Annons:
Etikettallmänt-om-ångest
Läst 1388 ggr
Anonym
Anonym
2014-09-01 13:47

Dödsångest?

Jag vet inte riktigt hur jag ska börja eller hur jag ska förklara hur jag känner. Men det känns som att det blir lite för mycket nu.. Ska kanske börja med att jag är 26 år, gift och har barn. Jag har ingen bra koll på när detta började, utan det har väl mest bara smugit sig på. I min familj har vi varit väldigt skonade mot dödsfall, de som har dött har gjort det av ålder så detta är liksom ingenting jag har tänkt på alls innan, mer än att jag är rädd för att dö, för vem är inte det egentligen? Men så i början på detta året så insjuknade en av min svärmors vänner i cancer. Denne människa dog och efter det så har jag börjat bli lite rädd för cancer.. Jag hade aldrig träffat människan så varför jag regerade på det då vet jag inte. Men det slutar inte där. Var och varannan dag man träffar svärmor så berättar hon om någon som har cancer och nu för bara någon vecka sedan dog en människa som stod henne väldigt nära under många år och som även jag har träffat många gånger. Jag bara känner att det kommer närmre och närmre och är såååå rädd att det ska drabba någon i min famil (vilket det verkar ha gjort, men som tur är inte såå nära) eller jag själv.. Jag är livrädd.. Jag har under ca två veckor haft ont i magen till och från och huvudvärk. Kvällarna är värst. Kan ha så ont att jag inte vet var jag ska göra av mig själv. Sen började vi (jag och min man) titta på en sjukhusserie och där dör dem hela tiden pga cancer och jag känner att det börjar bli för mycket. Jag är rädd att jag snart bryter ihop. Jag har ett tag nu även känt ett stort obehag när jag ska åka bil. Jag är livrädd för att vi ska krocka och att jag dör.. Folk dör dagligen i trafiken och för några månader sedan var det en ung tjej inte alls långt härifrån som dog. Tänk om det är jag nästa gång? Jag själv har inger körkort utan jag åker alltid med min man och han har riktigt svårt att låta telefonen ligga under tiden han kör vilket gör mig ännu oroligare.. Varenda gång han vinglar till lite (vilket ju kan hända även när han inte pillar på telefonen) så får jag hjärtat i halsgropen och blir livrädd.. Jag är rädd att jag en dag inte ska våga åka bil mer. Finns ingen jag känner mig 100% trygg med längre och då är ändå min man den bästa bilförare jag känner. Han har stenkoll på bilen och jag gissar på att det är därför han vågar pilla med telefonen under tiden han kör. Hade han tvekat det minsta så hade han låtit den vara. Men vem som helst kan råka ut för en olycka och jag är rädd att det snart är vår tur.. Jag har bett honom att låta telefonen vara, men han lyssnar inte riktigt på mig. Jag har alltså inte heller vågat beätta något om dessa tankar jag har. Jag är rädd att han kommer tycka att jag är dum i huvudet eller något. Jag har väl alltid varit rädd för att dö. Men att vara rädd för att leva för att man är rädd för att dö? Jag vill inte vara där.. Jag vill slippa dessa tankar om cancer och olyckor. Jag vill att min mage ska sluta göra ont för den gör mig galet orolig! Och då är min fråga till er, kan detta vara dödsångest? Tanken på döden får mig att vilja krypa ur skinnet, jag klarar inte av det…

Annons:
Allt oviktigt
2014-09-02 18:50
#1

Vad det ska klassas som känns som det minsta problemet. Vad det än är så begränsar det dig i ditt liv genom att du oroar dig. Mitt tips är att du pratar med din man om hur du känner dig och sedan tar kontakt med vårdcentralen så de kan slussa dig vidare

[Tuulikki]
2014-09-02 22:56
#2

Det är normalt att vara rädd för döden, men drabbar det din vardag tycker jag du ska söka hjälp på vårdcentralen.

Upp till toppen
Annons: