# Total utmattning Author: Pehpsii Jo, jag har vait lite borta från ifokus ett tag nu, pga att jag flyttat. Dels har jag inte haft tillgång till internet och dels har jag inte haft någon ork. För mig med OCDs  är det alltid SKITjobbigt att flytta. INget står "rätt", det är en jävla röra, jag kan inte hitta mina saker, jag får panik över att något är glömt/har kommit bort, kan inte sovaoch får panik över det ena, andra och tredje hela tiden. Ovanpå det har jag fått en massa fler ansvarsområden på jobb, vilket jag iofs vill, men kanske inte just NU /= Sen har detvart ett stort bråk med min sambos färäldrar inblandade. Det handlade (i stora drag) om att jag fick en panikattack när hans pappa slängde runt lådor med mina barndomsminnen så det krasade och sen ville jag inte att han skulle röra mina lådor, jag ville flytta dem själv (hna väntade på att hämta sambon efter vi flyttat lite lådor till källarförvaringen och skulle "hjälpa till" så det gick snabbare). Han skrek och gormade om at OCDs är något jag hittat på och jag bara manipulerar och håller på för att få min vilja och blabla. När min sambo då blev arg på honom och sa att han kunde åka därifrån för han inte kände för att äta nån middagmed honom efter att han vräkt ur sig så mkt dumt och elakt, då var det ju såklart mitt fel, och jag som tvingat/manipulerat honom till detta. \*suck\* Så nu kan man alrig vistas i samma rum som dem mera. Massor av massor av skit som lagt sig på hög och nu bara orkar jag inget. Jag kan inte sova och vila för stressen och paniken gör att jag vaknar en gång i kvarten medpanikkänslor i magen, helt kallsvettig. Försöker jag ta mig för att göra något så slutar det bara med att jag sitter och stirrar ut i luften, för min hjärna och min kropp har ingen ork att fullfölja. Jag HATAR att flytta. Jag gillar min nya lägenheten jättemkt, den är jättefin, men processen är ett helvete för mig. Någon som känner igen sig? ## Comment 1 Author: [Borttaget] Jag känner igen mig i det där med föräldrarna. Min före detta flickväns mamma fick psykbryt på mig med när det inte gick som det skulle. Jag (precis som du) manipulerade tydligen och hade dåligt inflytande. Det var ett helvete. Att flytta har jag inte gjort än men det kommer snart nog. Det verkar vara en jobbig proces även utan OCDs. Kan knappt tänka mig hur det är med.  _Så nu kan man alrig vistas i samma rum som dem mera._ Nej, varför skulle du vilja det? Dem är ju bara dumma och besvikna. Antagligen tyckte dem att du var en jättebra tjej som var perfekt för deras son. Så skapar dem en framtid i sina fantasier. Sen rasar allt. Det brukar vara så. (det är absolut ingen ursäkt, för det han gjorde var fel.)  Det viktigaste är nog att du låter dig själv vara ledsen och gråta. Tiden läker inte alla sår. Det är genom att gråta man behandlar det. Jag hoppas verkligen att du kommer att få ordning på saker och ting snart. Tröstkram till dig! ## Comment 2 Author: Citronmeliss Hej, Pehpsii! ![Glad](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-smile.gif) Hoppas att du trivs gott i din nya lya, trots bråket vid flytten.. Kanske lugnar sig er relation igen om ni ger det tid...vad tror du? Förhoppningsvis har du hunnit att hämta dig lite nu så du kan slappna och slippa värsta paniken... Det är inte lätt med OCD speciellt inte när andra människors okunskap krånglar till det ännu mer ... Det är jobbigt nog ändå! Kramar om dig och önskar att det snart "lättar" för dig! ![](../ShowFile.aspx?BinaryId=9565f9f2-933a-43d0-9ad3-0458d69ebea2&Filename=0blomkorg2.gif) ## Comment 3 Author: Pehpsii Tack! Jodå nu börjar det bli ett hem här. Hans föräldrar och jag hafr haft en väldigt ansträngd och "falsk" relation så det lär inte bli bättre. Men det spelar mig liten roll nu när han ändå ska iväg utomlands och jag inte behöver bry mig om dem (typ fikor eller högtidsdagar etc). Jag har iaf bestämt att jag tänker inte umgås med/prata med dem förrens de bett om ursäkt iaf. Det börjar lugna sig med tvånget nu också, när man börjar få ordning och hitta rutiner igen. Men det är fortfarande lite avigt. ## Comment 4 Author: Citronmeliss Mysigt med ett "hem"...![Flört](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-wink.gif) Tråkigt med "föräldrarna" men det viktiga är att du börjar känna dig bättre igen. Precis, nu när du ändå inte måste träffa dem var och varannan dag så behöver du inte göra dig till för dem utan kan avvakta och träffa dem när och om det känns OK för dig eller om det blir "nödvändigt", man måste inte älska sina oförstående svärföräldrar..![Ledsen](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-frown.gif) Hur går det med jobbet då, funkar det också lite bättre? Det är ju hopplöst annars när det kör ihop sig både på det privata planet och på arbetet samtidkgt! Hoppas att du får må bättre och bättre nu Pehhpsii ![Glad](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-smile.gif) Kram! ## Comment 5 Author: svava Vi är tydligen bra på att manipulera ;( Det där har jag hört till leda. En gång försökte jag förklara mig inför en person och råkade säga att det tyvärr hör till min sjukdomsbild. Saken var att jag för 10 år sedan hade sagt "man kan ju skylla på att man är sjuk" vid ett tillfälle då jag knasade mig. Sedan var det alltid, ja du,, du kan ju koppla på och av efter behag.. Bara ett par ord och jag kan aldrig göra dom ogjorda. Underbart med ett nytt hem, men det är jobbigt när jag tänket ordet \*flytta\* huuu. Vi har bott här i 1 år nu och jag har inte kommit riktigt dit jag vill ännu, här hemma :( Men jag glädjs med dig att du är där nu, och att du har ett jobb en sambo som bryr sig. mellis har helt rätt, man måste inte älska sina svärföräldrar, det underlättar, men du har ju en go sambo som försvarar dig, så låt deras grin rinna av.. (lätt och säga)  [![](http://content.sweetim.com/sim/cpie/emoticons/0002025D.gif)](http://www.sweetim.com/s.asp?im=gen&ref=10)liten blomma till ditt nya. svava  [](http://www.sweetim.com/s.asp?im=gen&ref=12) ## Comment 6 Author: Fantastik Det där med att omgivningen inte förstår är allt för vanligt. Själv är jag 43, och får mina panikattacker precis när dom kommer, och jag skiter högaktningsfullt i vad folk säger. men jag är gammal och garvad. Min sons flickvän (21 år) har diagnosen borderline, och det är inte så lätt alla gånger för henne. i både min släkt och i frugans släkt har det höjts röster om att hon "simulerar" och "bara behöver ett jobb". men hon har tur som har mig, eftersom jag inte tolererar att folk pratar skit om henne eller har synpunkter på hennes sjukdomsbild. Men jag förstår att det kan vara jobbigt om ingen tar strid för en. Be din pojkvän prata med sina föräldrar om det. Bara för att en sjukdom inte syns, innebär det inte att den inte finns. Om hans föräldrar inte kan förstå det, så ta med dem på ett terapisamtal, om du har sådana, och ta en diskussion med dem där tillsammans med proffessionell personal. ## Comment 7 Author: barajagigen När jag träffade min nuvarande pojkvän var han helt under isen. Han visste inte vad det var som var fel bara att det var fel. Han kontrollerade lampor, lås, kaffebryggare och var otroligt rädd för olyckor. När jag berättade för honom om att jag läst på nätet om hans symptom och att det skulle kunna vara OCD, läste han på och fick en otrolig lättnadskänsla, han kände igen sig i allt och fick en diagnos och förstod att han inte var dum i huvudet och inte ensam i detta. Jag läste på mer och såg att medicin fanns och han var emot först men var tvungen att ge med sig för han orkade inte med det längre. Han äter nu 60 mg Citalopram per dag och är en helt ny människa. Inga deppar och ingen ångest. Han säger att han kan fortfarande få den äckliga känslan i vissa situationer men han fastnar inte. Ville bara dela med mig av detta till er som har jobbigt med OCD.