Etikettakut-stöd
Läst 1156 ggr
[Robotica]
2013-05-03, 02:47

Jag är ensammast av allt...

Jag är så tom nu. Jag mår ingenting alls, inget är varken bra eller dåligt. Allt är grått och jag är så ensam, så sorgsen över att jag är som jag är. Varför känner jag ingenting annat än tomhet när smärtan lossar på sitt grepp? Förut väntade jag på en lättnad som jag trodde skulle infinna sig, men den kom aldrig. Inte en endaste gång. Jag orkar inte prata längre för det är ingen som svarar. Min ångest bara växer i allas frånvaro och äter upp allt i mig som gick att älska. Jag vet ingenting. Jag tror ingenting. Jag är ingenting. Jag bara existerar. Jag orkar inte finna hjälp…

reag
2013-05-03, 08:55
#1

Hej Robotica!

Det måste kännas jobbigt det som du berättar, Det gör mig ledsen när jag läser det du har skrivit. Ångest är jobbigt, jag ogillar det ordet att känna sig ensam för vi borde inte vara. Vi bör vara mer öppna mot varandra och hjälpsamma. Det är många människor som drabbas av ångest. Man måste göra något själv mot den.

Ge inte upp. Vi håller kontakt

Upp till toppen