Eländigt!
Usch, vilken dag detta har varit. Och fortfarande är för den delen…
Mådde bra i morse när jag vaknade, tog en prommis i solskenet å funderade lite sådär i allmänhet på vad jag tänkte pyssla med under dagen. Väl hemma när jag ska kliva in i duschen känner jag den "gamla bekanta" göra en stillsam och försiktig entré i maggropen. Tänker: "Ja, ja, men det där lilla kan jag nog stå ut med å det blir säkert bättre fram emot eftermiddagen".
Väl ute ur duschen så gnager det på fortfarande, lite så där lagom irriterande, men jag äter ändå min frukost och lyssnar på en talbok under tiden. Två timmar senare har det fortfarande inte släppt och jag börjar bli trött, så jag ger mig själv utrymme att ta en liten tupplur, en liten omstart av systemet så att säga. Brukar kunna hjälpa. Inte denna gång dock… När jag vaknar är eländet fortfarande kvar. När min sambo kommer från jobbet så börjar jag vara ruggigt frustrerad över detta. Jag har ju för tusan (ursäkta språket) ätit min medicin i snart fem veckor! Borde det inte börja bli bättre snart?!
Min sambo ska gå på bio med några killkompisar och jag vill inte för allt i världen att han ska ställa in det pga mig. Han kan nog behöva få gå ut och roa sig lite och inte bara sitta och hålla mig i handen och trösta när ångesten blir för mycket. Jag lyckas bita ihop tills strax innan han ska gå. Då kommer tårarna. Lyckas ändå övertyga honom om att gå på bion, vilket jag så här i efterhand är glad för. Han slapp se ångestanfallet som kom när han väl hade åkt… Var nog mitt värsta någonsin tror jag. Tårarna bara sprutade och ville inte sluta komma. Ringde faktiskt för första gången på många, många år till psykjouren och frågade om det verkligen skulle vara så här. Killen i telefonen tyckte att jag skulle gå upp i dos. Men om det här är biverkningen på den dos jag har, hur våldsamma biverkningar kommer jag då inte ha på en ännu högre dos?! Ska träffa läkaren imorgon. Får hoppas att han kan sprida lite ljus över ämnet…
För en stund sen gav jag upp alla försök till att vara stark och ståndaktig och tog en Atarax. Har lyckats koka en kopp te och ta mig till datorn åxå. Hade väl kanske tänkt mig något större bedrifter under dagen än så, men en sån här dag får man nog vara nöjd med det lilla antar jag.
Varje gång jag varit i princip ångestfri i två - tre dagar, så börjar jag hoppas på att det äntligen vänt. När jag i fredags kände att jag inte hade lika mkt tvång längre så sjöng hjärtat av glädje när jag knallade iväg till jobbet. Den här dagen känns som en rejäl djupdykning får jag säga…
Förlåt mitt långa och deprimerande inlägg. Känns skönt att få skriva av sig lite. Ni alla här inne med egen erfarenhet av detta med ångest är en stor tröst för mig just nu. Skönt att känna att man inte är ensam…
Får jag fråga vad det är för medicin det är du tar? Du är absolut inte ensam! Om du vill prata någon gång så är det bara att skicka ett pm. :)
Värd för https://socialtarbete.fria.ifokus.se och medarbetare på Psykologi ifokus.
Tack, känns jätteskönt att veta:)
Jag äter Citalopram å har snart gjort det i fem veckor. "Knaprar" du nåt?
![[M Y M L A N]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Nej du är inte ensam, jag känner igen mig alltför väl. Det kan ta lång tid tills medicinen har effekt. Bra att du ska till läkaren i morgon :) Väldigt bra att du promenerar. Det är bra för måendet och oxå mkt bra att du ser det positiva i att må bra två tre dagar i st för att bara se det dåliga i att må dåligt de dagar du gör det :) Försökt med kbt? Jag hoppas och tror att det kommer att ordna sig för dig. Kram
håller tummar å tår för att det snart ska sluta för dig å att du ska kunna må bättre, spännande med läkarbesöket å se vad han säger till dg, stora kramar
Mymlan, hur lång tid tog det för dig innan du fick full effekt på medicinen? Vad åt du för nåt?
Har blivit remitterad till stresskliniken, men inte hört något från dem ännu. Hoppas på att det blir snart. Är så rädd att jag ska måsta ha det såhär resten av livet.
Idag känns det bättre, men jag är mycket trött.
Ginher: Tack så mycket:) Ja, det blir spännande att höra vad läkaren har att säga om detta. Hoppas på att han har någon vettig lösning. Hur går det för dig då?
Jag äter cipralex och voxra. Provade andra först som inte hjälpte. Därför tog det lång tid tills det blev effekt. Jag går oxå på stressklinik. Det är bra. Där jag går finns det stor kunskap och bra bemötande. Jag lever i förhoppningen att det inte ska vara så här hela livet. De allra flesta blir friska Det tror jag att du också kommer att bli :-) Kram
Har träffat läkaren nu och han höjde dosen på Citalopramen till 30 mg. Eftersom den ändå tagit udden av mina tvångshandlingar, så trodde han att vi skulle kunna få god effekt. Jag ligger ju så lågt i dos ännu. Om jag inte skulle märka av någon positiv effekt inom två veckor, så skulle vi börja fundera i andra banor och kanske då träffa en psykiater.
Mymlan: Hur länge har du ätit Cipralex? Har du lyckats bli av med ångesten?