Ledsen på släkten
Jag har ångest, postrumatiskstress och utmattningsdepression. Haft det ett antal år och det är jobbigt när mina närmaste inte förstår att visa saker ska jag inte blanda mig i för kroppen blir extremt påverkad.
Jag har varit utsatt för sexuella tafsande av en ung släkting och en vuxen man som var vän till mina föräldrar, min pappa misshandlade mig psykiskt och fysiskt. För mig så slutade det med ett långvarigt missbruk men varit nykter i antal år och då drabades jag av detta.
Undan gömda känslor och minnen. Under förra året upptäckte jag att min pappa var lika hemsk mot mig som tidgare och märkte att jag klara inte av att träffa honom för det skapa olust, ångest och depressioner.
I år dog en faster till mig då kom detta ena övergreppet tillbaks och min pappa tjata om denna begravning och jag sa kanske men det slutade med att han bestämmde allt åt mig och jag gick inte på begravningen och kontakten med honom sa jag upp.
Men i detta så har jag då en 25 årig halv syster på pappas sida som tjata och tjata. Det slutade med att jag gick in i en kraftig depression och sov bort 4 timmar varje dag.
Min syster anklagar mig för allt just nu, att inget har hänt och att jag anklagar all vår släkt och våran pappa har inget gjort och inte våran släkting heller för han hade ju minsan inte rört henne. Jag har sagt till henne att när hon gör så här så blir jag inte frisk utan sjuk och att mina känslor är viktiga för mig idag.
Varför har människor så svårt att förstå sådant, men det är för att det inte syns utåt men när man mår riktigt dåligt så gör det faktiskt det. Just nu så är jag mycket ledsen att bli anklagade för det är verkligen det sista jag behöver. Jag blir också stressad av detta.
Kram till er alla
Hualigen… det är inte lätt när släkt och vänner inte vill förstå. Har du och halvsystern någon positiv relaition också? Annars känns det ju som att det bara är dumt för dig att ha kontakt med henne framöver.
Får du något stöd någon annanstansifrån? Vänner, psykolog eller något sådant.
Hej #1….
Ingen positiv relation med min halvsyster.. Jag går KBT behandling en gång i veckan men nu efter någon månad tillbaka är det var fjortonde dag.
Men annars har jag inte så många på grund av mitt liv som har format mig efter min barndom och svårt med relationer men jag jobbar med mig själv för att jag ska göra en egen förändring..
Eva
vänner är den familj man själv väljer. Kom ihåg att dina känslor och upplevelser kan ingen annan bestämma. Det är bra att du drar dig undan av den anledningen att du vill bli frisk, för att ta upp kontakten senare kan man ju göra, om möjligheten fortfarande finns, när man mår bättre igen och är starkare.
Försök förklara för din halvsyster att du inte gör detta för att vara elak, att du drar dig undan, utan för att du måste lära sig hur du mår bättre på egen hand, samt att alla andras omständigheter är inte ditt fel.
Att hon inte har samma upplevelse av personen i fråga är att alla bemöter andra väldigt olika… ibland kallas det favorisering. Säg till din syster att hon får acceptera att ni har olika syn och upplevelse av det hela, och att det är okej.
Fortsätt kämpa, det blir bättre… det tar bara lite längre tid ibland, men det går.