Ångesten äter upp mig.
Just nu vill jag nog mest bara skriva av mig lite och kanske få lite råd från mer kunniga människor. Mitt första inlägg här och det är riktigt tufft.
Jag har haft ångest sedan 7års ålder men jag visste inte vad det var förrns jag blev cirka 14 år. Idag är jag 16 och har svår ångest med panik attacker och så är jag självdestruktiv.
Under cirka två månader har jag varit/är i en av mina tuffare perioder och jag får lätt panik av all ångest och vill bara slita av mig håret för att få bort den fruktansvärda smärtan. Därför gör jag mig illa för att det är så mycket enklare att hantera fysisk smärta än den smärrta jag levt med innom mig under så många år. Under den senaste veckan har jag för det mesta varit på mitt rum i sängen då jag tycker det är för jobbigt att vara kring folk utan vill hellre vara för mig själv och kolla på film samt läsa för att få komma bort för åtminstånde en stund.
Snart börjar skolan och jag vet inte hur jag ska kunna hantera ångesten så pass så att jag kan vara i skolan. Jag börjar halv 9 och slutar kring 12 men det är väldigt tufft.
Hur gör ni för att dämpa ångesten?
Min mor och jag bråkar lite lätt för jag är rädd att hon ser mig som lat osv. Jag avskyr när andra är besvikna på mig eller liknande. Jag älskar min mamma och hon har varit med under flera panik attacker och gjort allt för att lugna mig och jag tror att hon verkligen gör allt för att förstå.
Vad skulle ni gjort för att hjälpa henne förstå?
![[RoxannaH]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Boka en tid hos en läkare, ta med din mamma, be dem förklara för henne vad det är som händer. Du kan därav få lugnande och ångestdämpande mediciner. Och eventuellt remiss till psykolog eller så.
Jag känner så väl igen mig i det här. Jag har dessa problem själv, mina började vid 9 års ålder. Och nu är jag 18 ½. Du får gärna PM:a mig om du vill prata av dig lite. Jag lyssnar mer än gärna.
Har varit med om en hel del otäcka saker under mitt liv, så jag har lätt att förstå andra.
Kram på dig! Du är starkt som ber om hjälp! Vet att folk hatar att höra det men fortsätt kämpa och vägra att ge upp!
Jag äter tre ångest dämpande mediciner. Ena är för att jag ska kunna somna utan en massa ångest och den är jag super nöjd med Går hos en läkare i Stocholm på Sofia hemmet om jag tycker verkar bra. Har även en psykolog som jag gillar starkt. Dock finner jag ändå att jag känner mig ensam i min kamp mot ångesten. Jag kan inte riktigt prata med min mor och går därför och bär det mesta för mig själv.
Vet inte hur jag ska förklara..
#1 Dina ord värmer Fiddelie <3
#2 Har du hört talas om Tjejzonen? Det är en toppen bra rörelse. GÅ in på deras hemsida och läs, kanske är något som passar dig? :)
**Vad du än gör, skada inte dig själv…om några år kommer du få ngest över det..jag har vart skadefri i ett halvår nu, är jävligt stollt..
mitt tips är att när du får ångest så gör nåt som du gillar, tänk på annat ..
skriv av dig, rita, lyssna på musik, ta en promenad, se en bra film, skrik i en kudde…
försök hitta en bra psykolog…
annars så hör av dig till mej, jag är mycket kunnig och hjälper gärna till :D**