# KBT mot blodprovsfobi Author: awkward Hej! Har precis börjat med KBT behandling och ska på mitt allra första "träningspass" den 12 April. Om jag förstått det rätt ska vi första gången nu bara lukta, känns och titta på nålar, kanyler och liknande tillbehör som ett blodprov kan innefatta. Jag får panik bara av tanken på att vistas där i rummet med allt det dära.. och att INTE få säga nej eller gå därifrån om jag börjar svimma eller få panikattack - fly från mina rädslor som jag alltid gjort. Ibland känns det bara som att jag vill gå direkt till vårdcentralen och fråga om man kan få en enskild provtagning av blodprov med någon sköterska inne i ett ensamt rum med sambon intill, men så känns det som att dem aldrig skulle gå med på det eller ha tid för mig... Jag vill bara slippa plågas inför nästa och nästa och nästa "träningspass" på KBT'n och fara såhär psykiskt illa resan innan jag ens hunnit gå dit. Någon som fått KBT behandling och lyckats mot blodprovsfobi? Eller löst/hanterat fobin på andra sätt? Alla erfarenheter och botningar är välkomnade! Tacksam för alla svar och erfarenheter som ni har! ## Comment 1 Author: [Borttaget] Jag har nålfobi och 9/10 gånger måste läkare hålla fast mig men jag har aldrig gått KBT för det utan när blodprover eller tandläkarbesök skall göras förvarnar jag för min fobi och om mitt mentala funktionshinder sedan frågar de alltid vad som får mig att tänka på annat och oftast är det musik samt prat om djur så de brukar köra båda metoderna, sätta igång musik och dra igång en diskution om djur, då glömmer jag bort nålen. ## Comment 2 Author: HannaM Varför skulle dom inte ha tid att göra så för blodprov? Så gör dom alltid här. Man får gå in själv (eller med sitt sällskap) och så tar dom det lugnt och sansat. Inte massa andra som ränner runt. ## Comment 3 Author: awkward #1 Det låter inte bra om läkare ska hålla fast dig? Det var just på det sättet min fobi uppkom, genom att 2 sjuksköterskor höll fast i mig hur dåligt jag än mådde.. bara 11 år och det gav mig men för livet som jag nu måste lida av och försöka hantera. #2 Jaså? Nej så är det inte här.. här är det ett rum som är på vid gavel så folk kan ränna utanför titt som tätt och även tror jag andra har vistats i samma rum samtidigt som andra varit därinne och tagit provet. ## Comment 4 Author: [Borttaget] #3 Jag blev nålrädd när jag var på tandläkarbesök vid 12 års åldern och skulle borra tänderna hos en läkare som var psykopat. Strax efter det besöket fick jag veta att han börjat skrika, vifta med händerna i luften, slog sig själv i huvudet och hoppat ut genom fönstret under en patient-tid. Tanläkarvården låg på 9a plan så han dog på plats. Vill inte skrämma upp dig nu men vad är oddsen till att man får en sådan. Jag fick en. ![Obestämd](http://angestsjukdomar.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-undecided.gif "Obestämd") ## Comment 5 Author: HannaM #3 Märkligt, finns det någon annan vårdcentral att byta till? För det där verkar bara otrevligt. ## Comment 6 Author: [Borttaget] Har oxå nål fobi, om dom nu tvunget måste ta det så får dom antingen söva mig först eller ge så mycket bedövning så jag mer eller mindre är borta, annars totalvägrar jag så jag vet precis hur det känns ts. Jag anser inte du ska behöva utsättas för detta om det "skrämmer" dig så. Bara för att man "möter sin rädsla" så är det inte alla ggr det hjälper. Jag tycker det får finnas gränser, speciellt om du lider så där. ## Comment 7 Author: awkward #6 Okej. Jo, efter att ha rådgjort med en psykolog överläkare så bestämdes det att jag ska skjuta på denna KBT behandling och istället rikta in mig på grundstenen till mitt dåliga mående. Så det känns mycket bättre nu :D ## Comment 8 Author: [Borttaget] #7, Okej, känns det bara bättre så är det ju helt okej men jag förstod de som att du inte gjorde de eftersom du "plågades till nästa träningspass och sen att du mådde psykiskt illa innan du ens hann dit". Jag missförstod, fel av mig. Lycka till och hoppas verkligen det hjälper dig ! ## Comment 9 Author: Maria Nu är jag i en motsatt situation. Alltså jag tar massor med blodprover på andra människor dagligen.![Flört](http://angestsjukdomar.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") Du ska absolut få kräva att bli respekterad för din rädsla. Vill du ha någon med dig ska du få det. Ett bra tips är att be att få ligga ner på en brits. Det minimerar risken för att svimma och blodet rusar inte lika lätt ifrån huvudet som om du sitter upp. Det är viktigt att den som tar proverna är medveten om din rädsla och att personen är lugn. Vissa vill vara med och titta, andra mår bäst av att prata om någonting annat och titta bort. Där jag arbetar använder vi alltid små "barnnålar" med slang. Vilket gör att när man byter rör så rör inte själva nålen på sig. Egentligen är det förmodligen inte smärtan du är rädd för och dagens tunna nålar känns väldigt lite. De flesta är mest rädda för känslan och hela situationen. Jag tror att du kan bli bra hjälpt med KBT. Det är väldigt många sköterskor som är enormt stickrädda själva av någon anledning men visst ska du kräva att få ta det lugnt och i din takt när du berättar hur rädd du är. ## Comment 10 Author: awkward #9 Precis, det ä själva känslan , situationen som är svimfärdig för mig, inte smärtan. Men nu är kbt behandlingen avbokad tills framöver och jag istället ska ta tag i grunden till alla mina problem, vilket känns bäst :) Men kan glatt meddela att jag i Torsdags vågade gå till vårdcentralen med min sambo och ta stick i fingret/snabbsänkan :D Kollade Hb och sockervärdena och blev förvånad över hur bra dem var, efter att ha varit vegetarian i över 1 år :) Dock när vi gick ut från rummet började öronen tjuta och jag kände mig knäsvag, så fick be om vatten av pojkvännen och sitta ner några min. Sedan gick det bra igen :) ## Comment 11 Author: Maria #10 Det var ju ändå ett steg i rätt riktning![Flört](http://angestsjukdomar.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") Precis som du säger så kan det ju bero på så mycket och får du bukt med dina problem så kanske detta löser sig till det bättre också. Man kan ju hoppas. ## Comment 12 Author: [Borttaget] Jag blir svimfärdig redan innan tyvärr. Jag kan inte ligga ner heller då jag känner väldigt obehag o blir yr bara av de . ## Comment 13 Author: [Borttaget] jo tack det där med barnnålar med slang blir mer o ner mode när det ska tas blodprov och det där om att dom inte rör på sig vilket skämt alltså jag tar rätt ofta blodprov känns väl rätt oki men många har problem med att när dom byter rör så råkar dom även nudda nålen i armen vilkget gör asont och dom här nya barnnålarna är ännu hemskare för att dom ska sitta på plats så måste dom tejpas men det hinns ju aldrig med och ofta så trasslar sjuksköterskan in sig i slangen och drar med sig allt när hon ska byta rör gissa hur ont det gör? blir väldigt fula blåmärken oxå då kärlet spricker förlåt det blev väldigt mycket O.T ## Comment 14 Author: Maria #13 Det du beskriver är rent klantigt och så ska det inte gå till.![Skrikandes](http://angestsjukdomar.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-yell.gif "Skrikandes") Jag arbetar med en studie och vi tar just nu 11-18 rör på varje patient. Barnnålarna har små vingar på sidorna, kallas ibland för "butterfly" och det är meningen att de ligger mot huden och på så sätt håller nålen stilla. Jag har **aldrig** tejpat en sådan någon gång![Förvånad](http://angestsjukdomar.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-surprised.gif "Förvånad") ## Comment 15 Author: HannaM #14 Jag har senste veckorna fått sånna nålar satta för järninjektion en gång i veckan och dom tejpar varje gång för att den ska ligga stilla. Däremot är dom väldigt duktiga på att inte trassla in sig=) ## Comment 16 Author: [Borttaget] Jag har också svår blod/stick/nålfobi. Konstigt nog så drömmer jag om att bli både sköterska och jobba på labb haha ![Glad](http://angestsjukdomar.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") Kräv att få vara i ett annat rum, där det är bara du, sköterskan, eventuell stödperson och just de sakerna som ska användas till dig. Bort ifrån labbet där det är provtagningsprylar i vartenda hörn. Ta det lugnt, ligg ner och prata, känn dig för. Sen sällar jag mig till gänget som är emot butterfly. När man är såpass rädd spänner man sig, och är man som jag så krymper kärlen då, och med en butterfly får man inget av mig, och fy sjutton så ont dom gör! Jag tar hellre en grövre kanyl och blir klar snabbt och får gå hem ![Flört](http://angestsjukdomar.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") ## Comment 17 Author: Maria Fast nu är det inte bara så enkelt att det bara är att välja utan man måste överväga vilken nål man ska ta beroende på hur många rör bl.a och hur kärlen ser ut. Är det många rör så är risken att skada kärlet större när man byter rören. Vi tar upp till 18 rör på varje patient där jag arbetar. Däremot kan man kräva att få någon som är van vid att sticka och inte bara tar blodprover ibland. Jag märker själv att man blir ganska ringrostig när man inte har stuckit på ett tag men håller man på med det dagligen så brukar det gå som en dans![Flört](http://angestsjukdomar.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") ## Comment 18 Author: [Borttaget] #17 Jo absolut, jag menar att jag föredrar en grövre nål, inte att jag kräver en. Ja stickvanan är ju det allra viktigaste, och vanan att hantera oroliga patienter är nog tyngsta stenen i vågskålen tippar jag på. Jag hade turen att få möta en av sveriges skickligaste på just stickning, dtt finns visst tävlingar där de sticker? ![Förvånad](http://angestsjukdomar.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-surprised.gif "Förvånad") nåt sånt hade hon vart med i och kom bland de tre bästa. En supersnäll tjej som tog sig gott om tid med mig. Så i nuläget funderar jag på att bli blodgivare, det vore det ultimata slutsteget för att sätta punkt för min fobi som jag ser som så gott som besegrad. För vanliga fjärilar i magen får nog de flesta ibland när man inte har lämnat prover på ett tag. Jag har också provat KBT mot min fobi, men det blev bara värre, så min BUP-kontakt gav upp. Sedan har jag tagit det i min takt, haft enorm tur med duktiga läkare och sköterskor som skjutsat mig fram i systemet så att säga. Jag är helnöjd med att det faktiskt var vården som hjälpte mig till slut, och inte psykiatrin. Inte för att jag tycker det är fel på psyk, utan jag hurrar för att det är jättebra jobbat av vårdpersonalen. Det är så jag vill ha det. ## Comment 19 Author: Aviendha #18 Härligt! Så kul att höra, speciellt när man själv är väldigt nålrädd :) ## Comment 20 Author: [Borttaget] #19 Ja det är jättehärligt! Du minns nog själv min paniktråd på psykologi inför allergiutredningen, det var helvetet på jorden! Men nu, nu kan jag flytta urberget känns det som haha ![Skrattande](http://angestsjukdomar.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande") ## Comment 21 Author: Aviendha #20 Ja, det är verkligen en enorm förändring! Fy tusan vad skönt att slippa fobin! Man blir ju mästare på att undvika det man är rädd för, men det kommer ju alltid komma situationer när det är omöjligt att smita längre :S ## Comment 22 Author: [Borttaget] #21 Yes, till slut kommer man ju inte undan :( ## Comment 23 Author: Aviendha #22 Jotack, jag vet :( Jag har ju krabbfobi (av alla saker, vilket även innefattar kräftor, hummrar och dyl. Usch, ryser och får svårt att röra tangenterna bara jag skriver om dem!) och de borde ju vara tämligen enkla att undvika. Men helt plötsligt så ligger det en i en frysdisk, eller så är det en naturtrogen leksak i någons bokhylla, för att inte tala om stränder på semester. Eller bilder på internet som kan dyka upp oväntat. Och då har jag ändå en fobi som man lätt kan undvika skulle jag vilja påstå. ## Comment 24 Author: [Borttaget] #23 Förstår verkligen ditt dilemma, kan lätt dra parallell med min äggallergi. Vem tusan tänker på det normalt sett, ägg liksom? Inget märkvärdigt. Men jag som blir dödssjuk av det är ju plågsamt medveten om att det finns tamigfan överallt. Samma med fobier ju, man blir fullfjädrad expert på att lokalisera det man är rädd för, och ibland kommer man inte undan helst enkelt. Jag kan inte ens åka slalom utan att behöva oroa mig över de där jävla våffelstugorna, jag vet att äggen finns där, och stekoset kan komma ut i backen! ![Skrikandes](http://angestsjukdomar.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-yell.gif "Skrikandes") dödsjuk eller livrädd, same same, samma problem att undvika det som är orsaken. Ärk! ## Comment 25 Author: Aviendha #24 Oj, du är så allergisk! Fy vad hemskt, och precis som du säger - det finns överallt :S ## Comment 26 Author: awkward Hej allihopa! Nu var det ett väldigt bra tag sedan jag var härinne och uppdaterade, så blir en snabbis nu! En glädjande nyhet; Jag har blivit av med min blodprovsfobi nu, efter 10 års tid! ![Skrattande](http://angestsjukdomar.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande") Fick hjälp av min läkare, som skickade remiss till primärvården här. Så fick jag komma till en helt underbar leg psykolog som skulle starta KBT behandling med mig. De första 2-3 veckorna var det riktigt jobbigt om vardagarna under behandlingen, för jag var väldigt orolig och rädd väldigt ofta, känslig mot lilla minsta. Vi hade träff 1 gång i veckan och det var lagom takt vilket jag tycker alla bör satsa på med KBT, för till varje träff hade jag en liten "uppgift" att jobba med, så det kändes bra. Efter bara 6 träffar befann vi oss på vårdcentralen. Det hade gått så pass bra och fort framåt, så när jag kände det var okej, bokade hon möte med en sköterska där. En helt underbar sköterska som var väldigt lugn, duktig och trevlig, vilket fick mig att lita på henne och tack vare min KBT behandlare och sköterska som allt gick så smidigt som det gjorde. Redan på första besöket på vårdcentralen, då vi hade planerat att enbart lukta, känna och titta på rummet och dess innehåll, tog jag 2 stick i fingret och 1 rör blod från armen (blodprov) ![Flört](http://angestsjukdomar.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") Jag ville testa sitta upp första gången, men det blev för stort "fall" med blodtrycket, så jag fick ta och lägga mig ner efteråt på britsen. Fick lite vatten och allmänt andas djupt, medan behandlaren och sköterskan var intill och fanns där som stort stöd, så även om det var lite jobbigt att få blodtrycksfallet, kändes det okej, dem fanns där och jag var inte rädd för att det hände. Jag hade ju klarat av att ta blodprov! Och låt mig nu påminna om att allt var på MINA villkor, JAG bestämde när och hur det skulle göras, så inget tvång över huvud taget. Därefter gick jag på 2 återbesök med 1 veckas mellanrum och utan min KBT behandlare, just för att inte återfå rädslan och fobin återkomma. Det gick kanonbra och slutade med 2 rör och 2 stick i fingret besök nr 2 på vårdcentralen! 3e och sista besöket tog jag 1 rör i vardera armveck, för att känna mig trygg med att kunna ta i båda armarna. Givetvis även 1 stick i fingret, men som inte varit alls så farligt som jag tyckt med blodprov innan. Fått otroligt mycket beröm och stöd av mina underbara medhjälpare och jag trodde ALDRIG att jag någonsin mer än i livshotande stund, skulle klara av att ta ett blodprov. Är det något ni undrar över eller vill prata om, bara skriv här eller pma mig! :) ## Comment 27 Author: Maria #26 Det är bara att gratulera![Glad](http://angestsjukdomar.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") Jag har haft med mig några gånger personer på lab som gått i KBT behandling. Då har vi inte stuckit utan bara tittat på materialet, hållit i nålar osv. KBT är en fantastisk behandlingsform när det gäller vissa fobier och du är ett lysande exempel på att det fungerar![Flört](http://angestsjukdomar.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört")