# Tycker du synd om dig själv?
Author: pernillaa

Hej

Jag är en människa som klagar mycket. Jag klagar mer i min ensamhet dock än jag gör när andra är med. Det handlar alltså inte om uppmärksamhet för min del utan snarare ett sätt att få ur mig känslorna och smärtan. Jag försöker gå med huvudet högt men tillslut kommer jag alltid till en punkt då jag bara sjunker ihop och gråter och förbannar mitt liv och tycker att allt känns så orättvist och tycker synd om mig själv.

**Brukar du tycka synd om dig själv?**

(gäller både det fysiska och det psykiska, vid alla möjliga tänkbara olika tillfällen och situationer)

## Comment 1
Author: evrekaw

Jag klarar mig från självömkan mestadels... Men ibland kommer de där 2-3 PMS dagarna... Blä... Då kan jag verkligen bli patetisk...![Skäms](http://angestsjukdomar.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-embarassed.gif "Skäms")

## Comment 2
Author: Aviendha

För det mesta så ömkar jag inte mig själv, men ibland faller jag igenom och gnäller av mig. Det kan vara ett skönt sätt att lufta lite, få ur lite skit som man annars bara lagrar inom sig. Vissa få dagar tycker jag verkligen att livet är orättvist, varför har just jag drabbbats av detta? Vad gjorde jag för ont i mitt förra liv?

## Comment 3
Author: HannaM

Det händer absolut.

## Comment 4
Author: SaaraE

Ja men sällan. Men i ensamheten kan allt hända. Oftast vänder jag det som et hat mot mig sjlv istllet för at tycka synd om. Det knns bättre. Men så kommer ju alltid dagarna då det är mest synd om en själv i hela världen..

## Comment 5
Author: Yeay

Jag tycker nog synd om mig själv ibland. Klagar och gnäller en del, men bara i skrift och i mitt eget huvud, aldrig inför någon annan. Men gör ofta som #4 och vänder det till hat emot mig själv istället för att tycka synd om mig också.

## Comment 6
Author: Link-

Ja ibland.

Men håller med #4 & 5, oftare känner jag förakt för mig själv.

## Comment 7
Author: annemaria1962

jag valde "ibland" för det är inte så ofta det händer nu för tiden. var mycket värre då problemen var många o man var "mitt i" dom. nu har så mycket ändå vänt till det bättre. vilket jag är så glad över! (trodde då aldrig jag skulle få uppleva den trygghet jag har nu) men visst det händer att jag kommer i saker, o tankarna far in på all skit man fått gå igenom, o då kan jag känna det är synd om mig... tillika som jag egentligen kan känna att det är synd om mig, för det är jag inte värd!!

mycket förvirrande....men så är det...

## Comment 8
Author: Sara

Ja, ibland.

Nästan alltid pga att jag blev sjuk i fibromyalgi. Sjukdomen begränsar mig och jag tycker varken om det eller accepterar det.

Så när det är något jag skulle vilja göra men inte kan pga baksmällan jag får så tycker jag synd om mig själv. Fast på ett argt sätt.

## Comment 9
Author: Achatina

Vet inte riktigt om jag tycker synd om mig själv sådär. Fast är väldigt gnällig överlag.