# Ångest, ångest är min arvedel
Author: Mymlan

**Ångest, ångest är min arvedel,  
min strupes sår,  
mitt hjärtas skri i världen.  
Nu styvnar löddrig sky  
i nattens grova hand,  
nu stiga skogarna  
och stela höjder  
så kargt mot himmelens  
förkrympta valv.  
Hur hårt är allt,  
hur stelnat, svart och stilla!**

**Jag famlar kring i detta dunkla rum,  
jag känner klippans vassa kant mot mina fingrar  
jag river mina uppåtsträckta händer  
till blods mot molnens frusna trasor.**

**Ack, mina naglar sliter jag från fingrarna,  
mina händer river jag såriga, ömma  
mot berg och mörknad skog,  
mot himlens svarta järn  
och mot den kalla jorden!**

**Ångest, ångest är min arvedel,  
min strupes sår,  
mitt hjärtas skri i världen.**

**  
Av Pär Lagerkvist**

## Comment 1
Author: evrekaw

Själv gillar jag Frödnig också

Stå grå

Stå grå

Stå grå, grååååå

Så är gråbergets sång

Låååååång....

## Comment 2
Author: Aviendha

Dikter är inte min grej, men några få av Fröding gillar jag faktiskt. Även om #0 faktiskt kändes rätt beskrivande.

## Comment 3
Author: evrekaw

Hade en Edith Södergran-period också...

"Jag längtar till landet som icke är - för allt som är är jag trött att begära..."

Eller Karin Boye...

"Visst gör det ont när knoppar brister - varför skulle annars våren tveka?"

Finns mycket vackert och tänkvärt... Man förstår att författarna verkligen vet hur det är att må uselt...