Efteråt.
När man gått in i alla fyra väggar om och om igen… Det handlar:
Om att prova olika metoder.
Om att prova en massa mediciner.
Om att ge upp.
Om att vakna på Mava ur medvetslöshet knappt vid liv bara 25 år gammal.
Om att sucka över det.
Om att trampa vidare, kämpa sig hem.
Att mötas av förlusten av tre vänner inom loppet 24 timmar hemma.
Tillochmed min egen mor.
När man vänt sig överallt efter hjälp, provat halva FASS, haft en fin umgängeskrets men man börjar med att isolera sig till självmord eller försök till det. Om flyende vänner och familjemedlemmar.
Får nya omvälvande psykiska symptom man inte kan värja sig från.
Vad händer mig nu? Sen? Kommer det alltid vara en fajt för livet?
Medarbetare på Misshandel iFokus
/Lindanserskan (OBS! Copyright på allt!)
Framtiden vet jag inget om:p Jag kan ej resa genom tiden, så jag kan omöjligt veta:p
Mycket av fajten är ju i huvudet, när jag mådde dåligt så fick jag en mental bunker, en plats i mitt huvud där ingen kan röra mig, där jag inte kan känna något. Det skapade apati istället för själva upp och ner gångarna, men jag antar att det var för att jag ville försöka låta bli att förstöra mig själv så mycket.
Jag har aldrig upplevt hur dina känslor känns, hur dina tankar flyger och hur du hanterar dessa känslor och tankar:p Där är väl stället man ska börja på :) Lite som man stoppar blödningen i ett sår innan det kan läka måste man ju se till så man inte fortsätter må dåligt psykiskt innan man kan fixa det.
Lite OT, men väldigt vacker bild på dig :)
Men allting handlar ju om att man vill må bra, man väver in tankarna att man vill må bra i varje handling man gör för att må bra.
“I don't think the human race will survive the next thousand years, unless we spread into space.”
-Stephen Hawking
Jag kämpar arslet av mig med möten, samtal, mediciner osv. Det är allt jag orkar skriva nu.
Och tack för komplimangen!
Medarbetare på Misshandel iFokus
/Lindanserskan (OBS! Copyright på allt!)