# Känner mig överkörd... Author: Konstigabaralillajag I många år har jag gått på en psykiatrisk mottagning. Jag har gått igenom olika behanlingar som dbt, ångestgrupper mm. Nu har de kommit på att jag inte ska fortsätta gå hos dem utan jag ska få stöd närmare min hemort istället. MEN jag vill inte blanda in min kommun. Jag har valt, för att skydda mig själv, att inte gå ut med hur jag mår. I över tio år har jag hållt allt hemligt för att jag vill ha det så och har inte haft en enda tanke på att gå ut med det. Bor i en liten ort där alla känner alla och många oförstående finns. Många av barnens kompisars föräldrar jobbar inom kommunen där de om jag börjar gå här kan se allt i mina journaler. Fick tills fredag på mig att fundera på hur jag ville göra men idag fick jag ett brev hem där kontaktpersonen, + 3 st från kommunen ska delta i ett möte och så lilla jag. Men nu är det så att det är min grannes mamma som ska delta och jag vill inte ha den relationen med henne. Vill inte behöva få ångest av att hon vet saker som inte jag vill att hon ska veta... Vill inte att det ska komma ut till andra, även om de har tystnadsplikt så vet ju de... F\*n, jag vill inte att detta ska komma ut till ngn! Vill inte! ## Comment 1 Author: Madson Förstår vad du menar, jag är uppväxt i en liten by och det är verkligen pest att inte få ha några hemligheter. Kan du inte fortsätta gå där du gått innan? ## Comment 2 Author: svava jag förstår. förut bodde jag i en liten by där öppen vården låg mitt på stora gatan som alla andra affärer och sånt. Jag lärde mig att ja a jag är faktiskt sjuk, fuck the rest, vill dom prata om mig ja då får dom väl göra det då. hoppas att du kan lära dig att int skämmas, för det hade du inte gjort om du var tvungen att gå för att kolla blod och blodtryck var o varannan dag... Det är dags att sluta skämmas min Damer och Herrar.  [![](http://content.sweetim.com/sim/cpie/emoticons/0002015B.gif)](http://www.sweetim.com/s.asp?im=gen&ref=10) tyvärr lättare skrivet än sagt. Jaghade för mig att man fick välja vårdplats i sverige, dom kan inte bara bestämma över dig. du måste säga ifrån.. svava ## Comment 3 Author: Citronmeliss Måste säga att jag förstår dig precis! Har stor insikt i hur "Bysyndromet" fungerar..![Förvånad](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-surprised.gif) Instämmer därför med Madson i frågan, kan du inte få gå kvar där du går, är det helt uteslutet?? Eller är detta ett led i att så att säga, "slussa" ut dig i samhället igen och då kan inte personer som befinner sig på så stort avstånd vara de som stöttar dig? (Innan kan jag tänka mig att du gått under landstinget vad gäller insatser som behandling terapi osv men stöttningen i vardagen, när det blir aktuellt ligger på kommunen som är huvudman och då blir det ju ofta anställda på orten osv) Om det av olika anledningar EJ går att slippa ifrån att du flyttas över till din egen ort så kanske du ändå kan ta och OMGÅENDE tala med din kontaktperson som i sin tur får tala med ansvarig för gruppen som ska stötta dig och säga som det är. Att det absolut inte känns bra med en grannes mamma som en av dina ev. stödpersoner. Att du till varje pris vill slippa den nära kontakten då det annars kan leda till att du isolerar dig och försämras psykiskt igen pga rädsla att riskera träffa vederbörande i tid och otid. Ingen känner sig bekväm i en dylik situation så de borde lyssna till dig, men mötet är så snart så du måste kontakta dem omgående misstänker jag! \*Kramar om\* Citronmeliss! ## Comment 4 Author: Citronmeliss Vill bara tillägga att jag tillfullo instämmer i det Svava säger vi behöver verkligen inte skämmas för at vi är sjuka, men vi ska ändå inte behöva anförtro våra tankar och bekymmer till grannen, det vill i alla fall inte jag! En bekant till mig fick frågan av en person som var sekretessbelagd inom kommunen... högt och tydligt säger denne i mataffären på lilla orten.. Åhh, hur är det med dig efter din abort det måste vara jobbigt! Det var en fruktansvärd upplevelse för henne då endast hon själv och hennes mor kände till det, inte ens övriga familjen av olika orsaker... Ingen ska behöva utstå sådant anser jag!![Ledsen](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-frown.gif) ## Comment 5 Author: Konstigabaralillajag #1 Tack för ditt svar. Det verkar som att fler upplevt bysyndromet. Eftersom psyk har utrett mig och gett mig en diagnos och även låtit mig delta i olika åtgärder så anser de nu att jag inte längre behöver just den specialistvården längre utan att det vore bättre för mig att gå till en kurator och få stöd i min hemort. Det är den förklaringen jag fått... #2 & #3 Jag vet att det eg inte är ngt fel med att må psykiskt dåligt men mina erfarenheter har tydligt visat att när man mår dåligt psykiskt så är man plötsligt konstig och mindre värd. Har en svärfar som då och då slänger ut sig de mest hemska sakerna som man borde göra åt alla störda personerna. Hela denna by är anti mot alla som mår psykiskt dåligt och det talas en del om den och den när man träffar sambons kompisar. Jag har hela tiden matats med denna negativa inställning och jag tror ärligt talat inte att de kommer behandla mig annorlunda än alla de andras liv som de njuter och gottar sig i. Sambon och jag har gjort ett val - vi vill hålla alla utomstående utanför detta. Men vårat val verkar inte vara ngt värt eftersom de på psyk vet vad som är bäst. Hoppas innerligt att om detta går åt helvete att de kan trolla med en magisk stav och återställa allt till denna dag innan det kom ut... För när det är ute - så är det ute och det är jag som får leva med konsekvenserna - inte dom. Sambon vill följa med till psyk och diskutera detta så jag har hans stöd. Men om vi blir klokare av det vet jag inte. De verkar ha bestämt sig, men kan inte ge mig en anledning till varför... Utslussning är inte aktuellt för mig. Jag har fibromyalgi som redan nu är så pass långt gången att jag är 100% nedsatt av bara den. Har även borderline och ny utredning visade att jag fått en depression. Så varför de ska utsätta mig för just detta just nu fattar jag inte. Behandlas via smärtkliniken och jag vet att de har en kurator, kanske jag kan få gå där. Ska höra med läkaren om det när han ringer nästa vecka. //Jeanette ## Comment 6 Author: Citronmeliss Jag håller tummarna att det hela går att undvika då, för som du säger så är det ni som får stå ut och leva med konsekvenserna av den trångsynthet som en oförstående omgivning kan uppvisa och det är inte alltid det enklaste att hantera! Personligen tycker jag att det känns som ett vettigt förslag från din sambo att följa med och prata igenom hur ni upplever det hela och berätta om era farhågor. Då ser de i alla fall att det inte "bara" är "hjärnspöken" hos dig som gör att du vill undvika inblandning från orten. ensam är inte alltid stark så ibland är det skönt med stöd från sin nära!![Glad](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-smile.gif) Kram och lycka till! ## Comment 7 Author: Konstigabaralillajag Tack så jättemycket för ditt svar. Jag hoppas också att de inser att det inte bara är min "hjärnspöken" och negativa tankar. Känns mindre kul att detta kom just på sambons födelsedag :( Jag skulle baka en tårta och vi skulle fira honom ikväll men nu vill ingen av oss göra ett skit efter detta. Sambon reagerade ganska starkt och blev upprörd och jag mår piss för alla problem jag orsakar i vårat gemensamma liv... "Mörka tankar" kom med detta brev...tyvärr. Önskar jag kunde trolla bort dem. ## Comment 8 Author: Citronmeliss Åhh, kära nån, då bidrar jag med lite födelsedagskänsla![![hjärta](http://bipolar.forum24.se/images/smiles/papillon_hearthrob.gif "hjärta")](javascript:emoticon('<3'))[![grattis](http://bipolar.forum24.se/images/smiles/papillon_03-08.gif "grattis")](javascript:emoticon(':grattis:'))[![grattis](http://bipolar.forum24.se/images/smiles/papillon_03-08.gif "grattis")](javascript:emoticon(':grattis:'))[![grattis](http://bipolar.forum24.se/images/smiles/papillon_03-08.gif "grattis")](javascript:emoticon(':grattis:'))