Sitter här yttreligare en natt med ångest och vill inte gå o lägga mej för jag vill inte sova för jag vill inte drömma. Har varit hemma för den här skiten i två år nu o det känns som jag håller på att bli uppåten inifrån dag ut och dag in. Det känns bara som min värld blir mindre och mindre. Som tur är så har man sina djur som håller mej levande. Om det inte vore för dom skulle jag avslutat detta liv för länge sen. Ska man behöva må så här? Ska man behöva vara berorende av medecin bara för arr kunna fungera?? Tar skiten aldrig slut? Att inte orka med sitt liv och att ta tag i saker tär på mej mer och mer för var dag. Att ängersten ska envisas med att komma krypande var gång man slår upp ögonen. Kroppen orkar ju inte med denna förbannande inre stress var dag. AAAAAAAAAAHHHHHHHHHHH så frustrerande detta är.

Behöver bara skriva av mej lite grann för frustrationen blir bara större och större