# Jaassåå? det var där "felet" låg
Author: bennan

Jag är en ung 21-årig tjej som just äntligen kommit på vad som är fel med mig, i hela mitt liv har jag mått dåligt av och till. Jag har egentligen aldrig reflekterat över själva känslan elller tillståndet, för i saningens namn är det ett tillstånd.

DET har mest tagit sig i uttryck genom tankar - jag är en dålig människa, vad har jag gjort fel, vad har jag inte gjort tillräckligt bra, jag är fet, jag är ful, jag skriver fel etc..med andra ord har jag fäst tillståndet på föremål runktomkring eller i det förflutna eller i framtiden och ältat, analyserat, kritiserat, straffat, satt upp regler, undvikit, hatat, varit arg. Men sedan har det försvunnit, också har jag funderat över mitt irrationella beteende hittat något lämpligt svar och sedan gått vidare. Sedan har det kommit igen också har jag reagerat på samma sätt, massor av analyserande, skam, hat etc.

Blivit bindgalen, gjort en massa saker jag bara måste, drivit på mig själv som ett djur, kört mig själv in i väggen tusen gånger för att försöka fly från något eller komma fram till något, få det att försvinna. Egentligen vet jag inte vad jag håller på med för det är inte logiskt och passar inte in med den jag vill vara och mina värderingar men jag bara måste. Jag har planerat dagar i sträck för att jag vet att när DET kommer så har jag ingen vilja, jag kan inte känna, jag kan inte känna trötthet, inte lust inte vilja - Inte ens en miljon skulle kunna röra mig.

Andra dagar har jag varit så trött, så trött, vill sjunka ner under jorden, passiv, diffus och avstängd, har ingen smärtgräns (provade häromdagen att nypa mig själv ashårt, men kände ingenting så himla äckligt; gjorde om det senare under dagen när DET försvunnit och då kan jag säga att det verkligen kändes) jag skulle inet gå framåt om jag inte hade i huvudet att _När, den dagen jag mår helt bra vill jag ha ett liv, något att vara stolt över. Jag vill kunna kolla tillbaka och änka, det var bra att du gjorde det_ den dagen,

Eller så har jag sysselsatt mig med en tusentals praktiska saker som städa kan man göra, det måste man ju ändå göra någon dag, då slipper jag göra det när jag mår bra.

Och nu är jag här idag, samma problem och bara skriver detta i hopp om att någon känner igen sig, någon som kan få mig att tro på det, tro att det är ett problem och att det finns, för det är en sådan diffus känsla att jag inte tagit den på allvar förrän nu.

\- hell no jag trodde alla kände så