Annons:
Etikettot
Läst 3644 ggr
Zabbio
2011-11-28 18:50

Vad gör ni när....

Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.

..och OM kanske jag ska skriva? :3

Jag känner med jämna mellanrum att det blir för mycket forum och diskussioner för mig.

Å ena sida ÄLSKAR jag att diskutera, byta ideer, erfarenhet och skriva på forum. I såna trådar blir det ju ofta mer eller mindre kritik..oftast tar jag det för vad det är men ibland så blir det bara för mycket och jag känner redan inan jag loggar in att ''idag klarar jag inte kritiken''..

Det logiska är väl att inte logga in då.. det går ju  sådär.. :/ Ibland blir det en del inlägg jag egentligen inte borde skrivit. Ähum, brukar avmarkera de trådarna och låtsas att inget hänt. Inte så att jag skriver saker jag inte står för, men det kan bli saker jag bara inte orkar diskutera (tex varför jag väljer att tölta min travare istället för att träna bort tölten eller huruvida jag får kalla det tölt öht) och annat som andra ibland inte gillar.

Men det denna tråden skulle handla om är; vad gör ni när ni inte orkar med tekniken och det sociala livet online?

När ni lyckas stänga av datorn och sitter där sysslolös?

Jag brukar fördriva tiden med att rita, brickbandsväva eller sköta om hästen och hunden och kanske ta ett extra träningspass med dem. Vad gör ni? :)

Håll huvudet högt men näsan i en vänlig vinkel.                                         

Annons:
Qepta
2011-11-29 01:12
#1

Jag sköter om långöronen, när jag mår dåligt så blir det oftast bara nytt hö + vatten på morgonen, sedan kanske en liten kelstund och någon timme i rasthagen så de får springa av sig. Och sedan påfyllning av hö  om det behövs + nytt vatten och lite pellets.

Dom dagarna då jag mår bättre så blir det lång kelstund hos varje kanin, några timmars skuttande i hage, selepromenad (när vädret tillåter) hoppning med hoppkaninen. Lite massage till de spända eller stressade kaninerna.
Sedan så passar jag på att städa deras burar, tack och lov är alla mina kaniner rumsrena och går på kattlåda så det blir inte så mycket att städa.

Jag fotograferat väldigt mycket också. 
Fotografering har varit min drog sedan jag var 11-12 år gammal och fick min första digitalkamera, när jag fyllde 13 så fick betalade mina föräldrar hälften och jag hälften för en systemkamera till mig då jag förklarade för dom vad fotografering betydde för mig.
När jag fotograferar så är jag i min egna lilla bubbla, jag är inte kontaktbar alls när jag väl börjat fotografera.

Jag målar/ritar/skriver väldigt ofta också.
Jag skriver av mig, jag försöker att skriva när jag har panikångest eller när hallucinationerna är som mest. Det hjälper relativt ofta.

Jag målar det jag känner och det jag ser. Oftast är det bara en enda röra. Men vem har sagt att ångest ser fint ut på papper.

Sen har jag såklart musiken.
Jag lyssnar på i stortsätt all musik, men det som ligger mig närmst hjärtat är elektronisk musik.
Jag har fått höra så många gånger att det bara är en drogmusik utan någon mening eller känsla alls. och att jag måste hålla på med droger för att annars går det inte att gilla "psyko" musiken.

Jag förstår mig på musiken, jag känner om dj:n är arg när h*n gör sina låtar, för lär man känna musikstilen tillräckligt väl så vet man.
Man vet om det är en glad eller dyster sång, det känns i en.
Elektronisk musik är det enda musiken som håller demonerna tysta när de väl börjat spöka.

Jag tror att det är för att jag mår bra av elekronisk musik, jag lever mig in i den, jag kan inte må dåligt att av lyssna på det, om det inte är en riktigt mörk låt. Då skulle jag bara må sämre.

Jag lyssnar inte bara på det när jag mår dåligt, utan jag lyssnar på det hela tiden. Ett krav är att det ska vara högt, annars är det ingen mening att lyssna på det. När jag menar högt så ska det vara så högt att man sla kunna skrika allt vad man kan utan att det hörs det minsta. Basen ska kännas rejält i bröstet, armar, ben. I allt som är i rummet.

Tack och lov är min pojkvän dj, och gör elektronisk musik så han förstår musiken lika väl som jag och tycker inte att jag eller musiken är konstig.
Killen har pratat mycket om att han måste ut och spela snart.
Och han kollar på sin drömmixer.

Jag har pratat med honom om att jag vill börja mixa musik jag också. Varje gång jag ser ett mixerbord så kryper det i fingrarna på mig. Det verkar så underbart och lugnande. Och jag tänker på hur härligt det måste vara att stå och spela inför människor som lever sig in i min musik, och kanske känner precis som jag.

Sorry, långt inlägg.
Medicinerad och lite smått lullig, så om du inte förstår det jag skrivit så ber jag om ursäkt!

// Mandana & Belgarna
www.Belgarna.blogg.se

KaiPon
2011-11-30 11:34
#2

Jag har väll egentligen aldrig stängt av datorn helt, men då jag bara inte orkar med ett socialt liv öht så tar jag nån dags sk hikikomori typ, jag drar mig undan från allt. Stänger av mobilen, loggar inte in på forumsidor mm (ibland kopplar jag inte ens upp mig till internet alls), och bara sitter på mitt rum och lyssnar på musik och skriver. Kanske läser nån annan random fanfic på nätet, men det är väll allt på sin höjd. Ibland sover jag bara, en hel dag med att bara ligga och dra mig i sängen. Går inte ens utanför lägenheten sånna dagar, ibland är det knappt att jag inte ens lämnar mitt rum. Maten blir väll lidande dom dagarna, men inte alltid.

Ibland är det skönt att bara slippa allt vad socialt liv heter och inte behöva hålla upp masken och låssas att man mår bra. Jag mår bra av att kunna få må dåligt helt enkelt.

Just a Block Party MonstAr with a Heart of Gold on this Blue Planet
http://vizualfreakkaipon.blogg.se/

Upp till toppen
Annons: