# OT. Ny här! Vad gör du när deprissionen gör sig på Author: [Borttaget] _Hej allesammans!_ _Jag heter Jocke och gick med på denna sajt idag._ _Lustigt att jag hittade hit just idag. För just idag så erkände jag både för mig själv, för min flickvän å mina föräldrar att jag börjar märka av mina depressionssymtom igen. Jag har en lång väg tillbaka haft depsressioner i mitt liv och har varit inlagd på psyk för detta. Har genomgått massa olika mediciner och behandlingar. -2007 var mitt livs mest helvetiskaste år. Men efter massa prövningar och behandlingar så tog jag mej ur en mkt mkt djup deprsession. Men nu börjar jag då återigen känna av symtomen. Har dock förvarnat alla runt mig att det börjar kännas av. Vilket är första gången som jag har bett om hjälp. Förr i mitt liv har jag alltid spelat spel å kört med masker för att dölja deppigheten. Men denna gång så vågar jag be om hjälp. Mkt i förhoppning att inte rasa så totalt utan att kanske få hjälp i tid._ _Hur har DU gjort för att klara och överleva??_ _Skriv gärna och berätta!_ _Kram till er alla!_ ## Comment 1 Author: Tosan Länge, länge gick jag och spelade ett spel. Kände mig falsk, men vad annat göra? Kunde ju inte svika. Jag var ju den som var starkast, gladast, spralligast, clownen, partypinglan, psykologen, mamman, mm. När jag väl tog av mig masken kände jag hur allt blev kallt. Motvind i Sibirien! De jag trodde var mina vänner, vände mig ryggen. Min släkt, ja.. Bror min misstror mig än idag. De är bara arga för att jag förstör mitt liv med att leva som en psyksjuk, även om jag nu är det..  Sökte mig till psyk. Den dagen jag bara inte orkade ensam längre.. Och det har faktiskt hjälpt, lite. Är uppe och går, trots allt. Tycker det är modigt av Dig att tala om att Du inte mår bra. Och jag är så glad för Din skull att Du har nära och kära som verkligen bryr sig! \*Kramar i mass\* ## Comment 2 Author: Ylva-Li Hej och välkommen hit. :) Du har tagit ett stort och viktigt steg i ditt liv när du erkänner för dig själv (vilket faktiskt nästan är det svaraste) och för andra att du börjar ma daligt igen. Och även om jag är ledsen att du mar daligt igen, sa är jag glad att du tagit det steget. Jag tror att du har stor chans att komma lindrigare undan den här gangen. :) För du har tid att ta tag i din sjukdom nu, innan det börjar bli försent. Jag är tyvärr av den sorten som sätter upp masker och latsas som allt är toppen, medan jag själv rasar ihop bakom. Men.. under den senaste tiden sa har jag börjat bli bättre pa att erkänna och t.om säga ifran. Att nej idag orkar jag inte röra mig bland folk. Och jag vagar fa hjälp. \*Stor kram tillbaka\* ## Comment 3 Author: svava Välkommen, va bra att du hittade hit, allt har en mening , har jag hört hehe. Jag smyger undan, kan inte umgås eller prata i telefonen. kommer det någon hit, till min sambo, finns jag i sovrummet och gör något, jag blir alltså mycket osynlig. Ibland säger sambon att jag är som ett spöke, ser han mig är jag lite genomskinlig i kanterna :) Men han är en underbar man och vän,så jag har tur. Dessutom har jag alla mina underbara vänner här inne. hoppas du orkar fortsätta skriva kram svava ## Comment 4 Author: Rocktjejen Hej Spiriteye! kul o ha dig här..fast jag önskar att det vore under bättre förutsättningar..Tråkigt att du känner av din depression igen![Gråter](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-cry.gif) Hur går det ihop med det andliga förresten? förlåt min fråga..men då jag själv har depression,panikångest.m.m så stagnerar min andlighet tycker jag.. \*stor kram på dig\* Tycker som dom andra att du är modig som har berättat för dina nära o kära ## Comment 5 Author: Karmatarerskanise Jag har alltid spelat och använt mig av en mask. ## Comment 6 Author: Citronmeliss Välkommen hit, Jocke! ![Glad](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-smile.gif)  Starkt av dig att berätta för alla omkring dig, inklusive oss och att förvarna dina närmaste att det är på gång så de kan hjälpa dig, mycket förnuftigt! _Nu_, eller de senaste 5 åren efter att jag fick min bipolära diagnos kontaktar jag alltid psykiatrin när jag börjar bli låg! Men, förr under många år satte jag antingen upp en mask eller smög mig undan. Det var lite olika beroende på hur dåligt jag mådde. När det var allt för illa kunde jag inte förställa mig utan då var jag "osynlig" och drog mig undan all kontakt.. (där befinner jag väl mig fortfarande lite grann, tyvärr..) Jag gick iof till läkare och fick medicin, men utåt visade jag aldrig hur dåligt jag mådde, men det gör jag som sagt nu och det är skönt! Inget mera på låtsas, nej! Kram/Citronmeliss! ## Comment 7 Author: [Borttaget] Hej! Det var enormt svårt att välga då jag har gjort lite av varge. Att smyga undan har jag valt ibland. Just nu spelar jag mest en extremt glad rolig kille med en bred stor humor. Det kan tyvär spelas över ibland men jag känner mig iaf lite glad undertiden. Detta var det ända som funka för mig och hoppas att det ska funka länge till. Men jag behöver få vara mig själöv också ibland. Det försöker jag att vara här ute;) ## Comment 8 Author: siberlina träna   är  mycket  bra ## Comment 9 Author: paronskrutten Vällommen, Spiriteye. Nästa gång du gör en undersökning vill jag att det finns ett "annat" som alternativ, tack på förhand! ## Comment 10 Author: Tosan Jag brukar rycka med mig Jycken på en promenad. En riktigt lång en! Det känns skönt att kunna röra på sig trots att allt inombords känns förlamat och stelt. Jag brukar säga att jag blåser ur en massa damm när jag går i skog o mark med min stackars hund. ;) Hon älskar att springa omkring och nosa så det skadar ju inte henne heller. Sen när vi kommer hem igen så är vi båda så trötta att vi tar en lång middagslur.. Om det nu inte blev en senare promenad, förstås. Märkt att de tankar jag mest snöat in mig på blir lättare att hantera när man är ute och ser helheten, världen runt ikring oss. Åkrar och skog, visserligen men ändock större än "bara lilla jag". Kanske också att det sätter igång något slags kemiskt reningsverk i kroppen, motion..? Har hört att en del vårdcentraler och andra vårdinrättningar infört motion på recept. Ingen dum idé, men det fungerar ju bara på dem som Kan! Hade jag inte haft Jycken.. Jadu. Då hade jag inte gått utanför dörren! Hade suttit och grubblat tills det börjat växa mossa på mig.. =) ## Comment 11 Author: thommyj Hej spiriteye!!! Jag smyger mej undan,tycker om att vara för mej själv...... ## Comment 12 Author: svava Det är tur du tommyj, att man tål sig själv. Jag är så mycket själv. så om jag inte hade klarat av att umgås med mig själv, vet jag inte vad som hade hänt. :) kram ## Comment 13 Author: lightseeker jag insåg aldrig att jag hade ett livsmönster där jag spelade spel, med mina egna åsikter och känslor. Jag har heller inte haft förmågan att be om hjälp, det fanns ju aldrig någon där förut, när jag behövde hjälp och ingen i min närhet reagerade heller på de signaler och rop på hjälp, som jag skickade ut. Men jag har tränat mig, så senast som jag mådde dåligt (nov-07), så fick jag utmattnings-deprission och sökte omedelbart hjälp, från alla upptänkliga håll. Den stora skillnaden denna gången, är att nu tror jag på att folk kan se att jag inte ljuger och att jag har samma rättigheter som alla andra medborgare. Förut trodde jag att mitt värde var mindre. OCH att jag har lärt mig att sätta ord på min känslor, samt äntligen, genom mycken träning, har fått tillgång till MIN historia, då är det mycket lättare att förklara hur saker och ting hänger ihop, både för mig och den som jag söker hjälp hos. ## Comment 14 Author: Hayley hmm jag har alltid levt efter mottot "ensam är stark", har gått igenom oändligt många psykologer och terapefter, BUP och psyk. Men i år gjorde jag något annorlunda. Jag har kämpat ett tag med en lång deprition samt ett kontrollbehov som heter duga..När det blev som värst (januari/februari) i år så kände jag att jag inte klarade av mig själv längre. så jag sökte hjälp hos en nära kompis till mig som arbetar med bla missbrukare med dubbeldiagnoser, denne hjälpte mig att få en terapeft och jag får nu kognigtiv behandling. Detta var något som var så otroligt svårt för mig, för om jag sökte hjälp så visste jag att jag skulle bli bättre men samtidigt så visste jag att om man söker hjälp så visar man inte att man är stark och är man inte stark så faller allt. Jag kan rekomendera att söka hjälp, du känner dig bäst själv och känner du att du är påväg in i en deprition så är det bättre att försöka stoppa den nu än när den är som värst. Prata med människorna runtomnkring dig iditt liv, de som står dig närmast! Dom kan hjälpa dig mer än du tror. Ensam är inte alltid starkast eller bäst, ibland och ganska ofta så behöver man ha flera med sig för att kunna bli bättre. (även om det tar emot att behöva be om hjälp) istället för att låsa in dig själv så försök att få någon att prata med iaf, bara en sådan sak kan göra under =) hoppas allt löser sig för dig! sänder en liten cyberkram till dig och din familj =)