Terapi vore nog det bästa tror jag. Ring psykaitrin och boka en tid. Det är ju ett så stort problem för dig att det påverkar din vardag allvarligt.

Min dotter är precis likadan i den frågan och så har hon varit hela livet

Lider av samma problem, kunde knappt öppna tråden, bara ordet får mig att bli nervös och det börjar gnaga ångest. Har ingen lösning alls…

Här är en till… Fobin kallas emetofobi och man kan läsa om det på denna sida: http://www.emetofobi.se/. Det har hjälpt mig en del.

Just nu har sidan 1108 medlemmar så vi är definitivt inte ensamma om att känna så här.

Hoppas du kan hitta något där som kan vara till hjälp.

#1 har testat lite tepari men när hon bad mig sätta händerna i skiten så blev jag helt ställd… psykos kanske de kallas.. :( de va jättehemskt. urch.

jag vet precis hur din dotter känner sig.. jag är 19år och har inte varit utan de en enda dag.

#2 skulle vara skönt med en lösning.. tar emot att ta upp de vill ja säga..

#3 tack så mycke. ska börja läsa den så snart jag får tid :)

känns skönt att veta att man itne är själv.

Jag lider av samma problem. Åtminstone har jag lidit av det, förut hade jag fobi både för att kräkas själv eller för andras spyor (som du skriver), men sedan började jag med en 'medicin' (p-piller) som fick mig att må illla och kräkas ofta, och efter det har jag inga problem med att kräkas själv längre.
Eller ja, klart det inte är så kul men.. jag antar att det blev någon slags terapi.

Däremot har jag efter det utveckat en mycket svår fobi för andras spyor och illamående, jag kan inte ens gå på promenad med någon en vanlig eftermiddag för jag är hela tiden rädd för att den ska kräkas, detta gäller alla och alla tidpunkter. Jag kan inte umgås med folk längre, och jag är desperat efter hjälp!
Har börjat gå hos en ny psykolog nu, och vi ska försöka klura ut något tillsammans.

Jag önskar dig och alla andra med denna fobi lycka till!!!

suck, känner delvis igen mig, men inte så att jag tänker på det dygnet runt, vareviga dag.
För min del så vet jag att det uppstod efter det att min far utsatte mig för orala övergepp, när jag var 2 år.

Jag fick kvävningskänslor och , kräktes och svimmade av, så det är inte långsökt till att jag sedan fick panikångest var gång som jag blev illamående.
Har fortfarande svårt för om något så litet som en polotröja trycker mot min hals.
Jag är äldre nu, men tyvärr svarar fortfarande min kropp med att kämpa emot att spy, om jag mår illa.

Jag vår åksjuk som barn och det var ett rent helvete, när folk körde "snabbt", för då blev det värre, helst om det var många kurvor med, då kan jag ännu bli åksjuk.

Sedan har jag varit så illamående under mina graviditeter så att jag till slut blev inlagd, pga. näringsbrist, i 5:e månaden, ändå lyckades jag med konststycket att INTE kräkas, en enda gång.

Suck! jag lider med alla, som har det som mig, eller värre.

Delvis har mitt liv blivit bättre pga. terapi, resten av jobbet måste man göra själv.
Jag undrar om det kan vara så bland fler människor, att kroppen minns åt en, det som är för jobbigt att komma ihåg? då är det skönt att man kan få professionell hjälp, som jag fick.

Kom på en sak som fått det att lätta lite litegrann. Mina illrar gick över på Barf dvs do äter bara rått kött och framförallt kyckling. Tidigare har jag alltid varit hysterisk så fort rå kyckling vistats i mitt hur med tanke på salmonellarisk. Nu hanterar jag den två gånger om dagen och har inte orken att vara paniskt rädd längre och det är faktiskt jätteskönt.

förra  året  hade jag kräksjukan     4  gånger  , nu  har jag  en liten  flaska   i  fickan   som jag smörjer  in  händerna  med då  och då.det är  handdesefektion.man kan  köpa  den på apoteket, jag   har  känt  mig  mycket  frisk  den här hösten, det  kanske  låter  löjligt  , men    jag    blev trött   på  kräksjukan…flaskan  räcker  c A EN   MÅNAD    och   kostar  runt  35  kr  , dom använder  sånt   till barnan  på dagis     nu för tiden,   lycka till

#8 den är super. Dock blev jag beroende som ingen annan av den. Jag fick panik om jag gick hemifrån utan! Jag jobbar på ett servicehus och smörjer numera in händerna så fort jag tagit i något, så just nu har jag terapi med mig själv, att smörja så lite som möjligt. Hehe :)

Linn  .jag börjar ochså  bli  beroende av  den, jag  tror   den är  mycket mer  effektiv än    tvål..

Hej jag lider/led av exakt samma sak som er andra och det har jag gjort sedan 5 års åldern.. Mitt problem var så allvarligt att det hade tatt över hela mitt liv. Jag kunde inte sova hos min pojkvän/vänner/släktingar m.m. i rädsla för att må illa jag kunde heller inte åka kollektivt eller se på vissa tvkanaler. När jag insåg hur fobin började ta över hela mitt liv så sökte jag hjälp. Min familj kontaktade BUP där jag efter någon månad fick tid hos min nuvarande terapeut. Vi jobbar tillsammans med Kognitiv beteendeterapi. De g¨år ut på att man ska försöka se vad problemet är och sedan utsätta sig för det (jag vet det låter skit läskigt men det funkar och är den bästa metoden enligt mig) Så för att bli av med problmet måste ni utsätta er för de ex att ni ser på någon film där någon mår illa eller åker spårvagn kvällstid trots att de är de värsta ni vet. Man måste möta faran för att se att den inte är så farlig som den känns. Jag är inte helt av med min fobi men jag är på god väg och jag vet att om jag kan fixa det så kan ni!

Har haft exakt sånna problem som ni beskriver om inte värre, men sen jag började äta sertralin så har de nästan försvunnit helt, de känns helt underbart om jag tänker på de nån gång är de inte lika läskigt och tanken försvinner fort. :) Rekommenderar verkligen den medicinen!

Har samma problem, får panik, ångest och mår illa när jag ser/hör/känner lukten av kräk.
Är även rädd att spy själv men eftersom de endast hänt mig en gång när jag var liten så är jag glad över det :)

Jag har samma problem. Det har verkligen helt tagit över mitt liv - men ingen tar det seriöst. Jag kan inte gå sent på kvällen nåonstans där det är mycket folk för jag tänker att de ska spy. Jag kan inte sova över hos kompisar eftersom det hänt en gång att en kompis spytt när jag varit där. Jag kan inte kolla på film där de spyr, jag kan inte ens höra folk berätta om när de var små och kräktes på bussen. Jag kan inte höra någon hosta eftersom jag en gång sett en kille som hostade så mycket att han kräktes, om någon säger att de har ONT I HUVUDET flyr  jag eftersom jag en gång själv hade så ont i huvudet att jag spydde, jag kan inte sova i samma rum som någon av samma anledning…

Jag låser inte in mig - jag flyr tills "faran" är över. Kan vara vart som helst, till mormor, till farmor och farfar, HEM om vi inte är hemma, ut i skogen osv. Vad som helst för att slippa spyorna. Om någon börjar komma in på ämnet om just spyor och så nästan skriker jag "JAG FATTAR, KAN VI BYTA ÄMNE NU?" vem det än är till.
Egentligen är jag inte rädd för att spy, bara när andra gör det. Att jag har en bror som kräks om han blir för trött eller det blir för mycket, är lätt smittad av magsjuka och som blir åksjuk ofta underlättar inte…

Har hänt att jag hopppat av bussen mitt i ingenstans eftersom folk har sagt "jag är åksjuk" "jag mår illa" osv.
Förlåt för långt inlägg, var skönt att få det ur mig. ^^

#14 Jag känner igen mig i vartenda ord du säger.

hm, hade vinterkräksjukan i december, utan att spy, en ENDA gång, tro det den som vill, men det är dagsens sanning.
Det skall gudarna veta att det var en sann utmaning att stå i ett flertal olika kassa-köer, för att inhandla, allehanda julsaker och mat.

Fruktansvärda magkramper, kväljningar så att jag stod med en plastpåse beredd och trodde att jag skulle fly ut ur affären, men inte vid ETT ENDA tillfälle, slog det mig att jag skulle kunna göra det som "normala" personer gör, sticka fingrarna i halsen och spy upp.

hm…och jag som tycker att jag mår så bra numera, och det gör jag, men ingen människa kan väl vara perfekt, ha ha ha

16# man ska inte stoppa fingrarna i halsen då kan man få rejäla problem med kräkreflexen

har man kräkfobi så finns det väl lite forskning som visar att man kan låta bli att kräkas där "normala" människor skulle ha kräkts 

jag är oxå övertygad om att jag har haft Vinterkräksjukan för ett tag sen men det höll sig till extremt illamående hög feber och rejäl diarré

för mig som har oxå kräkfobi så har några saker hjälpt som nu när det är vinter att äta Postafen tabletter när illamåendet kommer krypandes för jag mår illa till och från varför vet jag inte riktigt 
att ha med sig kräkpåsar lugnade ner ångesten lite för om det går överstyr och jag måste verkligen kräkas då kan jag lösa det enkelt utan att jaga efter toalett för det funkar inte när jag mår illa

och  sen handsprit i mängder nu när Vinterkräksjukan härjar som värst och tvätta händerna ofta och väldigt noga

Jag är 16 år och har också kräkfobi och haft det sedan jag var 13 kanske. Har väl alltid tyckt att det är väldigt obehagligt och mått illa mycket av oro och så, men det är nu på senare år som det verkligen är en fobi. Ett tag gick det så lågnt att jag knappt kunde gå till skolan. För när jag blir rädd för att kräkas mår jag illa och får ont i magen, och det kan kännas på olika sätt beroende på vad jag ska göra som får mig att bli rädd. Och det gör mig ju självklart ännu räddare, då är jag säker på att jag ÄR sjuk för att jag mår illa och då mår jag ännu mer illa och blir ännu räddare och så blir det till en ond cirkel. Dock är det bättre nu, verkligen, verkligen inte helt bra, men jag kan gå i skolan utan att vara supermegarädd hela dagen. Jag äter medicinen setralin och det har verkligen hjälpt. Sen går jag även hos en psykolog och har gjort det i typ 3-4 år, men det har dock inte hjälpt speciellt mycket. Men det enda stället på hela jorden som jag känner mig trygg på är hemma. Men jag kan bli skiträdd och må hur illa som helst hemma också, men borta är värre för då mår jag illa och så typ hela tiden och tänker bara på olika sätt som jag kan komma hem på om jag känner att jag måste och så. Så nu är vi på Gotland. Och min orosnivå är väldigt hög och har ont i magen och mår illa hela tiden… längtar bara hem, vilket är hemskt för jag kan liksom inte njuta av någonting eftersom jag hela tiden måste känna av hur jag mår. Det går inte en dag förbi utan att jag mår illa, jag undviker att åka för långt bort hemmifrån (fast nu måste jag ju utmana mig själv, för min dröm är att åka till USA och det är inte ens att tänka på just nu…), saker om jag förknippar med kräk och illamående och en himla massa andra saker. Jag måste ha med mig läkerol och tuggummi överallt eftersom jag tar det när jag mår illa…

Detta är verkligen en fruktansvärt hemskt rädsla som ALLTID finns hos mig, 24/7… Nu när jag är borta och mår illa och har ont i magen och är rädd för att kräkas hela tiden så är det som om en som har fobi för att bli biten av en spindel hela tiden har en spindel krypandes på kroppen…

Aja, jag ska inte skriva mer nu, men den här fobin är fängslande, jag är mitt eget fängelse liksom och kan inte fly…