# Dom där dagarna...... Author: illernettan ....när allt är bara så svart? Hur ska jag överleva dom? Idag har jag en skitdag och jag vet inte hur jag ska komma ur det. Vaknade imorse och det tog närmare 30 minuter innan jag kom upp ur sängen. Gjorder iordning till djuren, åt frukost för att sedan hamna i fåtöljen. Där sitter jag fortfarande. Jag kommer inte upp!! Jag är så trött. Jag är så jättetrött. Allt är bara så svart. När ska jag se någon ljusning i det hela? Minsta lilla och jag får svårt med andningen, jag gråter och jag är så erbarmligt trött. Hur ska jag orka? Jag är så trött på alla dessa människor som har lyckats ta sig ur sin skit. Som talar om att jag måste tänka positivt. Jag försöker verkligen ändra på mitt tänk men just nu......det är så svart så det är inte sant. Vissa säger att jag ska acceptera min situation men hur gör jag det? Det är så mycket jag vill men kroppen och psyket orkar inte. Hur i allsindar ska jag orka komma tillbaka till livet? Jag som inte ens får till en promenad runt kvarteret? "Alla" säger att det är nyttigt att vistas utomhus, jag vet, men jag kommer inte ut. Helst vill jag dra täcket över huvudet och låta livet fortsätta utan mig. Mina mediciner ger mig biverkningar som gör att jag eventuellt måste sluta med dom. Och vad händer då? Kommer jag att gå tillbaka i min utveckling och ramla ned ännu mer? Tankarna bara fladdrar. Hur ska det gå? Kommer det att lösa sig? Hur ska jag lösa problemen som finns i mitt liv? Vad ska jag arbeta med? Kommer jag att få jobb och så vidare....... Jaja, jag får väl sitta kvar här i min fåtölj. Det blir väl en ny dag i morn och då får jag ta nya tag. ## Comment 1 Author: Aviendha ..och det är ungefär nu jag önskar att jag kunde be dig sträcka ut vänster arm i en viss vinkel och säga ett magiskt ord så att du blev bra.. Jo, att vara ute är jättebra för en, både fysiskt och absolut psykiskt, men när man inte ens kommer upp så är det ett marathon genom eld och lava att ta sig ut till brevlådan. Acceptans, ja det är svårt. Är det ens bra att acceptera ett så dåligt mående? Jag vägrar. Jag kan acceptera att jag är sjuk, och att det för med sig en hel del bekymmer och svårigheter, men jag vägrar acceptera att jag ska må kasst. Då kan jag ju lika gärna ge upp. Positivt tänk är toppen - om man kan. Du har trots allt tagit dig till fåtöljen och på vägen sett till djuren, toppen! Det är en stor bedrift! Du kunde ha stannat i sängen och struntat i allt, men du tog dig så långt :) Skickar en stor, varm kram från mig och alla pälsar. Det finns ett hopp, och det kommer en ljusning. Inte i morgon kanske, men tids nog. ## Comment 2 Author: illernettan #1 Tack Aviendha. Det värmde gott i hjärtat ![Glad](http://angestsjukdomar.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") Som tur är så är inte varje dag som den var igår. Isåfall hade jag gett upp. Jag vill lära mig att vara nöjd med dom små grejerna jag får till fast jag mår pyton och jag vill också komma ihåg dom. Jag har så lätt att fokusera vad jag inte har gjort. När jag hämtade posten igår så tog omvägen runt mitt lilla kvarter. Som tur var mötte jag ingen och det kändes skönt. ## Comment 3 Author: Aviendha Så lite så, önskar jag kunde göra mer. Ja, visst har man riktiga potthål ibland, även om man är konstant nedstämd pga sin sjukdom. Ibland kanske de behövs för att man ska uppleva att det finns svängningar? Hade allt vart jämngrått vette tusan.. Men jag hade då hellre upplevt att det var en del dagar där man mådde prima ist men det är väl för mycket önskat ;) Det hör ju till sjukdomen att fokusera på fel saker, att inte se de små bra saker som man faktiskt gör. Det är en sak som jag fick öva jättemycket på hos min förra samtalskontakt, att även om jag sov/låg i sängen i 22 timmar så kanske jag vattnade en blomma och åt något när jag var uppe. Och att det var bra jobbat. Inte för att jag har lärt mig det men men, det kräver en hel del övning och kraft. Jättebra! Du behövde inte ens gå längre än till brevlådan för att hämta posten. Du hade tom. kunnat skita i att hämta den öht. men du gjorde det och gick en extra bit. Det är starkt gjort. Låter kanske futtigt för friska, normala mäniskor, men det är en stor bedrift som jag ser det! ## Comment 4 Author: illernettan Du behöver inte göra mer. Det räckte att du svarade och kramen jag fick. Den behövdes och den värmde. Då ska jag fortsätta träna på att fokusera på dom små sakerna som blir gjorda istället för att bara se det som inte blir gjort. Idag har jag inte hämtat posten (än). Däremot har jag varit aktiv på ett sätt som jag förmodligen får ångra imorn. Jag har dammsugit, torkat golven i köket och illerrummet, tvättat illerfiltar, skyfflat lite snö, dushat, ätit, virkat lite, vunnit två auktioner på tradera ![Glad](http://angestsjukdomar.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad").  Nu ska jag slå igen datorn, koka tevatten och sjunka ned i min älskade fåtölj ![Glad](http://angestsjukdomar.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad"). Ha det så gott. ## Comment 5 Author: Aviendha Oj, du har haft fullt upp idag! Inte illa pinkat alls :) Gör du så, en kopp te och att kunna sätta sig i soffan/fåtöljen och njuta och tänka; tusan, jag har gjort det ruskigt bra idag! är du mer än värd! :)