# Jag vill leva för min skull Author: [Borttaget] Jag vill leva för min skull. Inte för mina föräldrars eller mina kompisars. Jag vill leva för att jag älskar livet. Just nu hatar jag livet. Allting är piss. Är kroniskt sjuk, kommer aldrig kunna jobba heltid. Hur kul är det faktumet när man är 18 och har slitit halvt ihjäl sig under gymnasiet för att komma in på en vettig utbildning sedan? Jag bär en mask varje dag. Får höra ofta att jag har tagit mitt sjukdomsbesked "såå bra" och inte deppat ihop helt. Inombords vill jag bara dö. Men inte ens det är jag kapabel till. Försökte i måndags, blandad mediciner och alkohol. Hade antagligen lyckats om jag inte varit så feg och låtit bli att ta hela tablettburken. Resultatet blev bara en redig baksmälla och hosta. Ingen i min närhet vet om mitt försök. Och kommer inte berätta heller. För de skulle inte orka. Alla i min närhet balanserar på en smal lina och jag måste vara den starka. Så kan inte gå till kurator heller, tänk om någon skulle få veta? Tänk om de skulle lägga in mig med tanke på i måndags? Skulle rasera allt för många i min närhet. Jag vill så gärna hitta livsglädjen... ## Comment 1 Author: zmulan Har just nu inga goda råd eller bra svar alls. Vill mest bara säga att jag känner igen mig och visa att jag läst! Var rädd om dig! Värme ## Comment 2 Author: Moa-16 Vad tråkigt att du mår så dåligt Jag förstår att du vill leva för att du vill, inte för någon annan! Man ska leva för sin egen skull. Men tänk vad många som tycker om dig. Och som  säkert göra allt för dig. Tycker du ska försöka ta bort den där masken & tala om hur du mår. Jag tror dina nära skulle uppskatta det. Och visst skulle det känns skönt för dig oxå? Man måste få må dåligt ibland. "livet suger" Men jag lovar dig att du kommer må bättre! När du väl gör det, kommer det vara värt allt!  Tänk så mycket kul du missar annars? Jag tycker du ska gå & prata med någon! Du behöver inte vara orolig för att någon kommer få veta. Hur då? Och om dom får reda på det, vad gör det? Det viktigaste är ju att du mår bättre, eller hur? Tänk mindre på vad andra ska tänka & tycka, och mer på dig själv! Att man mår dåligt är inget att skämmas för! Det är normalt. Och jag tycker fler ska ta steget att söka hjälp. Kanske bara gå & prata någon dag veckan? Ibland behövs inte mer än någon som lyssnar & förstår.. Man behöver lite hjälp  att komma på fötter ibland. Lycka till! Jag Hoppas & tror att du fixar det här (: ## Comment 3 Author: [Borttaget] #2 Jag är flera personers livlina. Det är mig de vänder sig till om de har problem, om de har skurit sig eller är på väg att göra något annat överilat. Skulle jag berätta om hur jag mår skulle åtminstone en av mina nära klandra sig själv och antagligen försöka begå självmord. Vill ta bort masken men samtidigt inte... Min mask är en självsäker, stark människa som kämpar på trots motgångar. På sätt och vis gör den att jag orkar ta mig igenom vardagen. Den självsäkra masken hänger med på fester, umgås med människor och lever ett normalt liv. Det jobbiga med min sjukdom är att jag inte kommer bli bättre utan bara sämre. Så kommer succesivt få lägga av med alla vanliga saker. Förhoppningsvis kan jag leva ett "bra" liv i åtminstone 30-40 år till men oron kommer alltid att finnas där. Vet att jag kommer antagligen dö i förtid och det kommer vara plågsamt. ## Comment 4 Author: Moa-16 #3 Det låter jätte jobbigt. Men jag tror ändå dina nära vill veta om du mår dåligt... Men det verkar komplicerat. Och 30-40 år är långtid. Och varför oroa sig för saker man ändå inte kan förändra? Ta tag & försök ändra det du kan istället. Om jag fick någon svår sjukdom. Och jag får veta att jag kommer få ett kortare liv. Då skulle jag inte tänka på det, _eller klart jag skulle..._ Men jag skulle inte låta det förstöra mitt liv! Och du, när jag vaknar på morgonen vet inte jag om jag kommer leva imorgon? Jag kan bli påkörd av en bil på väg till skolan. Kanske inte så troligt, men det kan hända. Det jag vill säga med det är att ingen är odödlig. Om du inte vill ta av masken för dina nära, kanske du kan gå & prata med någon? Och bara slänga av masken där? Jag tror det skulle hjälp dig. Så du slipper ha allt för dig själv. Ta en dag i taget. Tänk inte 30-40 år framåt. Vad ska det vara bra för? Försök göra det bästa av det här nu! Ha roligt. Hehe, lätt för mig att säga. Men jag hoppas du kommer må bättre snart. Det tror jag (: ## Comment 5 Author: Dollis Jag tycker inte att du skall vara en säkerhetslina för andra som inte kan ta hand om sina egna problem. Vad får du ut av det, mer än att de tar den energin du behöver för att kämpa med ditt eget? Det kanske låter hårt, men jag känner igen mig i dig, även jag var säkerhetslina åt människor så långt bak jag kan minnas. Jag trodde att jag var snäll som hjälpte dem men man verkar aldrig kunna hjälpa dem nog för snart är de tillbaka till samma ställe igen. Så till sist så slutade jag och tog hand om mina egna problem istället - som de självklart inte hade en aning, för jag liksom du, kände att jag inte kunde berätta för någon. Idag vet flera om min problematik och det har inte förstört någonting för dem, vissa människor har jag fått sluta att umgås med för att de inte hade någon annan användning av mig förutom att be mig om hjälp. Så sluta offra dig, ta hand om ditt eget liv och tillåt dig att vara svag inför dina nära och kära. Vill någon ha hjälp så tipsa dem om människor som utbildat sig för att hjälpa folk - det vill säga kuratorer och psykologer. Sen är det faktiskt själviskt och elakt av dem att komma till dig, för det verkar ju som de trots allt känner till att du fått en diagnos? Lycka till! Kram