Blir gaaaaalen...
Jag blir så trött, jag blir rent utav galen.. Var nu ungefär ett halvår sedan jag åkte in första gången till sjukhuset och sedan fick höra orden; du har ångest. Haha, jag ångest!? Ångest har väl de som lever typ ett stressigt liv tänkte jag. Efter att ha tänkt och tänkt och många andra säger: Ta inte och gör så mycket, lugna ner dig. Då går det upp ett ljus: Kan jag leva ett stressigt liv..?
Troligtvis ja.. Överviktig, stress på praktiken och dessutom på väg att bli arbetlös tog knäcken på mig. I och med övervikt fick jag (och får än idag) massa tankar på att jag kommer ramla ner knall fall och dö eller få någon dödlig sjukdom eller vad som.
Well, jag har väl kämpat mig igenom de sen sist, ramlat ner i det svarta hålet och kommit upp igen, ramlat ner och sedan upp igen.
Men nu orkar jag snart inte längre.. Det var kanske för en månad sedan jag även började drabbas av smärta i kroppen, det kommer verkligen var som och hugger till ibland. Armen, benet, ryggen = var som.. Svaret man får: Det kan komma i och med ångest.
Idag lever jag i stort sett med ångest varje dag, det kommer när som och smyger sig på. Det gör det inte heller bättre att jag verkligen väntar på det samtidigt som jag dagligen är orolig både för det ena och det andra + då att jag tror jag både har cancer, får hjärtinfarkt och allt möjligt. Det är ett helvete.
Vet inte var jag ska ta vägen längre, orkar inte!! Jag är ju rent av galen. Men hur slappnar man av egentligen? Hur tänker man bort ångest? Hur släpper man stressen? :S
![[Emma--]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Har du funderat på att ta kontakt med psykolog? Det är något som jag personligen tycker kan hjälpa. Att man får tips därifrån hur man ska hantera sin ångest. Eller bara att någon finns där och lyssnar på hur man mår.
1#: Nej jag känner inte för de riktigt.
Igår var jag på konsert. Redan i kön började jag må dåligt med bla svårt att andas. Kan dock varit lite med tanke på röklukten.
Hur som helst så forsatte det sen med lite svårt att andas och sånt men jag klarade mig igenom tre förband = ca 3-4 timmar. Men sedan när huvudbandet går på, som vi är där för att se, klarar jag inte mer. Tvingar mig igenom första låten sedan kan jag till slut knappt andas och det börjar stickas i ansiktet.
= Måste gå ifrån vår bra plats och ut i hallen för att promernera av mig. Skiten släppte inte förrens på hotellet igen. = nästan 2 timmar senare. Jag såg kanske 10-20 min på bandet totalt och kanske EN enda hel låt.
Ångest är istortsätt en rädsla, rädslor kan man inte slåss med som man gör med andra känslor. Har du ångest är det viktigt att lista ut varför man har ångest, och sedan intala sig själv att det som man har ångest för inte är farligt. Det är och andra sidan någonting som inte bara är svårt, utan inte ens säkert att det funkar.
Det jag skrivit är dock bara en form av ångest.
Direkt konfrontration med ångest kräver enormt mycket energi.
“I don't think the human race will survive the next thousand years, unless we spread into space.”
-Stephen Hawking
Varför känner du inte för att söka hjälp hos t ex en psykolog? Varför frågar du här när du ändå inte tar till dig svar?
Du kan inte på egen hand eänkka bort din ångest, Kan vara svårt att stressa ner själv oxå, eftersom den med största sannolikhet finns i symbios med din ångest.
Ett bra behandlingsalternativ är KBT, Kognitiv beteende terapi.
Så vill du ha hjälp får du söka vård.
ISIS anhängare anser sig inte heller vara sektmedlemmar.
Värd på Amstaff, BARF , Beroenden samt Multikulturellt .
Medis på Border Collie samt Cancer, Choklad, Kennel o Psykologi.