Annons:
Etikettallmänt-om-ångest
Läst 3019 ggr
Tanjis
2015-03-22 00:18

Alltid motgångar

varför ska folk alltid ha åsikter om allt jag gör, satte mig vid datorn nu och jag fick höra av sambon "ska du sitta vid datorn nu igen", sa innan vi gick från mor och var att hundarna ska helst gå en 40 minuter till innan vi lägger os och fick höra "stackars hundar som inte får sin mat och ska ut och gå", har fått saker sagda om mig som att jag är dryg och omogen och konstig bland annat av folk, blir typ påhoppad för att jag inte har samma politska åsikt som vissa andra(har faktiskt slutat engagera mig och bry mig om politik över huvudtaget, detta landet är på väg åt helvete och det är inte för aliansen). folk säger att jag är så känslig men är det konstigt när man alltid måste möta motgångar och har alltid fått gjort, och nu är jag väl en drama queen oxå (som jag med 1000 gånger har fått hört). Men men, jag är inte som alla andra, konstig och outsider så det är väl så att det kommer på köpet att folk då har åsikter om det mesta som är mig….. ösnakar att någon bara kunde förstå, hur ska man någonsin kunna utvecklas när man jämt bara får åsikter om tankar och ideer man har och hur man är.

Och nu när jag skriver det här så känns allt bara urfåningt för att alltid när jag försökt pratat med nån om hur jag upplever allt så får jag höra att jag är drama queen följt av nå fniss. Mina föräldrar är tyvärr aldra värst och det är dom som står mig närmast, vänner har jag inga riktigt, dom har jag glidit isär för att dom inte förstod mig, dessutom så har jag en sambo som gärna ställer sig på mina föräldrars sida, varför kan han inte ställe sig på min sida?

Sen hundarna, jag önskar att jag hade ork att aktivera dom mer, dom skulle inte må dåligt av det liksom, men jag har hört så många gånger att det är så synd om mina hundar som "aldrig" får vila, hur intressant är det att prata om när hundarna har vilat, är väl roligare att prata om någon aktivitet dom gjort någon gång? behövde bara få detta ur mig.

Annons:
[fia85]
2015-04-13 21:32
#1

En känsla av att inte bli sedd? Inte accepterad? Få höra de dåliga sakerna om sig själv ( och gärna samma grej, som är svår att ändra på, men som folk "måste" uppmärksamma). 

Jag är en person som är dålig på att passa tider. Det har jag varit sedan jag var liten, och tror att jag kommer att vara sådan resten av mitt liv. 

Det slår aldrig fel, så fort man ska iväg någonstans så visar folk tydligt och klart att de tror att det kommer att gå dåligt, man märker hur de skruvar på sig, osv. Fortfarande nu när jag är 30 så är det så. Jag gör mitt bästa,och ibland avstår jag vissa saker för att hinna. Men ändå. Jag vet att man måste vara i tid, osv, men folk tror inte att jag vet, för de generaliserar och uttrycker det som att jag ALDRIG är i tid, vilket inte är sant. Ibland känner jag att det är inte ens en ide att ta diskussionen och försvara mig själv, detta trots att jag haft både plugg på heltid och jobb vid sidan av som jag klarat trots denna förjordade svårighet. 

Jag äter dessutom långsamt. Fick lida för det i skolan. Och fortfarande. Folk bara måste påpeka detta- "vad långsamt du äter". varje gång tänker jag "och?". Folk förstår heller inte att det skulle gå bättre för mig att äta om de sket i att påpeka hur långsam jag är, och fokuserade på sin egen tallrik istället för på min. Man känner sig annorlunda.

Jag bad min pappa att inte ställa en grej mot väggen för jag trodde det skulle bli skav. Då sa han att jag är för noga. Fast tapeten faktiskt är känslig. Min pappa är världens snällaste, så det är inte däri problemets ligger, utan någonstans i ungefär som du skriver.

Det är väl bra att du går ut och går med hundarna, jag kan inte mycket om dem, men de flesta hundar mår väl bra av rörelse och motion, och likaså du. 

Jag har rest mycket, och då fick jag frågan om hur jag skulle ha råd med osv. Trots att jag tycker att det är väldigt privat att fråga, och trots att folk utan problem som jag känner skaffar barn trots att de är arbetslösa,men inte skulle jag fråga hur de har råd att försörja sina barn. Men till mig frågar man sådant här. Förra året hamnade jag i en hemsk ekonomisk kris, och då var jag med om att jag satt vid ett bord där en person som jag pratar lite mer med frågade om mina pengar, hur det gick och sade högt rätt ut att det var tråkigt att jag inte hade någon inkomst. Pinsamt. De andra runt bordet hade inget med saken att göra, och jag kände dem inte ens. Men folk klampar av någon anledning in i det som är mitt, på det här sättet, så jag förstår hur det känns. 

Du överdriver inte alls.

Tanjis
2015-04-14 07:11
#2

Märkligt, alltså är det nått med vår personlighet som får folk att tro att det är oki?

[fia85]
2015-04-14 22:02
#3

Ja, ibland har jag undrat det. Om man utstrålar någon energi som gör detta.

VästkustFia
2015-04-17 20:44
#4

Kan förstås bara tala för mig själv men perioder när jag haft det jobbigt och mått allmänt dåligt har jag tagit åt mig av allt möjligt folk sagt till/om mig. Även ganska oskyldiga kommentarer kan då kännas väldigt sårande, man tål liksom ingenting utan vill bara vara ifred och få vara som man är. När jag är i balans tolkar jag samma saker annorlunda, tar inte illa upp, bryr mig inte, eller märker det inte ens.

[fia85]
2015-04-19 20:05
#5

Ja, det kan vara så att man bara vill vara ifred.

Upp till toppen
Annons: