# Trött Author: KastKatt Jag har bara läst på detta forumet innan och aldrig skrivit. Men men, någon gång ska vara den första. Vet itne avd jag ska göra riktigt. Jag mår sämre och sämre igen. Jag hade kommit in i en bra period då jag mådde iaf helt okey den mesta tiden. Men nu går det neråt igen. Börjat få riktigt svårt att sova igen, har mardrömmar och trycker ner mig själv. Någonstans är jag medveten om att jag gör det. Men. Endå inte. Ser mig själv som realist istället. Allt går åt helvete hela tiden, det har det alltid gjort. Men. Jag börjar bli så evinerligt trött. Inom mig. Nu är det ansrtängande att ens leva. Skäms över min dåliga självkänsla, jag är medveten om att jag kanske trycker ner mig själv än nödvändigt, men vad ska man göra? Så rädd att göra fel, att ha sönder något eller tappa något. eller ramla. Har blivit rädd för en massa saker. Vill inte ha det så här men psykologer och sånt är inget för mig. Vill bara spy ner hela samhället. Hela världen. Allt allt allt. Hur hjälper man sig själv ur en svaka? Om någon har ett tips, så snälla ge mig det. Vill mest av allt bara veta vad det är för fel... Hoppas jag inte tog up allt för mycket utav eran tid. ## Comment 1 Author: Aviendha Jag känner igen mig. Jag ser mig också som realist när jag påpekar ex brister hos mig själv, men enligt killen och psykolog jag hade förr så är det en form av sänkning av mig själv. Att själv komma ur en svacka kan vara svårt, det beror ju helt på hur djup den är och vad som gjort att man hamnat där. Det man kan göra själv är kanske att försöka klura ut varför man är där? Kanske att försöka ägna tid åt roliga saker och träna sig på att typ säga tre bra saker om sig själv. Vad vet jag, jag har inte lyckats ;) Har även själv  tyckt att psykologer inte är något för mig, men med närmare 200 timmar samtalsterapi i ryggen så känns det ändå som att det någonstans hjälpte. De är inte alltid där för att säga vad som är rätt och fel, jag upplevde det mer som ett bollplank som kunde hjälpa mig reflektera över saker jag inte skulle ha kommit på själv. ## Comment 2 Author: KastKatt Det känns tryggt att veta att det finns någon som känner som jag. Jo jag har fått höra det en del så vet nog på något sett att de har rätt.. men ja, realist :P Jo precis, det stämmer, vet inet ännu. Igår mådde jag fruktansvärt och det blev bara värre och värre ju längre natten skred. Men idag har jag haft en ganska bra dag. Får väl se.. Okey..  Jo men.. Vet itne.. Vågar inte... ## Comment 3 Author: sjuksyrra Blir ledsen och faktiskt lite rädd när du beskriver hur du mår och att du är på väg neråt igen, måste försöka stoppa det innan du har gått för långt ner. Jag har också oerhört svårt för att öppna mig och prata om känslor osv och självkänslan är på många områden helt o bott. I våras gick det så långt att jag försökte ta mitt liv, när jag inte lyckades så var det som att ngt ändrades inom mig och jag bestämde mig för att kämpa. Det är bara att inse att man klarar inte detta själv, man behöver proffesionell hjälp, hur svårt det än är att tillåta sig att ta emot den. Jag går hos en kurator och har gjort så sen i feb. I början satt jag mest bara av tiden men trots detta så hjälpte det mig att få prata med ngn utomstående. Nu har vi börjat jobba med kognitiv beteende terapi och det hjälper mig verkligen.Vi jobbar mkt med min självkänsla och det är bra. Så snälla gör ett försök att gå till en psykolog eller liknande, tänk på att de är professionella och vana att bemöta en massa olika typer av människor. Du skriver inte om du äter ngn medicin men kanske är detta också en nödvändighet, är inte en förespråkare av läkemedel egentligen och hatar att ta dem. Men som så mkt annat här i livet är det inte allt som är bra för en som är roligt. Medicinen kan vara det du behöver för att ta dig upp över kanten och orka prata... Ta hand om dig ! ## Comment 4 Author: KastKatt Självmord har varit i mina tankar men eftersom tre av mina vänenr begått det så vet jag hur mycket andra skadas av det så jag skulle aldrig kunna gör det. Det är många som förklarat att kuratorer (eller vad det nu heter) har hjälpt dem och jag funderar faktiskt på att gå till en. Har en i skolan som jag komemr ganska bra överens med. och vi har pratat en del och vi kom överens på många punkter. Bland annat att man kanske inte ska rota i alla saker som ligger i ens förflutna. Ska nog gå dit någon dag. Nej jag har också funderat på det. Jag är lite hypkondrisk och läser en hel del om både psykiska och fysiska sjukdommar. Och de jag kännt igen läskigt mycket i det är borderline. Min mor har borderline och sagt att hon misstänker att jag också kan ha det. Vill bara veta vad "felet" är så man kan göra något åt det. tack så mycket. Ta hand om dig också! ## Comment 5 Author: Aviendha Ja, ta modet till dig att gå dit, det kan löna sig. Om inte annat kanske kuratorn kan tipsa dig vidare om det behövs. Kanske behöver du en ordentlig utredning för att få en korrekt diagnos, vilket säkert kan underlätta i många avseenden. Hur det än blir så hoppas jag att det på sikt kommer ordna sig för dig. Ta hand om dig och försök hitta kraften till att söka hjälp. ## Comment 6 Author: KastKatt Tack. För alla svar. Det är era svar som har "puschat" mig lite så jag ska försöka ta mig till kuratorn efter jul. Börjar med kurator och ser vad det leder. Tack, hoppas du får välgång och lycka :) Ta hand om dig!