Annons:
Etikettdiagnoser
Läst 103427 ggr
KarolinaM
2007-09-23 14:18

Vad händer när du får ångest?

Jag skulle vilja veta hur era symptom ser ut när ni får en ångestattack? Hur länge håller den i sig och finns det något sätt att lindra den?

Jag själv blir orolig i magen, illamående, kallsvettig och skakar. Det håller i sig i ungefär 30 min-1 timme, men den har sin topp redan efter 10 minuter.

Mitt tips är att andas långa djupa andetag med hela magen, titta på tv, sitta vid datorn eller mitt bästa sätt för mig själv…..lösa korsord.

Annons:
Doris
2007-09-23 15:41
#1

Jag får tryck över brösten huvudvärk rastlös kan ej sitta still mitt sätt att lindra min ångest är att äta tyvärr och har övervikt ganska mycket just nu. skjälva attacken är inte lika hård nu som förr mera oro liksom När jag ska köra bil ¨får jag panikångest men bara vid vissa tillfällen när jag har bestämmt och har kontroll så kan jag köra men ej spontant tyvärr önskar jag kunde det. är intersserad avKBT

Allting är möjligt

Mizzi
2007-09-23 16:32
#2

Jag är 41 år och har haft panikångest sedan jag var 17 år.

Jag tycker det är jättesvårt att beskriva attackerna kan bara säga att varje gång är jag lika säker på att jag ska dö där på stående fot.

Men eftersom jag är överviktig så har jag börjat äta LCHF sedan en tid tillbaka, och inte nog med att man går ner i vikt man mår mycket bättre både psykiskt och fysiskt.

Många med olika psykiska och fysiska sjukdomar säger samma sak, det kunde kanske vara något att prova på ??

Vill ni veta mer om kosten så kan ni gå in på "kolhydrater i Fokus" där finns mycket kunnigt folk som kan förklara vad denna kost eller rättare sagt livsstil innebär.

//Mizzi

karins
2007-09-23 19:45
#3

Illamående hjärtklappning skakig. Känns som jag vill krypa ur mig själv!

Ceciliaolucifer
2007-09-23 21:00
#4

När jag får en panikångest attack och den blir för stark så svimmar jag. Ofta börjar det med att jag spänner käkarna, salivutsöndring, hjärtklappning,skakis. yrsel, dubbelseende och kallsvettningar och ibland blir det för mkt att jag svimmar. Det kommer utan förvarning och kan gå över på 5 min men även sitta i en halvtimme.

Jag är inte så stark idag att jag kan bemästa min ångest utan jag går ofta och lägger mig, jag klarar inte ens av att stå eller sitta upp då.

bubbelbubbel
2007-09-23 21:56
#5

jag får ont i magen, blir kallsvettig, yr, och fruktansvärt rastlös.
jag har lyckats få kontrollen över det, och kan "få bort" ett ångestanfall ganska fort. andas djupt och lungt och oftast gå ut och röka hjälper…

Perla
2007-09-24 11:02
#6

Det som händer vid ångest är att kroppen gör sig beredd att fly eller slåss. I det läget börjar kroppen utsöndra adrenalin men eftersom vi varken behöver slåss eller fly så får vi inget naturligt utlopp för adrenalinet som ändå fortsätter att produceras och utlöser de symptom vi upplever i ångesten. När vi upplever symptomen av ångesten blir vi självklart ännu mer rädda (eftersom vi inte vet vad som händer och hur vi skall kunna kontrollera det) vilket i sin tur leder till att adrenalinnivån i kroppen ökar ännu mer.

Ett annat sätt än att djupandas för att dämpa effekten av ardrenalinutsöndringen är att utföra någon form av fysisk aktivitet för att hjälpa kroppen att göra sig av med adrenalinet. Helst ska man hålla på i minst 20 minuter för att adrenalinet skall återgå till normal nivå men all fysisk aktivitet hjälper till att stoppa upp och dämpa händelseförloppet.

Vad som utlöser ångest är en annan sak men om det inte föreligger någon neurologisk skada, sjukdom eller medicinering med ångest som bieffekt, så handlar det oftast om de sekundsnabba tankar som far genom huvudet utan att vi är medvetna om vad vi tänker på.

Annons:
Sara
2007-09-24 13:12
#7

Min panikångest uttrycker sig genom att det börjar susa i huvudet, det kommer prickar framför ögonen och synen blir lixom ihopkrympt, det pirrar i hela kroppen, hjärtat bultar dubbelt så snabbt, jag hyperventilerar och jag tror att jag ska dö. Detta händer oftast när jag sover så jag vaknar mitt i en panikattack.

Sen har jag "vanlig" ångest oxå. Då är mer oro, ont i magen, svårt att andas, svårt att sitta stilla, jag känner mig superstressad, jag får den här känslan "JAG VILL INTE!".

Sara

myriis
2007-09-24 18:35
#8

Hjärtklappning, svårt att andas, illamående, känslan "jag vill inte" och "jag orkar inte" Ev. huvudvärk och så brukar jag bli yr.

Honestyisdead
2007-09-24 23:10
#9

Jag får nervösa adrenalin kickar. Och svårt att andas.

Achatina
2007-09-25 01:17
#10

Jag får panik och börjar störtgråta. Svårt att andas och en massa tankar går runt, runt, runt i huvudet.

Det där "JAG VILL INTE" har jag också kännt många gånger..

Malin-A
2007-09-25 18:34
#11

det börjar med att jag mår illa o blir yr, därefter kommer skakingar o jag nästan hyperventilerar o börjar kallsvettas. o d håller i sig olika länge, allt från några inuter till nån timme, o d e värst precis i början..

Asagard
2007-09-26 16:23
#12

Fick panikattacker i våras. Vet inte om det är samma sak, men det var en otroligt jobbig situation. Satt då och gungade, kunde inte andas, var inte kontaktbar, yr, ramlade omkull om jag ställde mig, hjärtklappning. Hände nästan jämt när min sambo inte var hemma och inte gick att få tag i, så när jag kände att det var på G fick jag ringa en väninna som kom och "tog hand" om mig. :-)

camilla85
2007-09-28 14:45
#13

Min ångest är bättre nu än för några år sedan men det kommer ibland. För mig så känns det som att jag får sämre med luft, jag blir otroligt rastlös, tankarna bara snurrar i huvudet, huvudvärk mm.

Det jag gör när ångesten kommer är att aktivera mig, jag diskar, städar och såna saker. Ofta spelar jag musik som jag kan sjunga till då kan jag inte tänka lika mycket. Inte den bästa lösningen på problemet kanske men det fungerar för mig.

Annons:
TopasPearl
2007-09-28 17:01
#14

Tung andning, yrsel, illamående, rädsla. Det känns som om jag sitter i ett litet rum där jag varken kan röra mina ben eller armar.  Jag känner ett tryck mot bröstkorgen(därav den tunga andningen). Jag hör inte omgivningen utan ser tunnelsyn där jag kan bara koncentera mig på en sak åt gången. Jag börjar skaka och svettas och ibland bryter jag ihop och gråter i flera timmar.

Mezzo
2007-10-04 04:57
#15

jag har på senaste tiden fått panikångestattacker lite då och då..

värst är när jag jobbar och stressar och sover för lite och om det är för mycket på jobbet.. sist kom attacken på jobbet..
ringde min sambo och var helt andfådd typ.. han blev skitorolig och åkte hit!

får som ett tryck över bröstet, det gör ont i hjärtat, andas snabbare, vill gråta och bara lägga mig någonstans inunder ett varmt täcke..

är som person enormt nervös av mig och har Skitsvårt att slappna av överhuvudtaget.. jobbigt är det..

panikångestattackerna började väl i somras egentligen..
har väl haft liknande tidigare men inte sådär påtagligt.. och då jobbade jag som en tok (över 200h på en månad)….

det hjälper att försöka andas djupa långa andetag..

Rebeccas
2007-10-04 14:11
#16

Jag svettas och blir yr i huvudet. Jag får panik och känner mig nertryckt.

emee
2007-10-10 01:53
#17

det känns som jag inte kan andas och jag blir rädd, jag blir yr, det börjar att susa högt i öronen, det har hänt att jag kallsvettats, tryck mot bröstet och hjärtklappning, det kommer i intervall på några minuter…

Loveli
2007-11-24 13:32
#18

Jag har haft ångest och panikattacker i 2 år. Blev sexuellt trakasserad på min arbetsplats av en kollega.

Jag har generaliserad ångest och är super jobbigt men har börjat kunna hantera det. Ångesten kan komma när som helst…

Jag har nu jobbig ångest när jag läser hur många som mår dåligt eftersom jag helst av allt önskar att ingen ska drabbas av detta hel*ete…

Jag får ofta muskelryckningar, luftstrupen drar i hop sig som vid ett astma anfall, illamående, kraftiga skakningar, vill inte göra nått… bara vill vara ifred..

internet är jättebra:)

svava
2007-11-25 02:27
#19

Ja jag håller med er alla.
symptomen är väldigt lika för oss alla. Fast jag hettar oxå i kroppen. mest i bröstet och ut i axlarna.
Jag känner så lätt, "vill inte vara med" och blir självdestruktiv av ångesten.

Tyvärr har jag ångest nästan alltid. förväntningsångesten, är jobbig. För det kan vara viktigt att tex gå till läkare, men vet jag det då 1 vecka i förväg, så arbetar jag upp mig till ett tillstånd som är så jobbigt, att jag ofta inte kommer iväg. 

Jag försöker att ta en kort promenad, snabbt på med skor o jacka o bara gå, utan att titta upp, gå snabbt och låta tårarna komma om dom måste. sedan gå in, eller om det funkar så sakta in och ta det lite lugnare, andas frisk luft, titta på något träd. Oftast går jag in och kan lägga mig och kanske fortsätta andas djupt.

Jag fick en katt för 6månader sen. Det hjälper. Han är söt,mjuk och underbar.
gör mig uppmärksam på att det finns liv i lägenheten, om kräver min uppmärksamhet.

Jag blir oxå så ledsen när jag läser att ni är så många med detta hel*ete. och Ja loveli internet är bäst

Sköt om er
svava

Pehpsii
2007-11-25 17:53
#20

Hyperventilerar, gråter, skriker, mår illa, blir yr. Slutar oftast med att jag sitter i ett hörn och hyperventilerar. Beroende på hur illa det är så bankar jag huvet i väggar, golv, slår migsjälv, etc. Någon gång har jag hypervetilerat för mkt och svimmat, och en gång slog jag i huvudet så hårt att jag tuppade av. Sen är det smågrejer som ändas som beror på situationen.

www.freewebs.com/gypsymice/

http://pehpsii.blogspot.com/

Annons:
Loveli
2007-11-26 02:02
#21

SVAVA… Jag har oxå förväntnings ångest och det är extremt jobbigt….. Det positiva med detta forum är att man inte är ensam om allt detta och för mig känns det bra… trodde jag var ensam om detta.. men TYVÄRR är vi många:(

Önskar ingen detta.. Jag tänker på er alla, mitt hjärta e stort.

Bella-R
2007-11-28 13:17
#22

Mina ångestattacker vet jag inte riktigt hur jag ska förklara. För jag tänker inte själv när det sker "Oj, nu har jag en ångestattack", utan det sker utan att jag riktigt är medveten om att det är en ångestattack. Har haft ångestsjukdom sen jag var 10-12 år. Nu är jag 15 år och har till en viss del blivit bättre. Ska försöka förklara iaf.. Det som händer är:

- Hjärtat börjar bulta snabbare

- Jag får kraftiga tankar som kontrollerar mig dvs att jag inte kan kontrollera dom själv, dom tankarna säger åt mig att ta en kniv och köra igenom hjärtat med.

Det är det som händer, och hur jag lyckas stå emot att ta mitt liv är att jag klistrar mig fast i en stol, en vägg, vad som helst och tvingar mig sitta still, för jag vill inte dö.. Inte ännu. Sen får jag sitta där helt stilla, inte röra mig i ca 30-60 minuter. Sen går det över.

_____________________________________
Mvh
Bella

Scientia est potentia -- "Kunskap är makt"
Per aspera ad astra -- "Genom svårigheter mot stjärnorna"
Tuam ipsam vive vitam, quia tuam ipsam oppetes mortem
-- "Lev ditt eget liv, för du ska dö din egen död"

Pehpsii
2007-11-29 03:51
#23

#22 jag hade en period där jag kände sådär nästan varje dag. jga kunde bara titta på en kniv i köket och sen var jag tvungen att om och om igen övertala migsjälv att inte ta kniven och köra den i min mage, etc.

Jag brukade låsa in mig på vår gästtoalett där det bara fanns handfat, toa, handduk, tvål och toapapper. INGET jag kunde skada mig med (mer än att smälla huvudet i saker). Jag fick antidepressiva men då blev mina OCDs värre så det blev en massa samtalsterapi istället. Och massa hjälp från familjen. Men det gick över av sigsjälv nästan då jag blev äldre. När jag började försörja migsjälv fick jag bättre självkänsla, började lära känna migsjälv bättre etc och då blev det som sgat bättre. Det som höll mig mest från att göra något drastiskt var tanken på mina djur. Vem skulle ta hand om dem om jag dog?

www.freewebs.com/gypsymice/

http://pehpsii.blogspot.com/

fotokrafs
2007-11-29 09:57
#24

Under gymnasiet: Jag hade ångestsymptomer som ont i magen, illamående, svettningar, jag vill inte-känslor jämt och ständigt, började dra mig undan från de få vänner jag hade och skippa skolan allt mer (säkert mer än 20% frånvaro)

Något år senare fick jag som en tyngd över bröstet, det kändes svårt att andas, hjärtklappning och hade ingen ork att göra någonting. Till sist fick jag panikattack och trodde jag skulle dö.. blev till doktor att kolla EKG för att sedan konstatera att det nog var ångest. Äter sedan dess en liten tablett varje dag och mår så mycket bättre, även om jag fortfarande kan känna i bröstet ibland och tycka det är jobbigt att vistas bland folk.

lightseeker
2007-11-29 12:11
#25

#23 oj, så där höll ju jag på som 11-åring, jag var tvungen att gömma alla saxar och knivar, kvällstid, för jag var övertygad om att jag annars skulle gå omkring i sömnen och mörda hela min familj. Det är ju tvångstankar, det med, kom jag på nu.

Bella-R
2007-11-29 14:18
#26

#23 - Ja, det är hemskt. Jag har fått två olika antidepressiva mediciner; sertralin och mianserin. Inga roliga mediciner de där. Mådde till en viss del bättre utav dom, men sertralin ger vanligtvis inte ut till ungdomar under 18 år och jag fick största dosen från när jag va 13 år. Och det ökade t.om självmordstankarna, fy fan säger jag bara. Denna medicin gjorde allting nästan helt o hållet värre. Det åt jag i nästan 2 år. Bara efter 2 månader sen är jag utan nån som helst medicin. O jag känner mig bättre nu (konstigt nog). Men om jag hamnar i en sån djup depression igen kmr jag att vägra ta nån medicin, för jag tror inte lösningen ligger där. Jag överlevde nog tack vare mina djur, o framförallt mina hundar. Dom är mina bästa vänner. Har inga andra vänner, förutom min pojkvän. Men dom gör mig lyckliga så jag behöver inga vänner alls. :)

Klart, tankarna finns nog alltid där, om kniven i magen osv, men om jag känner mig själv kmr jag aldrig att göra det, dels för att jag inte vågar och dels för att jag inte vill. Gör jag det tar jag oxå livet av min pojkvän, för jag vet att han aldrig skulle kunna ta sig ur sorgen efter mig. O jag vill inte att han ska lida för det.

Tror mitt liv blir bättre när jag flyttar hemifrån oxå.. Få försörja mig själv, skaffa hur många djur jag vill utan att mina föräldrar blir galna på mig osv, finns många fördelar.

Oj, nu blev det lite långt här, förlåt ;/

_____________________________________
Mvh
Bella

Scientia est potentia -- "Kunskap är makt"
Per aspera ad astra -- "Genom svårigheter mot stjärnorna"
Tuam ipsam vive vitam, quia tuam ipsam oppetes mortem
-- "Lev ditt eget liv, för du ska dö din egen död"

svava
2007-12-07 02:25
#27

lightseeker#

Vad fick du för hjälp då? Hur var dom tankarna?levande, så du blev rädd?
Har du en rädsla för att dom ska återkomma?

Annons:
lightseeker
2007-12-07 14:24
#28

jag fick aldrig någon hjälp när jag var barn. Har först nu börjat kunna sätta ord på det, med er hjälp, som ni kanske märker.

Ja, jag var rädd, jag var övertygad om att jag skulle utföra det nattetid. SÅ jag blev tvungen att gå upp och gömma allt som låg framme, synligt.

Nej, jag har ingen rädsla för att just dom skall komma åter, men jag tycker att jag har varit väldigt uppfinningsrik till att  hitta andra sätt att få ur mig min frustration, dvs. nya tvångstankar mm.

trocadero
2007-12-08 01:20
#29

#28 Jag kan också få för mej ibland att lägga undan saxar och andra vassa föremål innan jag går och lägger mej, ifall att jag skulle gå i sömnen och råka ta saxen i handen vill man ju inte att nån otrevligt inträffar. Men jag har aldrig direkt tänkt på att jag gör det föräns nu….

svava
2007-12-08 02:40
#30

Jag känner mig rädd ibland.
Jag har ju aldrig gjort någon illa och aldrig haft en känsla av att jag vill göra någon illa,men rädslan finns ändå eftersom jag går isömnen var och varannan dag.
Lightseeker, du sa bra gjort till mig,när jag skrev.så jag pratar lite.tack
Tror ni att man ska göra något åt det, eller tror ni att det liksom ingår i att ha ångest sjukdommar. Tror ni det finns någon medicin mot dom tankar. Samtidigt vill jag ju inte äta medicin för allt.
det är svårt och nervöst att prata med läkare om det.

mallanz
2007-12-17 23:37
#31

Jag lider av förväntansångest. Jag tror att jag ska spy på offentliga platser, såsom bussen och restauranger oftast. Såna platser där man "inte kan" ta sig ut så lätt. Då det har hänt att jag gjort det en gång så är jag alltid på min vakt och lite extra rädd.

Sedan lider jag även av "vanlig ångest", får hjärtklappning, ont i magen, blir yr, svårt att andas, och att det liksom sticker i armarna och händerna. etc. etc.

    xo xo Malin ♥ Gizmo
    hänger mest på Bichon då jag har en Frisé

    gigabyte
    2007-12-19 14:29
    #32

    hej på er har haft era besvär sedan 85 ,har fått mycket hjälp med hypnos ,sluta att fokusera hur hemmsk det är ,det är inte hela värden med ett panikanfall ,det är ni o endast ni som kan komma till sans med detta jobbiga ,ja jag ver hur detta låter men det är så ,så fort ni kan leva med era besvär ,och säga till er själva ok jag mår dåligt ,MEN JAG FIXAR DET HÄR ,jag är en som inte MÅSTE ha kontroll över allt som händer ,man måste inte ,Jag mår mycket bättre med dessa levnads regler plus att jag har kommigt i från xanor ett gift som förpesta eran tillvaro mo man tar dom förlänge åt dom i tio år innan jag fick hjälp att komma i från skiten !om ni har ett för högt dags ångerst så är remeron-s ett bra alternativ ,jag har mycket goda erf av dom !

    Var rädd om er o inte rädd för er själva och era rädslor!

    Kram kent

    Silke
    2007-12-22 02:45
    #33

    Det sticker till i hjärtat. Sen kommer alla negativa tankar. Om hur kass jag är, om hur otillräcklig jag är. Tillslut att jag vill dö. Detta går jättefort. Så känslan av att jag vill dö hänger sig över mig som ett svart moln. Det gör vansinnigt ont överallt, fast på insidan.

    Det är som alla gånger man blivit sviken samlar ihop sig till nått vasst och sticker hål i bröstet på mig.

    Antingen tar jag ett djupt andetag och fortsätter med det jag håller på med, försöker tömma huvudet. Eller så lägger jag mig bara på andra sidan och somnar om igen.

    Hur länge det håller i sig beror på hur lång tid det tar för mig att släppa taget. Kan vara allt från en sekund till en timme eller tre beroende på vad jag gör, var jag är eller vem jag är med. Hur "stark" jag känner mig just den dagen. I bland kan man bara putta bort det direkt. Ibland släpper det inte på en vecka.

    Men det är det ju ingen som vet. Bara jag. Och min psykolog.

    illernettan
    2007-12-25 21:22
    #34

    När jag får en ordentlig ångestattack så rör jag mig i slowmotion, kroppen vill/kan inte hänga med, jag andas tungt och ytligt, får ingen luft, jag mår illa, blir darrig i hela kroppen, jag blir okontaktbar och har inget minne av att jag har pratat med människor, till slut kan jag inte stå emot utan gråten kommer. På en skala mellan ett och tio så är detta en tia för mig.

    Men jag har vunnit några segrar över mitt monster. I lördags var det mycket folk ute på ett köpcentra här i stan. Jag kände att en attack var på väg och precis då träffar vi bekanta. Stannar och pratar och ena tjejen frågar hur det är med mig då hon hör och ser hur jag andas tyngre och tyngre. Jag talar om som det är, att en ångestattack är på väg. Står och håller min särbo i handen och han känner hur jag kramar hårdare och hårdare. Jag försöker prata vidare och på något sätt ignorera mina problem. Efter en stund så lättar andningen och jag får luft igen Glad. Min särbo sa, på väg ut, att han tyckte att jag var modig som vågade stå kvar och jag kände det som en enorm seger över monstret.

    Jag har diskuterat med min psykolog och för mig är detta bästa sättet. Att utmana och vinna Glad. Jag är också enormt envis och tänker inte låta monstret vinna, nänänä, sånt finns inte hos mig Glad. Men jag erkänner att vissa dagar är det enormt svårt.

    Hillbiörns illrar finns på Facebook.

    Annons:
    maggan
    2007-12-26 23:32
    #35

    #32 Vilken styrka att stanna kvar!Skrattande

    maggan
    2007-12-27 10:20
    #36

    Oj skrev fel #32 ska vara #34Generad

    LostInTheDark
    2008-02-19 17:47
    #37

    Jag får svårt att andas och det gör att jag får ännu mer panik, jag börjar frysa och skaka och kan hända att jag är nära på att svimma, tankarna om hur värdelös jag är blir tydligare och fler

    EddaM
    2008-02-20 20:58
    #38

    Har senaste tiden märkt att min sjukdom bara blir värre. Eller så är det jag som är mer medveten om den. Har alltid haft svårt att koppla, har behövt syssla med någon samtidigt som man ser på tv osv. En viss rädsla för att folk glor på mig i affärer och så har gjort mig tveksam att gå ut bland folk. Men vissa saker är ju måsten och de klarar jag av även om jag kommer hem svettig, anfådd och med hjärtkladdning. Härrom dagen fick jag västa anfallet någonsin och jag fick söka upp läkare akut. Fick lugnande och mådde sedan bättre för stunden. Men nu mår jag nästan lika kasst igen och jag har ingen lust att göra något alls. Följde inte ens med på hockeyn i kväll trots att jag älskar det. Det är fruktansvärt ansträngade att inte flyga i luften när folk säger att det går över snart. Vad vet de om det, det tar ju den tid det tar. *SUCKA* Ännu en dag man överlevt ialf.

    Madeleine, ägd och uppfostrad av fem pälsklingar!

    S*Luddhuvet´z

     

    Peppe
    2008-03-18 21:31
    #39

    När jag utsätts för t ex ett blodprov (som jag har extrem fobi för) så skriker och gråter jag, svamlar en massa och skriker lite till. hyperventilerar även så allt börjar snurra och jag mår illa. efteråt minns jag knappt hälften av det som hänt

    Medarbetare på ~`Dressyr´~ och ~`Harry Potter´~

    fenix82
    2008-07-27 20:17
    #40

    Jag får kallsvettningar, yrsel, självmordstankar, blir känslig mot ljud, skakar, huvudvärk.

    Försöker att aktivera mig med något, skriva av mig brukar hjälpa, gosa med djuren, eller spela något, göra något som får tankarna att skingras lite.

    Det jobbigaste är nog att det komme upp hundra grejor till vid en attack, inte bara det som har orsakat den, utan massor med olika situationer som har hänt förut…

    camillaabrahamsson
    2008-07-27 23:44
    #41

    Jag kan knappt andas och rusar runt i panik efter nåt vasst för att skada mej med. Alternativt klöser som en galning med naglarna över hela kroppen. Jag kan inte vara stilla en sekund, kan inte tänka mer än på allting jag gjort fel i mitt liv och gör helt sjuka impulsiva saker som jag oftast får ångra sen.

    Annons:
    [aspie]
    2008-07-28 09:00
    #42

    Jag fick panikångest när jag var 17 år som varade nästan konstant tills jag var ca 28 år sen lugnade det ner sig lite. Sen har det gått över till kronisk ångest och nu är den skitjobbig trots alla medicinering. Skakar i kroppen, darrar med händerna när jag ska äta eller dricka, svettas klumpkänsla i halsen, illamående, ibland svårt att andas, kan inte äta, orkar inte göra någonting, sover mkt dåligt och vaknar ofta, tryck över bröstet, känns som om hjärtat ska explodera, panikkänslor, m.m Tror jag utvecklad GAD eller bipolär eller kanske båda om man nu kan ha det?

    nelliots
    2008-07-28 10:52
    #43

    Tryck över bröstet och svårt att andas. Det är den vanligaste och lindrigaste formen. Det kan hålla i sig i flera timmar. Efter det kommer gråtattacker och hyperventilering, men det är sällsynt tack och lov. Brukar kunna hålla det i schack mha av handarbete eller datorn. Brukar även andas "i fyrkant" om det är riktigt illa eller om jag ska sova.

    ~ S*Nelliot's siames & orientaliskt korthår ~ www.nelliots.se ~
    **Kattungar till salu!
    **"The cat has too much spirit to have no heart" - Earnest Menaul

    jen
    2008-10-25 01:52
    #44

    tryck över bröstet, känns tungt att andas, diarre, skakar,fryser och kallsvettas är det som jag får.

    brukar ofta vara värst i ca 25minuter, men kan vara upp till en timme ibland

    camillaalnebring
    2008-10-26 11:28
    #45

    jag blir alldeles yr, illamående och darrig.. börjar hyperventilera och gråter bara.. vill helst bara skrika.. så upprepar sig ord i huvudet på mig och sen börjar jag göra mig själv illa.. med en kniv, sax eller något annat i min närhet.. kan slå mig själv eller dunka huvudet i väggen.. så kan det hålla på i 30 min till flera timmar tills jag somnar av utmattning..jag tänker inte när jag gör de.. det bara händer och så hör jag bara dom där orden i huvudet på mig..

    det som oftast utlöser det här är när jag har varit jätte glad.. som klarat av att lämna lägenheten.. träffat någon kompis och vi har haft kul.. känns som att jag inte tillåter mig själv att vara lycklig.. för så fort jag är de så börjas de..

    [SarahOhrn]
    2008-12-20 20:07
    #46

    Jag vet inte om det är panikångest eller nåt verkligt fysiskt. Kanske är det lite fysiskt eftersom jag är överviktig men resten kanske ångest…

    Jag har under fler år fått jobbigt att andas rätt ofta, mer o mer sen jag blev överviktig, men när det känns tungt o andas får jag panik, blir klen och skakig i kroppen osv. Nu va det ett tag sen jag hade ett riktigt anfall men fortfarande haft svårt att andas flera dagar i veckan… Och det håller i sig allt från 10 min till flera timmar….

    Men idag slog det till, vet ej varför, men blev helt plötsligt yr (brukar inte bli det dock) o fick jobbigt o andas i kön i affären, så medans min sambo betalade gick jag och satte mig och tänkte bara att "nu svimmar jag när som helst". Sen kommer det och gåt lite det blir värre, bättre, värre osv. När jag kom hem la jag mig en timme och andningen lättade lite, men nu när jag klev upp är jag fortfarande klen, problem o andas, lite ont i bröstet som jag får ibland bara inte varje gång, o känner mig allmänt hängig. Men kan inte sitta still och vill bara gråta känns det som.. Det va länge sen jag hade så jag verkligen ville gråta….

    Det som får mig att tro att dte är nåt psykiskt är att det OFTAST inte kommer när jag gör nåt kul eller så, och inte hinner tänka på det. Men jag är väldigt stressad över allt hur jag ska göra i framtiden, med skolan nu, med våran ekonomi osv, och jag hade hypokondri (tror jag själv i alla fall) och är så jävla rädd för att kvävas, det är min värsta mardröm, och jag tänker dagligen på vilka sjukdomar jag skulle kunna ha o symptomen detta skulle kunna va sjukjdomar på, sitter o googlar m.m. Sjukligt jobbigt men är så rädd att gva sjuk så jag vågar ite heller gå till doktorn, men det vore ju bäst så kan jag verkligen intala mig själv att det inte är det i alla fall! Men jag håller på med LCHF nu (dock fuskar lite, men är mkt hälsosammare än innan) men har bara hunnit några veckor så jag hoppas det lugnar sig när jag går ner i vikt (är ca 15 kg överviktig) så är rädd att jag ska få hjärtiunfarkt eller har hjärtproblem. Va hos en doktor förra hösten o pratade om astma men det va det inte, han såg liiite allergi på blodproverna (vet inte mot vad dock) men han sa att det inte va nåt nämnvärt. Fick en inhalator och den hjälper oftast mot andningen, men inte riktigt nu. men det beror på för när andningen liksom känns som den stoppas i halsen eller högre upp i lungorna hjälper det men inte som nu när det känns som det är ända längst ner och jag inte kan ta riktigt djupa andetag (fast jag kan när jag anstränger mig såklart) och när jag mår illa o har ett tryck på lungorna.. Det komomer väldigt ofta när jag mår illa!

    Men känns även tjopckt i halsen…

    Fan jag orkar inte detta mer!!! Går bara o tänker hela tiden på om jag har nån dödlig sjukdom eller så.. Och jag tror verkligen det är psykiskt men jag pallar det inte ändå.. Ska boka en tid hos en doktor men då kommer jag få panik när jag ska dit!!!

    Nåt som även visar det är psykiskt är att ofta händer det bland folk eller om jag sitter nånstans t ex en biosalong i mitten o inte vill störa för o komoma ut får ja panik när jag inte "kan" komma ut därifrån.. Visserligen får jag såhär hemma också men det är speciellt då och så tänker jga mer och mer på et och får ännu svårare att andas….

    Vad fan ska man göra?! Det funkar ju när det håller i sig 10-30 min men inte när de håller i sig flera timmar… Och när jag väl använder inhalatorn i enstaka fall, blir jag änun mer skakig i kroppen av den…… :/ Men idag hjälper den inte den gör mig bara ännu mer skakig! Känner mig helt tung i magen o bröstet o tjock i halsen….. Och kan inte sitta still för då känns de ännu mer… Men är för klen för o gå runt egentligen….

    [SarahOhrn]
    2008-12-20 20:12
    #47

    Ohc det är även så att det kommer o går i intervaller liksom… Under dessa timmar! Sitter i kanske en hlav minut o vaggar o bara känner nu kvävs jag, nu kvävs jag. Sen lättar det en stund….

    På sommaren brukade jag även gå ut och gå lite o ringa nån av mina föräldrar o prata lite, speciellt när jag hade det mycket för 2 år sen, och då hjälpte det.. Men dom är trött på mitt tjat nu om att jag kanske har nån farlig sjukdom… :(

    Och så lyckas det alltid koomma när min sambo åker och jobbar… Som ikväll… När det är som värst. Fick det när vi va på stan o suttit i sen dess (sen kl 4 typ) och nu åkte han precis… :/ Då blir jag änun mer rädd….

    Fan kan man bli av med detta?! Jag kommer iunte orka ha det såhär…

    catlins
    2008-12-21 00:02
    #48

    Jag får skakningar i kroppen för att jag spänner mig så, illamående, magen sätter igång, hjärtklappning, kalla händer men det värsta är andningen. Det känns som jag slutar att andas - och fast man haft skiten i femton år är det lika förbaskat läskigt när man är mitt uppe i det (förlåt alla svordomar).

    Kan heller inte stå upp, inte dricka, äta, knappt röra mig och måste försöka svälja hela tiden för o se om jag fortfarande "lever". Torr i munnen blir jag oxå. Kryper ihop i nån slags fosterställning och kan knappt röra mig fast jag vet att jag borde försöka resa på mig för att få ner luft i lungorna.

    Ska iaf på allvar ta itu med dom där andningsövningarna jag fått tips om nu när jag känner att attack är på väg, bättre sent än aldrig att prova dom.

    Besök mig gärna på Ronias matte

    Annons:
    [aspie]
    2008-12-21 13:29
    #49

    Såg en sak som någon skrev längre upp om att vara tvungen att gömma knivar och saxar av rädsla att göra någon illa.

    Så var jag länge i min ungdom och kan ibland fortfarande känna samma oro över detta. Men mest för att det kändes som om någon tog över mina tankar och att jag skulle sticka kniven i mig själv, men det kanske berodde på att jag bodde ensam,

    Ett tag kunde jag inte köra bil för att då kom den där rösten som sa åt mig att frontalkrocka eller köra in i en bergsvägg. Jag kunde inte ens trampa ner pedalerna för att jag skakade så.

    Usch fy sjutton för att behöva må så som många av oss gör här Rynkar på näsan

    lightseeker
    2008-12-21 16:24
    #50

    #49, det var nog jag som talade om att gömma saker för sig själv, har haft likadana känslor för höga höjder, typ bergskammar och balkonger. Det känns som om en stor kraft tvingar mig att hoppa, eller suger mig över kanten, fruntansvärd fobi, kan känna samma på ett flygplan, att jag kommer att öppna dörren under flygningen, är fruktansvärt klaustrofobisk.

    Åka med en buss/bil över en bro…..wow, känner att någonting (jordbävning, krock) kommer att få fordonet att störta, ser för min inre syn hur jag skall försöka ta mig ur fordonet, som på en film, efter att vi har nått vatten-ytan , snacka om tvångstankar.

    Jag vill hellre kalla det för tics, snälla! kan jag inte få göra det, det känns litet mer som om jag inte är skyldig till alla dessa knäppa tvångstankar då.

    [aspie]
    2008-12-21 17:11
    #51

    #50

    Kalla det gärna för tics om du vill, mig gör det inget Flört

    Jag får oxå såna där hemska känslor som du får. Usch det är ruggigt obehagligt Skrikandes

    lightseeker
    2008-12-21 17:28
    #52

    tack!, aspie, nu känns det MYCKET lättare, nu kan jag koncentrera mig på allt annat knäppt jag har för mig istället, eller kanske inteFlört

    [aspie]
    2008-12-21 18:05
    #53

    He he he, ja, det finns mkt knäppt man har för sig Flört Jag ska förresten lägga in ett inlägg här som jag gjorde på psykologi. Tror den skulle platsa här. Kallar den skev bild på sig själv.

    Häpp!

    botakt
    2008-12-23 14:28
    #54

    jag har haft panikångest sen jag var 8-9 år. Nu är jag 14. När jag får ångest får jag hjärtklappning illamående ,yrsel. Sen får jag världens panik. Blir helt hysterisk och det går inte att få kontakt med mig. Jag vrålar tills  jag blir helt uttmatad.. Men i våras fick jag en medicin mot min ångest. Så nu har jag inte haft en enda ågest attack på hela sommaren och höstenGlad

    [aspie]
    2008-12-23 14:31
    #55

    #54 Vad får du för medicin för din ångest? Hemskt att du som är så ung redan ska behöva ha så svår ångest.

    *Bamsekram*

    Annons:
    [SarahOhrn]
    2008-12-27 05:45
    #56

    Känner ni igen er?

    Jag vet inte om nåt är fel på mig, men allt stämmer här så antar att det är ångestattacker jag brukar få.

    Men, jag är väldigt rädd för att just sluta andas och har andningsproblem nästan dagligen, kan der bero på att jag är rädd? Jag får tänka på varje andetag liksom för att komma ihåg. Dessutom kommer det ofta när jag ätit o är väldigt mätt o full i magen eller mår illa…

    Nu t ex har jag fått magsjuka i natt, och mår såklart väldigt illa, så fort jag började må illa började jag få det jobbigt att andas.. o nu har jag jobbigt eftersom ja mår illa o magen krampar..

    Är det panikattack tror ni?! Just för jag hatar att må illa.. Kan man behöva tänka på o andas så ofta??

    [aspie]
    2008-12-27 09:09
    #57

    Visst kan det vara ångest som får dig att må så där. Ångest kan ge de allra konstigaste symtom. Ofta blir det jobbog ångest som man kan få svårt att andas av , vilket i sin tur kan ge mer ångest. Är du dessutom magsjuk så skapar ju det ännu mer ångest förstår jag.

    Har du inget ångestdämpande hemma som du kan ta? Illamående och klumpkänsla i halsen är ett vanligt symtom på ångest. Det tog flera år för mig att få reda på detta, liksom annöd och hjärtfel som jag troddeRynkar på näsan

    [SarahOhrn]
    2008-12-27 09:26
    #58

    Jo men det sjuka är att ibland dyker det upp trots att jag mår hur bra som helst.. Just det med andningen.. Och när det kommer blir det ännu värre såklart!! Hyperventilerar nästan och måste andas in djupa andeag hela tiden annars känns det som jag inte får in tillräckligt med syre..

    Nä det har jag inte… Har trott att jag haft som du sa, andnöd eller nåt hjärtfel. har visserligen inte kollat upp det men jag tycker att eftersom jag haft detta i minst 3 år nu, (dock blivit lite värre sen det allra första) men andnöden så borde det ju bli drastiskt värre tillslut…

    Och jag är sååå rädd för att vara sjuk, allvarligt sjuk, tänker varje dag på att jag har nån farlig sjukdom :/ Och det tär ju på en!! Hypokondrisk som få… Förr va jag väldigt rädd för att kräkas också, det är jag visserligen än men inte lika…. Men jag år ångest av att vara magsjuk nu…. :S Så fort jag börjar må illa igen får jag jobbigt o andas…. Suck!!

    [aspie]
    2008-12-27 10:08
    #59

    Min dotter har oxå kräkfobi. Hon är livrädd för detta och har alltid varit det.

    Det konstiga med ångest är att man kan tro att man mår bra och får ångestattacker ändå. Jag tror det beror på att man lurar sig själv på nåt sätt. Jag menar, jag har ju ofta trott att jag mår bra, speciellt om man har en bättre period och inte känner till eller kommer ihåg hur det känns att må bra. Då ligger ju ångesten kvar och bubblar upp till ytan.

    Förstår du hur jag menar? Har lite svårt att förklara riktigt tyvärr

    [SarahOhrn]
    2008-12-27 12:20
    #60

    Jo jag förstår… Men det är så sjukt jag känner mig faktiskt mer lycklig än nånsin och jag kan börja få jobbigt o andas bara ja ska sova eller nåt fastän jag inte ens mår illa men oftast är det när jag mår illa!

    Min syster har också kräkfobi och går hos en psykolog för det, jag har inte riktigt lika mycket men är ändå riktigt rädd!!

    [aspie]
    2008-12-27 12:58
    #61

    Usch ja, denna förbenade ångest Rynkar på näsan Konstligt är det och svårbegripligt. Det kanske är därför en del läkare skyller alla symtom på det psykiska planet fast det kan vara annatObestämd

    catlins
    2008-12-27 13:12
    #62

    #60

    Jag har under alla år oxå haft problem med just andningen, mer eller mindre, men alltid andningen. Har kunnat komma även när jag sover, ska somna, när jag är glad, lessen, när som helst. Så visst kan det vara psykiskt, får även jag när jag mår illa men jag tror ju att det är för andning och mage hör väldigt mycket ihop.

    Men som jag skrev till till någonstans tidigare, gör en undersökning så du kan utesluta allt fysiskt, bara det kommer kanske göra att du mår bättre.

    Lycka till!

    Besök mig gärna på Ronias matte

    Annons:
    Abico
    2008-12-27 15:16
    #63

    När min panikångest kommer så blir jag yr, det susar i öronen och jag ser inte riktigt klart. Hjärtat slår supersnabbt, jag andas som om jag sprungit jättelångt och benen känns som gelé.
    Oftast slår också illamåendet till, eller också mår jag illa när panikångesten kommer.. Oavsett vad så blir det bara värre då eftersom jag är livrädd för att kräkas.
    För att få bort det hjälper det att sätta sig ner, blunda, andas djupt och långsamt och försöka tänka bort illamåendet. Jag vet inte riktigt hur länge attackerna håller i sig, jag har ingen känsla för tid och rum när jag är uppe i det. Men det känns förmodligen som bra mycket längre tid än det verkligen är. Och sedan är jag darrig i timtal efteråt..

    I våras hade jag ett par panikattacker om dagen när det var som värst. Jag jobbar mot panikångesten varje dag och har nu i genomsnitt en attack var annan/ var tredje vecka.

    Hanna 

    catlins
    2008-12-27 20:18
    #64

    #63

    Hur gör du om du får en sån attck ute för att lugna dig? På en isig promenadväg eller liknande? Skulle behöva tips där, där man inte kan sätta sig och bara ta det lugnt…

    Besök mig gärna på Ronias matte

    botakt
    2008-12-27 22:46
    #65

    #55  jag tror den heter Sertralin eller nått sånt..

    plunice
    2009-01-02 19:38
    #66

    Sertralin äter jag med. Gjort det några år. Dock haft panikångest något år innan jag började med medicinen. Den fungerar faktiskt. Håller dock på att trappa ner den, började med det för 2 månader sedan ungefär.

    Min värsta period var för ca 2 år sedan. Kunde inte gå ut utan låg i sängen hela dagarna. Symptomen kunde och kan fortfarande vara mycket olika. Men de värsta gångerna som jag fått åka till sjukhus har varit när jag trott att hjärtat skulle sluta slå. Det kunde suga tag i magen som när man bli skrämd, sedan blev hela jag kall och kunde inte vara stilla. Detta kan hända fortfarande. Fick även ångestattacker när hjärtat tog ett extra slag eller liknande. Dunkade det till i bröstet trodde jag att det var slut, att jag skulle ramla ihop och dö på plats. Därför sprang jag även runt som en galen höna, försökte "springa ifrån min kropp" om man säger. Låter helsjukt men så kändes det för stunden.Kan även få ångest av att veta att jag exempelvis skriver om det nu. Att jag kommer bli bestraffad på något vis. Att skriver man att man mår bra idag, så kommer man må skit imorgon. Därför har jag väldigt svårt att säga om jag mår toppen. Min sambo märker dock om jag "ljuger" eller talar sanning. Om jag mår bra eller dåligt.

    Det går komma ur det även om det känns totalt hopplöst. Har väl inte kommit ur det helt ännu men känns som om jag kan kontrollera det på ett annat sätt än förr. Att gå i avslappningsgrupper är kanon!

    Nu blev det visst lite mycket här. Sorry! Men krya på er alla!!

    shorty73
    2009-01-03 19:49
    #67

    hjärtklappning,yrsel,känsla av att jag dör….har tyvärr oxå vuxen nattskräck…den är värre:(

    [SarahOhrn]
    2009-01-06 16:23
    #68

    Jag får ibland (som doktorerna säger är normalt) att det känns som hjärtat hoppar till, upp i halsen typ (det är väl plsen också) och det gör inte ont men dunkar sådär konstigt. När jag slappnar av. Hade inte haft det på löänge nu (men i stället haft ont i magen/mått illa o jobbigt o andas varje dag) o nu har jag mått så bra i några dagar, då har jag fått detta i stället, antagligen för jag äntligen slappnar av men då blir jag så rädd trots att dom säger det är ofarligt.

    Igår började jag må illa (antagligen för ja åt för mkt lökpulver) och va magsjuk förra veckan, hade kräkfobi innan men nu hade jag liksom glömt hur det va. Men nu när jag mår illa blir jag så rädd att jag ska spy igen, så då mår jag ännu mer illa, kan inte andas (känns det som) osv. Men dt va sjukt att det gick flera dagar utan att jag hade problem med andningen, det har knappt hänt på flera år.

    Men mitt problem också är att jag ständigt känner mig stressad (trots att jag knappt har nåt att göra, men känner mig väl mer stressad över vad jag ska göra i livet, typ) och kan inte sitta still med benen t ex när jag sitter ner, jag har ständigt ont i magen typ o får ofta klump i halsen + jobbigt med andningen. Och i stort sett varje morgon jag vaknar kan jag inte ligga kvar utan jag måste upp, fastän jag kan sova längre, men är klockan efter 9, och om den är efter 11, då är det panik, jag mår illa och jag MÅSTE upp! Fastän jag inet har nåt att göra på hela dan.. Så sjukt jobbigt….

    evrekaw
    2009-01-11 20:49
    #69

    Det du säger med andningen är något som funkar jättebra för mig med! Unna dig en yogakurs och lär dig andas "rätt" som ett proffs så ska du se vilka under det kommer att göra! För mig var det rena mirkalet när jag fått kläm på hur man gör. Nu sitter det i ryggmärgen, övergår till yoga-andning på en gång paniken kommer smygandes. //evrekaw

    "There is nothing more despicable than respect based on fear."

    Annons:
    catlins
    2009-01-11 23:41
    #70

    #69

    Jag kan inte andas så jag ser gravid ut och om jag andas med magen så känns det bara konstigt… då känns det som att inget kommer i lungorna istället… är det bara min mage som inte åker ut som en ballong när man andas djupa andetag inåt?

    Besök mig gärna på Ronias matte

    evrekaw
    2009-01-13 17:04
    #71

    #70 Jag fick inte heller kläm på det förrän jag mötte en riktig instruktör som förklarade allt för mig och som också fick mig att inse att det krävs träníng… Ungefär som att lära sig cykla… Man gör några vurpor, sen går det vingligt och tillsist faller bitarna på plats.

    SkrattSkrattande efter tre graviditeter så åker ju magen ut allt för lätt… Så jag vet inte hur det kanske är för andra… Man får väl puta så gott det går utifrån sina förutsättningar… Min man som tränar och har en tvättbräda till mage får den inte precis att puta heller…

    Att andas låter ju så lätt, men med tanke på att vi normalt gör det via autonoma systemet så blir det jätteknepigt i början att istället göra det medvetet och styra det själv…

     Det är inte bara magen som ska "ut" tänk dig även att bröstkorgen, under revbenen på sidorna ska vidgas utåt. Andas genom näsan, både på in och utandning, med lite motstånd… Det låter som man stönar Skäms kan kännas lite pinigt till en början… Men vad gör man inte? Allt som motar paniken och fetångest är värt det… Försök att stanna upp lite innan du byter in mot ut andning. Bara ett kort uppehåll…

    Glöm inte att hållningen är viktig. Rak i ryggen, sträck på dig och ha en något böjd nacke, bara dippa med hakan lite…

    Om du inte vill gå en kurs så finns det bra böcker med både bilder och instruktioner som hjälper en att hitta rätt.

    Lugn, stillsam musik utan text är ett hjälpmedel som är viktigt för mig. Det finns enkom Yogamusik om man så vill - även CD med instruktioner till musiken. titta in på www.vattumannen.se där finns mycket smått och gott! Hoppas jag inte rörde till det aldeles för dig nu… Glad Lycka till!

    "There is nothing more despicable than respect based on fear."

    catlins
    2009-01-14 01:31
    #72

    #71

    Tack för ditt svar, råd och tips. Glad

    Jag har ju också jämt fått höra att det krävs träning i detta och att slappna av men har nog inte riktigt trott på det. Antingen andas man eller så gör man det inte, har nog mer varit min filosofi Flört

    Bara jag slipper att tänka på att magen ska ut som en ballong så tror jag det kan gå lättare…fast nu provade jag att stönandas och jag får inte fram nå stön, haha. Om jag inte stönar med flit då. Ska kika på länken och tack igen.

    Besök mig gärna på Ronias matte

    [SarahOhrn]
    2009-01-22 21:17
    #73

    Jag vet helt ärligt inte om det är panikångest då det är lite konstigt, men jag är så fruktansvärt rädd för allt som har med sjukhus att göra och vågar inte boka en tid för att kolla upp allt. För det första är jag väldigt hypokondrisk, det är nästan sjukligt. Tänker dagligen på att dom "problem" jag har kanske är cancer, hjärtfel eller nåt annat hemskt.

    Men såhär är det; Ibland får jag panikångestattacker, det vet jag, och då känns det verkligen att det är en panikångestattack, eller får jag det för att jag får svårt att andas?

    I alla fall, jag får dagligen jobbigt med andningen, att jag liksom måste tänka på att jag ska andas, dock väääldigt ofta om jag känner mig instängd (t ex i mitten på en bio och inte "kan" komma ut), när jag mår illa/har ont i magen eller när jag tänker på problem.

    Jag blir även tjock i halsen vissa av dessa gånger, börjar ibland frysa och kan liksom inte sitta still! Detta började för säkert 3 år sen, och har blivit lite värre sen dess men varit typ lika nu i nåt år. Förra året blev jag så rädd varje gång jag fick sån riktig panik att jag bara grät! Nu va det länge sen jag fick sån panik.. Kanske för att jag vant mig, vad vet jag.

    Och visst har jag ofta ont i magen och känner mig stressad pga ekonomi osv, såna "vanliga" problem, jag har inte speciellt mycket att göra mer än att gå i skolan men känner mig ändå alltid stressad och sitter och skakar med benen bar ajag sitter still såhär liksom. Ibland kommer det med andningen t ex i klassrummet och jag får panik, sen när jag kommer ut är det lugnt… Men ibland sitter det i trots att jag slutar tänka på det! Ibland försvinner det snabbt och ibland mer sällan. Men jag tänker nog på sjukdomar, problem o det med andningen större delen av dagen och det känns som att det va lääänge sen jag inte hade ont i magen! Så fort jag sitter och börjar må bra, så tänker jag att "men, jag brukar ju ha jobbigt med andningen", och då kommer det tillbaka! Såhär kände jag ju aldrig innan (när jag va yngre)… Det har kommit sen jag fyllde 18 och flyttade långt från min familj! Vet inte om det har med det att göra.. Får även hjärtklappning när det är som värst och svettas… Och ibland kan jag få "normala" hjärtklappningar när jag väl slappnar av, som doktorerna säger är helt normalt det känns som det hoppar till. Det fick jag ofta förut, nu har jag fått det ett fåtal gånger och det är dom enstaka dagar jag har känt mig helt lugn och glad bara!

    Det med tjockt i halsen kommer inte lika ofta, men ibland gör det det och det gör ju saken extra jobbig!

    Jag började med LCHF-dieten ett tag, och tro det eller ej men mina andningsproblem minskade rejält, dock har jag slutat med den pga andra sämre biverkningar och att det va väldigt krångligt. Jag är överviktig och det kan ju ha med saken att göra, men tror inte att det är bara det! Men förhoppningsvis underlättar det när jag går ner i vikt… Men förstår inte heller det att jag mår oftare illa och oftare jobbigt att andas när jag äter vanlig kost, inte lågkolhydrat!

    Är det någon som vet symptomen på gluten? Har funderat på det, dock har ingen i min släkt nånsin haft/har det… Så jag tvivlar då det oftast går i släkten! Vi har inga som helst problem i släkten faktiskt förutom att min mormor har tjocka hjärtväggar pga stress och dålig kost/för lite träning, men hon har även varit väldigt sjuk i anorexia i tidigare år så jag tror att det kan spela in sen dess också! Dessutom har hon sömnapné men jag tror inte jag har det då jag är inte speciellt trött, inte mer än normalt :) Dock har jag varit väldigt trött o seg senaste veckan men det kan ju ha andra orsaker…

    Jag tycker också att om det vore en sjukdom borde det ju vara bra mycket värre vid det här laget! Det är exakt samma symptom och inte märkvärt sämre för varje år….

    Hjälp, please! Ska söka hjälp hos doktorn, snart, men det är svårt att förklara allt detta också för jag har ju inget speciellt jag tror det är liksom.. Ska dom kolla både hjärta, lungor, olika blodprov, allt jag är orolig för kommer jag ju få bo där!

    kremerad
    2009-07-16 12:16
    #74

    Jag har bipolär t2 och när mina ångestattacker kommer vill jag antingen skrika eller ligga gömd under ett täcke. Min andning blir ojämn och tung. Känner hur jag ibland bara vill dö´men som tur är så övergår tankarna till det bättre. Har slagit sönder en glasruta och slagit folk som jag älskar. Blev bättre när jag fick setralin och Lyrica - som är ångestdämpande. Det värsta är en blandning av ångest, depression och kanske en hatisk tanke på folk som har varit elaka med en. Ingen bra gryta. Det går ut över nära och kära istället. Det värsta som jag har gjort var när jag råkade skada min mamma med en kniv. Blev polishämtning och ambulans till psyket. Psykologerna skyllde på hormonrubbning. Jag fick p-piller för de trodde det skulle hjälpa. Hah ack så fel de hade. Men nu när jag har en diagnos och går på medicin känns allt mycket bättre. Och terapin som jag går på en dag varannan vecka hjälper avsevärt. Men tycker staten ska lägga ut mer pengar på psykvård. För det kan bli din sista ångestattack innan du dör. Bipolär+alla andra typer av depressioner är helt klart en dödlig sjukdom!!

    [SarahOhrn]
    2009-07-16 12:48
    #75

    #74 Helt plötsligt blev mina fjuttiga ångestattacker o deppression väldigt "obetydlig" :) Men usch vad hemskt att ha det så.. Jag kan bli väldigt arg väldigt lätt men inte skadat någon, hittills.. Kanske slagit till någon.. Men folk ger med sig nu i stället för att försöka sätta sig emot.. :/ Fast det är inte just när jag får en ångestattack utan annars…

    Innan fick jag ångestattacker som både kunde göra mig förbannad eller ville skrika, eller dö. Men numera är det bara att jag tror jag ska dö, för jag inte kan andas och hjärtat dunkar så jag tänker att nu är det kört och blir rädd i stället.. Eller ligger jag bara som ett kolli typ, fast det är ju mer vissa dagar ite under just en ångestattack. Det är som jag skrev nyss, att jag får ren panik för jag tror jag ska dö eller om det handlar om något speciellt kan det bli lite annorlunda, men ofta kommer det bara helt utan anledning..

    Froddel
    2009-07-16 23:25
    #76

    Jag har lindrigare ångest som går i perioder, men då varar det inte i några attacker eller ett par timmar utan det håller i sig mer konstant under flera dagar/veckor i olika intensitet. Sist jag gick på KBT så sa han att jag skulle "vänta ut" ångesteneftersom ångesten når en topp och sedan klingar av. Fast det gjorde den ju inte på mig, jag kunde vänta till senare eftermiddagen tills det var så jobbigt att jag var tvungen att ta något ångestlindrande. Hur länge skulle jag vänta då kan man ju undra?! I dessa perioder är det en konstant enorm inre oro, hjärtklappning, svårt att ta djupare andetag, kan absolut inte sitta still pga kryp i kroppen.

    Sen har jag även (ganska sällan numera när jag inte har en massa socialt runtomkring mig som stressar mig) attacker med kraftigare hjärtklappning, yrselattacker, tryck över bröstet, hyperventilering, oro, idiotstressad inombords/krypningar, ibland illamående.

    Annons:
    [SarahOhrn]
    2009-07-16 23:38
    #77

    #76 Ja det är samma här, det kan komma i kortare period men även att jag får jobbigt o andas i flera dagar i streck. Men nu efter 3-4 år har jag lärt mig kontrollera det så det kommer inte lika ofta och blir inte lika jobbigt. Första 2-2 1/2 åren grät jag och fick VÄRLDENS panik. Har dessutom sjuklig hypokondri och det hjälper ju inte… :) Men det blev bättre sen jag gick till läkaren för blodprover o EKG och fick evta att det inte va nåt fysiskt..

    Men mina symptom är exakt som du skriver, svårt o ta djupa andetag och så försöker man ta djupare antetag än vanligt för man blir rädd när man inte kan… ALLT stämmer så bra, stress, illamående, hyperventilering, hjärtklappning, yrsel, oro, allt…

    Denna kommentar har tagits bort.
    Froddel
    2009-07-17 00:45
    #79

    #77 Trodde jag var ensam om att ha det sådär i längre perioder, det verkar ju vara mycket mera vanligt med attacker. Det är ju inget roligt tillstånd något av det…men det var ändå skönt att höra att det finns fler som jag.

    [SarahOhrn]
    2009-07-17 01:58
    #80

    #79 ja, jag trodde nåt annat va fel på mig, fysiskt, eftersom det höll i så länge och alla verkar ha snabba attacker. numera är det oftast bara några timmar när jag kommit över det lite men när jag hade som värst, under några år, hade jag det i dagar o veckor… tur att nån mer har de så, eller ja tur o tur men då behöver jag inte tro att det måste va nåt fysiskt.. :)

    Denna kommentar har tagits bort.
    Reviresco
    2009-07-20 05:27
    #82

    Jag känner ofta skuld och jag känner mig helt hjälplös och lost. Jag blir väldigt känslig, börjar oftast gråta, må illa, känner hur det kliar och river innuti och på huden. Vill ofta bara skrika rätt ut.

    Agda
    2009-07-31 04:34
    #83

    Jag får panik, och blir alldeles gråtfärdig (ibland kan jag inte hålla inne gråten), och vet inte vart jag ska göra av mig. Ibland mår jag så dåligt att jag funderar på att ta livet av mig.
    Jag kan få panikångest när jag är ensam bland massa okända människor (har även socialfobi) - så det försöker jag undvika. Eller efter att något obehagligt (för mig) har hänt. Jag mår värre under och efter det senare… (plus att efter den senare brukar jag vara mera deppad än vanlig i några/flera dagar efter).
    När jag gick i skolan kunde jag få lättare panikångest attacker på morgonen innan jag klev upp (så var det i några år), så inte ofta jag tog mig till skolan. Så att sluta skolan var underbart för mig!

    Annons:
    psykad
    2009-08-01 17:37
    #84

    panik, adrenalin rush, enorm frustration, svårt att andas, slår ofta nävar in i tegelväggar för att få utlopp utav energin/fimpar på armar/skär .. får enormt tryck över bröstet.. vad som e skönt är o typ spyy. man blir fett trött efter ha hängt över toan i typ 45 minuter … sedan sover man o vaknar med ny attack =)

    Eazyy
    2009-08-13 23:04
    #85

    jag får riktigt obehagliga rysningar genom kroppen, svårt att andas, magen blir som en ballong och stenhård, jag mår illa, skakar, skiftar mellan att vara jätte varm till att helt plötsligt frysa, hyperventilerar och får svårt att andas, jag gråter av panik och vet inte vart jag ska ta vägen , vill bara att någon ska söva ner mig för tillfället haha, det enda som gör att det slutar är att jag somnar, och det är inte det lättaste direkt. :(

    villfungera
    2009-08-14 00:47
    #86

    Har ständig ångest. Oron maler konstant …mer eller mindre. En fullständigt vidrig variant är att vakna med panikångest och fastna i fosterställning. Det blir ofta bättre när jag väl kommit ur sängen….men gudarna ska veta att det kan vara en näst intill oöverstiglig tröskel att ta sig över. Jag fastnar fullständigt i denna ställning Skrikandes

    Då känner jag bara hopplöshet och vanmakt. Är det så livet ska se ut?!….kvidande, liggandes i fosterställning…..Åh vilket hel-e vi  ångestdrabbadehar!Skrikandes!!!!!

    Ångesten är inte bara kolossalt smärtsam….den tömmer ju en på ALL energi.

    catlins
    2009-08-14 00:56
    #87

    #85

    Jag har ungefär precis som du har.

    [

    www.otankar.wordpress.com

    ](http://www.otankar.wordpress.com)

    Besök mig gärna på Ronias matte

    Optima
    2009-08-14 01:16
    #88

    # 85 känner också som dig,har haft panikångest i 17 år, vill verkligen också bara somna av så att jag kan vakna och starta om.
    Det jobbigaste nu är ett sånt förtvivlat hjälplöst grubblande där jag verkligen inte litar på mig själv tror verkligen jag blir galen att jag inte ska kunna kontrollera mig. Känner mig oerhört speeddad och taggad hela tiden. Förr hade jag mer förväntansångest.

    Peachme
    2009-08-14 17:16
    #89

    När mina ångest attacker börjar känner jag först ett tryck över bröstet sedan att det blir väldigt svårt att andas…det börjar domna bort i armar och ibland benen, jag blir yr och måste sätta mig ner eller lägger mig ner på golvet/sängen…öppnar gärna ett fönster intill så jag får frisk luft. tycker att hela processen från första symtom till toppen tar bara några få minuter sedan från toppen tills det går över kan ta ca 30min-1h och under denna tid har jag väldigt svårt att vara social eller att göra något annat….

    dianastenungsund
    2009-12-05 01:14
    #90

    Jag får svårt att andas,börjar skaka känns som jag ska svimma.JAg har panikångest sen 1990 så jag har nog fattat att jag kommer inte att dö av det men det känns ändå jätteskrämmande när det kommer.Jag har hittat ett bra terapeut,jag googlade ordet: panikterapeut och fick upp en kvinna som gör även online terapi som hjälper mig mycket när jag mår som värst.Jag har blivit bättre på senare tid och jag försöker tänka positivt och fatta att jag har ingen dödlig sjukdom det är bara tankarna som spökar.Hoppas en vacker dag vi alla blir fri från den plågan.

    Annons:
    [SarahOhrn]
    2009-12-06 01:31
    #91

    Jag känner panikångestattacker mer o mer sällan nu men fortfarande sitter känalsna i STÄNDIGT att "undra om jag är sjuk, tänk om jag har cancer o inte vet om det" osvosvosv. Jag är sååå rädd för sjukdomar just. Att jag går runt o har panikångest 24/7 kan man säga men attackerna kommer lite mer sällan nu och det är skönt, men kan nog även va att jag just kan kontrollera det bättre efter flera år.. man vet lite mer hur man ska ta tag i det och att man inte kommer att dö! det är ju skönt men… alltid finns det nåt att oroa sig för.. :(

    Gambledoom
    2010-09-22 13:06
    #92

    jag är en kille på 17 år, har alltid varit rädd för att dö i sömnen utan att få chans att säga farväl till alla jag älskar, e lite hypokondriker, och blir lätt stressad och får ångest lätt, de hela började i ett samband med en förkylning + nageltrång, min bror fick blodförgiftning när han va 17 därför blev jag ju livrädd och då började de hela, sen har jag blivit yr,huvudvärk,ledvärk,hungrig ofta,kissar ofta,känner mig febrig och svettas ibland,darrig (som ett blodsockeranfall) och fryser lätt, börjar också tänka på allvarliga sjukdomar och de gör aldrig saken bättre, men började yoga för inte så länge sen, och de hjälper faktiskt, kände mig avslappnad och trött men på ett bra sätt! mamma som tipsade för hon har haft samma grejer som mig, jag tycker att ni ska testa yoga ett par gånger! verkar direkt, visst e fortfarande lite orolig men tror faktiskt att detta kommer va över inom kort :) uppmanar er till att testa! //mvh Rasmus

    lakrits69
    2010-09-22 18:15
    #93

    Det värsta är att jag blir livrädd för mig själv och vill inte utsätta andra människor för mig när jag är i det tillståndet, min skräck smittar av sig!

    Ibland undrar jag om en panikattack är gränsen till en psykotiskt tillstånd. Det känns som om man håller på att bli galen!

    komkoma
    2010-09-23 17:30
    #94

    börjar med att ja får lätt magknip, nästan som när man känner sig sådär sjuktnervös, blir helt varm om kinderna, mina händer börjar skaka, pulsen rusar. Andas fortare & fortare. Brukar få ett raseriutbrott på närmaste person bara för att skydda mig från att bryta ihop totalt. Finns ingen i närhetet så gråter ja tills det går över.

    Ticka
    2010-09-26 23:52
    #95

     Känslan av att inte få luft, som om något dras åt runt bröstet och strupen. En fruktansvärd känsla av klaustrofobi i den egna kroppen, jag är inte ett med verkligheten utan sitter fast inne i min min sjuka kropp. Numera vet jag att det är min ångest, men när jag är inne i paniken så är jag alltjämt säker på att det är kört. Under de sjuka perioderna bli kroppen väldig sliten av den ständiga spänningen och svårigheten med att äta och dricka.

    Det som hjälper för mig är rikligt med ljus och motion och att inte sitta och vänta in ångesten utan försöka att hålla en så ”normal” vardag som möjligt.

    [Linsenhejhej]
    2010-11-04 17:07
    #96

    Jag gillar listor, så nu har jag suttit och listat upp mina symptom.
    Om jag till exempel är i skolan och får en ångestattack varar det ofta i 30-60 minuter. Jag får ofta många ångestattacker under en enda skoldag. Jag vet inte hur jag ska lindra ångestattacken, men jag försöker att ta djupa andetag, men det verkar inte hjälpa så mycket.

    • Beteendeförändring
    • Kvävande känsla
    • Låg koncentration
    • Depersonalisation (känsla av att jag tittar på mig själv utifrån eller att jag är overklig)
    • Yrsel
    • Andningssvårigheter
    • Utmattning
    • Huvudvärk
    • Hjälplöshet
    • Hopplöshet
    • Blodsvallning (snabb kort känsla av hetta)
    • Hyperventilation
    • Muskelspänning
    • Illamående
    • Susning (blir pirrig)
    • Blek hy
    • Hjärtklappning
    • Ljudkänslighet
    • Svettning
    • Kyla
    • Ljuskänslighet
    • Darrning
    Helena Å-G
    2011-03-21 21:44
    #97

    Har haft ångestproblem under ngra år, men då jag började äta Citalopram lättade de fysiska attackerna lite. Eller snarare de förändrades.

    Innan Citalopram: regelbundna, dagliga "fysiska" panikattacker med värmevallningar, skakningar, hjärtklappning, matthet etc. De kunde hålla i sig några minuter till en halvtimma. Jag lärde mig "se" dem utifrån mig själv. Kunde konstatera att Nu har  jag en panikattack, men det går över.. Sedan blev jag matt och orkeslös ett tag efteråt. Tunnelseende fick jag också, minns jag. Upplevde dem som ganska harmlösa med jobbiga. De kom oftast på nätterna, eller då jag kände mig avslappnad och mådde bra, ironiskt nog.

    En stor del av min ångest fokuserade på rädslan att förlora mina barn i en trafikolycka, eller att jag skulle dö och inte finnas där för dem när de växte upp. De svarta tankar jag hade då jag satt i bil eller buss på vinterhala vägar ska jag inte gå in på här, men det var ren dödsångest. Där har terapi, mindfullnessträning, KBT och medicin hjälpt mig. Kan nu resa utan några attacker. SÅ SKÖNT!!!

    Under tiden jag äter medicin så har attackerna kommit mer sällan, men när de kommer är de mer intensiva och håller i sig längre. Då blir jag först hyperaktiv - städar, diskar och fejar vilt, sedan kommer en känsla av stress och hot. Då flyr jag från all närhet och tröst. Försöker min man lugna mig, och krama mig knuffar jag undan honom och springer iväg i panik. Vill bara vara ensam och när jag kommit undan så börjar jag skaka, "tankeloopa" på allt hemskt som hänt mig och min familj. Kryper ihop i fosterställning och försöker fly in i mig själv. Tål inte ljud eller synintryck. Gråter utan att kunna sluta. Tappar helt självbehärskning och klarar inte ens att dölja min ångest inför barnen, om de skulle vara i närheten. Hyperventilerar och "fastnar" i det tillståndet tills jag får hjälp att andas rätt igen. Efter en sån attack kan det ta flera dagar innan jag är mig själv igen. Jag blir totalt utmattad.

    Långt inlägg, men skönt att skriva av sig. Tungan ute

    Annons:
    poffimgone
    2011-03-30 03:31
    #98

    Jag har fått två gånger att när jag lägger mig ner i sängen för att sova, så efter ett tag så börjar jag få hjärtklappning, blir tjock i halsen, har jättesvårt att andas och jag bara hoppar till och är riktigt rädd. Också sitter jag där och kan inte sova. Men jag undrar också, kan detta bero på att man har sovit dåligt innan? Jag vet inte vad jag ska tro, men det är jobbigt att inte kunna sova, att vara för rädd för att somna då jag inte tror att jag kommer vakna upp igen..

    Galdir
    2011-04-01 15:58
    #99

    Jag vet inte om jag har ångest men har varit hos läkare och gjort diverse prover som visar sig vara normala så jag känner mig ganska bortkommen. Mina problem är att jag har svårt att andas samt att det känns som jag ska kräka när som helst. Jag har även ledproblem, huvudvärk, kallsvettig, yr, värk i kroppen. Sedan är jag helt utmattad fast jag kan ha sovit 8 timmar i ett svep, alltid trött. Väldigt dåligt tålamod numera men det beror antagligen på att jag inte vet vad som är fel. Läkaren vet inte vad det kan bero på och hur jag ska gå vidare med detta men det vet väl inte jag?

    lightseeker
    2011-04-03 00:16
    #100

    Galdir, har de kollat om det ev. kan vara struma? de borde ta alla möjliga prover när det är så mycket fysiska besvär, tycker jag

    Dagoberta
    2011-04-05 11:25
    #101

    Sitte just nu med pågående ångestattack så jag flyttade in som medlem prsis nu:-) Härligt att finna denna sida och för mig försvinner hela världen.Jag tappar kontrollen när ångesten gör sig påmind.Det känns som om benen under mig försvinner och jag klarar int av att gå ut eller möta en annan människa för då skulle jag ramla ihop.

    Intressant att läsa era andras upplevelser och så mycket stämmer in på min egna kännsla under panikatackerna.

    Galdir det kan vara struma har själv giftstruman och den sätter sig på det mesta i sin väg men är lätt att behandla och upptäcka med ett enkelt stick i armen.Struman är lömsk och sköldkötteln sitte i halsen och kan svälla så man ser svullnad på hals.Det kanske inte alls rör sg om struma i ditt fall men av egen erfarenhet hittade jag alla möjliga problem men först efter strumaprovet stog det klart vad det rörde sig om för min del.

    Värt att testa Glad

    Ninnada@hotmail.come
    2011-05-15 11:33
    #102

    Man måste komma ihåg att allt är tankar och att man ska fånga dem när dem kommer, gå in i dem, se dem, ge dem tid och uppmärksamhet och inte rymma från dem, vilket är lätt hänt…man luras att rymma när nya tankar kommer och skräms…tex kan jag andas? Slår hjärtat? Varför mår jag såhär? Tänk om det är nåt farligt? Åh nej! Jag vill inte att det känns så här!!…när man mött upp (stannat kvar i/accepterat) sina tankar (som hjärnan tror är verkliga men det är de för det mesta inte) - försvinner ångesten. Skriv ner tankarna varje gång ni mår dåligt, och det kommer att kännas i kroppen, och det är bra för det är själva läkningen! Skriv ned precis allt som finns i sinnet just nu! Tex jag tycker det är jobbigt, känns som jag kommer dö, kommer jag kanske svimma? Det känns jobbigt i magen, rädd att nåt ska hända, undra om skrivandet kan hjälpa mig…osv skriv ned alla tankar och känslor som pågår i huvet just nu. Ju längre tid man känner (befinner sig i rummet för sin oro) desto bättre för nu går man mot lugnet! Påminn er hela tiden om att se/observera/uppmärksamma TANKEN (för det är bara en tanke vilket man oftast glömmer och hjärnan fortsätter att spinna vidare med fler skräckinjagande tankar) och stanna där och tillåt den och dess känsla, låt det få finnas kvar, sluta rymma för det kan man göra hur länge som helst (det är i själva verket ångesten), stanna kvar i tanken och ge den tid och uppmärksamhet/acceptans. Upprepa detta för er själva varje dag flera gånger. Stanna kvar i tanken, uppmärksamma den, var kvar i det som tränger sig på, ge det uppmärksamhet. Säg ja till nejet! (ångest bygger på nej och "jag vill inte" som också är tankar, gå in i dem ge dem tid uppmärksamhet och vila i dem varje gång de dyker upp. Låt de finnas, acceptera dem, ge upp kampen och lugnet kommer) Jag har uttrotat allt som heter ångest på detta sättet. Det gäller att vara uppmärksam på vilka tankar som kommer, och att det just är tankar och ingen verklighet som man tror…som MAN TROR (man tänker, bara tankar) glöm inte det! Ge dem acceptans och ändra inget ,stanna kvar i dem med vetskapen om att dem är tankar…ge dem tid uppmärksamhet!! Sluta rymma! Forstsätt påminn er om dessa ord! Det är den enda sättet att bli kvitt ångesten…för den bygger på att man rymmer och flyr av rädsla…stanna kvar och möt upp! Lycka till och ställ gärna frågor på mail! Mvh Mattias

    Ninnada@hotmail.come
    2011-05-15 11:50
    #103

    Speciellt bra är det också att låta ångestsymptomen bara vara, säg ok, låt det, sticka i, smärta i bröstet, extraslag, andningssvårighet, klump i halsen, darrig, rädd att svimma, yrsel, smärta osv…låt det komma och låt det va! Låt extraslagen slå sina extraslag eller vad det än är för symptom, låt det bara vara! Skriv gärna ned alla symptom, alla känslor och alla tankar Mvh Mattias

    Mrjag
    2011-07-20 11:58
    #104

    Vilka terapier har ni provat?

    Annons:
    vapensyster
    2011-08-02 23:24
    #105
    • kallsvettas
    • raslöshet
    • vet inte vart jag ska göra av händerna  (väldigt stort problem)
    • jag kollar oroligt överallt
    • ryckningar i nacken
    • muskelspänning
    • hyperventilation
    • känns som om att någon stryper mig
    • röster i huvudet, händer även att jag ser saker som inte finns.

    minna ångestattacker har lett till självskadebeteende.

    Och dom håller i ca 2 timmar, om jag inte tar minna tabletter.

    Om jag tar dom, håller det bara en kvart till efter jag tagit dom.

    Efter det blir jag bara orolig och deppig.

    -Sara, och alla mina små långsvansade kräk<3

    lakrits69
    2011-12-15 12:35
    #106

    Jag tror att panikattack är en konflikt i ens psyke "jag vill inte leva jag vill inte dö"

    Själva paniken är egentligen en "sund" reaktion, det är instinkter som tar över, självbevarelsedriften sätter in akutsignaler som typ " Hoppa inte utför stupet" kämpa emot känslan.

    När man är i en period med mycket panikångest vill man inte tänka i dessa banor för det bara förstärker paniken, istället flyr man och man man blir yr och tankarna blir en enda röra.

    Det har hjälpt mig mycket att tvinga mig själv att ha en inre dialog med mig själv. Jag tvingar mig själv att "prata" om allt tabubelagt. När man pratar med sig själv behöver man inte ha några hämningar, lite galghumor skadar inte eller "säga" drastiska provocerande saker till sig själv för att testa, få distans till sin situation eller upptäcka att så illa är det inte som det känns, liksom komma till baka på backen igen.

    För vem är man egentligen rädd för, - jo sig själv!

    Det är bästa är att bekanta sig med sin mörka sida och förstå att alla bär på sina demoner, vi är i grund och botten ganska lika, det viktiga är att börja bli kompis eller åtminstone acceptera detta skamliga monster som välver över en när det blir kaos i hjärnkontoret.

    diesel92
    2012-05-26 10:21
    #107

    Jag drabbades igår av att hjärtat började rusa, tungt att andas med tryck över bröstet, skakade, frös, illamående, yrsel. Åkte in till akuten för att ta prover och ekg så då var allt lugnt. De tror det är panikångest.

    Det var det hemskaste jag varit med om, var ritkgit orolig och rastlös av mig samtidigt.

    [mossquinnan]
    2012-05-30 12:05
    #108

    Fy sjutton för ångest,min har börjat komma krypandes mer och mer på sista tiden..som nu,och d var anledningen till att jag skriver av mig om hur jag upplever min jäkla ångest.. Just nu kan jag bara uppleva tangenterna jag skriver på..ögonen ser helt sjuka ut..känns som jag sitter här i ett tomrum..inget annat existerar..en känsla av att skallen ska explodera..ingen värk..men som inget syre kommer in..pirr i kroppen som sockerdricka..tungt att andas..rädd som fan..yr fryser..overklighetskänsla..ja d var min ångest.

    Nilla_93
    2012-07-04 23:06
    #109

    Har just fått veta att en del av mina problem e panik atacker så jag antar: Först domnar halva kroppen bort mister känslan i armarna svårt att andas och vinglar i huvudet..  Oftast hjälper det med att jag ringer till min mamma så hon pratar med mej tills jag lugnat mej sen så e de bra igen

    [Agilityvovven]
    2012-07-25 21:49
    #110

    Brukar oftast först känna mig trött och känna en liten gnagande ångest som växer sig värre. Tillslut så "exploderar" jag, när något går fel. Kan vara allt från att internetanslutningen segar, att jag inte hittar något jag letar efter eller ett gräl med föräldarna. Hyperventilerar, värker i huvudet, sticker och värker i hjärtat, gråter, känns som att jag inte får någon luft och skakar. Första gången jag fick en panikattack var jag trodde jag att jag skulle dö, var så sjukt läskigt.

    Har jag tillgång till datorn brukar jag oftast klicka mig in hit och börja skriva på ett "jag-skriver-bara-av-mig" inlägg, som jag sedan läser igenom flera gånger (och aldrig postar). Lyssna på musik brukar också hjälpa lite.

    JohannaEkroth
    2012-07-29 22:11
    #111

    WoW, är det ångestattacker jag får typ en gång i veckan och har fått under hela mitt liv. Från jag har varit 11 år eller något. Är nu 31…

    Oj oj oj.

    Har aldrig förstått att det har varit det. Har trott det har varit matinteollerans och ja, magen är nästan bra när jag har slutat med laktos och jag har fört matdagbok utan resultat. Men det är ju klockrent, för jag mår aldrig dåligt när jag har annat att fokusera tankarna på, som åka på semester eller så. En matintollerans tar ju inte semester bara för att jag gör det.

    Men det klassiska:

    Orolig i magen, illamående, kallsvettig, fryser, skakar, rastös, orolig, ledsen, rädd, tryck över bröstet, kvävningskänsla, blodsvallningar utefter ryggraden, muskelspänningar.

    Jag vet inte vad jag får det av… Men nu kanske jag kan hindra att de sitter i 6 timmar, nu när jag vet vad det är.

    Tack!

    Åh tårarna rinner här nu! Åh vilken lättnad! Äntligen, äntligen ett svar på något som har spökat mig i 20 år.

    Tack alla! Kyss

    Suicide doesn't take away the pain, it gives it to someone else

    Annons:
    Helena Å-G
    2012-10-21 09:43
    #112

    Hej! Gjorde ett inlägg här mars 2011, och precis nu återupptäckte jag sidan. Är inne på min andra utmattningsdepression med ångest och panikattacker. Är "smått" less på det här nu.. :-P Finns det några Bålsta-Uppsalabor här i tråden? Ibland saknar jag någon som man kan umgås med som vet hur det är. Har många fina, omtänksamma människor i min omgivning men har man inte själv drabbats av ångest och panikattacker så kan man heller inte helt förstå hur livet förändras i och med detta. Vilket är full förståeligt! :-)

    Zadeira
    2012-10-21 21:14
    #113

    Min ångest tar sig sällan uttryck fysiskt som smärta eller fysiska besvär, vilket är både skönt och jobbigt. Det vanligaste uttrycket mina ångestattacker tar är att jag går in i någon form av mental avstängning. Blir väldigt introvert, tappar all energi till att kommunicera eller ha någon kontakt med omvärlden. Jag överväldigas av en enorm sorgsenhet inuti, blir liksom ledsen och överväldigad av hopplöshet. Sluter mig i mig själv och tappar all ork och energi, drar mig undan och känner som om någon stängt av hela mig från omvärlden. Min pojkvän beskrev det en gång som att det såg ut som om nån drog ner en rullgardin för mina ögon, man liksom såg hur ljuset i blicken bara försvann.

    Någon enstaka gång, framförallt om ångesten beror på att jag känner mig obekväm i sällskap av många människor, händer det att jag får ont i bröstkorgen och att det blir jobbigare att andas, men det är inte så vanligt för mig.

    Juliaskaniner
    2012-10-22 01:47
    #114

    Tryck under bröstet, skakningar, yrsel, kallsvettningar, illamående och vill bara skrika och gråta.

    www.shadrins.weebly.com ~ uppfödning av hoppkaniner
    -Medarbetare på Social Fobi Ifokus, Välkomna in! -

    [Zlarviig]
    2012-10-26 22:58
    #115

    Jag mår illa, skakar, hela kroppen domnar bort, jag får en overklighetskänsla (det känns som att jag drömmer, jag får ont i magen, hjärtat dunkar hårt och snabbt och jag känner det dunka mot bröstkorgen, allting känns grått, tråkigt och sorgligt, jag känner mig ledsen och vill bara dö, jag känner enormt obehag. Det kan vara mellan 10 minuter till flera timmar (tills jag somnar, om jag gör det). Oftast varar det mellan 30-60 minuter.. Jag brukar inte försöka göra något åt det förutom att krypa ihop i fosterställning och gråta och försöka bli tröstad av Mixa. (min hund) Om man har djur är de till väldigt stor hjälp. Så man kan ju söka tröst hos de. Eller så kanske det skulle vara bra om man kunde gå ut i friska luften och sätta sig någonstans där man får vara ifred.

    FejdTyr
    2012-11-05 06:20
    #116

    Många händelser som ni känner när panikångest känner jag också.
    Men det som är unikt och jag inte kan hitta som någon också varit med om är;

    Att jag oftast vaknar av att min kropp skakar inombords, jag kan inte röra min högersida som oftast, svårt att få fram ord. Det kan låtas som stroke (jag får för övrigt panikångestkänslor av just ordet "stroke".)
    Men det är inte stroke, eftersom jag haft sådana här "attacker" sedan 2009, cirka 50-100 stycken.

    Jag kan inte lyfta armen, blir "förlamad" för en stund och sedan släpper det. En gång hände det och hela jag skakade inombords så det kändes som jag skakade smått epileptiskt utåt och kroppen vred sig själv med armen bakåt 180 grader, jag kände då att jag vreds så hårt och kände bara en svart prick i synen och nu dör jag.
    På senare tid har jag börjat övervinna händelserna och inte tror att jag ska dö, eftersom det hänt så många gånger och jag har inte dött.

    Är det någon som känner igen sig?! Och

    Jag har blivit remitterad till neurolog och även kollad/skannad i hjärnan efter fel men hjärnan mår bra. Och vårdcentralsläkare fattar ingenting om vad det är, (eftersom de inte gör något åt det).

    Jag kan också trigga i gång en sådan här attack om jag bara tänker tillräckligt mycket på det, men det låter jag ju bli med. Men det kan utlösas av tanken.

    Hoppas ni mår bra och mår bättre snart!

    Mvh Tyr

    [Tuulikki]
    2015-05-09 22:14
    #117

    putt!

    Loollo
    2016-02-15 23:38
    #118

    Jag har just hittat den här sajten och det är skönt att se att man inte är ensam men samtidigt gör det så ont att veta att ni går igenom det jag upplever. Jag har haft problem med panikångest i ca 7 år. Som det är nu har jag precis börjat en behandling med sertralin läkaren sa att ångesten kunde bli värre i början av behandlingen. Det är ju inte det man behöver höra när man redan har sån ångest som gör att man tror att man kommer dö att hjärtat ska stanna eller att man inte får luft. Det är värre nu mycket värre eftersom jag nu vet att medicinen kan göra det värre. Det jag upplever känns inte verkligt samtidigt som det känns jätte verkligt. Min sambo säger bara ta det lugnt det är bara ångest. Men det är svårt att intala sig att det är det. Jag får hjärtklappning, synen försämras, svettas och när det väl känns som det lugnat ner sig så får jag son en ryck i hjärtat och samtidigt känns det som jag ska spy. Vet inte vad det är och det gör mig livrädd. Är arbetslös nu och det har blivit värre nu när jag inte har rutiner. Hatar att känna att jag inte har kontroll. Har nån annan känns så att när man känner sig lugn så hoppar hjärtat till som att det kommer en stor bubbla ur hjärtat och det känns i den sekunden som det ska stanna?? Tänker på er alla där ute med ångest skickat massa kärlek till er. ❤

    Annons:
    Teatraliskasångfågeln
    2016-02-16 20:48
    #119

    Jag är bara 18 år gammal men har erfarenhet av ångest i åratal skulle jag ändå säga, vilket känns tråkigt att säga. Det känns deprimerande att jag haft det så länge utan att det blivit bättre. Grundproblematiken där är väl att det starka reagerandet man gör vid ångest innebär att man lärt sig ett ångestfyllt beteende. När man väl har lärt sig ett beteende kan man inte glömma hur man utför det beteendet utan det är något man får kämpa med hela livet. Det är iallafall på detta viset jag fått det förklarat för mig av min psykolog varför jag hela tiden faller tillbaka in i beteendet och reagerar mot tråkiga händelser med ångest. Nu ska jag svara på själva frågan som ställdes i tråden. När jag får en ångest attack brukar det alltid börja med att jag känner ett tryck över bröstet samtidigt som mina hjärtslag pumpar på snabbare. Jag känner då att det blir svårare att andas. Det känns till stor del som att jag kvävs sakta men säkert av mina känslor. Jag får nästan alltid som jag kallar det, psykiskt magknip. Jag vet inte om det är så man uttrycker det symptomet men det handlar om att jag helt plötsligt i samband med en tråkig händelse får extremt ont i magen. Jag brukar även reagera med väldigt ont i huvudet. Jag får också lätt en känsla av att vara dödshungrig vilket gör att jag tröstäter mer när jag mår dåligt. Det känns som att allting bara faller, att allting bara mörknar, att ens tråkiga tankar liksom helt tar över, som att hela ens liv är en spegel som träffar marken och går i spillror. Det känns som att hela jag är ett korthus som bara behöver blåsas på för att falla in i en ångest attack. Mina varar ganska länge tror jag om man ska jämföra med hur dem flestas verkar vara. Jag kan känna känslan av ångest i flera dagar i streck utan uppehåll men själva hysteriska attacken har väl som mest hållit i sig ett antal timmar. Jag tror att alla här kan hålla med mig fullt ut om att ångest är en väldigt obehaglig känsla. Det är ett sinnestillstånd jag önskar inte existerade.

    Lotta1981
    2016-02-22 15:56
    #120

    Någon här som vill prata med mig? Har sån ångest just nu och skulle gärna prata med ngn som förstår mig..som kanske har tips och idéer. Mvh Lotta

    CorneliaAndersson
    2016-02-24 22:20
    #121

    Hej vänner!
    Detta är en ganska nyfunnen sajt för mig, men jag hoppas kunna hitta massa tips, personer som känner igen sig i mig men också katt kanske GE tips och finnas för andra som behöver det!

    Mina ångestattacker kan dyka upp precis när som helst, men de kommer krypandes, i varierande fart.
    Och de har tyvärr börjat bli värre nu på senare tid.

    Jag får ett rejält tryck över bröstet, hjärtat bultar, händerna och fötterna VÄGRAR vara stilla, ''JAG VILL INTE'', samtidigt som händerna gärna drar sig mot halsen och tar tag i den. Även ett stort illamående brukar uppstå.

    Jag har fått lära mig av kuratorn att ''jobba MED ångesten'' och inte emot.
    Känner man ''Åhh nej, nu kommer det igen'' så spänner man (i alla fall jag) sig mycket mer, och ångesten förstärks då. Tänker man istället ''Okej, nu kommer det där igen,, och det kan bli jobbigt men det kommer också att gå över'' andas lugnt och blunda gärna om det känns lättare. Låt ångesten passera kroppen, utan att försöka kämpa mot den! :)

    / Cornelia Andersson,
    Innehavare av Borgargatans Kaninuppfödning
    Medarbetare på Hermelinkanin.ifokus och Diabetes.ifokus

    Kadoor
    2016-03-05 19:40
    #122

    Mina ångestattacker brukar börja med att jag känner mig illamående, får ett tryck över bröstet, hjärtat slår supersnabbt, kan känna mig väldigt yr, har en jättestor oro i hela kroppen m.m. Jag tycker det är svårt att förklara, då det kan se lite olika ut för mig. Men ofta brukar jag vara mer ångestfylld vissa dagar, medan jag andra får attacker som håller i sig upp till ett par timmar. Ofta på kvällen då jag är utmattad i huvudet efter t.ex. skolan eller andra aktiviteter. Men också på helger eller lov, om jag vet att det är mycket jag inte har gjort, eller jag tänker på att jag måste tillbaka till skolan igen sen.. 
    När jag är ångestfylld så känner jag ett illamående och en oro/panik i kroppen, orkar ingenting, vill bara krypa ner i sängen och sova hela dagen osv. Och detta håller ofta i sig i en eller fler dagar. Själva attackerna jag får når väl sin topp efter 10-20 min kanske.

    För att underlätta för ångesten brukar jag försöka att låta mig själv att inte göra något speciellt, jag orkar ändå inte göra det och då känns det dumt för min del att pressa mig själv till något som ger mig ännu mer ångest. Att dricka varm choklad till exempel och kolla på film eller serier brukar göra att jag kan driva bort tankarna en stund för att lugna ner mig. Sedan är det väl individuellt och det är sjukt svårt att tänka på annat när ångesten är som värst, men för mig underlättar det lite i alla fall.

    - Bring Me the Horizon, Guns N Roses & AD/DC är bäst -

    Upp till toppen
    Annons: