera blicken. Jättetrött. Tung i bröstet. Rusningar. Värk i kroppen.

Undersökningar som gjorts under denna tid:
Ekg och hjärtmarkörer i alla tillstånd säkert 20 ggr. Blodtryck. Som ibland är 90/60-50) och vid oro 130/100. Hjärnröntgen två ggr. Röntgen av buken. Röntgen av lungorna. Propp prov. Full blodstatus. Blodgas. Bilirubiövärde. Bukspottskörtelprov. Levervärde, lite förhöjt. Sköldkörtelprover. Njurprov. Halsprov. Neurologiska undersökningar. Salter.

Hur är det Nudå? Problemen kvarstår på morgnarna. En extrem trötthet har infunnit sig. Jobbigt att andas. Stel. Kan inte hantera något. Intryck är jobbigt. Ingen koncentration. Känner inte speciellt mycket mer än att jag plågas.
Ingen inom psykiatrin svarar på vad det är som hänt mig. Jag tror fortfarande jag är sjuk. Jag mår inte bra. Kallsvettas mycket. Ingenting är bra.

Tack för att ni läste. 😭❤️

Anmäl
2017-07-28 17:38 #1 av: Excutingsong

Lämna gärna en kommentar.. 😭
Kan det bli såhär?

Anmäl
2017-07-28 19:38 #2 av: Aleya

För mig låter det som ångest. Men jag är inte läkare.

Har du gått i någon slags terapi innan? Så du har verktyg för att hantera dessa attacker?

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Värd för Endometrios samt medarbetare för Julen

Anmäl
2017-07-28 20:08 #3 av: Maria

Jag tycker också att det låter som ångest.
Läser man din historia så här man ju gjort grundliga kroppsliga undersökningar så du verkar ordentligt utredd.

/Maria

 

Anmäl
2017-07-30 11:15 #4 av: Calcifer

Det kan vara ångest. Men det är hemskt svårt att veta såhär över internet. Jag hoppas du fortsätter trycka på för att få hjälp för sådär ska du absolut inte behöva ha det.

"Help me Obi Juan whoever the fuck you are. You're my only ho."
- Carrie Fisher, Rest In Peace


Anmäl
2017-07-30 14:10 #5 av: Excutingsong

Vet inte vad jag ska ha för hjälp 😭

Anmäl
2017-07-30 14:10 #6 av: Excutingsong

Vet inte vad jag ska ha för hjälp 😭

Anmäl
2017-07-30 14:10 #7 av: Excutingsong

Vet inte vad jag ska ha för hjälp 😭

Anmäl
2017-07-30 14:10 #8 av: Excutingsong

Vet inte vad jag ska ha för hjälp 😭

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.