# Hypokondri Author: Maja Ångestsjukdom eller inte.. Ja, hur som helst.. Jag lider av grov hypokondri.. Det är så himla jobbigt att jag inte vet vad jag ska ta mig till, jag inbillar mig att jag lider av alla möjliga olika sjukdomar, den ena värre än den andra.. Om jag känner att jag har haft huvudvärk i ett par dagar som inte går över (som jag egentligen VET beror på att jag knappt sover på nätterna p.g.a. att jag oroar mig för mycket/är stressad till 100%) så kan jag tänka "Men då är det nog någonting hemskt!!" Jag söker på internet och hittar (nu hittar jag bara på) t.ex. "Vid en hjärntumör så har man huvudvärk som inte släpper" - då börjar jag ana lite.. "..man lider även av grumlig syn.." - då börjar jag tänka "men ser jag inte lite suddigt ibland", trots att alla läkare jag har haft har sagt att jag har en otroligt bra syn.. "..får utslag på kroppen.." - jag tittar på kroppen och hittar några små prickar (som egentligen kan vara vanliga fräknar).. "De där hade jag väl inte för en vecka sedan? Det måste vara sådana utslag som de menar!!" ..och så jagar jag upp mig själv.. Jag ÄR sjuk, jag har fått en obotlig sjukdom som jag måste leva med resten av livet nu!! Nu är i och för sig inte hjärntumörer obotliga, men ändå, ni fattar grejjen.. :) Jag går ständigt omkring med ont i magen, 100000 tankar i huvudet etc. Problemet med mig är bara det att jag försöker dölja detta för andra människor, förutom vissa.. Jag vill alltid vara den som hjälper andra och vill sällan vara den där som behöver få hjälp.. Jag vet att det låter helt knas, men ni kanske förstår? För mig är det viktigare att hjälpa andra än att få hjälp själv - jag kör på stilen "Jag kan klara mig på något sätt, huvudsaken är att andra klarar sig".. Sedan när jag har varit hos läkare och gjort något test och de säger att jag är frisk så tänker jag genast "Men.. Tänk om de gjorde testet fel, tänk om de blandade ihop mitt provsvar med någon annans!!" Det är sååååå jobbigt.. :/ Någon annan här inne som är hypokondriker? ## Comment 1 Author: Stravaganza Tyvärr är jag precis sådär. /: Jag inbillar mig att jag har det där och det där, si och så... ## Comment 2 Author: Karmatarerskanise Juve; Det är ju mig du skriver om :) Är precis så. Oerhört jobbgt. Mitt går i perioder, vissa är värre än andra. Vet inte om man kanske borde söka hjälp för det? Jag har slutat att kolla på nätet efter vilken sjukdom jag kan ha om jag då tex har ständig huvudvärk. Vet ju att jag bara hittar mer då. Det är jobbigt för dem man lever med också, att man ständigt går runt och tror att man har en allvarlig sjukdom, för saker som för andra inte är mer än just hvuduvärk. Svårt för dem att förstå- ## Comment 3 Author: Maja Jooo, exakt.. :/ Jag känner mig dessutom "jobbig" som hela tiden ororar mig när jag snackar med kompisarna.. Det blir ju jobbigt för dem att hela tiden höra "Tänk om jag har det här" eller "Tänk om jag har det där".. :/ ## Comment 4 Author: Stravaganza Jag brukar också leta på nätet när jag tror att jag har en sjukdom. ## Comment 5 Author: Maja Nu har jag intalat mig själv att jag har näthinnelossning.. XD ## Comment 6 Author: Stravaganza Ja du... På sista tiden har jag trott att min trötthet är någonting mer än vad det just är. ## Comment 7 Author: Karmatarerskanise #6 Mellan 13-20 års ålder var jag sjukt trött. Det gick så långt att vi gick till läkare. Där fick vi veta att det bara var tonårströtthet. Lite senare kom alla på att det faktiskt var en deppression. ## Comment 8 Author: Stravaganza #7 Ja, jag har vart det sedan jag var 13 på grund av lite svårigheter i skolan och i familjen. Jag tror också det är en depression, jag har kollat upp det. ## Comment 9 Author: Karmatarerskanise \>Vad sa läkaren då? ## Comment 10 Author: Stravaganza Frågar du mig nu eller? ## Comment 11 Author: Sara Jag var sån när jag var yngre. När jag fick fibromyalgin så trodde jag att jag hade fått tillbaka hypokondritänket, speciellt eftersom de flesta inte trodde mig när jag beskrev mina problem. ## Comment 12 Author: bubbelbubbel \*räcker upp en hand\* har sista två månaderna suttit framför datorn fast beslutad över att jag har cancer i magen. eller crohns sjukdom, eller nån annan "trevlig" sjukdom, och att jag ska dö, eller i bästa fall få en stomipåse... nää, det är inge roligt alls. och jag litar inte heller på läkarna, efter ett par undersökningar och en himla massa blodprov så tror jag ändå att det är något fel. Å andra sidan _är_ det faktiskt något fel, eftersom jag inte mår bra, men det blir ju knappast bättre av att jag jagar upp mig och inbillar mig att jag är dödssjuk. ## Comment 13 Author: Karmatarerskanise #10 Ja, jag frågar dig :) ## Comment 14 Author: Stravaganza #13 Ursäkta min seghet. ^^ Nää, men dem sa att det berodde på min anorexia. Onda varelser, jag har inte alls det. .\_\_. ## Comment 15 Author: Karmatarerskanise Hm.. okey. Så du får ingen hjälp? ## Comment 16 Author: HannaM usch trötthet...  jag har varit konstant sjukligt trött sedan 13 årsåldern är nu 21. Fick precis som andra här höra att det var tonårströtthet och senare att det beror på depression... vet inte vad jag ska tro, jag var ju inte deprimerad när jag var 13, har tonårströttheten gått över i depressionströtthet? För nått fel på mig är det inte, inte fysiskt alltså, frisk som en nötkärna. Har bokstavsdiagnos också.. undrar om ADHDn kan göra att jag blir trött? När det tar så mycket kraft att koncentrera sig alltså?? Utan att vara hypokondrisk i allmänhet har jag blivit det kring min trötthet eftersom ingen hittar svar... ## Comment 17 Author: Sara Man kan vara både hyper eller hypoaktiv när man har ADHD så det kan gott vara därför. ## Comment 18 Author: Stravaganza Jo. Fast ibland kan man ju undra vem som är sjuk... ## Comment 19 Author: Pehpsii Jag är tvärtemot. Ha anti-hypokondri. Jag tenderar att rycka på axlarna åt min krämpor och sedan istället få allehanda galna sjukdomar. Har nedsatt immunförsvar så jag plockar på mig det mesta. Lyckades med att ha 3 lunginflammationer och en del bronkit så jag nu har kronisk bronkit, sen har jag 6 revben som är intryckta, mild skolios, skruv i ena knäet, ledskada i handleden, synskadad (fattas 25% av ynfältet pga en ögonsjukdom), pigmentfel, diverse allergier (flera soters metall, plaster, gummi, de flesta rengöringsmedel, en del frukt etc) rejäla exem med stora självsprickor, får konstiga cystor som kan bli stora som pingisbollar, får feber från ingenstans som kan gå upp till 42 (vart på sjukhus 2 vändor) spm visar sig vara vanlig förkylningsvirus. Ja, listan är lång. Går snabbare att säga vad som inte är trasigt på mig (= Sen är jag klantig också så jag slår mig oh har mig för jämnan. För någon månad sedan välte jag en spegel och fick hörnet på den instucken 3 cm in i låret.   Jag får kanska allt ni är rädda för så ni slipper? Man kan ju hoppas, för er skull (; ## Comment 20 Author: Ankah Hej! Jag menar inte att vara oförskämd, utan jag funderar bara lite kring detta ämnet då jag själv hade tänkt mig en bana som psykiatriker - hur reagerar man när läkaren föreslår att sådana här symtom kan vara psykiskt betingade? (Jag går också alltid runt med dödshotande krämpor, men har aldrig sökt för dem.) Är det någon som har fått någon typ av antidepressiv/ångestdämpande behandling? Har detta hjälpt? (Antar att det är fler som misstänker en bakomliggande psykisk "noja" eftersom tråden ligger i detta forumet!) Berätta! ## Comment 21 Author: Sussi Jag brukar säga att jag är hypokondriker men i grund och botten så är jag bara en vanlig oroad människa när det kommer till hälsan.  Jg befarar oftast det värsta då det är något och är verkligen rädd för sjukhus och läkarböcker (haha). Vågar inte slå upp i en sådan, kan svimma på kuppen, har nästan gjort det i biologilektionerna på högstadiet. Har hållt mig undan ämnet sedan dess. ## Comment 22 Author: Nemi69 I 20 års åldern så hade jag det riktigt jobbigt, (men jag hade även ångest över hela mitt liv i den åldern). Jag brukade vara vaken hela nätterna och kunde skriva avskedsbrev till mina nära och kära då jag trodde att jag under natten skulle dö. Idag kan jag fortfarande få en och annan attack, men inte så illa som det var då. Upplever dock fortfarande att jag kan ha både den ena och andra dödliga sjukdomen då jag läser om någon riktigt hemsk sjukdom. Så helt befriad är jag ju inte. Hatar dock läkarbesök, så jag lider nog mest i det tysta hellre än faktiskt går och undersöker mej! ## Comment 23 Author: Pehpsii #22 Jag har fortfarande en släng av dendär grejen med att "ta farväl" för man tror att man ska dö. Inna jag åker någonstans eller lägger på luren så måste jag berätta för folk hur mkt jag älskar dem, och jag påminner ofta folk om hur jag vill ha det om jag dör. Tex att jag säger att "du får det och det när jag dör"  eller "om jag dör tar du hand om min kanin!" eller att jag påpekar att jag inte vill bli kremerad och sånt. Har märkt att det är jobbigt för de som är nära, men vad ska man göra? INte lönt att bråka med de små nojorna när de kommer. ## Comment 24 Author: Maja Jahapp.. Då var man igång igen då.. :/ Nu har jag "fått" en sjukdom som kommer att döda mig, trots att jag nyligen testade mig negativt för den.. :/ ## Comment 25 Author: Maja \*puttar upp lite för att få tips\* Ni hypokondriker - vad brukar ni göra för att "lindra" tankarna? Jag har ju t.o.m. gått så långt nu att jag tänker att "Om jag gör sådär så kommer jag att få det här" och "Om jag inte gör sådär så kommer jag att få det där".. :| ## Comment 26 Author: Karmatarerskanise Jag kollar upp det hos läkare. Men om det inte hjälper dig vet jag inte riktigt. Du får väl tänka lite som "den dagen den sorgen" Man ska inte oroa sig om att man kanske har det och det, de visar sig sen. Då får man ta det då. Har tyvärr inget bra råd :( ## Comment 27 Author: Maja Tack =) Problemet med mig är bara att när jag går från en läkare så kan det kännas bra ett tag, ändå tills jag kommer på "Men tänk om de tog fel prov? Tänk om de blandade ihop mina svar med någon annans?" Sedan vet jag inte, men det känns nästan som om att det är så att OM man oroar sig för mycket så drabbas man till slut.. =/ Jag har ju redan haft t.ex. två tumörer och för tillfället har jag \*räknar\* fem sjukdomar som man inte kan göra nått åt.. ;) Och jag blev nyss 18 år!! ;) ## Comment 28 Author: Karmatarerskanise Juve; läkare blandar inte ihop resultaten eller tar fel prov :) Det där om att om man får sjukdomen om man oroar sig för mycket, känner jag igen. är lika dan. Får man fråga vad du har för obotliga sjukdommar? ## Comment 29 Author: Maja Hihi, är det säääkert? ;) Jooo, det känns ju liksom så.. Om jag tänker på t.ex. hjärntumör för mycket så får jag det till slut.. Diabetes, kronisk allergi sedan jag var 7 tror jag och läkarna vet fortfarande inte vad det är, bara att det inte är nått utifrån, utan att jag är allergisk mot mig själv eller nått.. ;) Sedan har jag astma, dock en lindrigare variant, sedan lider jag av fel på blodkärl, leder och lungor.. Sedan drabbas jag av panikångest lite då och då och får tillbringa lite tid på sjukhuset med mediciner som jag somnar av.. ^^ Roligt är det i alla fall.. ;) ..och sedan givetvis min hypokondri.. =) ## Comment 30 Author: Karmatarerskanise Jag tror du kommer klara dig MÅNGA år :) Och du får inte en hjärntumör bara för du tänker på det :) Jag vet hur lätt det är att tro det, men du får inte det! Inte för  du tänker på det! ## Comment 31 Author: ElinH Men kan ni inte bara tänka att, det spelar ingen roll om jag är eller blir sjuk, jag kommer endå att dö tillslut!? Är det själva lidandet ni oroas av eller vad är det egentligen? ## Comment 32 Author: Maja #30 - Hihi, ja vi får hoppas på det.. ;) #31 - Nej, det går tyvärr inte.. =/ Det känns som om att man kommer att dö vilken dag som helst ibland.. Att hela tiden tro att man har drabbats av en farlig sjukdom och går omkring och hittar symptom på den överallt bidrar till oro och stress -> man mår dåligt psykiskt och tror att man kommer att dö dagen efter.. =/ ## Comment 33 Author: Karmatarerskanise Manet för mig fungerar det inte då jag är livrädd för döden och livrädd för att bli så sjuk att jag måste ligga på sjukhus och bli stucken med nålar osv.