# Panikångest Author: MarinaJ Finns det någon annan här inne med panikångest och hur yttrar sig eran isf ? Har ni problem med hjärtat på något sätt utom hjärtklappning under själva förloppet ? Orolig för att ha hjärtfel och vågar inte gå och kolla upp det :S ## Comment 1 Author: Ylva-Li När jag får mina ångestattacker så får jag lite hjärtrus. Det känns som att hjärtat slår hårt och snabbt. I enstaka fall har jag hört att just ångestsjuka kan få jobbigt med hjärta senare, men det är inget farligt och går enkelt att fixa till med medicin. (De jag läste om. :) ) ## Comment 2 Author: fladdermus Mina ångestattacker yttrar sej så att jag bara skriker rätt ut och förlorar all kraft att stå upp, oftas kryper jag in i något hörn om jag kan/orkar också. "Jättekul" när man har socialfobi, menar alla märker ju en minst sagt, brukar få frågan om jag har tagit droger av folk som försöker hjälpa mej ^^ Men inga problem/kännigar med hjärtat när jag inte har ångest... Hoppas någon annan har lite mera tips o ideer. ## Comment 3 Author: [Borttaget] jag tror du känner av sk "dubbelslag", det känns som om hjärtat hoppar över ett slag/stannar en kort stund och är ganska obehagligt om man är orolig. det är helt ofarligt och alla får det nån gång, vi ångestmänniskor brukar få det ofta, i synnerhet om man känner efter :) ## Comment 4 Author: svava Om man misstänker eller oroar sig för att det kan vara något med hjärtat så ska du ta kontakt med läkare. Bättre kolla en gång för mycket än en gång för lite ## Comment 5 Author: Citronmeliss2 Jag är enig med Svava, gå till läkaren och kolla! Då får du veta, i stället för att undra och gissa .. som nu när du oroar dig för att du inte vet vad som är fel.. Så var inte rädd utan gå du till läkaren.. för oavsett anledningen till det du känner så kan du få bättre hjälp då! Kram/Citronmeliss! ## Comment 6 Author: EnsamTjej Jag får ofta panikångest. jag gråter stora floder jämt. Känns som om jag ska dö eller hjärtat ska stanna på mig. Så känns det nu med \*Gråååter\* ## Comment 7 Author: MarinaJ jag som trodde jag var ensam typ ....hatar att få panikångest![Gråter](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-cry.gif) ## Comment 8 Author: Sidentass När jag får panikångest..känner jag som något svagt, svagt åt hjärtat, inte så att det gör ont på något vis..det känns så lite att det nästan är omärkbart..men ångesten går ut i hela kroppen, blir svimfärdig, fylld av skräck..går ner i armarna..ja..usch..det är något alldeles fruktansvärt..men det vet ju ni här inne också.. ## Comment 9 Author: MimmieM Mitt hjärta rusar i 190 och det är riktigt obehagligt ## Comment 10 Author: Abico När jag får en panikattack så slår mitt hjärta jättesnabbt, jag andas som om jag sprungit jättelångt, jag blir darrig och ibland yr samt att jag kallsvettas. Men misstänker du att det är fel på hjärtat så ska du nog som sagts försöka komma i kontakt med någon doktor så att dom får kolla att inget är galet :) ## Comment 11 Author: Hayley Ring till vårdcentralen och tjata hål i skallen på dem så du får en remiss! inte det enklaste att göra dock.. Jag fick vänta tills jag en jul svimmade pga hjärtat...åkte ambulans in till sjukhuset och fick reda på att jag har stressat så mycket så hjärtat har börjat ta sig illa åt. Dom kunde iofs inte hjälpa mig, men det var skönt oveta att det inte var något "allvarligare". ## Comment 12 Author: BuffaloHorizon Jag har haft panikångest i 2 år nu på så sätt att jag har hjärtklappningar och hjärtkramper. ## Comment 13 Author: Citronmeliss \# 11 Samma hände mig Hayley. det kändes "onödigt" att ligga på hjärtintensiven i nästan en vecka...med huset fullt av barn hemma som längtade efter mamma.. Den platsen kunde någon annan fått som faktiskt hade verkliga problem med hjärtat och inte stress som i mitt fall.. Men som sagt man får inte bara ta för givet att det är ångest heller utan övriga orsaker bör uteslutas av läkare.. Kram! ## Comment 14 Author: Hayley #13 ja det är viktigt att få reda på orsaken. jag blev inte inlaggd, men däremot så kunde läkaren förklara ganska snabbt för mig vad problemet verkligen var när han hörde hur jag levde, idag tar jag det lungare. Bra mycket lugnare och jag har inte längre problem med hjärtat. Men minsta lilla stress gör att jag får ont och svårt att andas. trappa ner, njut av dagen, gör som barnen: förundras över hur en daggmask kan komma upp genom en gräsmatta. tro mig, det gör skillnad i livet! kram på er allihopa! ## Comment 15 Author: MarinaJ Jag vet inte vars jag ska ta vägen under paniken för jag går så mycket upp i varv så allt annat bara försvinner ## Comment 16 Author: Allamej \* Slappna av och andas. Koncentrera dig på dina andetag och fokusera på att få dom lugnare. \*Rör på dig. Ångesten är adrenalin som inte har någonstans att ta vägen. Hoppa på stället, spring eller promenera i rask takt så att det får utlopp. \*Ring nån som vet hur det är.... ## Comment 17 Author: MimmieM Andas in djupa andetag med näsan och andas ut med munnen, upprepa detta tills du blir lugn igen. Det fungerar jättebra för mig! ## Comment 18 Author: MarinaJ jag har testat det där med att andas vissa gånger blir saken bara ännu värre då jag koncentrerar mig på det :S ## Comment 19 Author: fotokrafs när jag får panikattacker eller liknande så slår hjärtat obehagligt.. känner obehag i högra bröstet, benen "viker sig" när jag går, känns som man skall svimma, darrar.. "jobbigt" att andas.. osv. Känner också ibland att det blir värre om jag försöker koncentrera mig på att andas lugnt..  men har tyvärr inge andra tips. De gånger jag fått panikattack har jag emellertid bott antingen med bästa vännina eller som nu med maken.. och de har kunnat hjälpa mig att _tänka_ på annat.. eller bara krama.. sen kan det hända att jag tar en alvedon (placeboeffekt kanske). ## Comment 20 Author: Aviendha Att hjärtat känns är inte ovanligt. Jag hade riktiga bröstsmärtor ett tag, men de kunde de senare koppla till  stressen och ångesten, vilket enligt dem inte är ovanligt. Men oroar du dig så kolla det. Då vet du iaf. Du behöver ju inte nämna någhot om panikångesten om du absolut inte vill.. ## Comment 21 Author: MarinaJ Tack alla för era svar .. Ska försöka andas nästa gång ## Comment 22 Author: exitingsvillemo Att koncentrera sig på andningen kan kännas obehagligt i början (den första minuten, som ofta känns som en vecka) men fortsätter du ett liiiiiiitet ag till så brukar det släppa. Jag får hjärtklappning vid panikångest, får sådan puls att den syns medblotta ögat på halsen, det är jättejobbigt, men man kan lära sig att "rida ut stormen" ## Comment 23 Author: thommyj Hej... Har haft "torgskräck"sen 18års åldern är nu 41år. Förra året gick jag in i "väggen"som det så fint heter. Har sedan dess haft panikångerst och högt blodtryck. Trycket har nu stabillíserat sig,men skjuter i höjden vid attacker. Får som du ett hjärta som rusar i 190,och att man tror en massa saker t.ex att man ska dö.Riktigt ruskigt. Jag kan vakna mitt i natten mitt uppe i en attack,jag vågar inte röra mej på ca 20-30 min.Ligger bara och väntar på att dö.       Men jag kan hantera det bättre och bättre för varje gång. Håller med nr:16,man producerar en del adrenalin när kroppen är på högvarv,det är svårt att bara vara still när man rider ut stormen. Hitta på något som får tankarna att ställa om sig lite,lätt att säga. Jag har haft problem nästan hela mitt liv och jag har fortfarande svårt att förstå att jag inte ska dö när attackerna sätter in.       Men jag lever ännu och ska så göra ett tag till. Lycka till ## Comment 24 Author: [Borttaget] Hejsan jag blir konstig i skallen känner mig först overklig, sen lite yrsel, sen kommer en varm känsla i magen som sprider sig i hela kroppen +svaghetskänsla, darrar eller skakar ibland, kräks ibland oxå, detta sitter i 10-60 min, efteråt blir jag trött och yrslig hela dagen samt rädd för att det ska komma tillbaka. jag tål inte minsta lilla stress tex, vara i butiker, få besök av mer än en person, då kommer det direkt :( riktigt jobbigt att få dessa attacker fast jag åter 10 mg cipralex.. någon som får panikångest trosts medicinering? eller som känner igen sig i mina ångest symtom? Jag känner sällan av hjärtat, ibland händer det, då hjärtklappning,  magen och yrseln är värst för mig. kämpa på!! ## Comment 25 Author: Casiopeia När jag var riktigt illa däran, under mina svåraste deppressioner för 6 år sedan ungefär så brukade jag få kraftiga attacker som jag kallade panikångest.  Det började med att jag drabbades av plötslig och extremt påtaglig känsla av skräck som helst förlamade mig,  hjärtat skenade iväg och jag fick känslan av att inte kunna andas- som resultat av det började jag hyperventliera. Kort därpå föll jag ihop, kunde inte kontrollera kroppen. Var så skräckslagen att jag bara skrek och slog vilt omkring mig, grät och slogs och ryckte i spasmer. Det pirrade och stack som nålar i hela kroppen, från hårbottnen, ansiktet till tårna som när en fot sommnar ungefär. Jag kippade efter andan, kändes som jag skulle kvävas och det svartande för ögonen. Första gången det hände trodde jag helt seriöst att en demon tagit över min kropp, för det var så det kändes- jag kunde inte kontrollera situationen alls utan kände mig fången i en skrikande, sprattlande kropp och extrem skräck. Det brukade gå över efter ett par minuter. Nu har jag tack och lov inte haft någon sådan panikatack på länge, men när jag läser om det ni kallar panikångest undrar jag om jag inte fortfarande har det. Denna "mildare" form av ångestatacker som jag brukar få när jag stressar och som går ut på att jag får hjärtklappning, tryck över bröstet, yrsel och svag i benen. Ibland blir jag illamående och börjar gråta. Det händer rätt ofta, men jag brukar kunna dölja det/hantera det någorlunda. har helt enkelt trott att det var en "normal" reaktion på stress. Är det panikångest också? Och vad var det då jag drabbades av innan? ## Comment 26 Author: Monica83 #24 Jag har slutat med medicineringen, men medan jag åt Citalopram så fick jag helt klart massor med ångestattacker. Hjälpte inte ens när jag tryckte i mig Atarax, så jag lät bli. När jag tog Atarax så blev jag bara sömnig men attacken gick inte över. Stressade upp mig för mycket tror jag. Jag har kommit fram till att det allra bästa för mig är KBT. Jag kom ingen vart alls med medicinering. Iofs kan ju det vara ett bra komplement för många, men jag tror inte det i mitt fall. Kram till er alla! ## Comment 27 Author: miuljo Citalopram har ju både insättings symtom och avvänjnings symtom... det tog mig två månader innan jag vant mig med dom tabletterna med svår ångest som biverkningar. samma sak när medicinen skulle sättas ut... angående problemet med ont i hjärtat... jag vet hur det känns, när jag fick min första riktiga ångestattack så hade jag ingen aning om vad det var som hände. kraftig yrsel, smärtor i bröstet.. jag trodde jag höll på o dö. jag sökte läkare, dom undersökte mig med ekg o hela köret och konstaterade att mitt hjärta var friskt! jag har fortfarande ångestatacker och äter medicin vid behov men det underlättar OTROLIGT mycket att VETA att man inte har ett alvarligt hjärtfel! går man runt o tror att man har det så får man ångest av bara det. så gå o kolla dig, lider du av ångest så beror säkert dina smärtor på det, och då ska du se att det kommer att kännas bättre när doktorn undersökt dig o det visat sig att det inte är nåt "alvarligare" atarax... är det en skämtmedisin?? är det nån som tycker att det verkligen hjäper? jag blir presis som Monica83, trött, men med fortsatt ångestattack. läkarna vill inte skriva ut mer sobril till mig då jag ätit ganska mycket sådan, men det har iallafall hjälp. kram på er alla ## Comment 28 Author: Bemydream Jag har inte panikångest (vad jag vet) Men äter citalopram mot deprission och atarax mot biverkningarna. Ska ta 1-2 tabletter atarax vid behov, men får ta iaf 3 för att märka nå. Blir då, som ovanstående har förklarat, mest dåsig. Någon mer som äter Citalopram mot deprission här? Jag tänkte på en sak, kan man få panikångest som biverkning av någon medecin, så som citalopram? Ibland känns d som om medecinen jag äter, inte hjälper ett skit. (Oftast när det är rörigt omkring mig, mkt att tänka på och struligt me ekonomin t.ex.) Retar då upp mig för saker som inte finns och minsta lilla "fel" blir jordens undergång. Blir tjurig och oftast e d min underbara, förstående pojkvänn som blir lidande. Det slutar ofta med att jag får som någon slags "attack" Börjar gråta och kan hålla på i flera minuter upp till säkert någon halvtimme. Bara grinar och grinar fast jag vet inte varför, mer än att allt känns skit och jag vill inte ens försöka må bra! Någon mer som det blir ungefär så, för? Som tur är händer inte detta allt för ofta! Skriver här för att det skulle kännas skönt att bara få kontakt med folk som för en gång skull, förstår vad man pratar om. ## Comment 29 Author: miuljo Jag förstår vad du pratar om. jag hade depprission och panikångest, (numer endast panikångest) citalopramen hjälpte mig när jag väl vant mig vid den. men under tiden som jag skulle vänja mig så mådde jag sju resor värre ett bra tag. jag vet ju inte hur länge du ätit den. men om det inte funkar så kan du ju snacka med din läkare, det finns ju en mängd andra tabletter och alla kanske inte passar alla. det är frustrerande att gråta o gråta utan att igentligen veta varför.. folk undrar varför man är ledsen o man kan inte svara på det.. ddet e svårt att övertyga nån okunnig person då att man faktiskt mår skit. du har tur som har en så fin kille. nu när jag tänker på det... jag är inte helt säker men jag tror att jag läste nånstans att hjärtkalappning kan vara en del av biverkningarna på citalopram... det står isåfall på förpackningen! det kanske är det du känner av då... jag tycker fortfarande att du ska prata med läkaren om hur du känner i hjärtat.. jag skulle tro att det har med din depprision att göra, men om det skulle vara nåt annat så kan dom ju lätt fixa det om det upptäks i tid. (men jag vet, jag är lika dan när det gäller läkarbesök) jag äter atarax just nu men jag tycker inte att den hjälper.. så det kanske är den som bör bytas i ditt fall oxå? när jag käkade citalopram så tog jag sobril mot biverkningar och vid behov. det funkade jättebra för mig. (föruton att första veckan så sov jag som en gris både dag o natt och var ganska svårväkt, men det gick över och jag fungerade helt som vanligt sen) ## Comment 30 Author: angelica75 Jag får ont och kramper. Det är precis som om det skulle vara någon som satte kniven i mig. Får svårt att andas för att det gör så ont. Måste ta tag i detta. Var till apoteket och tog blodtrycket det var något högre än vad jag brukar ha. Jag brukar ligga på 120/80 det som är normalt för min ålder. Men nu  låg det högre. ## Comment 31 Author: [Borttaget] Jag hade panikångest ett tag men har gått över tror jag fick den pga flera särskilda händelser dödsfall i familjen osv. Jag hade ofta hjärtklappning och kände likson att jag inte visste vart jag skulle ta vägen, och liksom förökte fly från ångesten genom att ibland fick jag en attack när jag låg i badkaret och då tänkte jag ofta att jag måste rusa därifrån men kom på att det är bättre att stanna och inte försöka fly därifråpn. Det känns mycket bättre efter det. Jag gick till BUp och pratade med en psykolog som tog reda på varför jag fick panikångest och det hjälpte mig. Jag tycker faktiskt att Bup hjälpte mig något kollossalt något som jag vet att många inte känner utan att det bli sämre av att gå dit. Men för mig blev det bättre och jag tror att om man pratar om saker och rör upp saker som har hänt istället för att begrava dom så känns det bättre sen. ## Comment 32 Author: Thyra4 Min första panikångestatack kom efter jag fått min dotter. Jag var 18 år och bodde hos svärföräldrarna. Allt var inte så bra, men attacken kom när jag stod i en kassakö. Trodde naturligtvis att jag skulle dö och visste inte vad det var. Sen vågade jag inte gå till affären mer. Sen kom ångestatackerna lite här och där och det inskränkte mitt liv till att inte kunna vara ensam hemma, inte gå i affären ensam, inte till läkare, tandläkare, köra bil. Totalt låst tillsammans med NÅGON som jag litade på. Men många i min omgivning visste inget, jag lärde mej att spela ett spel och "ljuga" för att slippa vara med i olika sammanhang. 1987 träffade jag min nuvarande make och han har funnits vid min sida hela tiden, alltid trott på mej och stöttat mej. Det tillsammans med medicin, har gjort att jag så sakteliga erövrar mer och mer av livet. Men jag har ännu mycket kvar, äter Sertralin(ersatt Zoloft) och slipper de värsta atackerna, men börjar jag tänka på att jag ev skall få ångest, så kommer den smygande, men inte så kraftig. Jag är 63 år nu så det har pågått några åt. DÅ 1965 visste ingen vad Panikångest var, så det var Valium och Librium som gällde, men som tur var, så blev jag inte hjälpt av dem, för då hade jag ju kanske blivit beroende som så många andra har blivit. Jag har hela överkroppen över vattenytan nu och ser ljust på framtiden. KRAM till Er alla ## Comment 33 Author: HannaM #32 Vad skönt att höra att du kommit upp halvvägs!