Annons:
Etikettallmänt-om-ångest
Läst 4370 ggr
Apex
2/22/15, 11:20 AM

Tung ångest!

Hej!

Jag undrar vart detta skall sluta, har en sån hemsk ångest som ligger över mig mer eller mindre hela tiden, känns som att allt startade i höstas efter att jag fick veta att tjejen jag träffade, träffat en ny. Det var precis som om allt brast då, jag har sådana problem att tackla sådant som andra verkar ha lättare att gå vidare med..känner mig övergiven och värdelös. Spelar liksom ingen roll om man får komplimanger eller klapp på axeln för bra jobb, det tar inte, utan det är bara mina negativa tankar som jag själv intalar mig som biter sig fast. Jag har ätit Paroxetin sedan -03 och den är nu utbytt mot Valdoxan efter ordination från läkare. Har nu varit på medicinen sedan början på januari och jag vet ej hur den skall kännas eller hjälpa. Inget uppföljnings besök vad gäller nya medicinen var inbokat, fick själv begära att få en ny tid med läkare för uppföljning, det blir i slutet på mars först. Känns inte bra… och är inte det en väldigt lång tid mellan start och uppföljning?? Jag drar mig undan socialt och tycker att det är jobbigt att se andra lyckliga och leva livet, medans jag bara känner denna hemska ångest, övergivenhet och allt är bara ett enda mörker. Jag har haft tankar på självmord tidigare men nu känns det mer som de "finns" där mycket mer som ett alternativ för att slippa må som jag gör….


Annons:
Lillatata
2/22/15, 7:19 PM
#1

Hejsan! Jag blev precis medlem här bara för att kunna skriva att jag bryr mig och jag tycker inte någon människa är värdelös. Försök vara glad för andra och omge dig med allt som du tkr är kul så ska du se att du mår bättre.  Ät bra, som goda frukter, och lyssna på dina favoritlåtar. Kärlek till dej!

(Ps. jag skulle försöka undvika medicin)

Apex
2/22/15, 7:29 PM
#2

Hej!

Tack för din kommentar, betyder mycket.

När det gäller att vara utan medicin vet jag inte om jag skulle våga, det är så många år nu med medicin satt jag glömt hur det var innan. Men jag skall kolla om det är ett alternativ för mig. 

Tack.


[EvelinaL]
2/22/15, 11:54 PM
#3

#1 Om man är i behov av medecin ska man absolut inte undvika det.  Känner man att en medecin bara ger en biverkningar eller helt enkelt inte funkar ska man prata med sin läkare om det.

Apex
2/23/15, 9:13 AM
#4

Hej!

Självklart, skulle aldrig sluta med medicinen utan att ha pratat med läkare. Det är kanske så att man måste äta den resten av livet.


Lillatata
2/23/15, 4:10 PM
#5

Jo absolut, om man känner att det inte finns någon annan utväg så väljer man ju det. Menade bara att jag personligen skulle göra mitt bästa att undvika det med tanke på att det faktiskt inte hjälper i lång sikt. Kanske finns underliggande problem som man kan försöka ta itu med :)

Apex
2/23/15, 7:49 PM
#6

Ja jag skulle så gärna vilja hitta orsaken till att jag känner mig som ett misslyckande.


Annons:
[Tuulikki]
2/25/15, 10:23 PM
#7

#5 Vadå inte hjälper på lång sikt? Jag hade inte klarat mig utan min medicin, det finns det tydliga bevis på. Alla är olika, så att säga att det bara är att ta itu med underliggande problem tycker jag är att vara dryg, du vet ju ingenting om varje främling människas historia.

Apex
2/26/15, 7:27 PM
#8

Skall träffa läkaren imorgon, fick en snabbare tid. Kommer kolla med dem om dess verkan, har ju liksom bara den gamla att jämföra med. Känner mig naken och sårbar rent sinnesmässigt. Den gamla vill jag ej helst ha igen..avtrubbande och massa biverkningar som inte är något vidare om man vill framåt i livet och påsikt träffa en tjej.


Lillatata
2/27/15, 3:48 PM
#9

Jag menade att om man tar en tablett idag kmr man inte fortsätta att må bra om ett år, alltså att man blir tvungen att fortsätta ta det hela livet. Jag försöker inte påstå att jag förstår hur ni känner för det kan jag möjligtvis inte göra då jag aldrig har gått igenom det ni har. Jag försökte bara komma med förslag utifrån mina kunskaper. Jag har läst mkt om hur VISSA läkare (inte alla) kan vara för snabba med att skriva ut medicin för att de själva gynnas samt företagen som tillverkar medicinen vill ha en efterfrågan för att tjäna pengar. 

Det är inte att bara ta itu med underliggande problem, processen är svår och påfrestande. Jag kmr ändå alltid stå på terapins sida  då jag anser att man suddar bort problemet istället för att stryka över det (om ni hänger med min metafor :P). Alltså med medicin finns problemet egentligen fortfarande kvar även fast man döljer det.

Jag ber om ursäkt om jag förolämpat någon som har det så svårt o tar medicin för att de känner att de måste. Det var inte min avsikt. Som jag sa tidigare, det är helt ok och en nödvändighet när man känner att det inte finns någon annan utväg. Jag tycker bara att man ska tro på sig själv och verkligen försöka innan

Monsva
2/27/15, 7:57 PM
#10

Alla får ha sina åsikter. Själv har jag ätit medicin mot ångest/depression i 25 år och kan inte vara utan den. Har gjort ett antal försök.

Många gånger är det ett BIOLOGISKT fel i hjärnan som gör att tex ångest uppstår. Man har för mycket, för lite av signalsubstanser mm mm.  Det går lika lite att bota det med terapi som det går att bota tex diabetes eller epilepsi med terapi!

Apex
2/27/15, 8:11 PM
#11

Jag var och träffade läkaren idag, det var det bästa läkarbesök jag varit på nånsin. Kändes som han verkligen lyssnade och tog till sig av det jag sa och hur jag mår, ingen stress, inget tittande på klocka. Jag kommer att få gå vidare med en utredning för eventuell ADHD för att utesluta om det kan vara källan till mina problem. Hur som helst så känns det bra att någon vill utreda och utesluta visa saker, det här har som sagt aldrig varit uppe tidigare och nu känns det som att någon bryr sig.


[JeanetteK]
3/6/15, 4:56 PM
#12

Vad skönt att du träffat en läkare du fick förtroende för. Det betyder massor! Jättebra att det blir utredning så du vet var du står. 

Apropå diskussionen ovan om mediciner så säger jag som både Sofisen och Monsva att jag aldrig skulle klara mig utan mina antidepressiva tabletter. De hjälper mig att inte sjunka så djupt. De gör inte att jag blir lycklig men de hjälper mig att inte vara olycklig. Så att ta emot medicinsk hjälp när det behövs är inte fel.

Apex
3/7/15, 6:25 PM
#13

Ja det var bra. 

Dessvärre är jag så nere nu att jag inte vet vad jag skall ta mig till.

Skall till Psykologen (en ny) först på Onsdag men vet ej om jag klarar att vänta till dess….


Annons:
[EvelinaL]
3/7/15, 6:50 PM
#14

I värsta fall får du vell åka in till psyk och få något lugnande.

Apex
3/7/15, 7:17 PM
#15

Jag har Theralen hemma, skall ta det och hoppas att det ger mig lugn.


Upp till toppen
Annons: