# hur långt Author: svava hur långt ska man sträcka sig för att andra ska få som dom vill? Ska man behöva utplåna sig själv, för att inte såra en annan. Jag är så trött ## Comment 1 Author: Tosan Det där känner jag igen.. Plus att det känns som de äger en och man inte har en egen vilja, den är inget värd.. Det är ju tyvärr så att man alltid har någon i sin närmaste krets som man tycker kräver för mycket av en. För min del började det med en väldigt viljestark mor och efter det så fortsatte det.. Sökte mig till "starka" personligheter eftersom jag inte visste annat. Och eftersom man inte vill såra, eller bara inte förstår varför man blir så påhoppad av denna person/detta fenomen, så böjer man rygg.Böjde rygg i många år. Hade tillslut ingen egen identitet. Följde bara de andras viljor och krav på hur jag skulle vara/bete mig. Det slutade med att jag inte gjorde något om ingen sa åt mig eftersom jag var rädd att de skulle bli arga på mig om jag tog egna initiativ. Blev rädd för allt o alla, t.o.m mig själv. Ångesten tog över.. Vaknade en morgon av att jag inte visste vem jag var, vem min dåvarande sambo var.. Totalt borta. Enligt psyk så gick jag i väggen av alla krav jag satt på mig själv..?! Är nu på väg tillbaka, efter 8 års tragglande med mig själv. Har förstått att man bara är/bör vara bästis med sig själv. Så för Dig, svava, önskar jag att det inte går så långt! Du bör absolut inte utplåna Dig själv för att behaga andra! Retar sig folk på Dig, så är det De som har problem! Inte Du! ## Comment 2 Author: Allamej Jag har alltid satt alla andra framför mig själv... Aldrig har jag stått högst på listan. Hur jag klarar mig beror till stor del på vad det är för sorts människor jag omger mig med. Är det människor som är som jag så klarar vi oss bra, vi tar hand om varandra men minsta lilla svängning så går det fel. Levde med en man som i början verkade vara en som jag men visade sig vara en fullständigt själsvampyr... han sög livet ur mig, varenda gång jag försökte få till en förändring så fick jag långa utläggningar som gjorde att jag var knappt levnadsduglig... allt skulle cirkulera runt honom. Allt jag gjorde var fel men jag skulle ändå fixa allt för honom och om jag inte hela tiden jobbade arslet av mig för att fixa mat/karriär/hem vilket som så var jag en dålig människa som inte brydde mig om honom i huvudtaget. 5 år... Sen brast det för mig... Jag förklarade att antingen så avbröt vi detta förhållande nu eller så kommer dagen då jag antingen tar livet av mig eller honom att vara snabbt ankommande... Han blev inte glad för det heller... Han hade planerat att jag skulle ta hand om honom, köpa hans mat, se på hans program, tvätta hans kläder, vara tyst när han målade, alltid låta datorn vara till förfogande för honom, passa upp på honom om det så var ett glas vatten eller en kopp kaffe... Jag tror ta mig fan att han hade glömt hur man går 5 meter in i köket och hämtar vatten/kaffe själv... och hur man säger tack... Aldrig uppskattad, alltid nedtryckt och jag skulle dessutom vara glad att jag hade honom... att jag aldrig skulle träffa någon som honom igen... Tack och lov för det... Jag lever som singel idag... jag vill inte att en man rör vid mig.. får tokpanik om dom gör det... Jag tar hand om dom som ger mig kärlek och uppskattning. Min syster, mina katter och mina råttor... Att hela tiden försöka vara folk till lags som inte har vett nog att uppskatta det... Gör det inte... Lämna situationen. Gå bara därifrån. Det är jobbigt i början och man tror hela tiden att man måste fortsätta ta hand om... gå cold turkey... svårt men gör det... ta bara hand om dom som ger något tillbaka... Man överlever inte annars. Kramar till dig. ## Comment 3 Author: Ylva-Li Här är en till som alltid sätter andra före mig själv. Dock har jag ju en toppenman som sätter mig först istället. Sa jag antar att det jämnar ut sig. ;) \*stooora kramar\* ## Comment 4 Author: svava ja tosan, det är lite försent för att inte bli det, jag utplånades när jag var 8 och det blev värre när jag i unga år gifte mig med en tyrann. jag har legat inne i många omgångar, en gång i ett år i sträck, så det är inte att just det är nytt för mig, men jag har bara levt 3 år utanför min bur, och vet inte hur jag själv ska leva. eller änns om jag vågar göra det. Jag har ju tur som har en mycket tolerant sambo som älskar mig, trots mina konstiga beteenden :) Men tack för råd och vänskap svava ## Comment 5 Author: Tosan Önskar av Hela mitt hjärta att Du blir stark nog att klara Dig utanför buren i resten av Ditt liv! \*KRAMAR I MASS\* ## Comment 6 Author: Robina #2: Din förra man låter i mina öron som en psykopat/sociopat av något slag, särskilt de du beskriver om "själsvampyr". Om det är fallet är han själsligt handikappad och äger inte den egenskap som är det vi starkast förknippar med mänsklighet -empati. Jag vet inte om det hjälper dig att komma över din skräck för män, men det kan vara en tröst att veta att ingen kan vinna mot en psykopat och du gjorde det enda rätta som bröt med honom till slut, trots att det kan vara det svåraste som finns. Jag är inte alls insatt i detta ämne och kanske upprör jag bara folk genom att ta upp det... ## Comment 7 Author: [Borttaget] #2 Hahahaha. Ursäkta att jag skrattar. Jag känner bara igen typen av man. Det går inte att leva ihop med en sån;) Du gjorde helt rätt att separera. det är dem som blir alfahanar;) En alfahane behövs inte längre. Dem behövdes bara förr innan våran sociala utveckling. Synd bara att dem inte inser att dem är dumma. Dem tror istället att dem är smarta med sinna långa upplägg;) Eumm.... Jag ..... Jag är en så kallad menad till att bli alfahane;P  Tur bara att jag blev knäckt i rätt tid. Tur att jag ser objektivt på mig själv ibland. Det är inte lätt för dem som är sånna människor. Det spelar inte så stor roll vad andra gör. Är det inte min ide så är den inte bra och jag kan dessutom bevisa det genom en lång uppläggning. Jag har blivit av med många vänner genom att vara så jävla domenant. Ingen tycker om en sån människa jag i grunden är. Jag är fortfarande ett djur. Till och med andra med samma personlighet hatar det.    Det är det som jag (och många andra med samma problem) jobbar med dagligen. Jag säger inte att det bara är män som funkar så här. Det finns många kvinnor med. Men det är nog vanligast med män. Nej, ush! Jag tänker bara på hur många jag sårat genom att vara denna intligenta idiot som alltid har svar på allt. På alla som hatar mig nu. På alla som legat hemma och gråtit på grund av att jag inte kunde släppa att jag skulle ha rätt:/ ## Comment 8 Author: Ylva-Li Här tycker vi iaf om dig Veyla. :) \*kramar på\* ## Comment 9 Author: Tosan Veyla.. Vi gillar Dig skarpt! =) ## Comment 10 Author: [Borttaget] Tack tjejer! Jag har ju bättrat mig nu. Jag var värre för något år sen. Men har fortfarande långt att gå. Jag gillar er med. Ni är helt underbara<3 ## Comment 11 Author: Ylva-Li Tsk, vi vet. ;) Skämt å sido. Här är det så lätt att tycka om varandra, för vi har alla våra stora ryggsäckar att bära på, vilket jag tror gör oss mer ödmjuka för andra med problem. ## Comment 12 Author: [Borttaget] mm indeed Ylva-Li ## Comment 13 Author: svava robina. ja det förunderliga är att jag lever. När jag ser tillbaka på mitt liv är det så svårt att våga lita på att någon kan tycka om **mig**. Jag som inte kan något eller inte är kapabel att lära mig något. Det finns inte ord som kan beskriva hur känslan är inne i buren, men inte heller hur det är utanför, det är så otäck och världen är så stor även min lilla snutt gata är enorm. Men jag tar ett steg (mycket mycket litet) i taget och hoppas att jag kan komma över det mesta han gjorde. Men det ligger djupt. tack för att du svarade mig i detta .. Veyla. jag gillar dig massor, du skriver rakt och bra. Det bästa med att du **varit** en skit är att du kan bara bli bättre nu. Kram svava ## Comment 14 Author: Ylva-Li \*Tar ett tag om Svava\* Vi går ett mini-steg framåt tillsammans. :) ## Comment 15 Author: Citronmeliss Svava! Visst kan du massor även om det inte är att yrkesarbeta eller klara av att vistas bland andra människor hur som helst... Du kan mycket om människan och har en underbar förståelse för de känsliga individer som inte många andra kan förstå eller vill bry sig om! Du är dessutom rak utan massa "krusiduller" utan att för den sakens skull någonsin verka elak! Du duger som du är ska du veta, du duger mycket mer än de flesta andra, tycker jag! ![](../ShowFile.aspx?BinaryId=8c15a4e4-e31d-4f52-a364-8afa9a10198a&Filename=Good%20egg.gif) Stor kram till dig från mig! ## Comment 16 Author: svava tänk att du kan få mig att både gråta och le på samma gång Citronmellis. tack för den fina bilden. jag ska skriva ut den och sätta i en ram, som påminnelse. ## Comment 17 Author: lightseeker svava #4, vad var det som hände dig när du var 8 år? du kan pm:a mig priv. om du inte vill svara på det här. ## Comment 18 Author: [Borttaget] #13 ![Skrattande](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-laughing.gif) mhm. Jag har aldrig fått så mycket komplimanger som på ifokus. Jag älskar er!<3 Hur mår du idag då svava? Bättre, sämmre, lika? Hoppas att du kan njuta av solen (är det iaf här);)