# Någon med social fobi? Author: [Borttaget] Hejsan! Är det någon här som lever med social fobi? Hur går det? Jag har precis fått diagnosen bekräftad, eller vad man kallar det, och undrar lite om det har blivit bättre med tiden för er? Berättar ni det för folk? Tex jag har extremt svårt att gå in i relationer och i princip alltid känns det jättejobbig, jag blir rädd och jag förstör det genom att stänga av mobilen, undvika personen och utebli varje gång man ska ses. Just nu har jag det superkämpigt och vill gärna se lite bra exempel på att det kan bli bättre. ## Comment 1 Author: [Borttaget] Jag har också fått diagnosen socail fobi och mycket annat. För mig så har jag svårt att vara ute i stan eller evenemand på dagis eller skola. Framför allt inte utan min man. Barnen får lida ganska mycket för att jag inte vågar göra något. Konstigt nog går det ganska bra på jobbet. Jobbar i en matbutik och jag kan bara handla där om jag är ensam. Men i kafferummet är det lite jobbigare. Är hemma mest hela tiden och går inte heller ut på min egen gård med ungarna. ## Comment 2 Author: HannaM Vet att det finns ett par trådar om social fobi sen tidigare, ska se om jag hittar dom. ## Comment 3 Author: [Borttaget] #1 Går du på någon behandling eller gör "övningar" och liknande? #2 ja. jo. jag har läst dom, men jag ville diskutera detta lite personligt riktat mot mig och min "specifika" inriktning innom social fobi, eller hur man ska säga. Jag kan: gå på stan, handla, ringa. Jag har svårt för: att inleda relationer, gå på fest, bråka, umgås med folk. Komma in i grupper. ## Comment 4 Author: [Borttaget] Jag går på KBT men den ligger på is sen några månader tillbaka eftersom annat som kommit upp har varit viktigare. När mitt liv ser bättre ut igen så skall vi ta upp träningen igen. ## Comment 5 Author: Lillnettan Jag har haft social fobi sen unga tonår och kan säga att det blir bättre. Det handlar till viss del om självacceptans; när jag var yngre så var det jobbigt för mig att inte vara som "alla andra" och dejta och vara med på fester och så, jag kände mig supertrist och konstigast i världen. Nu inser jag att jag kommer visserligen aldrig att bli den som pratar mest och som är festens medelpunkt, men det är okej. Folk är olika. Och andra gillar dig ändå, även om du inte är världens mest extroverta, bubblande person. Sen så handlar det också om övning, förstås. Att våga försätta sig i situationer som är jobbiga. Det sker efter hand en avtrubbning i det som man upplever är jobbigt. Förr kunde jag tex. inte åka med kollektivtrafik, jag satt stel som en pinne och tyckte det var skitjobbigt och ville hoppa av. När vi sen flyttade och jag blev tvungen att åka skolbuss med massa coola, dömande tonåringar och skrikande ungar (skräckscenario) så tog det ett tag och sen efter all exponering med det jobbiga så vande man sig faktiskt. Nu är det a piece of cake. Så ja - man blir bättre. Men man måste jobba på både agerande och hur man tänker för att det ska bli bätte. :-) ## Comment 6 Author: candyme Jag lever med social fobi, jättejobbigt men försöker lösa det med en självhjälpsbok. Har dock inte fått någon diagnos av en läkare