# panikattack Author: Rocktjejen Usch! fick en panikattack på konsum affären förut kändes stressen i kassa kön..måtte jag bara fixa detta tänkte jag..betala snabbt o snabbt ner med varorna i kassen o snabbt ur affären där emellan hade jag redan börjat att hyperventilera..första panik attacken på länge..fyy fabian..och som så många andra så tror man ju att det syns och att man beter sig knasigt... ## Comment 1 Author: catlins Ja samma hände mig idag fast på en vanlig sketen promenad med hundarna. Jag som klarat av så mycket "svårare" saker fick en jätteattack på kvällspromenaden och då hade jag ändå sällskap. Hade ca 50 meter kvar till bilen, då tog det stopp. Jag skakade och fick inte luft, gick till närmsta husvägg för att ha nåt att luta mig emot och kunna sätta mig på huk och försöka lugna ner mig själv. Det går ju inte att bara stå eller sätta sig när snön ligger i drivor. Min vän som jag gick med fick hämta min bil, sen släppte paniken när jag körde hemåt iaf. Får ni aldrig panikattacker när ni är ute och går eller känner att ni har lång väg kvar hem eller till närmsta "trygga" plats, även om ni är själva? O som du säger rocktjejen, man tror att alla glor på en och idag skulle det inte varit konstigt om de gjorde det när jag satt på huk i snön med en hund vid en garageport vid tiotiden på kvällen. Såg väl ut som jag skulle göra inbrott eller nåt, är ju inte normalt att sitta ner i det här vädret.. usch va arg ja blir på mig själv. ## Comment 2 Author: Mizzi Ja fy sjutton för köer, det är det värsta som finns med att handla när man har ångest. Sen brukar jag alltid ha sån jäkla otur att hamna bakom folk som ska krångla så förbaskat, och blockar upp sina varor i slomotion så man håller på att gå åt innan det blir ens egen tur. Bävar för den kommande julhandeln när man ska ut bland alla folk och handla julmaten hua hua säger jag bara, inget jag ser fram emot. ## Comment 3 Author: Chriztobal Jag hade panikångestattacker senaste gången för 2 år sen ungefär, men sedan dess har jag inte haft några som helst problem. Jag vet inte hur din situation ser ut. Olika metoder passar olika människor men tänkte kort dra vad som gjorde att mina attacker försvann. Det kanske viktigaste i mitt fall var att jag började acceptera skiten och försökte rida ut stormen. Jag tänkte ungefär "OK, ta mig då, gör mig galen, jag bryr mig inte" eller nästan lockade demonen genom att tänka "men kom igen då, få mig att flippa ur, gör mig galen, ge mig en psykos eller vad fan som helst" osv... Detta gjorde att jag efter ett tag inte var rädd när jag väl kände av de första tecknen på panik utan snarare fascinerad och liksom analyserade vad som hände med min kropp och mina tankar. Eftersom jag även hade problem med socialfobi och generaliserad ångest började jag också käka SSRI-mediciner, vilket hjälpte ytterligare. I övrigt så finns det tusen olika metoder eller vägar att gå för att få bukt med problemet. Ge inte upp, utan fortsätt att prova nya tekniker, se vad som funkar och vad som inte funkar, låt det ta sin tid. Men fortsätt hela tiden att hitta dom där gyllene knepen och jag är övertygad om att du kommer fixa det! MVH Chris ## Comment 4 Author: catlins #3 Såna berättelser som dina behövs verkligen så man har ett ljus, ett mål att se framåt emot. Att ingenting (nästan) är omöjligt. Jag har kommit en jädrans bit på vägen men har nog minst lika långt kvar. Tack för din story, även om den inte var riktad till mig:) ## Comment 5 Author: Rocktjejen Catlins: jag förstår precis vad du pratar om jag brukar inte vilja gå alltför långt bort med min hund när jag känner av en dag att jag har ångest..nu fick du visserligen en panik attack under promenaden,men det är ju så också att i hemmet känner man ju sig som tryggast och allt som bär hemåt är tryggt och panikattacken kan släppa lite bara man vet att man är på väg hem.. Mizzi:Jag säger som du,jag bävar också för jul handeln för jag är alltid ute i sista min.men jag får nog förebygga mig med någon lugnande tablett om jag ska fixa detta.. Chriztobal: det låter härligt att du fixade det med det din panikångest.![Glad](../tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad")Tyvärr är den metoden ingenting för mig Varma kramar Eva ## Comment 6 Author: ladonna Jag känner igen mig, fast min ångest bottnar i att jag verkligen har svårt att andas och då får ångest för att jag har svårt att andas--ja ni förstår nog. Jag vill helst bara vara hemma hela tiden. Bara sitta framför datorn eller ligga på soffan och glo på tv. Det ända som jag vill göra är att gå till läkare för då känner jag att jag försöker reda ut vad fasen mina problem beror på (har fått två olika svar från läkare).....jag har nog lite ångest hela tiden....det är fruktansvärt. Hade någon ångestattack nu på kvällen....jag låg en stund och grät på golvet....bara för att ena barnet inte ville sova i sin säng...slog mig själv i ansiktet och sa för mig själv att jag "måste lämna min familj, jag orkar inte mer"...ocn nu är jag ledsen för att jag gjorde så. Vilket vrak jag är.