# hm Author: lightseeker det känns som om jag får spel OT ================================ En 9-årig flicka var försvunnen i ett dygn, i Norge, polisen återfann henne i hemmet hos en 92-årig man. Dom kom honom på spåren efter det att en kvinna hade anmält att hon hade blivit utsatt för närmanden och erbjudanden, av mannen ifråga. Nu är frågan: om hans höga ålder gör honom straffrättsligt tillräknelig. (källa: göteborgs posten, 15/04/08) Vad anser ni? ## Comment 1 Author: Citronmeliss Personligen kan jag inte se vad ålder har med saken att göra! Däremot bör en psykiatrisk utredning göras där det framkommer om han är vid "sina sinnens fulla bruk" och därmed strafftillräknelig eller om han i stället för fängelse ska hamna på någon låst vårdinrättning för att inte vara en fara för allmänheten under resten av sitt liv! Men det är min åsikt! ## Comment 2 Author: svava jag håller med, om han inte har hissen ända upp längre kan man kanske inte bura in honom i fängelse, men om han är medveten om vad han gjort, lås in honom och kasta bort nyckeln. förlåt om jag verkar omänsklig, men jag blir så förtvivlad på våra mesiga straff. 3 månader för att han tafsade innanför kläderna på flicka, mendand han som klottrade fick 6 månader.. Jag orkar inte med meseriet.. ## Comment 3 Author: lightseeker jaa, svava, mesigt är det minsta man kan säga. Min far, tog alla chanser, att kladda på alla barn som han kom åt. Han var också åldrig, men hans ålder hängde inte alls ihop med  hans "udda intresse", han hade hållit på att förgripa sig på barn, hela livet. Jag tycker att dom skall buras in, punkt. Men det är kul att höra vad ni andra här anser, också ## Comment 4 Author: svava Ja det är för jä\*\*igt.. Jag hade en diskussion med min plast syster om straff. en cell mat 3 gånger om dagen 1 -2 timmar på gård ute, toa och dusch i cellen, en säng och så inget mer. straff ska kännas. Min styvfar var hemsk med sin Whiskey doftande röst i nacken på mig "pappa ska inte göra dig illa" och hans slemmiga händer.. ## Comment 5 Author: lightseeker neej, fy för hundan, en sådan slemmig en....jag förstår att det måste sitta kvar delar av det. Du får gärna skriva till mig priv. och andra också för den delen, när det gäller sex-övergrepp, jag har ju själv varit utsatt och åker vid tillfällen ut och håller föredrag och visar film, för olika grupper. Det är det bästa i hela världen, att inte hålla tyst om sina upplevelser, det helar en själv, att bryta tystnaden och hjälper så många andra till att själv våga börja tala om sina upplevelser. Det som styr oss mest, är tyvärr våra rädslor. Att fortsätta att vara tyst om det som har hänt, är bara bra för alla förövare, inte för oss andra. Jag brukar jämföra helande med ett infekterat sår: om du bara sätter på ett plåster, så förvärrar du läget. Men om du karvar ur det döda köttet, rengör trots sveda, plåstrar om och luftar, då kommer det till slut att bli bara ett ärr. Ärr kan man leva med, men det känns i själen, innan det har läkt färdigt. Det är flera personer som har sagt till mig, att dom har förstått sitt inre helande bättre, efter denna liknelsen.