# Social fobi och depression Author: szara Heej, jag vet inte var jag ska vända mig så skriver här. Jag har social fobi och depression, vet verkligen inte vart jag ska ta vägen eller göra. Jag vill inte lämna alla eller göra min familj ledsen, men man kan ju inte leva bara för någon annans skull eller hur? Allting känns så jävla meningslöst så jag kan inte ens sätta ord på det. Jag förstår inte varför jag ska gå upp ur sängen eller ta mig till skolan. Känns som man kämpar för så lite lixom. Bara nervös och ångest hela tiden, när det i själva verket handlar om saker som vem som helst klarar av. Har nyss börjat gymn och jag gillar skolan och linjen men allt känns fortfarande piss eftersom jag är ju fortfarande jag lixom. Håller på med kbt men tycker inte det hjälper, känns bara som att jag blir påmind om vad jag har för problem, inget mer. Påmind om hur misslyckad jag är. Jag kan ju inte hoppa av skolan, skulle aldrig orka ta tag i allt det sen igen heller, men jag orkar inte gå i skolan, plugga osv. Orkar ju knappt ställa in disken i diskmaskinen lixom... finns det någon som förstår mig? Eller som oxå har social fobi? :( ## Comment 1 Author: HannaM Har du berättat för dom som håller i kbtbehandlingen att du inte tycker att det hjälper? Det kanske går att få prova på något annat som kan fungera bättre? ## Comment 2 Author: [Borttaget] Jag har samma problem som du och vet hur jobbigt det är :( Har hört att det ska finnas mediciner för sånt, kanske hjälper? Kram! ## Comment 3 Author: szara Cassie, aah men jag vill helst inte ha mediciner man går upp i vikt av de flesta tror jag... ska på GRUPPretapi idag oxå!!! vafan har jag gett mig in på!! ## Comment 4 Author: candyme Håller tummarna för dig, våga tro på att du klarar dig ur detta. I skolan, har du vänner att umgås med där? ## Comment 5 Author: [Borttaget] Hur gick det? :) ## Comment 6 Author: szara Jo jag vet inte riktigt hr jag tycker det gick. Ibland blir man sådär heeeeelt tom och vill bara sitta i ett rum och stirra in i väggen i 12 timmar. Ungefär så kände jag, kände ingenting efteråt visste varken om jag var glad eller ledsen eller vad jag fått för uppfattning. Men som vanligt kände jag mig sämre än de andra och inte lika rolig människa som de. Åh jag gillar inte klassen längre heller så mkt... asså i början va allt bra då va alla lite blyga och bara vanligt trevliga, nu har alla andra i klassen börjat stojja och skratta som fan emd alla och verkligen är sig själva men jag KAN inte det, jag sitter där som den tråkiga och typ pluggar heldre eftersom jag är bättre på att plugga än vad jag är på den sociala fronten... hatar verkligen detta. Ville bli en ny människa nu när gymnaiset började men ah.. faller tillbaka igen till den jag var och nu är jag stämplad och kani nte bara en dag "tjeeeeeeeena alla!:D"  fan. Har bara lust att skita iallt och ligga i sängen dag in och dag ut. Orkar verkligen inget .. ## Comment 7 Author: [Borttaget] Vilken kanonidé du har där! Att typ på måndag bara komma och säga Tjena alla! Alltså om du vågar och vill då tycker jag du ska pröva det. Eller en mildare variant av samma grej. För varför ska du inte få vara som du är. Dom andra runt dig ska inte diktera hur du ska vara, om du förstår hur jag menar. Av dina inlägg så låter det som att depressionen har tagit över totalt, vilket jag tycker är bättre än att sf:n har gjort det. Förstår din ovilja mot mediciner. Har du varit och testat så du inte har någon brist? Kika lite på d-vitamin, omega 3 tillskott. Sen har jag ju inte prövat själv men det sägs väl att johannesört ska vara bra. Berätta att du inte tycker att kbt:n funkar. ## Comment 8 Author: [Borttaget] Det är okej, första gången jag gick till terapin stirrade jag ner i golvet och grät hela timmen och sa ingenting. Det viktiga är att du inte slutar efter några få gånger utan fortsätter gå även om det skulle kännas obekvämt och obehagligt för det gjorde det för mig ganska länge i alla fall. Du har väl bara varit i klassen typ 2 veckor än så länge så ha lite tålamod :) Börja med att ta små steg och bygga upp ditt självförtroende genom att småprata med dom som har skåpen på samma ställe som du tex. Om du dödar dina föreställningar om att andra är farliga kommer det bli enklare för dig att känna dig säkrare och tryggare i sociala situationer. Kämpa påå