Ingen här på ångest som har PTSD?

Tyckte också det var lite konstigt, PTSD brukar många som har ångest också ha.

Jaa, precis

Jodå det ingår i min diagnos. snart funderar jag på att hitta på en diagnos som har allt och inget missar.

Eller varför inte en frisk diagnos.

kan låta nått sånt här

*Ja, jag har ju HFHS, Det är ta mig tusan ingen som tar mig på allvar, även sådan som jag kan väl behöva en sajt eller?*

kramisar

#4 Ja, en frisk diagnos hade ju varit bra

Vilka coola djur bilde du har förresten. Det med en bukett kattungar va gullig

Jag har oxå PTSD.

Nu ska jag leta efter nån som känner till PMDD. Känns som om jag skulle vilja slå nån på käften idag. Är till och med irriterad på mina älskade hundar Brukar aldrig vara det ju

*Kram*

Jag älskar din bild

räcker upp handen, hej hej, jag har PTSD och mår toppen, just nu.

Fick prova på TFT-behandling, för något år sedan, sedan dess så klarar jag mer och mer, hela tiden, ett under är vad det är.

Svava!

Menar du min Avatar?

Lightseeker!

Vad är TFT-behandling? Låter onekligen intressant

*Kramar om er båda*

Tankefälts terapi, här är en länk för mer information:

www.ingershus.com , det är hon som har hjälpt mig ut i livet.

Att leva och inte bara överleva, det är någonting helt annat, dit kom jag, med hennes hjälp av TFT, bla.

#9 Detta låter ju intressant!

Synd att man inte bor i Göteborg bara

ähum, aspie, hon finns nära Mellerud också, har jag för mig.

ANnars kan hon nog rekommendera dig varthän du kan vända dig.
Slå en signal, vet ja.

Jag räcker också upp handen. Jag har PTSD och mår långt ifrån bra just nu, men jag klarar av dagarna i alla fall!

Provade EMDR för ungefär 1,5 år sedan, men jag vill inte påstå att det hjälpt mig så otroligt mycket som jag blev lovad, tyvärr. Visst blev mardrömmarna färre, och det är jag ju glad över, men annars är det ingen som helst skillnad. Men jag kanske hoppades på lite för mycket också.  
Men jag har mina katter och min grymma vilja, så det här löser sig nog :)

#11 Tack för tipset

#13, hoppas att du har fått tag på henne, hon brukar svara snabbt

#14 Har inte ens försökt ännu

Jag har haft PTSD, diagnosen avskrevs för några år sedan då jag inte längre har några kriterier för den.

#16. Var det så att du blev "frisk" från symtomen? Eller var diagnosen fel från början? För det traumatiska blir man väl aldrig av med, eller går det att bearbeta så bra?

Det traumatiska kan sitta så djupt att man aldrig blir av med det. Men man kan lära sig att acceptera det som har hänt. Acceptera och lägga det bakom sig, det går m.a.o. bearbeta så att det inte förstör livet.

precis som du beskriver det, har det varit för mig, #18, kerstinjo.

Trevligt när man hittar behandlingsformer som bearbetar och för en vidare till att integrera diagnosen som en del av livet och det är ju som sagt lättare när paniken inte ständigt lurar bak  hörnet.

Här är en till. lever just nu under hot pga av min läggning.har varit förföljd av samma man sen i somras…våldtäkt och sen svår misshandel ett par veckor efter det. Han förstörde mitt lås så jag ej kom in. Just nu jobbar polisen aktivt oh vi har skydd…vi kanske måste flytta till skyddat boende. Jag blev så desperat att jag ville dö och åkte in på psyk..

Så jag har ptsd…

Hej Jag lider av ptsd då jag var utsatt för en mordbrand där min hund brann inne Men inte hittat hjälp

#21

Men fy så hemskt att få sin älskade hund innebränd. Vet inte om jag hade fixat det.

Jag har ofta mardrömmar om bränder och andra olyckor som tar mina hundar eller någon jag tycker om.

Har nog brandfobi

Det måste ju naturligtvis oxå vara hemskt för dig även om du inte hade haft hund.

Sök dig till psykiatrin. Det där måste du få hjälp med både genom samtal och medicin. PTSD reder man inte ut själv.

Jag har PTSD och alla punkterna i #0 finns med bakom min diagnos

Ja ja har gått hos psykoterapeuft samtals terapeuft i 4 år ingen bättring tom sökt kris trauma center i danderyd nej ingen hjälp De tycker jag har för mycke men hallå börja hjälp mig någonstans då

Nybliven medlem här på iFokus och sökte direkt efter PTSD, då jag känner mig så ensam i mitt tillstånd.

Jag blev för 9 år sen diagnostiserad med PTSD, men för ca 3 år sen och ny terapeut och läkare har jag fått diagnosen KOMPLEX PTSD:(

Jag har gått 2 år hos en KBT-Terapeut och lärt mig hantera panikattackerna, det hjälpte med lite men nu har attackarna vandrat tillbaka:(

Sen har jag provat EMDR och det har hjälpt mig med vissa minnen och upplevelser men inte hela vägen fram:(

Just nu håller jag på med DBT och min självkänsla, men det är så svårt och efter snart 10 år börjar musten ta slut:(:(

Visst har jag bra dagar då jag kan glädjas åt att fåglarna sjunger och att jag har en hel kropp och jag brukar gå promenader men de bra dagarna är för få och korta, min kropp hinner inte återhämta sig! :(

Min läkare och terapeut säger att jag har stor potential att bli bättre och att jag är stark men att det kommer ta några år innan jag kommer se förändringen själv:(:( Fan önskar jag hade brutit ett ben eller annat, mkt lättare att reparera än min hjärna som tydligen har blivit skadad av trauma från barndomen!!

Är det några andra som "äter" Cymbalta 60 mg mot ångest? Har ätit det ett tag nu och känner väl lite ångestlättnad men känner mig svullen och det kliar på hela kroppen och är konstant trött, känner någon igen sig?

Jag har tidigare ätit: Zoloft, Efexor och Aurorix och alla har funkat dåligt på mig och min ångest, haft för många bieffekter så vart tvungen att sluta.

Äter inga lugnande längre heller då inget ger effekt. Jag har provat: Lergigan, atarax, sobril, oxascand, theralen och ingen av de kan jag ta längre då ingen effekt:( Någon som har tips på bra lugnande som inte är av ovanstående? Gärna läkemedel som inte är beroendeframkallande!

Någon/några i sthlm´s området som skulle vilja träffas? som i en grupp? Känner mig så ensam med mitt tillstånd, fast jag har en underbar partner och familj.

Önskar alla som läst detta och alla andra en mysig helg!!

Skomaj26, vet inte vilka dina barndomstrauman är, men helt klart är det mycket lättare om man har några med liknande erfarenheter att bearbeta tillsammans med, som ett komplement till en bra psykolog, tex.

Själv var jag medlem i en förening för kvinnor som hade varit utsatta i barndomen där vi jobbade med metoden "hjälp till självhjälp", det funkade för mig.
Idag har jag inte längre så stora sociala svårigheter, som en gång i tiden, jag vågar prova okända, nya situationer och nya människor, trots att allt det som jag har gått igenom har format mig till en person, som jag i dagsläget gillar skarpt.

Vi jobbade bla. med öppna och slutna stödgrupper, bildgrupp, yoga, filmbearbetning (av våra trauman- som var den metoden som "läkte" mig mest) osv. verkligen att rekommendera.

Hoppas att mina ord kan vara till någon hjälp, trots att jag inte är så insats i de mediciner som du sökte info om.