Annons:
Etikettpaniksyndrom
Läst 2428 ggr
Jenny-L
8/19/14, 11:17 PM

Vad är det för fel?

Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara hur jag har det. Jag vet att det är någonting som inte står rätt till, och jag vill gärna veta vad ni tror att det här kan bero på.. Har läst lite grann om panikångest, och det känns ut som att det kan vara det jag har. Nu ska jag försöka berätta hur jag är.

Det känns faktiskt ut som att jag inte får må bra. Jag vet att jag har problem, jag känner ju det själv. Att det ska inte vara såhär, man ska inte behöva må såhär. Det är som att ibland sjunker allt i botten för mig, helt utan anledning. Ingenting speciellt behöver hända, det bara blir så. Och då gråter jag för minsta lilla, jag stör mig på allt, jag blir arg på allt. Jag bryter ihop.

Jag får ångest över att jag får ångest, jag nojar upp mig själv. Hjärtat slår så jävla fort, och ibland kan jag få svårt att andas. Då tror jag att jag ska dö. Antingen att jag ska dö, eller att jag sakta men säkert håller på bli psykiskt sjuk. Jag vet som inte vad jag håller på med, om det är jag själv som är såhär. Eller om jag blir någon annan. 

I mitt huvud fungerar ingenting. Jag kan sitta och se på tv, utan att se på tvn. Jag snöar inte iväg i någonting heller, jag sitter som bara och ser. Men hjärnan är helt tom. Om jag ställer mig upp och går till kylen för att tillexempel hämta mjölk så är det knappt att jag märker vad jag själv gör. Det hade lika gärna kunnat vara någon annan. Jag är på ett sätt inte vid medvetande, men på ett annat sätt så är jag sjukt mycket vid medvetande.. Jag förstår precis vad det är som händer, men ändå inte. 

Jag vet inte om någon förstår mig nu, men det är så svårt att försöka förklara någonting som jag knappt förstår mig på själv. Jag vet hur känslan känns, och den är obeskrivlig. Och själva tanken på det här får mig faktiskt att gråta, för jag mår så jävla dåligt när det är såhär. Och det har varit såhär så jävla länge nu, och det börjar bli värre. 

Jag är som så lågt nere att det känns ut som att jag brutit upp mig själv. Jag är så långt nere i det här som händer mig att jag har som fallit igenom botten. Och det är nu jag kan förklara för er hur jag mår, och jag kände att jag måste göra det. Jag vet inte vad jag ska göra, jag vet verkligen inte. Jag vill ha hjälp, men jag kan ju inte berätta för någon hur jag känner. Det går bara inte. Det känns inte ut som att någon skulle förstå allvaret i hur det här faktiskt är för mig. För just nu är jag nere på botten. Så långt ner på botten som man kan komma.

Någonting som jag kanske ska tillägga att det jag beskriver just nu är hur jag känner mig när jag har en sån här "svacka" då jag verkligen är helt nere på botten, och de svackorna kan hålla på i flera veckor åt gången. Jag tror att det beror på stress. Skolstress och allt. En till grej är att jag också brukar få panik i svåra sociala situationer. Känner någon igen det här? Förstår någon överhuvudtaget vad jag menar? Jag vill ha råd..

/Tjej 17 år.

Annons:
Bill&Bull
8/19/14, 11:36 PM
#1

Förstår helt klart vad du går igenom då jag vart där själv. Började samma för mig att jag kände att något var fel å att jag inte mådde bra men kunde inte direkt veta orsaken, och det behöver man inte veta heller. Om du stressat mycket under en längre tid så kan man få utmattningssymptom liknande du beskriver. Kan även vara en början på depression. Jag kan råda dig att läsa lite om de på nätet. På någon seriös sida såklart. Det kan hjälpa å se om man känner igen sig på symptomen. Panikångest låter det som du har, det är läskigt och jobbigt att få, men är inte farligt. Sen skulle jag även råda dig att söka hjälp för detta. Vårdcentral, kurator, skolsköterska. Det är bra att få hjälp i tid. Och du ska inte känna skam för att du mår dåligt! Kram

||My Love For Animals Is Immortal||

Jenny-L
8/19/14, 11:54 PM
#2

Åh tack så mycket för ditt svar. Det känns bra att höra att någon känner igen sig, att jag inte är ensam. Jag har läst om panikångest, och där känner jag igen mig på många grejer. Ska läsa om depressioner. Hur tar man kontakt med vårdcentral eller så?

Bill&Bull
8/20/14, 12:04 AM
#3

Du är verkligen inte ensam vill jag lova! Å det går att lösa :) Du kan ringa till vårdcentralen och berätta hur du mår och att du vill få hjälp. Dom kan även göra en hälsokontroll då, blodprov osv för att utesluta ev brister som ockaå kan leda till psykiskt ohälsa. Många gånger hör just ångest och depression ihop, och det finns hjälp mot det. Så ring dit du och hör dig för.

||My Love For Animals Is Immortal||

[Tuulikki]
8/20/14, 12:34 AM
#4

Men lilla rara vän! Jag förstår precis vad du menar och nickade lite här framför datorn för jag kände igen mig så väl i vad du skrivit. Det låter som ångest. Hur länge har detta pågått? Jag föreslår, som Bill&Bull, att du söker hjälp för dina problem. Det underlättar ofta att prata med någon professionell när man känner som du (och jag) gör. 

Blir det värre vissa perioder? Hur känns det nu under sommaren när skolan inte är igång? Ser du något mönster eller så i ditt mående?

Jag går också in i såna här depp-perioder/svackor. Många gånger är det som en nedåtgående spiral för mig och då är det skönt att redan ha en kontakt på VPM (det blir BUP i ditt fall då du inte är 18) som man kan vända sig till när det krisar.

Kram på dig!

Jenny-L
8/20/14, 12:43 AM
#5

Jag vet inte hur länge det har pågått, det är som att det har smugit sig på mer och mer. Och jo, jag kan se samband med skolan, eftersom att mina svackor har varit väldigt mycket värre under tiden jag haft skola.. nu under sommaren har det faktiskt känts bättre. Men nu på torsdag drar skolan igång igen och jag har haft ångest över det i två veckor nu ungefär, och det blir bara värre och värre. Jag känner som att jag är på väg ner igen, och jag vill verkligen inte dit.. Inte igen, jag vill fungera, och kunna fungera i skolan. Förra året så var jag inte så mycket i skolan, for ofta hem för att jag inte orkade med allting. Jag bor själv i en ny stad  också, så istället har jag legat hemma i min lägenhet. Vissa dagar när jag kommit hem från skolan har jag bara precis stänga igen dörren innan jag brutit ihop direkt på golvet och börjat störtgrina. Jag är så rädd för att verkligen sluta andas. Speciellt när jag är själv.. 

Vad är skillnaden på att ringa till vårdcentralen och på att ringa till BUP? Vad rekommenderar ni? Jag undviker helst att måsta ringa till flera olika ställen då bara det är väldigt jobbigt för mig.. Jag har skjutit på det alldeles för länge just för att jag inte riktigt klarar av det..

Tack för svaret Sofisen, kram!

Jenny-L
9/3/14, 2:52 PM
#6

Någon?

Annons:
[JeanetteK]
9/3/14, 3:39 PM
#7

Eftersom du är så ung är det nog bup du ska vända dig till. De är inriktade mot barn och ungdomar. Däremot kan du absolut vända dig till vc om det känns bättre, dom kan hänvisa dig vidare till rätt ställe. 

Ångest är jätteobehagligt. Jag har fått mycket hjälp genom att gå till en psykolog. Hon höll på med kbt och jag fick lära mig olika redskap att använda när ångesten blir för jobbig. Mindfullness, andning och meditation är något som jag verkligen rekommenderar. Det hjälper till att lugna ner allt som snurrar inuti en. 

kram ❤️

[Tuulikki]
9/3/14, 10:55 PM
#8

Kontakta BUP och se till att få en tid där. Första gången kommer de ha ett bedömningssamtal typ, så de får ett hum om hur det ligger till så de kan hjälpa dig bra sen :) 

Se verkligen till att ta vara på att du kan gå till BUP! Är mycket svårare och tar längre tid att få hjälp från vuxenpsyk så "passa på"!

Du säger att du ser ett mönster i det hela, det är jättebra! Då kan du spinna vidare på varför du har ångest. Genom att ställa frågor till sig själv blir det lättare att komma fram till något. Till exempel "När har jag ångest?" jo, i skolan. "Varför har jag ångest i skolan?" jo, för det är så stressigt. Då har man fått reda på lite om sin ångest/oro! :) Detta var ju bara ett exempel så du kanske får ställa andra frågor till dig själv. Och det är viktigt att veta att man inte MÅSTE ta reda på varför man har ångest på egen hand, utan det kan någon professionell hjälpa en med :)

Kram!

Upp till toppen
Annons: