Etikettmin-egen-berättelse
Läst 3111 ggr
Svarttusch
2012-10-26, 13:51

Denna jävla ångesten!

Jag är så otroligt trött på min ångest så det finns inte. Har haft det sedan juli, vilket ju inte är så lång tid egentligen. Men samtidigt är jag gravid så det finns inte så många mediciner som går att ta. Jag har fått Setralin och Lergigian, sen har jag en insomnningstablett för natten. Och INGET hjälper verkligen… Spelar ingen roll hur mycket de höjer dosen på sertralinet, det blir bara värre. Lergiganen har aldrig fungerat så den äter jag inte ens längre. Insomningstabletten fungerar inte den heller, men som tur är börjar sömnen ordna upp sig.

ångesten gör mig orkeslös och jag kan inte ta tag i något. Då får jag ångest över det, och när jag tar tag i det (t. ex städningen som halkat efter något enormt!) så får jag ångest under tiden jag gör det. Att försöka handla är ju ett projekt i sig. Jag tvingar mig igenom det, men har ju ångest från att jag vet att jag ska handla till jag är hemma igen. Sen orkar jag inte med allt som jag borde orka med min treåring, och då får jag ångest över det och orkar ytterligare ännu mindre! Som tur är för honom är jag separerad med hans far så varannan vecka får han mer stimulans, och jag vet att han inte tycker det är "tråkigt" hemma hos mig, det är bara jag som tror att han tycker det.

Jag har sedan dag ett varit väldigt öppen mot min omgivning, de vet om att jag har ångest, att jag tar mediciner och att jag är sjukskriven, och det är något jag finner postivit, för då vet dem varför jag inte orkar ses eller hitta på något. De flesta tar det väldigt bra (och de som inte gör det är väl helt enkelt inte några jag borde ha i min omgivning just nu…).

Men jag blir så trött på att ha det såhär! Jag vill vara frisk! Jag har hela livet framför mig. Jag är 23 år gammal, snart gift med min själsfrände, en termin på högskolan ifrån att vara utbildad till mitt drömjobb, men så kom det här och förstörde allt. Från att knappt ha kunnat sitta still en dag så vill jag inte ens lämna lägenheten. Från att ha varit postiv till allt är jag istället negativ till allt. Jag har ännu inte hittat en passande samtalskontakt, de flesta förringar mina problem och då orkar jag inte prata med dem.

Sen är jag så rädd, hur ska detta fortsätta sen? Kommer jag bli frisk, vad händer om jag inte blir det? För i nuläget blir allt bara värre, jag höll på att svimma i en affär för bara någon vecka sedan, och då var jag den enda kunden!

Förlåt, ville bara gnälla av mig någonstans…

Hälsningar Malin <3
Medarbetare på Marsvin ifokus
Min hemsida

Saga12
2012-10-26, 20:50
#1

Det är verkligen hemskt! Speciellt när man (som i mitt fall) inte vet vart skiten kommer ifrån. Jag började få ångest och bli nedstämd i samma ålder som du och jag är idag 35år. Och jag kan helt ärligt säga att jag inte har haft en enda bra dag under alla dessa år…..tror jag kommer får leva med skiten tills jag går bort…

Jag hoppas dock det snart blir bättre för dig, speciellt då du har barn och snart skall gifta dig.

Var rädd om dig och lycka till.

Helena Å-G
2012-10-28, 08:36
#2

Be inte om ursäkt, det är ju därför vi är medlemmar i tråden - för att få ventilera, för att stötta och få stöd och känna att vi inte är ensamma. Glad

Jag själv är inne på min andra utmattningsdepression, ångest är en del av min vardag och jag känner igen allt du beskriver: tröttheten efter en ångestattack, uppgivenheten och frustrationen. Jag har som sagt gått igenom det här en gång förut och jag lyckades ta mig upp. Med avslappningsövningar á la mindfullness, samtalsterapi (provade olika, men fick förtroende för en och som var den som hjälpte mig ge mig mitt självförtroende tillbaka) och träning på att fungera ute bland folk utan att få panikattacker med svimningskänslor så som den du beskriver.

Att jag nu befinner mig i samma sits igen är lite mitt eget fel, jag tog ut mig helt på mitt nya jobb drog inte i handbromsen i tid.

Så ge inte upp, tro aldrig att din ångest beror på dig, att du på något sätt är sämre än dem som inte lider av ångest. Kom ihåg att det handlar om kemiska processer i hjärnan som påverkar dina hormoner (som redan är i uppror pga graviditeten) och att det finns sätt att ta sig igenom och ut ur mardrömmen. Du kommer att få tillbaka livsglädjen, och du kommer att kunna njuta av dina barn och din vardag. När du kommer dit, ta dig själv på allvar om du känner att saker och ting blir för jobbiga, be om avlastning och ge dig själv tid för återhämtning.

Om du har möjlighet att få tag på ljudfilen "body scan" av Jon Kabbat Zin så använd den så ofta du kan. Efter en halvtimmas intensivavslappning får man distans till sin ångest och ser verkligheten som den är, man få lite energi och självförtroende igen. Och jo, övningen är helt kravfri - att inte orka koncentrera sig är något som författaren räknar med. Annars hade jag inte fixat det utan att få ångest över det också. SkrattandeKram!

[Lina89]
2012-10-29, 15:55
#3

Känner igen mig i en del du skriver

mary8012
2012-10-29, 16:39
#4

Hej

Jag vet precis hur du känner dig, jag har levt med denna ångest sen jag var 12 år gammal och nu är jag snart 32,jag äter antidepressiva tabletter, har oxascand men många gånger tar ångest över helt i allafall.

och tyvärr är jag hypokondriker också så det gör inte livet lättare.

Och jag tror med säkerhet att det känns jobbigt när man är gravid alla hormoner och så, sen även att man inte får ta några starkare mediciner när nab väntar barn gör inte saken bättre. Har du någon du kan prata med om detta, någon psykolog eller liknande?

nakenkatt
2012-10-30, 15:33
#5

jag tror faktiskt att det blir bättre för dig när du fått ditt barn.det är som sagt massor med hormoner som far hit och dit,och har man lite ångest i botten så förstärks det något enormt för vissa.Man kan jämföra med mens,och veckan innan,då det kan för oss som har ångest vara jättejobbigt.Min dotter har just fått en son och hon hade det jättejobbigt med ångest under sin gravidiet.har däremot aldrig haft problem innan.Försök som du gör att prata om det,tänk på ditt barn och pyssla och förbered tills det kommer det skingrar dina tankar.Tänk att det blir bättre.Försök träng bort det negativa med roliga tankar,jag vet det är inte lätt.Men tankarna styr så mycket över ångesten.Det kommer at bli bra.LYCKA TILL.

blondifire
2012-11-07, 08:22
#6

du ska absolut inte äta sertralin om du är gravid dom kan ge lungskador på fostret. jag åt dom men slutade då jag blev gravid med min sista tös ( född 2003) då sa läkare att d va ok o äta dom men jag slutade ändå, funkade ok men fick börja igen när hon va bebis, tror d var ca ett halvår efter hon föddes då det kom en undersökning från USA om just detta.. dom borde kunna ge dig andra alternativ och det blir oftast bättre med tiden..

Upp till toppen