Etikettergeneraliserat-ångestsyndromgad
Läst 2225 ggr
Lindansare
2012-12-09, 20:43

Och denna eviga ångest.

Vilken ångest jag har.

Det var jag som skrev inlägget om MAVA nyss, så för två veckor sedan försökte jag ta mitt liv.

Jag orkar inte längre.

Jag har en käraste bästa vän som dansar på samma smala lina av andra orsaker och jag är orolig för henne.

Jag skakar, fryser, stirrar tomt på saker.

Försöker hålla mig vid liv genom att försöka höra av mig till omgivningen, men det är svårt.

Mamma skiter i att jag har nya skov med nya symptom i. Att det kommer en ny utredning snart med säkert ny diagnos och med allt vad där hör till.

Det gör mig besviken.

Gud vilken ångest jag har.

Låt mig slippa.. Snälla..

Medarbetare på Misshandel iFokus

/Lindanserskan (OBS! Copyright på allt!)

[jadestone]
2012-12-10, 04:20
#1

Du är inte ensam ska du veta. Jag inte försökt ta mitt liv men försöker var dag/kväll/natt hitta en mening med att fortsätta andas. Sitter hela nätterna o kan inte somna för jag har sån ångerst. Har klåda i hela kroppen, håller på att riva sönder hela kroppen.

Men jag tror att det finns en anledning till att fortsätta även om det är svårt att hitta. Jag blev väldigt rörd av det du skrivit. Dina vänner tycker jag är okänsliga. Men dom kanske har svårt att veta hur dom ska hantera situationen. Med tiden hittat man vänner som orkar med den i vilket tillstånd man än är i. Det är jävligt svårt att hitta dom bara.

Det finns egenligen inte mycket man kan säga till dej just nu när du mår så dåligt mer än visa att du har stöd. Du kan alltid höra av dej till mej på pm, vet att man inte alltid orkar.

Du är ingen börda. även om det känns så man känner att man besvärar sin omgivning när man inte mår bra. Man känner som man bara gnäller eller inte orkar med sej själv.

Fan det är mycket lättare att ge andra råd än att följa dom själv. Talar mest till mej själv i den sista meningen.

Fortsätt kämpa även om det inte finns någon anledning just nu, anledningen kan komma när man minst anar det.

Många kramar till dej

Lindansare
2012-12-10, 08:38
#2

TACK jadestone för den fina texten..

Medarbetare på Misshandel iFokus

/Lindanserskan (OBS! Copyright på allt!)

[jadestone]
2012-12-11, 02:42
#3

I din text låter det oxå som du inte har så bra komtakt med din mamma. Har det varit på detta sätt länge? Bor du fortfarande hemma??

Jag har absolut inga goda råd att ge om mammor. Jag ocj min mor kommer inte så bra överens om särskilt mycket. Hon har inte varit något som helst stöd sen jag blev sjukskriven och inte innan dess heller. Hon bara tjatar om att jag inte bara kan sitta o glo jag måste ta tag i mitt liv för jag kan ju inte bara gå hemma o skräpa. Dom flesta dagar kan jag stå ut med henne men när andra dagar när jag verkligen inte orkar, så får jag bara höra att jag är tjurig o att jag ska ju komma ihåg att hon alltid ställt upp o hjälper mej. Hon är det i min omgivning som hjälpt mej minst och hennes eviga tjatande gör att jag inte mår bättre utan hon bara tycker mej längre ner i skiten. Jag tror att väldigt mycket av mina problem idag beror på blev behandlad när jag var yngre. Jag fick aldrig höra att jag var betydelsefull eller önskad av min mamma. Det har alltid känts som att jag bara varit ett stort problem som hon var tvungen att ta hand om. O när man inte gjorde som hon sa var man ju bara dum i huvudet.

Hoppas att du hittat något idag som har fått dej att dra lite på smilbanden. Det är det jag letat efter var dag, något som kan få mej att le. Jag har ju den turen att jag har hela huset fullt med djur som håller mej kvar här. O när dom får fram ett litet leende från mej även om det bara är en sekund försöker jag hålla fast vid den sekunden

Mer kramar till dej

Niclas87
2013-05-29, 23:19
#4

Har varit inne i en sådan fas med som du beskriver.

Har dessutom sen ett tag tillbaka börjar prata med en person som är specialiserad på just ångest.

Hör gärna av dig så ska jag göra allt jag kan.

Har diagnosen adhd därav ångesten

Upp till toppen