![[Miss X]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Hjälp inför diagnos.
Nu har jag f*n fått nog. Jag är less på att må h**vete men jag har samtidigt riktigt panikångest för att söka hjälp och att andra ska få veta om det här (social fobi eller något liknade) så jag skulle gärna se att någon kunde svara på lite frågor.
- Vad är "bästa" stället att få hjälp ifrån?
- Är det svårt att få diagnos?
Följdfråga: Är det svårare om man är 20+, utan Bup?
- Om det är svårt, finns det något sätt att snabba på?
- Hur lång tid tar det att få en diagnos?
- Måste man ha någon anledning till att byta terapeut?
- Jag är långt ifrån säker på om jag skulle vilja gå på medicin (om de skulle föreslår det), så vad har ni för erfarenheter om det? (bra/dåligt etc)
- Övriga tips/trick?
Tacksam för svar.
Fylla kanske på med fler frågor om jag kommer på ngt.
Hej!
Jag vet inte om några bra ställen sådär, men du kan få hjälp ifrån vuxenpsykiatrin. Om du inte har haft kontakt med någon psykiatri tidigare så bör du gå till en vårdcentral och få en remiss till en psykiatri.
På vuxenpsykiatrin är det inte överdrivet svårt att få diagnoser till skillnad från BUP som inte vill ställa diagnoser då det är barn och ungdomar som inte är färdigutvecklade.
Beroende på vilken diagnos, hur ofta man träffas så tar det olika långt tid, men räkna med några månader.
Det beror på. Om du går hos en privat terapeut eller inte, eller snarare, den fungerar lite olika. Om du går hos en privat så kan du bara sluta. Går du på vuxenpsyk så kan du få byta om du inte känner att kemin passar mellan dig och din samtalskontakt och så. Du kan även byta avdelning beroende på dina behov och deras resurser.
Mediciner är en helt annan grej. Jag tycker inte du borde tänka på det förens det blir relevant. Olika mediciner ger olika biverkningar osv.
Har du fler frågor eller liknande så är det bara att skriva. Lycka till!
Värd för https://socialtarbete.fria.ifokus.se och medarbetare på Psykologi ifokus.
Efter att min familjeläkare försökt hjälpa mig ett tag så,fick jag remiss till en psykiatrier de hade samarbete med, hon hade eget företag men är kopplad till landstinget. Jag hade väl egentligen diagnos innan men hon hjälpte mig att prov ut bra mediciner, hon skrev remiss för kbt till en privat som också hade avtal med landstinget. Fick komma fort! Varför jag tjatar om avtal är för att då gäller högkostnadskort. Så min rek, är ju såklart en psykiatrier, gärna privatpraktiserande enligt min erfarenhet, men jag tror du behöver remiss till detta. Jag var väl aldrig negativ till medicin men villegivetvis inte äta mer än nödvändigt men det var det som hjälpte mig att komma upp till ytan. Utan medicin vet jag inte hur jag skulle orkat…
Vid vissa tillstånd behövs medicinering, beroende på diagnos o symptom/besvär. Ibland kan det hjälpa med medicinering ett par veckor eller månader o i andra fall kan medicinering behövas i flera år för att man skall klara av sin tillvaro.
Lycka till!
ISIS anhängare anser sig inte heller vara sektmedlemmar.
Värd på Amstaff, BARF , Beroenden samt Multikulturellt .
Medis på Border Collie samt Cancer, Choklad, Kennel o Psykologi.