Etikettmin-egen-berättelse
Läst 2290 ggr
Stiinisen
2012-06-05, 22:02

Måste bara skriva av mej..

Ni kanske inte vet vem jag är , är nämligen ny här.
Är annars aktiv på Kanin.ifokus , men ja.

Jag heter då Stina , Är snart 15.
Och jag är mobbad i skolan.
Har vart det sen mitten av 7;an , och det har vart jobbigt..
Kan ju börja från början ;
Jag flyttade hit för 3 år sen. ( började i 6;an här.)
Till denhär lilla 'hålan' där alla kännt varandra från början.
Och det är såklart jobbigt att bara hoppa in sådär , men jag tyckte att det var lätt - i början.
Första dagen var det redan 2 olika 'gäng' , och jag hade det ett bra år i 6an.
I början av sjuan , så var jag med bara min ena kompis.
Hade då fått reda på att innan jag flyttade hit så hade de sagt ; om hon är snygg , slår vi henne.
Men de hade senare sagt : Haha, hon var inte snygg, tur för henne.
Började då få otroligt dåligt självförtroende.
I februari , då blev jag lämnad.
Min 'kompis' slutade prata med mej , och ha någon som helst kontakt med mej.
Som tur var hade jag då 1 kanin (låter töntigt jagvet , men djur är speciella för mej) som jag började spendera dagarna med.
Och i slutet på 7;an så hittade jag Lina , som nu är min bästa kompis.
Vi var så otroligt olika , på alla sätt.
Men vi började smått hänga , och sen blev vi helt enkelt bästisar.
Efter sommarlovet , så började det ordentligt.
Alla slutade prata med mej , de la in lappar i mitt skåp med ord som ' Damp ' , ' Fet ' , ' Äcklig '
Eftersom mitt självförtroende redan var extremt dåligt , så förlorade jag allt.
Lektionerna vågade jag inte gå på , och pratade inte i klassen.
Började få ångest , och skära mej.
Detta då föratt enligt mej , är fysisk smärta bättre än psykisk.
Läraren märkte då detta , och jag fick gå till kuratorn.
Det hjälpte inte , ett skit.
Slutade gå till kuratorn , och lärarna började ringa hem.
De var 'Oroliga' för min höga frånvaro och mina sår på armarna.
Till mamma sa jag bara att det var kaninen.
Eller att jag hade råkat riva mej på olika saker.
I september förra året , försökte jag ta självmord.
Ja , ni läste rätt.
Jag måde så otroligt dåligt över allt.
Och jag hade inget självförtroende med , så det hjälpte ju inget.
En dag pratade jag ut med mamma , vi båda grät.
Och mamma ville att jag skulle prata med kuratorn.
Jag gav det en till chans.
Men , nej det hjälpe inte.
Vid dethär laget så hade jag fått kaninungar och ja , kaninerna höll mej vid liv.
De var min enda anledning till att leva.
Vem skulle annars ta hand om dom ?
I Oktober-November , dog min farmor i bröstcanser.
Detta gjorde ju inget lättare.
Måde som ni kanske förstår skit.
Vågade knappt gå till skolan , fick så otroligt ont i magen , och ja.
Jag ville inget alls.
I Februari , så hade jag 3 kaniner.
Detta var otroligt roligt för mej.
Jag hade hittat , det jag älskar mäst i hela livet.
Jag började hoppa med min ena kanin , och livet (efter skolan) var otroligt roligt.
I nuläget så har jag 3 kaniner.
Och tävlar och tränar 2 av dom i hoppning.
Detta är min enda anledning till att jag lever känner jag.
Och efter sommarlovet ska jag till psyket , föratt få prata.
Får fortfarande ångest , då vill jag bara dö.
Sitter och vill helst dö , men då går jag ut till kaninerna.
Och vips , allt är borta.
Men det kommer tillbax lika fort.
Det kommer även på kvällarna , då känns det som om jag ska dö.

Och får ibland höra i korridorerna ' Fan vad ful hon är osv.'

Detta är min 'saga' , jag mår nu super efter skolan.
Kaninerna är det som hållt mej vid liv.
Och kan absolut inte tänka mej ett liv utan dom.
Dock är det likadant i skolan , men jag står ut.
Har nu bättre självförtroende , och vill fortfarande inte vänta på lektioner osv.
Men det funkar..
Jag är den jag är , och jag är nöjd.
Jag är nöjd att jag vågar vara den jag är , och inte faller för grupptyck eller liknande.
Sen har jag fortfarande komplex för min kropp , och har inte vart på en gympalektion på hela året.
Men ja , man får bearbera lite i taget.
Kämpar nu föratt få upp mina betyg så jag kan gå sötåsen i gymnasiet.

Ja , dethär är jag.
Speciell.

Förlåt för ev. stavfel och liknande.

// Stina och Kaninerna

Min blogg ; http://zetterberg.webblogg.se/

 

HannaM
2012-06-05, 22:21
#1
Stiinisen
2012-06-07, 16:03
#2

#1 ja absolut!
har hjälpt mej en hel del.

// Stina och Kaninerna

Min blogg ; http://zetterberg.webblogg.se/

 

Starta en egen diskussionssajt!

För föreningen, klubben, klassen, skolan, bloggen, hobbyn, intresset, spelklanen, familjen, kompisgänget, bostadsrättsföreningen, samfälligheten...

Kom igång på några minuter. Gratis förstås!

[PiercedNymphaea]
2012-06-30, 23:45
#3

Min kanin Saga har också hållt mig uppe när jag har mått som sämst och bara velat lämna allt. Hon hjälpte mig även att bli fri från självskadandet. När jag hade grov ångest och ville skada mig så tog jag upp henne i famnen istället och njöt av hennes sniffande i örat och när hon slickade mig på axeln, det hjälpte väldigt mycket mot overklighetskänslor också.

Jag kan inte tänka mig ett liv utan min Saga, och som #1 säger; djur är verkligen härliga. Så jag tycker inte alls att det låter larvigt :)

Upp till toppen