# När är man tillräckligt frisk för att jobba? Author: Ceciliaolucifer När är man tillräckligt frisk för att jobba? Jag sitter här med en sjukskrivning i ryggen som sträcker sig 3 år tillbaka i tiden. Och idag känner jag att jag har bra dagar då jag inte behöver må dåligt. Men ångest har jag hela tiden, bara mer eller mindre. Men det gäller att kunna bemästra den och jag har blivit mkt bättre på den fronten. MEN, när är man redo för att börja jobba igen? Okej att jag börjar kunna leva ett "normalt" liv dvs jag håller min hygien, jag orkar handla, jag går upp och jag inser att jag måste äta, och gör det. Små uppgifter kan jag klara själv. Men betyder det att jag är redo för att jobba bara för att jag precis smått börja komma in i en vardag igen? känns som att bara man säger att man mår lite bättre så börjar man prata om jobb. Jag är redo för en liten "vardag" men inte för ett liv fullt av förplikstelser och måsten. Är det ngn som förstår hur jag tänker och har varit där själv? ## Comment 1 Author: HannaM Jag skulle föreslåå arbetsträning? det vill säga långsam långsam återgång till arbete untan större krav. Kanske ett par timmar två tre dagar i veckan eller så. Jag har provat det en gång men klarade det inte då det var för tidigt. Håller med dig om att så fort man eventuellt känner sig lite bättre så kommer dom hoppande med jobb vilket bara blir stressande. ## Comment 2 Author: svava Jag förstår dig fullt ut. Jag blev lite ledsen när jag läste ditt inlägg idag, för det är så jag är, det är inte alltid jag orkar med det simplaste sakerna i vardagen. Jag har iof, permanent sjukersättning, men det hjälps inte. Nu kommer sommaren med en himla massa måsten. folk ser att jag är blek och tjatar, "gå ut i solen det mår du bara bra av" och det vet jag att jag gör, men jag klarar inte det steget. jag skulle så gärna vilja vara "vanlig" jobba, gå på kurser, ha vänner irl. osv, men det funkar inte så. Jag hoppas att du tar det varligt, för det finns ingen som tackar dig för att du går ut för tidigt, och kanske förstör det lilla du orkar. kramkram//svava ## Comment 3 Author: Ylva-Li Hu vad jag känner igen mig. Jag är livrädd för den dagen jag får ett jobb, men samtidigt vill jag ha ett. Jag är livrädd för att falla tillbaka, inte orka, få panik igen och förstöra min chans. Vänner är så svårt att få, speciellt för oss som mår dåligt. Jag har några få sen min barndom vilket jag är oerhört tacksam för. Men nu finns de i Sverige, och jag finns här.. i Tyskland. ## Comment 4 Author: Ceciliaolucifer Jag har under dessa 3 år försökt att börja jobba igen vid 2 tillfällen men jag känner mig otroligt bromsad av min arbetsplats. Människorna som jobbar där får mig bara att må dåligt och det är ett passerat kapitel i min bok. Insåg jag idag. Jag kommer aldrig att kunna ta mig tillbaka om jag ska tillbaka till den arbetsplatsen. Vad spelar ett chefsjobb med duktigt betalt för roll om jag mår så dåligt att jag inte kan ta mig dit? Första gången jag ville arbetsträna så sprack det på en gång ( 2 år sedan). Jag hade varit sjukskriven i några månader och blev utkastad på heltid direkt, det funkade inte. Det tog månader innan jag återhämtade mig. I vintras ville jag på eget bevåg arbetsträna då jag kände mig bättre vid tillfället. Jag ville inte vakna på morgonen och känna att allt var värdelöst. Så jag tog beslutet att börja arbetsträna men det fick mig bara att må dåligt, jag kämpade på med "bara" 3 tim en gång i veckan under 3 månader. Sen sa försäkringskassan att jag skulle ut och jobba 25% under en månad och sedan öka. Men vad dem inte förstod var att min värld hemma inte funkade när jag arbetstränade. Vad spelade det för roll att jag inte orkade äta? eller tvätta? eller städa? eller ta hand om mig själv? när jag kunde jobba! Jag var fantastisk som ville arbetsträna! Sen när mina 3 månader tog slut, så föll jag pladask, inte kunde jag börja arbeta 25% så nu sitter jag igen med full sjukskrivning. Det är ett stort bakslag men nu vet jag att jag behöver en annan arbetsplats, ngt nytt. Men inte nu, inte imorgon, men snart! jag försöker att förklara för min psykolog att mitt mål är inte att gå ut och jobba för varje pris. Jag tänker inte sälja min själ. Inte igen! Men jag vill inte forcera men det verkar inte finnas ngt mellanting på Psykiatrin? Man är lite sjuk - blir lite bättre- då ska man ut och jobba på en gång! Men när får man återhämta sig? Tack för att ni delar med er! ## Comment 5 Author: HannaM Det finns så kallade arbetscentrum och träfflokaler.. kanske kan vara något att prova?? Arbetscentrum har jag inte provat än men träfflokal. Där hade jag en bestämd tid och en bestämd aktivitet som jag skulle göra varje vecka. Varje måndag skulle jag hjälpa till att laga maten som kunde köpas av andra besökare vid lunchtid.. Då har man en tid att passa, en aktivitet att utföra, personalen som jobbar där är utbildade för att möta människor som har psykiska problem på ett eller annat sätt. Kanske kan var anågot att höra sig för om? En aktivitet som är "mindre" än ett jobb och som inte är på din gamla arbetsplats men som ändå är något så man får ta sig hemifrån. ## Comment 6 Author: Tosan Usch, Vad jag håller med er alla! :) Men enligt FK är jag frisk nog.. Så jag blev "utkickad".. Hur ska detta gå??? jag som har svårt att ta kontakt med folk.. Fick ett tips om att det finns personliga Ombud, som sköter kontakter med myndigheterna åt Dig, men ska ju ta kontakt med dem, utredas av dem och sen hålla kontakt med dem.. Ibland önskar jag att jag bodde nånstans långt, långt borta från all ära och redlighet och bara fick sköta mig själv..! PANIK ## Comment 7 Author: [Borttaget] Tosan lugna ner dig bara. Det löser sig;) Jag känner som du om att bå i en annan värld just nu. Jag känner fler som känner lika dant. Vi kanske skulle spara ihop till en rymdraket och bosätta oss på en annan planet;P Nej, men alvarligt talat så kommer det att lösa sig. Jag tyucker heller inte om att prata med nya människor. Jag är livrädd att jag ska bli deprimerad av det och har både ångest innan och efter. Men folk som arbetar med sånt brukar veta vad som gäller. Du behöver inte säga något speciellt. Om han undrar något så svarar du bara. Han kommer att fråga så lugna dig bara;) ## Comment 8 Author: Tosan Tack #7. Varför inte, istället för en raket, en alldeles egen ö? Har gått laget runt snart, känns det som, inom hela detta h\*e till psykmyndighet. men inte dit jag vill/vet jag skulle få adekvat hjälp.. KBT på g, till hösten, men tills dess ska det sökas jobb..! niiice \*ironi\* men det är klart som Du skriver att de är proffs, så jag får väl ge mig själv en chans. Glad Sommar, på er alla. ## Comment 9 Author: Tosan Jag ska iaf försöka.. :) ## Comment 10 Author: svava Jag blev en gång tillsagd att flytta till månen om jag var så rädd för folk. JA tack skrev jag, betala min resa så är du av med mig.. hehe Inte fick jag nån resa inte.. ## Comment 11 Author: Robina Usch, jag förstår verkligen problemet även om jag inte varit i exakt den situationen själv. Jag tycker det verkar som att det bästa vore att byta jobb helt och hållet, kanske till och med branch om möjligt för att få en helt ny start. Jobb växer ju förstås inte på träd och att ha varit sjukskriven är ju inte någon jättestor merit heller, men jag hoppas verkligen att du hittar rätt, för som du säger, det är aldrig värt att sälja sin själ. Man jobbar för att leva, inte för att förstöra sitt liv. Kanske du kan börja med tillfälliga jobb som inhoppare eller deltidsvikarie av något slag? Då får du ju känna på arbetslivet lite långsammare och det kanske är skönt att ha något som du vet är tidsbegränsat. Bara en tanke.