# Skolproblem.. Author: Emelie-E Hejsan. Är ny här på ångestskjukdomar och tänkte skriva av mig lite.. Och har ingen aning om jag la tråden rätt, om inte får ni gärna flytta den=) För 3-4 år sedan hade jag min första depression. Skar mig väldigt mycket och hamnade till slut på akuten för sönderskuren handled. Hamnade då hos bup och fick antidepressiva tabletter. De hjälpte mig väldigt mycket, och sommaren/hösten 2005 började jag må bättre igen, och träffade då min nuvarande pojkvän. Efter besöket hos akuten har jag slutat skära mig, är för rädd för att sätta något vasst mot armen.. Men ändå saknar jag det otroligt mycket. Mådde i stort sätt bra under 2006, men i höstas 2007 började jag falla igen. Fick kontakt med skolans kurator och gick dit en gång i veckan, hon fick mig att ta kontakt med läkare och fick ännu en gång diagnosen depression. Fick även medicin, samma som sist, fluoxetin. Men åt dem bara två veckor, då jag inte trivdes med dem alls. Det blev jullov och allt var bra, mådde bra och hade ingen ångest alls. Men när skolan började igen, så tog det bara stopp.. Jag orkar inte gå till skolan eller någonting. Skolkar flera dagar i veckan, åker jag till skolan åker jag ofta hem mycket tidigare. Har inga vänner i skolan, eller ens överhuvudtaget, så jag tycker det är riktigt svårt och jobbigt i skolan. Trivs inte med lärare eller någonting, så jag har bestämt mig för att hoppa av. Men ska gå klart denna terminen ut.. Varje helg, innan ny skolvecka ligger jag i stort sett i sängen och bara gråter för att det är just en ny skolvecka. Vilket gör att hela helgen blir förstörd. Min pojkvän förstår inte riktigt, men han tjatar iaf inte på mig att jag måste till skolan, bra på ett sätt, dåligt på ett annat. Lärarna i skolan är på mig hela tiden.. Tjatar om skolan och om praktikplats, och jag orkar det verkligen inte´.. Förstår inte varför dem inte kan lämna mig ifred.. Min mentor verkar väldigt orolig för mig, och kommer ofta och pratar med mig, men han gör det hela mycket värre.. Jag vet inte om jag kommer orka gå terminen ut.. Känns verkligen inte så. Och jag har varken föräldrar, kompisar eller pojkvän som stöttar mig. Får klara mig helt själv, men jag orkar det inte. Skolan tar verkligen kål på mig, och jag vet snart inte vad jag ska göra:/ ## Comment 1 Author: lightseeker du jag har själv haft det svårt med skolan och känner så väl igen det där med att man inte har någon omkring sig som förstår. Det känns för mig, nästan som om du kanske inte borde sluta med din medicinering, trots att du i perioder känner dig bättre, du kanske skulle prova med att fortsätta att äta dom, trots att du tillfälligt mår bra igen. Då kanske du slipper, ramla ner i svarta hålet, gång på gång. Sedan skulle jag också vilja påpeka att jag har hört att det är bra att kombinera medicineringen med någon form av samtals-kontakt. Jag tycker du är jätteduktig, som kan beskriva din situation så här. ## Comment 2 Author: Emelie-E Det dumma är, att jag en kväll då jag var arg och ledsen satt och tryckte ut alla tabletter och slängde dem.. Så jag har inga kvar.. Har heller inte kontakt med varken läkaren eller kuratorn längre. Skulle nog behöva ha någon att prata med, men jag blir så irriterad och tycker det verkligen är jättejobbigt, så jag säger inte mycket alls när man väl är där. Finns andra som behöver tiden mer än mig. ## Comment 3 Author: svava så där får du inte tänka. Visst finns det människor som oxå mår dåligt, men man kan inte mäta en mot den andra. en del tål massor, medans andra bryter ihop av ingenting.  Du ska ta kontakt och tala om att du slängt din meds, så du får ny. håller tummarna för att du ska gå /ringa och fixa detta. ## Comment 4 Author: paronskrutten Det är viktigt att vara lite ego när man inte mår bra, så att man kommer upp igen, så att säga. ## Comment 5 Author: Emelie-E Vet att jag inte borde tänka så.. Men när en kurator hela tiden säger att hon har så många att prata med och att det blir svårt med tider osv, så vill man hellre ge tiden till någon som behöver den mer. Dessutom ogillar jag skolans kurator, då hon stressar mig otroligt mycket. Att kontakta läkaren igen kommer jag inte att klara.. Möjligtvis om jag blir skickad dit igen, men kommer aldrig kontakta själv. ## Comment 6 Author: Citronmeliss Hej, CraZzyinLove!![Glad](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-smile.gif) Det känns inte rättvist att du ska behöva må så dåligt och inte ens ha någon som stöttar dig bland dina närmaste![![trösta](http://bipolar.forum24.se/images/smiles/ina_console.gif "trösta")](javascript:emoticon(':trost:')) Läkare och kuratorer kan man ibland byta, men de anhöriga har man ju tyvärr kvar, på **gott** och **ont**...[![betryckt](http://bipolar.forum24.se/images/smiles/tobbie_confused.gif "betryckt")](javascript:emoticon(':/')) Tråkigt att du har råkat ut för en kurator som lägger över sin frustration och sina egna bekymmer om dåligt med tider osv på dig. Visst, så kanske verkligehtetn ser ut, men det kan hon ta med andra kollegor, inte med elever som är i behov av stöd! Många gånger när man mår dåligt är det inte heller en kurator som är det ultimata samtalsstödet utan en psykolog eller sjuksköterska som kan läsa av ens mående och som vet när läkarkontakt behövs.[![hjälp](http://bipolar.forum24.se/images/smiles/papillon_09-04.gif "hjälp")](javascript:emoticon(':help:'))  Kuratorer å sin sida är mer lösningsfokuserade och är därför bra på att hjälpa till med praktiska detaljer och lösningar [![idé!](http://bipolar.forum24.se/images/smiles/papillon_03-04.gif "idé!")](javascript:emoticon(':ide:'))  Däremot är de, tycker jag, långt ifrån så inkännande och förstående som man skulle önska, det tror jag att många av oss tyvärr fått erfara...[![sur](http://bipolar.forum24.se/images/smiles/papillon_04-02.gif "sur")](javascript:emoticon(':sur:')) Fastän du skriver att du har svårt för det så skulle jag ändå önska och vill absolut råda dig att kontakta skolsköterska eller läkare för att få hjälp igen! Det är inte fel att berätta för dem att du ej blir hjälpt av kuratorns tjat, så du slipper bli dit skickad i onödan.. Tycker du att det är svårt att prata så kan du skriva och be om tid. Du kan då skicka med ett litet brev där du beskriver så som du gjort här i tråden om hur du mår. Du är väldigt bra på att berätta och sammanfatta din situation i skrift![![noterat](http://bipolar.forum24.se/images/smiles/papillon_05-08.gif "noterat")](javascript:emoticon(':noterat:'))  Just när man upplever det jobbigt med läkaren så är det faktiskt ett bra tips att skriva, för då har man redan lämnat den bas-fakta de behöver för att kunna hjälpa dig, Det fungerar, jag känner själv flera som gör så eftersom de får tunghäfta eller upplever att de annars inte får sagt det de vill säga vid besöket! Lycka till! Kram, Citronmeliss![![röd/grön kram](http://bipolar.forum24.se/images/smiles/tobbie_sdb14998.gif "röd/grön kram")](javascript:emoticon(':kramis:')) ## Comment 7 Author: Emelie-E Tack för ditt svar! Vet dock inte vad jag ska svara.. Blir bara gråtfärdig.. Två kvällar i rad har jag bara suttit och gråtit och kännt mig ensam och haft ångest. Mina föräldrar blir arga på mig om jag inte kan hjälpa dem med det de behöver hjälp med.. Min pojkvän jobbar.. Och jag har ingen att prata med.. Vet att jag borde kontakta läkaren igen.. Men känns så dumt då dem har försökt få kontakt med mig och bokat tid åt mig, men jag har helt glömt bort tiderna de två sista gångerna. Så känner mig så dum om jag går dit igen.. Och jag tror att dem har slutat att skicka kallelser till mig nu.. Det är lov nu, och jag har mer ångest nu när jag kan vara hemma från skolan, än om jag måste gå dit.. Åh, jag orkar inte med mig själv! :/ ## Comment 8 Author: Citronmeliss Hej igen!![Glad](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-smile.gif) Ja, jag förstår att det kan kännas extra jobbigt när du blir ensam och har all tid i världen att oroa dig...![Gråter](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-cry.gif) Men, du detta med läkaren... När man mår dåligt så är det inte alls ovanligt att man inte orkar ta sig till läkaren trots att man har fått tid, det är ju liksom det som är problemet att man inte klarar av det som man ska![![ångest](http://bipolar.forum24.se/images/smiles/biteme_nerves.gif "ångest")](javascript:emoticon(':angst:')) Du är absoslut inte ensam om det, även om det känns pinsamt eller jobbigt så är det trots allt något som läkare och de som ger samtalsstöd är vana vid för sånt händer de flesta, inte bara en eller två gånger, tro mig![Generad](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-embarassed.gif) Om du som jag förslog väljer att skriva några rader så kan du gärna ta med det också, att du skäms för att du inte orkat komma eller ringa återbud och att det gör att du har ännu svårare att ta kontakt igen och att du därför väljer att skriva till dem! Du behöver ju så väl få komma till läkaren när du mår som du gör, så skäms inte för något utan försök att "trots allt" få en tid igen!  [![trösta](http://bipolar.forum24.se/images/smiles/ina_console.gif "trösta")](javascript:emoticon(':trost:')) ## Comment 9 Author: svava ensamhet och tårar känner jag väl kramar dig ## Comment 10 Author: Emelie-E Åh, jag blir tokig.. Inte konstigt att jag inte går till skolan när alla jagar mig hela tiden.. Sa idag att jag inte ville vara på den praktikplats som kunde fixas till mig. och har även sagt att jag tycker det känns onödigt att jobba med vissa ämnen vi håller på med nu, då jag ändå inte kommer gå kvar i skolan. Men de känns inte som om de lyssnar på mig.. När man äntligen tagit mod till sig och sagt vad man tänker, så lyssnar de ändå inte. Och då blir det att jag bara sitter där sen och säger "jag vet inte" eller håller med dem, fast jag vet precis hur jag vill ha det och sånt.. Jag blir så trött på dem i skolan.. Vill bara skrika och springa därifrån när jag väl är där.. Nu sitter jag här och funderar på om jag ska hoppa skolan imorgon.. Mår verkligen inget bra, då min ena kanin dog igår och allt bara går emot mig. Men samtidigt behöver jag mitt studiebidrag.. Och jag behöver min pojkvän nu, men han kommer jobba hela veckan, och jag orkar inte vara ensam längre.. ## Comment 11 Author: Emelie-E Fick idag en varning för risk att förlora studiebidrag. Och jag känner nu att jag orkar inte kämpa längre. Vill bara ge upp alltihop som har med skola att göra. Min pojkvän kommer bli väldigt besviken på mig om jag förlorar bidraget, de är ju de enda pengar jag får in. Men jag orkar inte med detta längre.. Terminen har bara börjat och min frånvaro är skyhög. Jag kommer aldrig orka få bra närvaro igen.. ## Comment 12 Author: LostInTheDark Jag lider av en lite enklare depression, händer att jag skär mig ibland... ![Ledsen](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-frown.gif)