# Att förklara för väggen Author: JennyBerntsen Hej vänner! Jag undrar om någon av er har varit i min sits eller vet vad jag kan göra? Jag är en tjej på 25 år som ganska nyligen har fått besked på vad jag kan tänkas lida av. Generaliserat ångest syndrom, social fobi och i skov; panikattacker. Jag har varit mobbad i hela lågstadiet och högstadiet. Jag hade enorma problem att förstå varför folk ens pratade med mig i gymnasiet men blev väl berörd av att det fanns människor som älskade mig och accepterade mig. När jag tog studenten 2005 föll jag ner i en depression (visste inte vad det var då) och sov mest. Fann ingen mening med livet och att gå till min arbetslöshetsaktivering. började sjukanmäla mig några dagar nästan varje vecka. Klarade inte av det, var trött, nere och helt enkelt rädd för nya situationer. Jag började jobba timmar som barnskötare trotts mina problem, jobbade så i ca 5 år. sjukanmälde mig ofta även då. Fick citalopram av min läkare som jag gick på i några år. (har jättedåligt minne iom GAD) Jag läste till undersköterska och började jobba som det på korta vikariat. fortfarande en massa sjukanmälningar. Tog mod till mig och sökte till psyk och fick en psykolog där. Men hon skrämde skiten ur mig. försökte få mig att aldrig åka till min mamma igen, lämna min sambo och en massa annat. Slutade gå hos henne. Blev livrädd för psykologer och korridoren på sjukhuset. kan inte sätta min fot där igen. Fick ett ordentligt skov av illamående, ångestattacker och depression och åkte in akut. Ville inte leva mer. Men eftersom att jag inte hade en konkret plan på HUR jag skulle ta livet av mig så kunde de inte ta in mig på behandling. De lovade dock att hjälpa mig. Det visade sig att jag var gravid och jag fick fluoxetin. det hjälpte dock inte men jag gjorde det för barnet. Bebisen lämnade mig i vecka nio och sorgen var stor. Jag bytte till paroxetin och har nu sakta men säkert återhämta mig från allt i mitt galna liv. Jag är mer än någonsin rädd för främmande människor, främmande lokaler, nya uppgifter och mitt hopp svajjar. Jag vill kunna jobba, leva, få barn osv. Men jag vet varken hur jag ska orka eller klara av det. Jag har inte klarat ett enda jobb utan att sjukanmäla mig för ångest eller utmattning. Har även varit sjukskriven i perioder för ångest och depression. VAD GÖR MAN? Vad kan jag be om för hjälp? vad har jag rätt till? snälla hjälp mig.. Ni får gärna skicka PM om ni inte vill svara här <3 ## Comment 1 Author: MimmiH Hej, stackars dig, du har det tufft. Jag kommer inte på några råd just nu, men jag hoppas du får verklig hjälp och att fler skriver här eller pm. Sänder styrkekramar! ## Comment 2 Author: Eeia Jag känner verkligen för dig. Du har verkligen haft det jobbigt och jag måste berömma dig för att du ändå försöker och strävar så efter att bli bättre. Men jag undrar om du kanske inte måste sänka kraven lite på dig själv. Jag har själv GAD, social fobi, panikångest och div. andra diagnoser och jag har vart sjukskriven större delen av mitt liv. Något som jag först nu börjar acceptera och försöka ta till vara på; jag försöker ta hand om mig själv, ta det i min takt och kräva hjälp och vård (ngt som jag alltid haft svårt för innan). Nu vet jag ju inte var du bor eller vad det kan finnas för hjälp där men du har ju helt klart rätt till vård för din sjukdom. Kontakta din vårdcentral så borde dem kunna hjälpa dig att finna rätt vård. Finns dessutom väldigt mycket tips och råd på internet, bara att googla eller söka på youtube. Väldigt tråkigt att höra att du har så dåliga erfarenheter av psykologer/terapi, men försök tänk på att inte generalisera för det kan vara av väldigt stor nytta. Jag önskar att det löser sig för dig, var snäll mot dig själv och ha tålamod! Du är inte dina tankar. ## Comment 3 Author: JennyBerntsen Tack Eeia! Jag bor i skåne. Jag borde kräva mer hjälp men orken har inte funnits. Jag är så slut i själen. Jag hoppas hela tiden på att det ska vända. Hoppas på att mina problem bara ska sluta finnas. Alla säger till mig att mina sjukdommar är inte vem jag är, att jag ska sluta identifiera mig med dem. Men det är inte så lätt. De är mycket av vem jag är. Även om jag även är många andra saker. Tack för era svar <3 ## Comment 4 Author: sara_joa Hej Jenny! Jag läste ditt inlägg och känner igen mig i jättemycket av det du skriver. Och att du skriver att många säger åt dig att inte identifiera dig med din sjukdom, jag har exakt samma problematiik. Många säger "du är inte din diagos" nej men det e ju ändå en del av en. Och man vill ju gärna vilja förklara för andra "varför" man reagerar som man gör och att det kan bero på ens diagnos, dock förkastar många detta snabbt. Jag bor själv i Skåne, vet inte vart i skåne du bor, men jag har kontakt med öppenpsykriatrin i Malmö och en läkare där som är fantastisk och har också fått en psykolog kontakt via hemma. Jag är själv snart diagnostiserad med borderline men har också starka drag av gad och vet vilket "helvete" du genomlider. Man frågar sig själv om det alltid kommer att vara såhär, och det enda svaret jag har till mig själv då är att ja det kommer det, men det finns ändå en tro att det inte kommer det. Jag tror bara man får rätt hjälp så kanske det finns hopp. Du ska absolut inte känna dig ensam, här e åtmindståne en till som känner likadant! Styrkekramar till dig! ## Comment 5 Author: JennyBerntsen Hej Sara\_joa! jag känner som du, att det är hopplöst att bli frisk. Ändå vill arbetslivet och regeringen kalla en för det. Kampen verkar bli hård och iom osäkerheten och brist på fakta så vet jag inte vad mina rättigheter är riktigt! Vill ju tro att man en dag stöter på den där myndighets-människan som hjälper en till rätta när man står där på kanten, beredd att hoppa. Jag VILL kunna arbeta, och jag KAN det, men på MINA vilkor och bara VISSA dagar. Och de dagarna kan jag inte utlova i förskott, men vilken arbetsgivare vill ha det?? Jag undrar om kontakt med Sius-handläggare hjälper? Funderar på att ta kontakt med en sådan. Jag bor i klippans kommun, den känns väldigt fattig jämnfört med Ängelholms kommun som resten av min familj bor i. Min mamma och syster har nämligen också problem psykiskt men vi kan inte direkt prata om det. Mamma tycker att jag är för känslig och är den som mest säger att jag inte ska identifiera mig med sjukdommarna. Min syster och jag pratar däremot mycket och försöker stödja varandra trotts vår åldersskillnad på 7 år. Det är som min pappa brukar säga; I sverige måste man vara frisk för att orka vara sjuk. Man får ju hela tiden kämpa för att få hjälp. ## Comment 6 Author: sara_joa Hej igen Jenny! Ja, man känner sig enormt ensam om sina problem, när inte ens vännerna förstår och förkastar att man mår dåligt blir det ännu värre. Måste ändå vara skönt att du kommer från en familj där man "får" vara sjuk. Själv kommer jag från en familj där alltid negativa känslor har stötts bort. Men sakta men säkert börjar de förstå att jag mår dåligt men det är enormt ensamt. Jag började plugga i höstas och detta gjorde jag mycket för att jag kan inte klara ett "vanligt" jobb, jag säger som du jag vill men jag kan aldrig i förväg säga vilka dagar jag mår bra och vilka jag inte gör det, och det skapar en enorm ångest, därför blev min flygt att plugga, då kan jag styra över min tid och ingen ringer en och undrar vart man tar vägen om man bli hemma en dag. Jag började läsa till socionom (mycket för jag själv är intresserad av psykologi och liknande, o de säger ju det att man dras till det som är ens egna problem). Dock kom jag i utbildningen för första gången i kontakt med begreppet "medicinskt färdigbehndlad" och den stämplen får man när psykriatrin inte längre kan hjälpa, och det skrämmer mig. Synd du inte bodde i Malmö då kunde du kanske kunnat få kontakt med min läkare, den första läkaren som tar mig på allvar och jag står nu i kö att få börja en mbt behandling. Tror nog att en sius handläggare kan hjälpa dig, men förstår hur du känner, man vill så gärna ha ett "vanligt" liv vad nu det är. Min största önskar är att kunna känna sann lycka, jag vet inte ens vad det är, jag har förträngt känslorna. Går du hos någon psykolog i nuläget (vet att du skrev om någon som inte hade varit specielly bra i början)? ## Comment 7 Author: JennyBerntsen Hej Igen! Jag går inte hos psykolog just nu, samlar mod att ringa den jag skulle gå till. Jag klarade inte av att åka dit. fick panikattacker dagar i förväg, deppade ner mig och begravde mig fullständigt i mina tankar. Vad innebär MBT behandling? Ja har bara hört talas om KBT. Ja, att känna lycka en längre tid är längesen jag gjorde. Visst blir man glad ibland men sorgen och oroskänslorna är där hela tiden. Min förra psykolog kallade en vän till mig för hjärnskadad och idiot. Mig ville hon skilja från min familj och bryta upp med min sambo. Hon var svår att säga nej till. Och jag får ångest av att säga nej till någon. Jag kan bara inte. Min rädsla är att hamna i det igen, att min psykolog försöker bestämma över mitt liv och säga åt mig hur jag ska känna. Troligtvis finns det många bra psykologer, den logiska delen av mig förstår ju det. Men den emotionella gör som den vill. Kan man säga så? Känslorna har ett eget liv. ## Comment 8 Author: sara_joa Hej! Jag förstår precis vad du menar med att känslorna har ett eget liv, det känns nästan ibland som att känslorna hänger utanpå kroppen och om någon rör vid en känsla så exploderar alla. Mbt, e en form av terapi där man ser sig själv utifrån och lär sig att handskas med sin känslor. Jag är en känslostorm hela jag, och folk har i allmänhet väldigt svårt att förstå mina enorma reaktioner för saker som kanske inte en "normal" person skulle reagerat lika starkt över, detta leder till att man lever i en ensamhet. Jag kan också ha enorm prestationsågest när jag ska gå och tala med min psykolog, och ibland tar jag bara på mig "min mask" men hon lyckas se igenom den. Den psykologen du har varit hos verkar helt tokig, jag försår att du blev rädd. Men det e väl så som inom så många andra yrkeskategorier att vissa skulle byta jobb....jag hoppas du kan hitta någon som är bättre och som du verkligen kan lite på. Men det e svårt. Har du några mediciner? Jag själv har cymbalta, mirtazapin och lamotrigin och sobril och attarax vid behov.... ## Comment 9 Author: JennyBerntsen Hej Igen! Jag tar Paroxetin och har lergigan vid behov.