# Ångest, fobier och annat Author: Sommarkatten Hej! Jag har en massa problem som jag egentligen aldrig har berättat för någon. Jag får ångest för det mesta egentligen, allt från småsaker till riktigt stora saker. Jag har många fobier och den värsta är att jag är så rädd för att dö. Jag får ångest när jag åker bil, går över gatan eller vad som helst för jag får för mig att jag kommer dö av det. Jag kan också få ångest över småsaker som att jag inte hunnit göra en läxa i tid eller att jag matade hunden 10 minuter efter att han egentligen skulle ha mat. Det är jättejobbigt och det största problemet är att jag inte kan prata med någon om det. Jag är extremt blyg och sociala situationer får jag också ångest över. Det går jättebra att skriva om det på internet, men att prata med någon går bara inte. Jag kan inte ens prata med min mamma eller min bästa vän om mina känslor. Och att prata med någon jag inte känner går absolut inte. Jag känner att jag verkligen behöver någon att prata med, någon som kan hjälpa mig och ge mig stöd. Ibland mår jag jättebra, men oftast mår jag väldigt dåligt av detta och det känns ibland som att jag inte orkar ha det så här längre. Men jag vet inte hur jag ska göra eftersom att jag verkligen inte vågar prata med någon om det. Finns det någon som har varit i samma situation och klarat sig ur det? Eller någon som har någon idé om vad jag ska göra? ## Comment 1 Author: Gronstedt Hej Sommarkatten! Jag är extremt kontaktskygg själv, men jag har fått väldigt mycket hjälp av att vara med på olika iFokus-fora (Kolhydrater, Beroenden, Bokstavsfolk och här). Här kan man "prata" fritt utan att behöva skämmas när man träffar personen, för här är man mer anonym. Skriv av dig här när det är jobbigt, här finns mycket förståelse och många goda råd! ## Comment 2 Author: Sommarkatten Tack för ditt svar. Ja, det känns mycket lättare att skriva på internet för man kan ju vara mer anonym, så jag kommer nog hänga på denna sidan ganska mycket. ## Comment 3 Author: Anna-hfg #0 känner igen mig. Är också extremt blyg men jag kan prata något så när med den närmsta släkten. Har svårt att skaffa vänner utan det blir mest bekanta. Det där med blygheten hänger nog ihop med att jag har fobi mot folksamlingar eller snarare folk överhuvudtaget. Trivs bättre med mina djur för de har inga stora krav. Ångest får jag när jag ska börja på något nytt, t,ex nytt jobb, som jag inte riktigt vet något om. Där kommer stressen till också. Jag får ofta hjärtklappning och det känns som jag ska svimma. Ångesten slår till när jag har stora krav och beslut på mig. Har depressioner då och då fast de har jag aldrig fått hjälp för. Har varit riktigt illa ute en gång. Nu försöker jag hänga med så gott det går när jag drabbas. Har min egen lilla metod. Tänker på att det finns alltid något bra i livet. Fast jag "gömmer" mig och det är inte så bra. Alla säger att jag alltid är på så bra humör fast jag kanske inte mår så bra inombords. En riktig lite solstråle och skämtare. misstänker att depressioner och ångest ligger i släkten. har upptäckt det när jag forskat. En av mina förfäder tog livet av sig. Vad jag har förstått hade han nog någon sorts depressioner.