# relationsångest Author: [Borttaget] finns fler än jag som har eller haft relationsångest nästan hela tiden o hur har ni hanterat den? om någon blivit av med den, var det med medicin, eller utan, i relationen eller genom att lämna den? vill ej gå med denna oro. man ska väl må bra i en relation. ibland verkar oron minska eller försvinna då jag inte är med min partner. men vet ej om det är jag som kanske intalar mig att oron kommer dyka upp eller avta. denna oro kom först bara ibland efter konflikter, men blev sedan nästan konstant efter en stor kris då min partner pratade om skilsmässa, så kanske är det rädsla för att bli ensam. tror att folk med borderline kan ha sådan oro, men eftersom jag litade på min partner innan krisen så har jag nog inte borderlinem, och vet inte om det enbart handlar om separationsångest heller för efter massor konflikter och krisen så har troligen attraktionen minskat för oss båda, och jag har svårare att känna tillit till min partner, för om jag inte tror att vår kärlek är så stor så kanske han kan hitta någon som han älskar mer. och ibland funderar jag på om det inte vore bättre att vara ensam, kanske skulle oron försvinna då, men ändå så tycker jag om min man och är rädd att jag skulle bli helt ensam. våra barn, som är i tonåren, kanske skulle välja att bo hos honom, vem vet. han jobbar, jag ska troligen studera snart. dessutom har vi inte så mycket konflikter längre, så om jag skulle lyckas få tillbaka tilliten och slippa oron och vi skulle kunna få mer attraktion igen, ibland känns det i alla fall som lite av attraktionen är kvar, så skulle  allt vara bra. då skulle jag nog kunna sluta grubbla över relationen och leva mer i nuet. jag vill bara må bra, och ha en relation jag känner är trygg och lycklig. ## Comment 1 Author: [Borttaget] kan nämna att oron ibland känna större under veckorna och mindre på helgerna, kanske beroende på att jag  och min man har mer tid med varandra på helgerna, och det ofta varit på helgen som attraktionkänslan kan dyka upp. men då vi inte är tillsammans känner man sig mer ensam, kanske för att det känns som om jag förlorat någon sorts psykisk närhetskänsla till min man som jag hade mer förr, innan vår kris. svårt veta om det går att återfå den känslan igen. det är inte så att han varit otrogen, men han kan ibland enligt mig vara lite för trevlig mot andra kvinnor, ex. ge komplimanger, även om det inte är så ofta, men det får mig att känna att jag inte är så speciell för honom, även om det väl bara är hans sätt att vara och han inte menar något illa med det. dessutom har han både kvinnliga och manliga bekanta. efter vår kris hade han en kvinnlig vän som han ibland besökte eller ringde, han har dock inte kontakt med henne mer, vilket jag tycker är bra, för vem vet vad det skulle ha lett till. men just nu undrar jag lite om det kanske hade varit lika bra. kanske hade han haft det bättre med henne, om de nu kom så bra överens som de verkar ha gjort, men han vill ju hellre vara med mig och dessutom är det väl ofta en helt annan sak att ha någon som vän än som partner. vänner träffat man ju sällan lika ofta som en partner, och ställer kanske andra krav på en vän än en partner. ## Comment 2 Author: [Borttaget] jag vet hur det är. får panik när jag träffaar någon, livrädd att bli lämnad. ## Comment 3 Author: [Borttaget] ja, de kanske har med tidigare upplevelser att göra, i andra relationer, eller i den man är i nu, eller så kanske upplevelser i den nuvarande relationen kan trigga igång minnen från andra relationer. ## Comment 4 Author: wingren usch vad jag känner likadant :( Man känner sig så maktlös och ensam fast man är med/har någon, rädslan för att bli övergiven tar över så det inte går att ha ett normalt förhållande. (Åtminstone inte innombords.) Fruktansvärt jobbigt