Annons:
Etikettallmänt-om-ångest
Läst 840 ggr
Calcifer
2016-12-03 15:16

Lider ni av telefonskräck?

En liten undersökning av ren nyfikenhet. :)

Ni får gärna utveckla svaren om ni vill.


"Creature of the Night, The One Many Children Talk About-"

Annons:
Calcifer
2016-12-03 15:17
#1

Yes. Ringer bara om jag måste, verkligen akut måste. Svarar inte i telefonen om jag inte vet vem det är heller, om det inte är dolt nummer för då är det 9 fall av 10 någon inom psykiatrin/habiliteringen som ringer.


"Creature of the Night, The One Many Children Talk About-"

Ms_Raptorskull
2016-12-03 15:32
#2

Oja. Ringer eller svarar inte heller om jag inte absolut måste/väntar på ett specifikt samtal. 😞Sms och e-post är mycket mycket bättre om det är möjligt.

Fick en lite rolig flashback från när jag talade med min hunds uppfödare i telefon för första gången, då hon försäkrade mig om att hon INTE skulle äta upp mig genom telefonen 😛

Calcifer
2016-12-03 15:42
#3

#2 Ja, jag tycker det är så otroligt mycket enklare med sms eller e-post och liknande. Så jobbigt när man måste ringa, brukar behöva flera timmar för att förbereda mig.


"Creature of the Night, The One Many Children Talk About-"

Ms_Raptorskull
2016-12-03 15:57
#4

#3 Ja usch samma här. Sedan så håller jag nästan på att svimma under eller efteråt ibland, vet inte om det beror på att jag spänner mig så hemskt? Obehagligt är det iallafall.

CaptainBunchie
2016-12-03 16:01
#5

Ja, jag har telefonskräck. Kan prata med min mamma utan vidare problem, även om jag mycket hellre undviker det och tycker det är lättare att prata genom t.ex. messenger(facebook). Kan svara i mobilen när min pappa ringer vid 'akutfall'.

Har tidigare nästan varit livrädd bara det ringer okända eller dolda nummer (svarar aldrig om det inte är min mamma eller pappa som ringer). Det är fortfarande väldigt obehagligt, men får inte riktigt samma panik, och hinner nästan kolla upp numret på hitta eller eniro innan det ens hinner sluta ringa.

När jag har beställt grejer online kastar jag mobilen på min mamma när det ringer från okänt nummer de dagarna det är beräknad leverans, haha.

Har stora svårigheter att prata online med, som t.ex. i skype eller dylikt. Men har märkt att det är oftast när det ringer och i början av samtalet jag har panik med hjärtklappning och grejer. Men att det brukar gå över ganska snabbt.
Självklart varierar detta också på hur väl jag känner personen i fråga.

Det är fruktansvärt jobbigt med att alla läkare, soc och annat ska ringa och ha sig. Nu när jag är 'vuxen' (18 år) så 'måste' jag ju bekräfta vissa saker de vill att jag ska bekräfta saker själv i telefon (usch för det systemet).

//CaptainBunchie (fd. BlossaTossa)        _
http://bunchiesphoto.weebly.com/
_

Calcifer
2016-12-03 16:04
#6

#5 Ja eller hur. Jag gillar inte att ringa officiella samtal, till t:ex psykiatrin för jag är så rädd att jag ska säga nåt korkat så de inte lyssnar/tar mig på allvar eller så. Hatar t.o.m. att ringa och förnya recept för vill inte lämna meddelande för är rädd att jag ska säga fel och så ringer de upp för att klara upp vad jag menade och baaah pust och stress.

Mamma kan jag prata med, men hon är väl den enda jag är riktigt bekväm med när det gäller telefon. Skype går bra när det är mina närmaste vänner annars vill jag inte prata där heller.


"Creature of the Night, The One Many Children Talk About-"

Annons:
Tjeja
2016-12-03 16:15
#7

Prata i telefonen -usch och fy! Det undviker jag i det längsta! Men sms, vist chattande och mejlande går bra. Så jag svarade delvis!

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

Zadeira
2016-12-04 13:09
#8

Inte när det gäller min familj eller pojkvän, men alla utöver det ombeds kontakta mig på andra sätt om det är möjligt och jag kontaktar hellre andra på skrivet sätt om möjligt.

Annielle
2016-12-04 15:23
#9

Jag kryssade för delvis.

Främst är det samtal som rings till mig, jag har nästan aldrig på min telefon ens.

Men måste jag ha på telefonen för att någon ska ringa upp mig vid en bestämd tidpunkt eller så blir jag fruktansvärt stressad och på helspänn.

Jag hade en psykiatrikontakt tidigare som jag kunde smsa med, så mycket bättre än den jag har nu som jag bara kan ringa och "måste" tala in på hennes telesvarare om hon inte svarar.

Men föredrar ofta sms och mail framför telefonkontakt även när jag är den som ringer förutom om det är min farsa, bror eller syrra.

Var dig själv, det finns redan så många andra.

Schhh
2016-12-04 17:47
#10

Jag kan prata med mamma i telefonen. Pappa är jobbigare och det händer att jag ignorerar samtalet och skyller på att telefonen var på ljudlös. Främlingar funkar inte, kan knappt tala med de jag känner inom psykiatrin. Får ökad puls nu när jag tänker på det. Det värsta är dock att ringa någonstans och boka tid, därför har mina vårdkontakter blivit min bästa vän. 

EDIT: Skype funkar inte heller.

Sollar
2016-12-05 19:32
#11

Jag svarade aldrig i telefon tidigare, men så skaffade jag häst och blev plötsligt tvungen att ringa hovslagare, veterinär och försäkringsbolag. Så numera svarar jag alltid i telefonen men det är fortfarande jobbigt att ringa t ex veterinär, då förbereder jag mig i dagar innan, går igenom vad jag ska säga och vad han kan tänkas svara och vad jag ska svara då. Det är utmattande men jag gör det iaf.

Emelie-E
2016-12-07 18:29
#12

Jag svarade "ja" när jag borde ha svarat "delvis". Jag tycker att det är jobbigt att prata i telefon. Men det är mycket lättare om någon ringer mig. För då får den personen "föra" samtalet eller vad man ska säga. Jag svarar bara på frågor i stort sett. Men att ringa själv till någon går verkligen inte. Det är knappt så jag kan ringa min man. Kan endast ringa honom om han har ringt mig och jag har missat samtalet. Då vet jag att han vill något och då är det han som "tar över" när han svarat. Detta är något jag vill ändra på, jag vill liksom kunna ringa till skolan och sjukanmäla sonen om det behövs liksom..

Calcifer
2016-12-07 18:32
#13

#12 Har du försökt få professionell hjälp med detta eller liknande?

Jag hatar mer än allt att svara i telefonen, men avskyr som sagt också att ringa. Brukar be mamma ringa vissa samtal - och då är jag ändå 28.


"Creature of the Night, The One Many Children Talk About-"

Annons:
Herveaux
2016-12-07 18:34
#14

Nja, delvis. Det beror helt på vem eller vart jag ska ringa. Att tex ringa tandläkaren var inga problem, men när jag fick i uppgift av psykologen att ringa runt till olika KBT-terapeuter för att höra om dom kunde ta emot mig så sprutade tårarna och ångesten löpte amok efter andra samtalet.

Att svara när jag blir uppringd känns oftast enklare. Vet inte varför riktigt…


// Harley
Sajtvärd Star Stable
Medarbetare Film, Hamster

Emelie-E
2016-12-07 18:36
#15

#13 Nej. Det är nu det senaste som jag känner att jag behöver göra något åt detta. Men att ta det där steget är svårt.. Jag är också 28 och här är det maken som får sköta alla samtal.

Calcifer
2016-12-07 18:37
#16

#15 Ja, det hjälper ju inte om man måste typ ringa för att kunna boka tid liksom… Det finns inte så att du kan boka tid online via "mina vårdkontakter" på nätet i din stad? Då loggar man typ in med e-legitimation och sen kan man boka en tid, skriva i varför man vill ha en tid etc. Det kanske tar längre tid, men då slipper man ju ringa, menar jag.


"Creature of the Night, The One Many Children Talk About-"

Herveaux
2016-12-07 18:42
#17

Vad tycker ni andra om att ringa och tala in meddelande på telefonsvarare?

Jag tycker det är en uppfinning från helvetet som hemskt gärna får utrotas redan imorgon. Usch, värre än att ringa dom jobbigaste samtalen. Huvva!


// Harley
Sajtvärd Star Stable
Medarbetare Film, Hamster

Emelie-E
2016-12-07 18:43
#18

#16 Nä, det är just det 😛 Att ta den där första kontakten. Jag har faktiskt inte kollat det, så det var en bra idé 😊

Sollar
2016-12-07 18:46
#19

#17 Jag tycker det är enklare med telefonsvarare, särskilt om jag vet det innan för då kan jag skriva manus till mig själv innan jag ringer upp.

Calcifer
2016-12-07 18:48
#20

#17 Jag tycker det är jobbigt också, fast jag vet inte riktigt varför. Typ, när jag ska ringa och lämna meddelande för att förnya mediciner så har jag alltid jättepanik och måste förbereda mig i flera timmar. Trots att jag inte ens behöver prata med nån. 

#18 Ja kan ju alltid vara nåt att kolla upp! Vet att jag gjorde så i Gävle när jag hade tappat rösten och ville komma in till VC för att kolla så det inte var något allvarligt (alltså, jag var ju sjuk också, hög feber, problem att andas, etc).


"Creature of the Night, The One Many Children Talk About-"

Annons:
Emelie-E
2016-12-07 18:48
#21

#17 Det klarar jag inte heller av, känns av någon anledning ännu jobbigare 😩

Emelie-E
2016-12-07 18:49
#22

#20 Ska jag absolut göra! Tack för tipset! 😊

Calcifer
2016-12-07 18:50
#23

Nä, det är lite fundersamt det där med telefonsvarade egentligen… Alltså, man behöver ju inte prata med nån. Säger man fel kan man ju bara säga "oj, vänta, jag menade x" utan att någon avbryter eller ställer frågor, plus att om man skrivit ner innan vad man ska säga så är det ju bara att följa manus, så att säga. Ändå är det jätteläskigt.


"Creature of the Night, The One Many Children Talk About-"

Annielle
2016-12-08 09:48
#24

Det beror på vem jag ska lämna meddelande till på telefonsvarare och vad som gäller efter det.

Om det sedan är enda sättet att den personen ska ringa upp mig tycker jag oftast att det är skitjobbigt eftersom jag blir extremt stressad av att inte ens veta när personen ska ringa och då tvingas ha på min telefon som gör att jag hoppar till för varenda lilla ljud och förväntar mig att telefonen ska ringa vilken sekund som helst, vilket blir extremt påfrestande om det innebär att jag måste befinna mig i det läget i tex tre timmar 😕

Ska jag enbart lämna ett meddelande och inte behöver bli uppringd sen är det oftast ok, oftast bara skönt att slippa prata direkt med personen.

Var dig själv, det finns redan så många andra.

Schhh
2016-12-08 19:31
#25

#17 Jag har aldrig lämnat ett meddelande. Jag vågar inte. Då låter jag sambon göra det. Det är nog värre än ett vanligt samtal, ja. ;_;

Upp till toppen
Annons: