Annons:
Etikettallmänt-om-ångest
Läst 2033 ggr
Ribessa
2016-09-24 16:24

Min ångest, jag behöver er just nu

Fy den här ångesten alltså. Jag har haft problem med ångest som har visat sig på olika sätt sedan före 2009. Från 2009 och framåt har den i perioder varit sjuklig för mig, det har hört till att jag 2009 drabbades av en djup depression och allt därtill, jag tog mig ur den men ångesten stannade kvar på något sätt, mildare, men ändå. 2013 gick jag totalt in i väggen och blev tvingat sjukskriven på 50% från skolan men jag orkar inte med det heller. Jag fick diagnosen ADD för ca ett år sedan, och de är medveten om min ångest men jag tyckte att när jag fick min concerta och blev mer medveten om varför jag fungerade som jag gjorde så minskade det min ångest något, eller gjorde den hanterlig för mig iallafall. Jag har nu kontaktat dem igen för att få läkarkontakt och reda ut ångesten på riktigt, jag vet att läkaren sade till mig då att han var inte övertygad att den behandling jag hade nu skulle hjälpa min ångest, då han trodde att det förmodligen hade med någon ångestsjukdom att göra, men allt som lättade var bra. 

Jag försöker själv reda ut min ångest, vad jag gör, varför, när, hur? Jag kan ha dagar med liten ångest, som jag kan andas bort och försöka tänka på annat och försöka hålla humöret uppe så löser det sig, men jag skulle inte säga att jag har någon helt 100% ångest-fri dag. Jag beställde ut min journal från läkarbesöket och där läste jag att läkaren tror jag har OCD. Jag tror inte det är omöjligt, jag har mycket saker för mig, men det är saker som jag gör när jag mår som bäst. Då jag själv känner att vardagen fungerar och jag är på ett bra humör, då har jag mina saker för mig. Mina små tankar, mina små ritualer - ja ingen skulle få störa mig eller hindra mig från att göra dem, jag skulle bli skogstokig, men det är inget problem för mig. Men det är denna dalarna som jag tror det är något annat än OCD. Som nu har jag hamnat i något där jag egentligen inte har något att må dåligt över, det har väl varit en stressig period och jag har börjat få lite stressymptom, på att jag alltid är trött, jag glömmer… och dem är jag medveten om, därav jag sökt hjälp. Men jag har nu i torsdags haft en av de värsta dagarna på många år, jag hade någon form av "ångestattack" från ca 20.30 till tolv på natten, då lade det sig och jag kände mig harmonisk igen, trött, men harmonisk. Jag var bara allmänt stirrig, dvs satt och stirrade ihåligt på vad jag än höll på med, huvudet var inte riktigt med, stundvis föll det tårar sakta ner för att sedan upphöra till att jag då istället fick svårt att andas, och jag hyperventilerade lugnt (det låter verkligen som att det säger emot sig själv? men jag var som tom, som att ångesten bara hade tagit över mig). Jag kunde inte hitta någon anledning, jag visste inte varför. Jag ville inte heller kalla det panikångest då det har varit MER intensivt men allt har gått väldigt fort, här var det bara så starkt och intervallerna var långa, men jag var borta. Igår hade jag istället en jättebra dag, utan ångest. Idag sitter jag här igen och har ett tryck i bröstet och har just gått igenom stirrandet, det lugna gråtandet, elefanten som står på mitt bröst… Detta måste vara något annat än OCD. Då jag kan få sådär,till och från, och mina dagar har en grund i ångest. Kan det vara GAD?

Sedan var jag med om en fruktansvärd traumatisk operation där jag höll på att dö i februari. Jag fick en ventilpneumotorax och hade ingen aning om det. Från ena stunden är jag på vårdcentralen och tror att jag har lunginflammation för att senare får åka till sjukhuset för att röntga lungorna, till att det sedan ska gå säkert 5 olika larm på akuten och alla släpper de övriga patienterna för att fixa för mig, kolla till mig, fråga ut mig, ta prover, för att jag sedan direkt åker till post-op 5 min senare för att "det finns inte nog med tid" där en läkare och sköterskor redan står i operationskläder. De hinner alltså inte fixa ett op-rum, utan de drar för några skärmar från mig och de andra, och jag får vara vaken under hela operationen där jag får veta att jag håller alltså på att dö i detta nu. Hade jag inte kommit dit hade jag inte vaknat igen. Det gick bra, men det var en vecka med fruktansvärt mycket rädsla, ångest och smärta. Efter detta har jag fått mer panikångest och efter en sådan här sak så har man smärtor från lunga och nerver. Då en sådan känning flertalet gånger gett mig dödsångest, det har svartnat för ögonen, jag kallsvettas, gråter, hyperventilerar och är jätterädd. Typisk panikångest alltså. Men jag har efter detta fått plötsliga flashbacks från tillfället som utlöst panikattacker och stark ångest. Kan detta vara PTSD? 

Ja ni förstår… Allt känns så grötigt just nu. Det är såklart retoriska frågor då detta är något jag såklart tar upp med läkare då jag fått en tid. Men är det någon som känner igen sig i det jag skriver? Någon teori från min sida som kan stämma? Man kan väl ha fler ångestdiagnoser samtidigt? Uppskattar verkligen all "hjälp" jag kan få att hjälpa att bena ut detta.

Annons:
Magrat
2016-09-24 16:48
#1

Jag har PTSD, och det är nog mycket möjligt att det kan tänkas vara akut PTSD, eller typ 1 eller vad det heter numera. Den mer akuta varianten i alla fall.

Jag -tror- att det i kriterierna för PTSD krävs två traumatiska händelser. Men jag tror absolut att en sådan händelse som du beskriver kan utlösa en akut variant. Var det länge sedan? Jag har mycket mardrömmar, flashbacks, undvikandebeteende och dissociation, jag lider av det som kallades kronisk PTSD förut. Men det går inte att ställa en diagnos över internet, det måste lämnas till sjukvården. Man kan ha sina misstankar, och jag tycker absolut att du borde ta upp de här tankarna med en läkare eller psykolog. Det kan mycket väl vara så att du är inne på rätt spår själv, men det kan ju lika gärna vara tvärtom. Men jag skulle absolut nämna operationen för det räknas som en traumatisk situation och är det den mildare formen av PTSD krävs att du får hjälp fort så det inte utvecklar sig till det som tidigare hette Kronisk PTSD, för det är inte lätt att bli av med. Jag har i alla fall inte lyckats.
Oavsett vilket önskar jag dig lycka till, och ta vara på dig.

Bloody but unbowed I stand tall at the oar And I'll climb their scaffold once they bring me back to shore I'm master of my fate, I am captain of my soul And I'll ride this boat, all the way, to hell

Ribessa
2016-09-25 01:24
#2

#1 Åh tack för ditt svar! Det var i februari i år detta hände, närmare bestämt 22 februari, så inte allt för länge sedan ändå. Tack för informationen, jag visste inte att PTSD indelades i olika? Alltid lär man sig något. 

Tack snälla rara, ta hand om dig själv!

Ribessa
2016-09-25 20:43
#3

Ingen annan som känner igen sig i något?

Ribessa
2016-10-07 09:02
#4

Idag var jag till läkare, skönt att någon tog mig på allvar. Jag har GAD och paniksyndrom med agorafobi. Det sista då till stor del utlöst av mitt sjukhusbesök.

Baaabz
2016-10-07 15:15
#5

Sänder en styrkekram till dig.<3

Ribessa
2016-10-08 02:12
#6

#5 Tack söta rara <3

Annons:
Upp till toppen
Annons: