# Tristess...
Author: JohannaBPS

Hej är ny här. Tittat in ibland men aldrig vågat skriva något.

Lider av ångest, Borderline som diagnos vilket jag haft det senaste två åren. Innan utmattningsdepression, panikångest, ångest, psykos UNS, social fobi och säkert något mer jag glömt. Har varit i kontakt med psykiatrin i fem år. Helvetet började när jag var 15.

Har de senaste tiden gått klart DBT-behandling och ska nu förhoppningsvis vara klar. Har lite OCD-behandling kvar med psykolog, annars ses jag att vara färdig inom psykiatrin.

Så går allting åt helvete, min pojkvän gör slut efter 10 månader tillsammans. Han var det bästa lyckopiller jag någonsin provat.

Jag känner tristess, ångest, SORG, och mycket mer. När jag slappnar av kommer allt krypande. Jag vill inte känna så jag bara distraherar mig hela tiden.

Vad gör man när allt blir som man inte vill? Jag antar att jag behöver skriva av mig, fördriva tiden, få bort tristessen. Hur tillåter man sig att vara ledsen för det som hänt, utan att hamna i en ny depression?

## Comment 1
Author: Aviendha

Vad tråkigt att höra att det har tagit slut! Man måste ju få sörja, det är viktigt, men gränsen till depression (när man har "anlag" för det, no offence) är väldigt svår.

Jag har nog inga bra råd att ge mer än att sörj, gör det men försök även känna glädje och bejaka dig själv. Känner du att det är påväg åt fel håll så skrik högt fortast möjligt.

Skriv av dig så mycket som du vill, vi har inte alltid svar, men vi är duktiga lyssnare. Kanske börja med en ny hobby? Småpyssel (smycken, sy, pussel) eller motion, kreativitet (måla).

Livet blir tyvärr sällan som vi vill, men det är väl själva grejen med det antar jag. Om några år kommer du garanterat att kunna blicka tillbaka på detta och hitta något positivt detta gett dig.