Annons:
Etikettsocial-fobi
Läst 2321 ggr
Tanjis
2015-03-08 09:00

Är jag jätte konstig?

Jag har inga vänner bara en hög bekanta som jag träffar då och då, hade mycket kompisar som yngre som jag har glidit ifrån på grund av bristande angagemang från mim sida främst. Ibland kan jag tycka att det är jätte tråkigt att inte ha några riktiga vänner men dagar som i dag då jag ska ut på promenad med några så känns det jobbigt, lite som att det kan va för min del, att jag bara gör det för hundarnas skull. Jag känner en i gruppen lite bättre än de andra och jag skulle gärna vela umgås med henne oftare(promenaderna är varje söndag men jag är bara med var annan söndag på grund av jobb), hon är jätte trevlig, men i går när jag smsade henne och fråga om hon skulle med så kändes det som att "varför frågar jag det" det känns lite som vilket som och lite jobbigt för mig att träffa massa folk i dag. När jag väl är där på promenaden tycker jag att det är jätte roligt och jag känner mig alltid nöjd och belåten. Varför känns alltid allt jag ska göra som att jag ska försöka tvinga iväg mig till gymmet? Kan inte vara fullt normalt! Finns det någon form utav hemsida där man kan skriva till en psykolog om sånt här och annat? Känner inte för att gå till en psykolog på riktigt!

Annons:
[brinker]
2015-03-08 09:14
#1

När jag gick i skolan hade jag många vänner jag umgicks med, höll kontakten några år efter gymnasiet men en efter en började falla bort. Nu har jag endast 2 vänner som jag träffar ibland, allt från 1 gång i v till 1 gång i månaden. Träffar min familj rätt ofta men när det gäller vänner så är det bara de två.

Samtidigt som jag kan sakna att ha många vänner så  gör jag det inte heller, rätt skönt som jag har det, utökas säkert om man får pojkvän, barn o så, men just nu är det bara jag.

Jag har faktiskt pratat med psykolog men d var ang annat men jag tog upp detta lite, de vill ju veta ens sociala liv. Min psykolog sa att vissa är sociala och har tiotals, tjugotals vänner som de umgås med medans andra är inte lika sociala och har någon enstaka. Så länge man själv trivs/är ok med det.

Men man ska ju inte vara anti social och stänga av sig från samhället o människor, då kommer vi in på annat.

Tanjis
2015-03-08 09:43
#2

Jag besväras inte alls utav att det är så, visst skulle det vara roligt med iaf en riktig vän men det känns inte nödvändigt. Sen har jag en sambo sen fem år tillbaka, god relation till min familj och jag jobbar dessutom på ett äldreboende som faktiskt utmattar en på den sociala nivån, man ska alltid vara social och vänlig fast man inte alltid känner för det

[brinker]
2015-03-08 11:01
#3

Jag jobbar också på boende o inom hemtjänst så vet exakt vad du pratar om!

Tanjis
2015-03-08 11:48
#4

#3 det är ju sällan man känner att gå iväg med folk på krogen och vara över social efter ett jobb pass direkt ;)

Upp till toppen
Annons: