Annons:
Etikettvad-är-ångest
Läst 3088 ggr
statoilmalin
12/3/12, 11:29 PM

"Ångestattack"

Har haft ångest till och från i 20 år. Oftast har attackerna varit hanterbara med domningar, svettningar, yrsel, kräkningar och sånt. Efter varje attack så är det som om kroppen sprungit ett maratonlopp och jag somnar på ett par sekunder (om möjlighet finns). Jag fick en stor attack som varade i flera dagar efter att jag fött min son, jag var skakig, trött och allmänt knäckt. Min sista attack inträffade för en vecka sedan då jag stod på mitt nya jobb. Jag började få tunnelseende, svettningar, yrsel och saknade möjligheten att styra min kropp.  Jag fick panik när jag kände att den kröp sig på mig och den var så stark att jag inte hade en chans. För första gången någonsin så svimmade jag av en attack. Jag slog mig illa och det har tagit en vecka att bli av med den konstiga känslan i kroppen. Nu har jag ännu mer rädsla över att ångesten ska krypa sig på när man minst vill det. Tidigare år har jag haft ett par attacker om året men sista året har varit jobbigt med diskbråck, abort och annat så nu får jag känslan oftare.

Jag minns min första attack, sommaren till åttan. Mina föräldrar satt och pratade med sina vänner om en allvarlig olycka jag hade varit med om. Jag stod i hallen när jag kände yrsel och illamående samt att jag inte kände igen min egen kropp.

Jag har ett par nära som har samma upplevelser men jag känner ingen trygghet i det. Jag blir inte rädd när det händer men känslan av att det SKA hända skrämmer mig. Jag vet att det inte är farligt men om man svimmar kan det ju ha förödande konsekvenser.

Hur ofta ska man må dåligt för att få hjälp? Jag vet inte men att prata med mina vänner eller sambo hjälper mig inte ett enda dugg.

Min sambo har fått instruktioner av mig att när jag inte svarar på tilltal så har jag en attack och vill inte prata för då blir den starkare. För ett par månader sedan så låg han på toagolvet för att hålla mig sällskap då jag inte klarade av att gå till sängen. Han bara låg där med sina hundögon och led med mig.

Jag har löst korsord för att "avvärja" attackerna och det har funkat många gånger men bakom en kassadisk eller i en butik är det svårt att inte få panik när man känner att det kryper sig på.

Detta är en beskrivning av "mina" attacker och det verkar inte som om den ena är den andra lik. För alla människor verkar dom vara olika men en sak som verkar vara gemensamt är att alla är rädd för att det ska hända igen och på "olämpliga ställen" eller tidpunkter.

Attackerna kommer ibland av att jag har mensvärk och ibland av ingen anledning alls. Jag skulle vilja veta vad som triggar igång dom och bara leva resten av mitt liv med att undvika det.

Malin

Annons:
Honestyisdead
12/3/12, 11:34 PM
#1

Om attackerna påverkar ens liv negativt är det verkligen nog att söka hjälp. Och att du svimmade gör det nästan ännu viktigare eftersom man faktiskt kan slå sig riktigt illa.

Så mitt råd är att du försöker få hjälp!

tankgirl
12/3/12, 11:45 PM
#2

Läs "Diet Cure" av Julia Ross, en bok om att bota depression, ångest, missbruk, fetma, sömnproblem mm mm genom enkla icke beroende- framkallande kosttillskott.

Ett annat tips är att titta på vad du äter. Kolhydrater och allergier kan framkalla adrenalin och stress i kroppen och framkalla ångest.

LCHF kallas en diet som många har blivit hjälpta av, bla mig själv. Den kallas också för anti-inflammatorisk kost, hormonstyrd viktminskning och stenålderskost. Kolla upp det Glad

statoilmalin
12/3/12, 11:49 PM
#3

Intressant. Visste jag ingenting om. Jag ska kolla närmare på det, tack Glad

Honestyisdead
12/3/12, 11:51 PM
#4

#2 Kosten kan påverka vårt mående, men har man så kraftig ångest att man svimmar ska man söka hjälp.

Antar att du led av riktigt svår ångest som orsakade svimningar och sedan blev av med detta vid byte av kost?

tankgirl
12/3/12, 11:55 PM
#5

#4 Ja, klart man kan söka hjälp. Jag valde att inte göra det. Dvs, jag sökte hjälp i många år från 16 till 23 års ålder men fick ingen hjälp. Då efter det ändrade jag kosten, slutade dricka och med tiden så har jag sakta blivit bättre - utan antidepp.

Och då har jag inte ens tagit den typen av kosttillskott som jag nämnde. Mina problem var dock inte så grava som svimningar, men jag oroade mig ofta för om jag skulle svimma. Haft panikångest, depression och andra diffusa symptom sen högstadiet.. 27 nu.

statoilmalin
12/3/12, 11:59 PM
#6

Jag kollade lite på "Diet cure" och visst finns det en del likheter men jag är rätt aktiv och käkar då inte den sämsta maten men det kan ju vara värt att läsa. Dummare lär man väl inte bli.

Tycker det är tråkigt att läsa om alla som har ångest och inte tas på allvar av sjukvården. Det påverkar ju ens liv väldigt mycket….

Annons:
Honestyisdead
12/3/12, 11:59 PM
#7

Att söka hjälp bertyder inte att man ska äta antidepp.
Men att uppsöka läkare till att börja med för att prata och rådfråga anser jag vara ett första steg då det är så pass allvarligt som i detta fallet.

Sedan kan man samtidigt som man får stöd av en proffessionell testa ändra om kosten.

statoilmalin
12/4/12, 12:05 AM
#8

Problemet verkar ju vara att hitta någon som fattar vad det handlar om. Många tycker att man ska prata om det och det gör jag verkligen. Med min mor, kompis och sambo. Försöker att inte stänga in något men att prata har då inte hjälpt mig. Det är nog dags att söka hjälp men boken verkar hur som helst intressant då den även tar upp trötthet och svårigheter att somna samt min favorit, att gå in i andra andningen sent på kvällen…. Glad

Honestyisdead
12/4/12, 12:08 AM
#9

#8 Ibland behövs som sagt proffessionell hjälp som tex KBT. Det handlar om mycket mer än att bara prata om det :)

Att läsa böcker skadar aldrig, så länge man är bra på att sålla ut vad som är vettigt och vad som kan vara direkt skadligt.

Lycka till :)

statoilmalin
12/4/12, 12:10 AM
#10

Tack Glad

Upp till toppen
Annons: