# Vad är det fär fel på mig och finns det hjälp? Author: [Borttaget] Ja, var ska jag börja. Jag har dåligt självförtroende och har alltid haft det, tvångstankar tror jag också, MÅSTE kolla att spisen är av, brödrosten är urdragen och dörren är låst, spelade ingen roll om mitt ex nyss gjort det, jag MÅSTE göra det. Samma när jag låser, jag hör klicket men MÅSTE ta i dörrhandtaget, och liknanade "måste" tankar... Sen är jag lätt påverkade, gör jag nåt fel, minsta tabbe, tex halkar på tåg perrongen, tappar ett glas så det går sönder på lunchen, vad som helst så blir jag själv destruktiv och arg och hatisk mot mig själv, inte så illa att jag vill ta självmord, men ändå, det är inte normalt. Jag har skurit mig typ 3 gånger på 4 år, och det är bara ytligt skrap typ, men det är inte bra att vara så här. Sen deppar jag ihop, bryter ihop, har humör svägningar, ja nu hör, jag mår väl inte riktigt bra :( Det går som i vågor, vaknar glad på morgonen, sen har jag tex kollar fel tid på schemat och kommer 30 min sen, deppar ihop och går och tänker dumma tankar och klankar ner på mig själv resten av dan... Jag gillar inte psykologer då skol psykologerna skrämt mig, pratade förut med mitt ex men då han nyligen svek mig och totalt krossade mig så pratar jag inte med honom längre och mår sämre nu. **Finns det någon form av antideprissiv eller liknanade som är naturläkemedel/receptfritt?** Är även sjuk på nåt sätt, vi misstänker kronisk trötthet syndrom, men krånglar med läkarna för att få det utrett, så sover dåligt och när jag väl sover så är jag ändå aldrig utvilad vilket gör mig känsligare, därför jag börjar känna att det börjar bli tufft att må så här... ## Comment 1 Author: MimmiH Jag tror att dåligt självförtroende till största delen beror på vilken uppväxt man har haft, hur man har blivit behandlad som barn. Tråkigt att du hittills haft så negativa erfarenheter av psykologer. Det finns de som är bra, men man måste ha tur för att hitta dem. Det finns även psykiatriker, det är läkare som har vidareutbildat sig. Johannesört är antidepressiv men man får inte kombinera den med andra mediciner eftersom den kan slå ut dessa eller ge oänskade effekter. Man ska inte heller kombinera johannesört med p-piller eller p-stav. Hoppas du får hjälp med dina problem. ## Comment 2 Author: [Borttaget] Jo då, min barndom var inte alltid den lättast, fysisk mobbning varje rast från 1-3 klass, sen psykisk mobbning från 4-8 klass. Sen fick jag en kompis som lärde mig stå på mig, ingen bra metod men jag tog mig ur mobbningen. På gymnasiet fick jag en ny start i en ny stad, då blev allt bättre. Förutom det har jag en bror med ADHD som när han fått utbrott och jag kommit ivägen slagit mig genom min uppväxt, inge allvarligt, sällan ens blå märken, men gjorde såklart ont. Nu har jag flyttat hemifrån så min bror och jag ses bara ibland och det funkar bra. Förutom det lämnade min pappa mig när jag var väldigt liten då hans nya sombo inte ville ha med mig att göra. När dem skilldes började han träffa mig igen, men då var jag redan ganska stor så det blev lite svårt. Med tanke på allt detta har jag svårt att lita på killar, och är alltid rädd att bli sårad och lämnad, därför det är så extremt jobbigt när mitt ex faktist sårade mig och lämnade mig som ett riktigt svin... Jag jobbar/pluggar även så svårt att hinna träffa någon psykolog då jag vill att detta om mina problem ska hållas hemligt... I vanliga fall klarar jag av att hantera problemen, men mitt ex har gjort att jag mår extremt mycket sämre nu, därför jag vill se om det finns nåt jag kan ta... Jag käkar p-piller emot hemskt mensverk så kan inte klara mig utan dem tyvärr :/ ## Comment 3 Author: [Borttaget] Jag ligger här och känner mig totalt depp... Ingen anledning, vart en bra dag, inte hänt nåt speciellt, men ändå har det kännts tungt hela dan och nu när man kommer hem slänger man sig i sängen och bara stor gråter, tårarna rinner, det gör ont på insidan, där hjärtat ska vara är ett svart hål som strålar ut smärta, trött på att må så här, känna så här :'( ## Comment 4 Author: Eeia Tycker ändå att det låter som att du borde försöka söka hjälp för det är ju inte meningen att du skall må så där. Kan ju vara så att du har någon diagnos som kan medicineras eller behandlas på annat vis. Det är inget skamligt i att vara psykiskt sjuk, otroligt många är det, fler än man anar. Men jag förstår om du kan vilja hålla det hemligt, även det är vanligt. Själv är jag väldigt öppen och det ger mig en frihet att få hjälp, vård, förståelse etc. De flesta förstår mer än vad man tror och det är ju inte bra att du är ensam i ditt dåliga mående. Jag hoppas verkligen att du kommer må bättre snart! Var snäll mot dig själv och ta hand om dig! Du är ju den viktigaste människan i ditt liv :) ## Comment 5 Author: [Borttaget] **#4** finns ingen riktig tid att gå och prata med någon, jobbar och efter det har jag fullt upp, så skulle bli svårt att smitta iväg på nåt sånt... Jag "kan" inte vara sjuk på det sättet, mina föräldrar vill att jag ska vara perfekt, jag är deras "perfekta" barn, försöker alltid leva upp till det, troligen därför jag har mycket problem med att misslyckas, jag FÅR aldrig göra fel, aldrig tabba mig, för då blir jag arg på mig själv, jag vet att alla gör fel ibland, men det får liksom bara inte hända mig + rädd att förlora jobbet. Så INGEN får veta, det får liksom inte komma ut... Kan man prata och få hjälp via telefon eller nåt sånt? ## Comment 6 Author: [Borttaget] Att vara psykiskt sjuk är inte längre mer tabu än att vara fysiskt sjuk eller skadad. Du behöver inte vara rädd! Jag är öppen med min diagnos och som #3 säger hjälper det så man får rädd vård. För chansen att detta kommer gå över av sig självt är tyvärr väldigt liten.. ## Comment 7 Author: MimmiH #4 Kanske vet dom på sjukvårdsupplysningen om du kan få hjälp via telefon. Det finns terapi via nätet. Sjukvårdsrådgivningen har tel.nr 1177, öppet dygnet runt. ## Comment 8 Author: [Borttaget] **#6** vem ger fast jobb till någon som går till psykolog och käkar antideprissiva? och nej, jag vill inte att alla ska veta om mina problem, jag vill hålla sånt för mig själv... ## Comment 9 Author: [Borttaget] #8 Vilken arbetsgivare som helst kan ge dig jobb, trots dina svårigheter! Det är du själv som sätter dina begränsningar, och många arbetsgivare tar hänsyn till ditt mående  -  utan att klanka ned eller avskeda dig! Återigen: Skräms inte av vad som en gång i tiden var tabu.