# Hur länge har ni varit sjuka Author: SaaraE Det är ju en sak att få diagnos och en helt annan sak hur länge man själv har känt att det är något som är fel i kroppen, eller knoppen för den delen också. Så som rubriken lyder, hur länge har ni varit "sjuka"? ## Comment 1 Author: David Har varit patient inom psykiatrin i 10 år, men har garanterat mått dåligt innan också, utan att veta att jag var "sjuk". ## Comment 2 Author: Aviendha Patient/ bekräftat genom tester att jag haft min diagnos i över 5 år, men jag mådde kasst innan och psykologerna menar att jag haft den sedan jag var barn. Så det blir lite mer än halva livet för min del. Inte så uppplyftande att tänka på men men. ## Comment 3 Author: HannaM sjukskriven och inne i psykiatrin i tre år men definitivt mått dåligt bra mycket längre än så.. ## Comment 4 Author: [Borttaget] Sen barnsben, men det eskalerade i tonåren ## Comment 5 Author: flikkan77 Jag har varit sjukskriven i 7 år nu, mådde lite dåligt från och till i från tonåren med men inte alls som nu. ## Comment 6 Author: [Borttaget] Tidigaste tillfället som jag kan minnas att jag haft riktig ångest så var jag nog ca 14 år gammal och sen dess har det gått upp och ner, mestandels ner. kan dock få minnsbilder av tvångstankar sen jag var kanske 6-7 år. träffade en psykolog under högstadie och gymnasie tiden men har ingen diagnos ## Comment 7 Author: Froddel Svarade mer än 15 år. Började må dåligt när jag var runt 8 årsåldern. Gick på BUP när jag var 9-10 år. Hade en del panikångestattacker i början av gymnasietiden och mellan 18-24 år hade jag kontakt med psykiatrin. Mellan 19-25 gick jag helt sjukskriven. Därefter har jag haft 2 andra psykologer/terapeuter under 2 1/2 år...Nu är jag 31 och är tillbaka i psykiatrin igen![Rynkar på näsan](http://angestsjukdomar.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-frown.gif "Rynkar på näsan").. ## Comment 8 Author: Moralkakan Så länge som jag kan minnas ... ## Comment 9 Author: [Borttaget] Jag svarade 10 år. Började få ångest hösten 1999 när jag började på Högskolan i Borås (var ca 21 år då) och ja det är ju 10 år sedan nu. Jag har haft ångest fram och tillbaka, ibland har det varit bättre, när jag varit kär och haft bra jobbarkompisar, ibland har det varit sämre. ## Comment 10 Author: Rocktjejen fick min första panik attack vid 18 års ålder..men har tydligen visat tendenser till att må dåligt innan..det har gått upp o ner särskilt under ungdomen..dom senaste 7-8 årena har det blivit värre ist. ## Comment 11 Author: DoD svarade 5-15 Har mått riktigt dåligt sen jag var 11 de är 7år... tråkit att tänka sig en 11 åring må dåligt:( Stackars alla barn som inte mår bra:( ## Comment 12 Author: shareza **har haft panikångest sedan 1982,,men det går ju bra numera,,,har arbetat som mentalskötare och det är ingen fördel när man själv blir sjuk...då börjar den stora förnekelsen,,,,detta kan inte drabba mej** ## Comment 13 Author: Agda Deppressionen och panikångesten har jag haft i ungefär 5 år nu. ## Comment 14 Author: Eazyy 10 år. ## Comment 15 Author: LinnB Blev anorektisk 2005, så jag antar att det började då... efter det trillade fler diagnoser in. Så i... 4 år, snart 5. Började väl må riktigt dåligt just innan. ## Comment 16 Author: annemaria1962 ca 10 år ## Comment 17 Author: Jillsan4 Svarade 15 år eller mer. Hade första självmordstankarna som 10 åring. För 8 år sen kom diagnosen panikångest och socialfobi. ## Comment 18 Author: [Borttaget] Panikångest och depressioner i 18 år.![Skrikandes](http://angestsjukdomar.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-yell.gif "Skrikandes") ## Comment 19 Author: [Borttaget] Första "självmordsförsöket" var jag 6-7 år, mamma hade alltid sagt att "man dog av att ta för mycket medecin" för att skrämma oss så vi inte tog för mycket av receptbelagda medeciner när vi var sjuka, om hon tex skulle glömma medecin hemma så vi inte skulle äta den. Så jag proppade helt enkelt i mig en hel burk, synd var bara att jag inte kunde läsa så det jag satte i mig var vitamintabletter vilket resulterade i att jag endast blev väldigt dålig i magen... Har sedan jag för första gången fick kontakt med socialen (typ 7e klass eller nåt...) försökt få en psykiatriker att sätta en diagnos på mig för min sociala fobi, blandat med att plötsligt bli maniskt social och babblar och babblar utan att ens ha någon aning vad jag pratar om, blandat med att jag ständigt får upp tanken på att ta livet av mig gör att jag känner mig verkligen inte frisk, men har aldrig blivit tagen på allvar. De klassade mig bara som ett "trouble child" som endast försökte få uppmärksamhet. Inte ens när jag som 15 åring krossade en platttång i en panikattack och försökte stoppa i mig skärvorna det resulterade i som ett försök att ta livet av mig reagerade de. Fortfarande "ville jag bara ha uppmärksamhet". Och när jag väl fick en tid till en psykolog kom jag till en invandrare som inte kunde ett ord svenska, och frågade mig "hor smakar alkoholen?" (som skulle översättas till "brukar du dricka alkohol" förstod jag efter en halvtinmme). Tror i grund och botten allt beror på att min mor varit sjuk, hon har aldrig besökt en psykolog eller psykiatriker men hon har verkligen inte gett mig en normal uppväxt. Allt gråt, som övergått till manisk kärlek och överrösning om kramar, till att på 5 minuter övergå till totalt hat och kastar schampoflaskor i huvdet på mig, för att återigen krama mig. Jag har under min uppväxt flertalet gånger försökt få henne till att besöka en psykolog, vilket bara resulterat i att hon blivit sur på mig och blivit förnärmad. När jag försökt ta upp för min social sekreterare att mamma behöver hjälp, har de sagt att jag bara försöker ha "bortförklaringar till mitt dåliga beteende". Känns bara så jävla värdelöst. ## Comment 20 Author: Musiken 5 ar sedan jag forst sokte hjalp